Stå upp

Jag har inte förmått mej att skriva om Orlando.
Inte förmått mej skriva om den massaker på människoliv som inträffade på en gayklubb i Orlando natten till söndag när 49 människor dog och ytterligare över femtio människor skadades, några fortfarande livshotande.

Det sägs att det var IS men några kopplingar för detta har ännu inte funnits mer än att de tagit på sej dådet (så klart, de älskar ju brutala mord) och att gärningsmannen som... förvisso var amerikan... inte var vit utan hade ett "muslimskt namn."
Hade han hetat Adam Smith så hade det varit ett vansinnesdåd. Nu är det ett terroristdåd i mångas ögon trots president Obamas flammande tal mot den hetsjakt som pågår överallt mot muslimer men att inte ifrågasätta vapenlagarna som gör att gärningsmannen i princip kan ha köpt på sej vapnen helt lagligt.

Jag skiter i vad han var, vem han var, vem han trodde på eller om det fanns någon uppdragsgivare. Jag tycker att det är lika fruktansvärt oavsett.
Unga människor ute för att umgås, lyssna på musik, dansa, ta en öl, kanske i förhoppningen att möta någon att älska eller åtminstone spendera morgonen med skjuts ihjäl av någon perverterad galning för att han... vad motivet än var... kände för det.
Släckte deras liv. Orsakade hundratals människor sorg och saknad.
Det är så fruktansvärt hemskt att det knappt går att ta in.

Det är lätt att glömma ibland i vårt land att i många andra länder är homosexualitet något kontroversiellt. I vissa länder till och med förbjudet och straffbart. Människor som älskar någon av samma kön eller som ger uttryck för solidaritet till dessa kan hånas, bespottas, fängslas och till å med dödas.
Även i vårt land utsätts homosexuella för kräkningar, särbehandling, hån och hot. Jag ska inte tala i deras sak för jag kan aldrig förstå innan jag själv varit där men det gör mej både ledsen och beklämd.
Homofobin har precis som rasismen blivit mer rumsren sedan "ett parti som alla andra" kom in i riksdagen.
Det är något alla vi, den förödande majoriteten, måste bekämpa och bespotta för precis ingenting i en demokrati är någonsin förgivet. Precis ingenting i en demokrati är för gott om det inte försvaras.

Puss/ Asta