Historien om Monica Lewinsky

Igår lyssnade jag på en P3 dokumentär om Monica Lewinsky.
Den unga kvinna som i åratal sågs som en beräknande slampa i stora delar av världen och som det skämtades om i gud vet hur många talk shower.

Monica Lewinsky var 21 år när hon kom till Vita huset som praktikant.
Hon var en ung, lovade. smart kvinna, dotter till en känd läkare i USA.
Känner ni några tjugoettåringar? Har ni varit tjugoett själv?
Hon inledde 1995 en relation med världens mäktigaste man, USA s president känd som ett politikens underbarn och redan tidigt i sin karriär ökänd kvinnokarl.
Clinton var gift och hade en tonårsdotter.
För Monica Lewinsky var det en kärleksrelation (det räcker nästan att se hennes blick här), för Bill Clinton inte ens en sexuell relation eftersom det enligt honom aldrig handlade om penetrerande sex. Vad det än var så pågick affären mellan Bill och Monica i två år innan allt exploderade inför hela världens ögon i det som kom att kallas för Lewinskyaffären.

Monica Lewinsky dömdes hårt. Hon var vid det här laget tjugofyra år.
Känner ni några tjugofyraåringar? Har ni varit tjugofyra själv?
Hennes lovande karriär fick ett abrupt slut. Hon fick flytta runt då hon jagades å förföljdes av massmedia och knäppskallar. Hon fick dryga advokatkostnader. president. Bill Clinton klarade sej undan i riksrätt.Hon satt kvar som president. Hans äktenskap överlevde.
Jag var redan då, när det begav sej, på det klara med var jag tyckte skulden låg
Rik, gift, äldre, etablerad karriär, världens mäktigaste man v/s ung kvinna på 22 år.
Men efter att ha lyssnat till P3 mycket välgjorda radiodokumentär är jag ta med fan upprörd på nytt.

I svensk press på den tiden framställdes förvisso Clinton som en kvinnotjusare och en smula omdömeslös medan den unga Monica utmålades som kallhamrad lycksökerska. Hon hade sparat en klänning med presidentens sperma och sålde deras berättelse och hemlighet till alla som ville veta.
Så var det aldrig.
Monica Lewinsky var... som så många kvinnor före henne... förälskad och ytterst lojal mot Clinton. Hon lydde hans minsta vink, hon trodde allt om deras "kärlek", hon köpte presenter till honom, hon satt hemma och vaktade telefonen. Levde under två år sitt liv för korta stunder med honom.
Hon höll tyst och anförtrodde sej bara till en enda människa, den äldre väninnan Linda Tripp som uppmuntrade hennes känslor å ena sidan men å andra sidan i hemlighet spelade in samtliga telefonsamtal för att så småningom, när mateialet var tillräckligt, sälja ut sin vän.
När fällan slogs igen lurade Linda Trapp Monica till en lunchdejt men väl där väntade istället FBI som under 11 timmar på ett mörklagt hotellrum konfronterade Monica med över 5 timmars förtroendefulla telefonsamtal och hårda förhör.
Som sagt, har du varit 24 år?
Hur skulle du ha hanterat att din kärlek föraktfullt och inför en hel väld tog avstånd från dej samtidigt som din förtrogna vän bedragit och utnyttjat dej och du därpå blev förhörd i nästan ett halvt dygn i sträck. Vettskrämd.

När sanningen äntligen gick upp för Lewinsky vittnade hon slutligen mot löfte om fullständig åtalsfrihet. Den blå klänningen blev ett avgörande bevis.
Bill Clinton friades i riksrätt från att under ed ha ljugit om sin relation med praktikanten genom att trolla med begreppet "sexuell relation." Enligt honom hade han under två ås tid passivt tagit emot oralsex och därmed ansåg inte han att det var en relation och han hade då inte ljugit när han förnekat det.
Vita mäktiga män klarar sej alltid.

Monica Lewinsky. Hon har inte kommit in från kylan ännu. Hon är inte ensam.
Kvinnor har i alla "tvivelaktiga" relationer i alla tider fått skulden. Oavsett om kvinnan varit lös och ledig och mannen den med förpliktelser. I vissa länder stenas kvinnor. I vår civiliserade, jämställda värld tas heder å ära av henne för all framtid.

