Önskeinlägg från Emelie

 

"Om du upptäckte att du var gravid idag... vad skulle du tänka och känna? Hur skulle du resonera? Hur skulle det påverka relationer du har... till dina vuxna barn, barnvarn, vänner, din man? Hur skulle du bli som mamma, idag? Vad skulle du gjort annorlunda? Vilka beprövade erfarenheter skulle du upprepa? Och skulle en abort vara helt (ärligt) uteslutet?"

Fick ett Önskeinlägg. Tja ett är bättre än noll. Och ett rätt spännande ämne dessutom. Som är rätt svårt att svara på. Som får bli gissningar.

Bli gravid idag. Få barn som fyrtiosjuåring. Ja hu jeda mej.
Jag ville förvisso länge ha ett femte barn och jag blev väldans glad när gynekologen för dryga år sen sa att jag hade gott om ägg kvar. Men det är stor skillnad på att känna glädja över att man kan och att faktiskt vilja.
Om jag blivit gravid idag hade det varit väldigt delade känslor. Säkert mest negativa initialt men ändå ett visst stråk av mirakel. Så har jag sett på alla mina graviditeter.
Att bli gravid är att stå inför sitt livs resa. Varje gång.
Och nej, jag skulle inte ta bort det. Jag står självklart bakom svensk abortlagstiftning men för mej vore det otänkbart så länge jag faktiskt är kapabel att kunna älska och ta hand om ett barn.

Det skulle självklart påverka mina relationer och jag tror att jag många gånger skulle känt mej egoistisk som blev gravid och valde att behålla barnet.
Maken... skulle inte ha blivit glad. Men han skulle stannat. Vad jag än kan gnälla på make över så är han en man att hålla i när det blåser. Han är ingen som drar för att livet inte blev som han tänkt sej.
Han kan skälla, vara hånfull, inte förmå stötta, tänka på sej själv osv osv men i slutändan kan jag... och barnen... alltid lita på att han löser situationen. Alltid.
Relationen till barn och barnbarn skulle säkert oxå förändras.
Barnbarnen som är mitt livs efterrätt och stora skatt skulle ju självklart fortsätta vara det men det är klart att det här med att de är små å gulliga inte blir lika speciellt när man själv har nåt ännu mindre å förmodligen minst lika gulligt själv.
Jag skulle inte orkat, inte förmått sätta mina barnbarn på pedistal på samma vis som idag.
Vänner. Jag har inte särskilt mycket vänner och de jag har träffar jag allt för sällan redan så där skulle inte mycket förändrats.
Jag tror att precis som jag kände mej som en udda fågel i föräldrautbildningar och på bvc som sjuttonåring skulle jag nu känt mej lika annorlunda för att jag är äldre än andra.

Hur skulle jag vara som mamma idag?
Hur skulle mitt fyrtiosjuåriga jag orka med vakna nätter och hur skulle det vara att ha tonåring vid pensionen?
Jag har större tålamod idag än då det begav sej. Jag skulle förmodligen varit tröttare.
Idag känns det omöjligt men självklart skulle jag växa i det.
Jag var ingen ängslig mamma då men jag tror jag skulle vara tryggare idag.
Lägga större vikt vid genus i min fostran men i övrigt gå på min erfarenhet och inre känsla.
Jag skulle inte orka ängslas för allt som många småbarnsmammor ängslas för idag.
Eller jag skulle ängslas för annat.
Betydligt mer hotande än lakrits, kaffe och en bit ost av fel sort känns miljön å omvärlden i stort.
Jag tror jag skulle fostrat friare. Mer obrydd av andra.
Förmodligen skulle det blivit en riktig liten hippieunge. :)

Om jag födde barn idag med all min nya kunskap och iver efter mer kunskap så skulle jag föda hemma. Jag skulle haft massor av människor kring mej som gör mej trygg å lycklig.
Jag skulle tillåtit mej å ungen att bli lite berusade under förlossningen och skålat i bubbel.
Jag skulle fött i vatten och sett till att bli uppassad som den drottning alla födande kvinnor är.
Sen skulle jag boat.
Jag skulle inte gått på babyrytmik o babymassage o babysim.
Jag skulle inte flängt runt å visat upp ungen.
Jag skulle knutit en sjal och fortsatt leva hud mot hud med min avkomma tills vi var redo att dela på oss. Om det var efter tre veckor eller tre månader är skit samma.

Jag skulle... väl där och när alla tvivel var förbi... njutit av mitt spädbarn.
Jag gjorde det inte nog med mina andra. Jag var hela tiden säker på att jag skulle få ytterligare barn.
Fast jag hoppas att jag slipper.
Jag är så mycket bättre på att vara mormor än mamma.

Puss/ Asta