Stå upp

Jag har inte förmått mej att skriva om Orlando.
Inte förmått mej skriva om den massaker på människoliv som inträffade på en gayklubb i Orlando natten till söndag när 49 människor dog och ytterligare över femtio människor skadades, några fortfarande livshotande.

Det sägs att det var IS men några kopplingar för detta har ännu inte funnits mer än att de tagit på sej dådet (så klart, de älskar ju brutala mord) och att gärningsmannen som... förvisso var amerikan... inte var vit utan hade ett "muslimskt namn."
Hade han hetat Adam Smith så hade det varit ett vansinnesdåd. Nu är det ett terroristdåd i mångas ögon trots president Obamas flammande tal mot den hetsjakt som pågår överallt mot muslimer men att inte ifrågasätta vapenlagarna som gör att gärningsmannen i princip kan ha köpt på sej vapnen helt lagligt.

Jag skiter i vad han var, vem han var, vem han trodde på eller om det fanns någon uppdragsgivare. Jag tycker att det är lika fruktansvärt oavsett.
Unga människor ute för att umgås, lyssna på musik, dansa, ta en öl, kanske i förhoppningen att möta någon att älska eller åtminstone spendera morgonen med skjuts ihjäl av någon perverterad galning för att han... vad motivet än var... kände för det.
Släckte deras liv. Orsakade hundratals människor sorg och saknad.
Det är så fruktansvärt hemskt att det knappt går att ta in.

Det är lätt att glömma ibland i vårt land att i många andra länder är homosexualitet något kontroversiellt. I vissa länder till och med förbjudet och straffbart. Människor som älskar någon av samma kön eller som ger uttryck för solidaritet till dessa kan hånas, bespottas, fängslas och till å med dödas.
Även i vårt land utsätts homosexuella för kräkningar, särbehandling, hån och hot. Jag ska inte tala i deras sak för jag kan aldrig förstå innan jag själv varit där men det gör mej både ledsen och beklämd.
Homofobin har precis som rasismen blivit mer rumsren sedan "ett parti som alla andra" kom in i riksdagen.
Det är något alla vi, den förödande majoriteten, måste bekämpa och bespotta för precis ingenting i en demokrati är någonsin förgivet. Precis ingenting i en demokrati är för gott om det inte försvaras.

Puss/ Asta

Att påpeka det självklara

Jag såg den här bilden på facebook och blev lite irriterad först.
För SÅ KLART kan väl två bögar gilla varann, kanske till och med skaffa barn, men nån RIKTIG familj blir de ju knappast inte. Hellooo det saknas en kvinna. En moder.

:) Nej, jag skojar bara. Nja, inte om att jag blev provocerad av bilden för det blev jag.
Jag tänkte "ja ha, så klart?! Varför ska Det påpekas?!
Jag har svarta strumpor på mej, känns det okej i magen för alla att jag fortsätter vara förälder?
Men sen slog det mej att bara för att det är så jävla självklart för mej att sådana här bilder och kampanjer får ett löjets skimmer över sej så är det inte så jävla självklart.
Inte ens i vårt egna, öppensinniga härliga land.

Fortfarande finns det präster som vägrar viga homosexuella par.
Fortfarande är det i realiteten omöjligt för homosexuella män att adoptera barn.
Fortfarande "skojas" det friskt om bajssex och rädslan för att tappa tvålen.
Många säger sej acceptera bögar "så länge de inte kladdar på mej"... som om homosexuella män bara med nöd å näppe kan styra sina våldsamma begär till alla män i hela världen.
Homosexuella män ses inte som riktiga karlar. Ofta hör man kommentarer som "Det kunde man aldrig tro att han var bög, han är inte alls fjollig eller feminin." 

Så hur märkligt det än är måste det självklara fortsätta påpekas.
Jorden är rund. Påven har en konstig hatt. All kärlek är vacker.

Puss/ Asta

Gardell sa en gång...

 

Jonas Gardell sa en gång (jag minns inte ordagrant men i andemeningen)
"Det är inte förunnat alla människor att älska och att möta sitt livs stora kärlek, det finns människor som går ett helt liv utan att träffa den där speciella personen.
Så därför är det varje människas skyldighet att ta emot kärleken som den kommer.
Vilket utseende, etnicitet, kön eller ålder den än har. All kärlek är vacker." 

Jonas Gardell är en mycket klok man. En man vi skall lyssna på.
Stå upp för kärleken, försvara kärleken.
Den är inte självklar.

I grannlandet Ryssland har det antagits homofoba lagar med en syn på människan och kärleken som hör hemma i ett annat århundrade.
I Ryssland får man inte proklamera för homosexualitet, de små ryska barnen måste skyddas från sådan smuts. De anses ta skada av att se två män pussas eller se en prideflagga fladdra för vinden.

Emma Green Tregaro tog under friidrotts vm ställning och målade sina naglar i regnbågens färger.
För det blev hon hyllad och älskad av svenska folket. Det uppmärksammades stort i pressen.
Dagen därpå "ombads" hon av Svenska friidrottsförbundet att ta bort nagellacket för att "inte ta bort fokus från tävlingen."
Det gör mej förbannad!

1936 var det OS i Berlin. I nazitider.
Sverige deltog. Vi har deltagit i många OS efter det i länder med tveksam demokrati och människosyn. Å det kanske vi bör... sport och politik skall hållas i sär.
Men OS står i sej för människors lika värde och jag tycker att vi under kommande OS i Ryssland bör ta fasta på det.
Åka dit, tävla, vinna en jävla massa medaljer men oxå stå upp för vår sak.
Stå upp för att vi är ett demokratiskt land som inte tysta accepterar förtryck till följd av sexualitet och att vi inte låter oss hunsas hur som helst.

Hur coolt vore det inte om samtliga tävlande och funktionärer i Sverige... eller kanske hela Norden... gjorde gemensam sak och sydde fast en prideflagga på sin tävlingsdräkt.
Vad ska de göra? Kasta ut hela Nordiska truppen?
Förstå vilket genomslag, vilken uppmärksamhet det skulle få i hela världen!

Puss/ Asta