Puss/ Asta

Hora vs madonna

Vi har i Bloggdalas bokcirkel läst "Örfilen" av Christos Tsiolkas.
Läs gärna recensionen nedan (eller här) först.

I romanen är det kapitelvis olika karaktärer, manliga och kvinnliga, som kommer till tals. Oavsett vilken berättarrösten är så är ett återkommande tema synen på kvinnan i någon form av hora v/s madonna beskrivning.
Hustrurna och mödrarna beskrivs väsentligen som madonnor.
Smarta, finlemmade, vackra, fulla av integritet och vänlighet.
Älskarinnorna beskrivs som okomplicerade, lustfyllda, sexuella och utnyttjbara. Ofta av lägre klass.
En god kvinna tar hand om man, barn och hem. Henne älskar man med.
En god älskarinna är inte lika noga med ytligt tjafs, hon finns där... redo att erövras och slängas bort. Henne knullar man.
Och kvinnorna. Ja de vill självklart höra till madonnakategorin. Men ibland pockar ju den där lusten på, det fula och det själviska.

Ja! Boken är provokativt skriven. Kanske även skriven och påverkad av andra referensramar än mina egna. Jag läser boken som svenska. Uppvuxen i ett av världens mest jämställda och minst rasistiska länder.
Men ändå... jag tycker mej känna igen det där. Horan-madonnan. Även i Sverige finns den synen, bland män men tyvärr även bland oss kvinnor.

I världens mest jämställda land. Med moderniteter våra mor-och farföräldrar aldrig kunde drömma om. Bland spabadrum och restaurangkök, inbyggda verandor och diverse teknik för att underlätta vår vardag har kvinnor kanske fler roller... mer arbete... att leva upp till än någonsin.
Vi skall vara självständiga. Arbeta heltid. Gärna göra karriär.
Samtidigt visar alla studier att kvinnor fortfarande har det övervägande ansvaret för hemmet och för barnen. Det skall städas, handlas, lagas mat, tvättas, läsas läxor.
Därtill skall vi hålla oss i form, se evigt unga ut, läsa böcker, följa med i debatterna och gärna ha någon spännande hobby.
En del av oss har gamla föräldrar som ska ses till. Vi har kanske barnbarn.
Vi vill så desperat jävla gärna fixa det där pusslet. Så vi kan pusta ut.
Så vi kan vara "goda kvinnor."

Billiga kvinnor. Vad är det?
Ja, oavsett om vi anser oss prata och tänka om kvinnor på det viset så vet vi vad som menas, inte sant?
De är oansvariga. De ser bra ut på ett lite vulgärt sätt. Kanske har de plasttuttar. Fejknaglar. Kanske är de bara liiite för sminkade och liiite för u-ringade.
Ler liiite för mycket eller har gått i säng med liiite för många män.
Det är såna kvinnor som män väljer bort när det kommer till seriösa förhållanden.
Det är så de absolut inte vill att deras fru skall se ut eller uppföra sej. Men i övrigt tittar de gärna, skrockar över i flock och råkar... kanske trilla i säng med.
Även min man säger saker som "Ligga med för en kväll ja. Men sen?!"
Och även om jag kanske... kanske, kanske, kanske... har lite av detta i mej omedvetet så väcks en ljungande vrede inom mej av den synen på kvinnan.
Ändå är det så vanligt förekommande. Även här. I lilla Sverige.
Män som är gifta med prydliga, fina kvinnor som de säkert älskar men som ändå inte kan låta bli att fascineras av det där flirtiga, frispråkiga, sexiga. Kanske till och med tycka om henne. Men bli seriös med henne?! Aldrig i livet.

Jag tror jag utstrålar det där.
I valet av horan eller madonnan är jag horan.
Alla män som visar mej någon form av intresse... ja, som raggar på mej... är gifta.
Jag tror aldrig det har hänt att en lös å ledig man visat mej någon form av intresse.
Ibland gör det att jag tänker att jag får hålla hårt i maken för annars är det vad som återstår på köttmarknaden. Å jag tror jag hade tröttnat rätt snabbt på älskarinnerollen. Jag är kanske leende å u-ringad men att gömma mej i periferin är inte min grej i längden.
Nu är jag ju inte ute efter nån ny karl. Lik väl kan insikten få mej att bli ledsen.
Verkar jag inte smart nog? Pålitlig nog?
I nästa stund kan jag tänka "well, fuck it." Jag är gift. Skulle jag skilja mej skulle jag klara mej utmärkt utan en karl. Jag är faktiskt inte ens säker på att jag skulle vilja ha någon. Jag har en Lillebror. En hund. En son. Å en dildo. Jag hade klarat mej rätt långt på det.

Men visst är det märkligt att den här uppdelningen av kvinnor fortfarande görs i ett av världens mest jämställda länder. Av kvinnor och av män. 2014.
Vi gör inte den sexuella uppdelningen av män. Varken här eller i Australien där "Örfilen" utspelar sej.
Sexuellt aktiva män anses virila. Anses utstråla självförtroende.
En man förväntas visa vad han vill, ta initiativ. Han kan vra hur glad å framåt som han vill.
Ingen kvinna jag känner har talat om "slampa" när det kommer till män som legat med fler än 10 kvinnor i sitt liv.
Till och med inom vårt rättsväsende finns dessa föreställningar om hora v/s madonna där våldtagna kvinnor ställs till svars kring sitt sexliv, sina alkoholvanor, sin klädsel.
Allt för att avgöra vilken kategori de tillhör.

Jag tycker det är läskigt.

Puss/ Asta

Attraktion

 
Bild: Oerhört stilig karl. 

Det talas ibland om mäns attraktion till kvinnor ur ett "horan och madonnan perspektiv", vilket ju låter förfärligt. De flesta kvinnor, om inte alla, vill ha hela spannet att spela på, vill vara kompletta individer.
Men män attraheras av den sexiga, den erotiska, den lössläppta (ofta unga) kvinnan men vill ha en rekorderlig hustru och mor till sina barn.
Min make är inte annorlunda där.
Jag vet minsann vad han går igång på men han skulle inte uppskatta om jag såg ut så där bland folk.

Egentligen är väl vi kvinnor inte annorlunda.
För länge sedan gjordes det en studie (kanske har det kommit en nyare, i så fall går temat säkert igen) som visade att den man flest kvinnor ville ligga med var Mikael Persbrantd och den man flest kvinnor ville gifta sej med var Martin Timell.
Det är oxå en form av horan-madonna syndromet.
Vi attraheras fysiskt av den starka, oberäkneliga, sexiga, farliga Micke men när det kommer till familjebyggande vill vi satsa på någon som är händig, rejäl och ofarlig.
De flesta kvinnor jag känner i min egen ålder beklagar sej över att deras makar är lata, egocentriska och initiativlösa. De vill mest dricka öl, se på sport och ha sex som de inte förtjänat.
Samtidigt väljer flertalet kvinnor under förälskelsens flammande ögonblick bort de där stadiga, jämställda, snälla männen för de ses som en smula... trista.
Synd. Å dumt.

Vad attraheras jag själv av?
Väldigt sällan yta faktiskt. Väldigt mycket egenskaper. Utstrålning.
Men några olika "typer" av män kan ändå urskiljas.
Den typiskt svenska arbetargrabben... Jo men precis. Han som jag inom nåt år skulle bli så jävla trött på att hans uppfattning om "lika ansvar för hemmet" var att klippa gräset och byta däck. Kanske snickra en altan en gång var 10:e år.
Han som på fyllan drar skämt som man hört 1000 gånger förut och som jag inte alls kan ha några intellektuella själsliga diskussioner med.
Mannen från Balkan... Jag vet inte vad det är och jag gillar ju inte ALLA därifrån men det är ofta män som är säkrare, tryggare och starkare i sin mansroll. Dessutom går jag igång på det mörka eller det grå å som ni vet sen tidigare så älskar jag ju skäggstubb. Förmodligen skulle jag efter ett år där tröttna på att det är få män (jag har nog inte mött nån) från de trakterna som inte raggar hej vilt varesej de är gifta eller inte.
Den intellektuella... Jag går igång på intelligens. Intelligens är makt och självförtroende och innebär en ständig utmaning åt mej själv att bli bättre.
Den jämställda mannen. Nörden.
Efter ett år hade jag säkert tröttnat och bara velat ha lite svettigt sex utan empiriska analyser av det hela.

Ja jag ironiserar lite. Överdriver. Förstärker. Generaliserar.
Men ni förstår kanske vart jag vill komma?
Vi människor är komplexa, det gäller inte bara män, det gäller i synnerhet oss kvinnor.

Puss/ Asta