2014 års krönika i bilder

Januari
I januari startade jag med 5:2 som jag faktiskt höll i till långt in på vårkanten och som fick mej tappa X antal kilon (... som jag nu gått upp igen.)
Jag hade överlevt 1 år utan min Märta.
Det kom massor av snö.
Jag la många timmar på att brodera denna årets första månad. Många politiska diskussioner på bloggen, fick en hel del rasistiska läsare plötsligt.
I Bloggdalas bokcirkel recenserades "Kaffe med rån", en roman jag skolkade ifrån.

 

Februari
I februari började jag så smått springa kortare sträckor igen.
Gottfrid å jag gick hundkurs.
Gravida Mini å jag var på BB för att kolla till bebisen som sparkat lite och vi fick se helt fantastiska ultraljudsbilder.
I bloggdalas bokcirkel recenserade vi mitt val, "Örfilen" av Christos Tsiolkas.

 

Mars
Nu började jag springträna lite mer koncentrerat, kring nån halvmil åt gången, peppad inför att springa Vårruset i maj.
Vi införde NCS, läkemedelslistor i datorn på jobbet, vilket gjorde allt lite rörigt.
Jag beslutade mej för att pausa med alkoholen ett längre tag.
I Bloggdalas bokcirkel recenserades "Svinhugg."

 

April
Nella är höggravid, vi har babyshower för henne. Löpningen fortlöper bra bra. Våren kommer stort.
Men det som är den här månaden, och hela årets, stora händelse är att Noah föddes.
Bloggdala recenserade "Fördjupade studier i katastroffysik" men jag hann lixom inte med här...



Maj
Jag hade en veckas semester och njöt av den lilla bäbisen,
Jag sprang 1 mil för första gången i år.
Politiken började ta större plats, valår och allt, och jag var med Nella å vände ryggen mot Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Vi hade ett EU val.
5:2 dieten är i princip avslutad.
Bloggdala recenserade "Kvinnan som gick till sängs i ett år"



Juni
Blev fruktansvärt allergisk och tvingades ta två kortisonsprutor för att få bukt på det.
Ängla döptes och vi hade en fin dag hemma hos dem. Min gudson tog studenten.
Lillebror och jag jag gick med i stans första Pridetåg. En ljuvlig varm sommardag.
Jag började med lösögonfransar (årets passion) och blev farmor under tyvärr sorgliga omständigheter.
Min fina vän Nina med familj fr Australien var här å hälsade på.



Juli
Semester... tre härliga veckor med fantastiskt väder. Jag badade, läste böcker, skrev brev, solade, sprang och gosade förstås med Noah. Han döptes och med mycket jobb så blev det en fin dag.
Johnny jag var på minisemester i Helsingborg-Helsingör och hade otippat trevligt.
I Bloggdalas bokcirkel recenserade "Liten handbok i konsten att bli lesbisk."




Augusti
Beställde nya glasögon. Två par.
Vi kom äntligen tillbaka till vår avdelning på jobbet efter att ha huserat med grannavdelningen över sommaren. Borta bra men hemma bäst.
Jag var i Göteberg med 3 av mina 4 barn och 2 av mina 3 barnbarn och hade en ljuvlig dag. Sommarens bästa kanske... trots regn.
Bloggdalas bokklubb recenserade "Än klappar hjärtan" som jag redan läst.

 

September
Massor av politiskt prat, diskussioner och tjafs. Sen ett riksdagsval utan egentlig segrare.
Ja det blev sosse-mp seger men ffa tog Sverigedemokraterna mark och landet vaknade upp i någon slags misstrogen chock.
Var förkyld länge och löpningen kom verkligen av sej.
Jag upptäckte Marabous Salta mandlar.
Vi recenserade Ru (eg i början av okt, men det var septembers bok.)



Oktober
Ramlade å slog mej så in i bänken. Slog upp jack i huvudet och fick hjärnskakning, var sjukskriven en vecka men hade men i minst tre veckor.
Jag sökte ett jobb som jag sen bestämde mej för att jag inte ville ha.
Hade en helt underbar student
Jag å min kollega Monne renoverade mitt rum med fjärilstapeterna
Bloggdala recenserade "Mississippi" (eg 1:a nov men det var oktobers bok)

 

November
Hade min vanliga semestervecka när jag bland annat var på GeKås och adventstädade.
Vi hade Medicinfest med dryga 100 deltagare som var trevlig.
Har kvar arbetsglädjen men i övrigt var det tungt på jobbet med en massa kollegor som sa upp sej.
Politiskt kaos när Sd fällde regeringen och Löfven kallar till nyval i mars.
Bloggdalas bokklubb läste "Läsarna i Brokenwhels"



December
Var på Kristina från Duvemåla med Lillebror å sov på Posthotellet. Ett underbart dygn.
Julklappsinköp, knäckkok med Cissi, julförberedelser och slutligen en riktigt fin julafton.
Ledig hela julhelgen.

Puss/ Asta

Profetiorna om 2014.

Så här skrev jag i slutet på förra året. Mina rättningar står inom parentes.

2014 blir året...

... som Ängla-Pängla upptäcker att mormor är den hippaste människan i världen att hänga med.
(Nja, inte riktigt. Inte riktigt ännu.)

... som vi får en röd-grön regering.
(Det fick vi å sen gick det ju som det gick. Mycket hade jag nog kunnat förutspå men inte nyval, åtminstone inte i slutet på -13.)

... som Sd åker på storstryk och Sverige reser sej mot rasism.
(Nja, får jag väl svara även här. Sd åkte knappast på storstryk och jag tror att när jag skrev så var det mer en förhoppning än en profetia. Men på antirasistisk front händer det mycket och även om normaliseringen av Sd och deras allt starkare popularitetssiffror är svintungt så kan vi glädjas åt att många på andra sidan blir mer medvetna och allt högljuddare.)

... som sommaren blir den varmaste i mannaminne och havet ändå inte innehåller några brännmaneter
(Rätt sant, det blev en fantastisk sommar och åtminstone jag såg inte många brännmaneter.)

... som Cissi å jag åker på en utomlandsresa för första gången helt själva.
(Det gjorde vi inte, det bidde ingen utlandsresa alls för min del medan Cissi var iväg två gånger.)

... Som Gottfrid å jag tävlar lydnadsklass 1 med utmärkta resultat.
(Fniss. Hur tänkte jag här?!)

... som jag får två nya barnbarn att älska.
(Det har jag fått.)

... som jag vågar mer
(Det känns som ett år när jag inte behövt våga så mycket, men jo för all del, några rädslor har jag trotsat.)

... som jag är lite schysst mot mej själv.
(Kanske?)

... som jag springer en mil igen.
(Det gjorde jag. Å nu känns det lika omöjligt igen.)

... som världen vaknar upp mot miljöförstöringen.
(Det kändes så ett tag. I EU valet. Som om det rörde på sej. Men njä... inte i år heller.)

... å som orättvisorna börjar suddas ut.
(Vi har väl fler krig å en oroligare värld än på mycket länge.)

... som vi vinner guld i OS hockeyn.
(Det gjorde vi inte, vem som gjorde det minns jag inte.)

... som Frölunda tar SM guld
(Inte det heller. SAIK tog guldet för andra året i rad.)

... som jag gör mej av med de som stjäl min energi
(Njä. Lite kanske.)

... å tar vara på dem som tillför.
(Absolut.)

... som jag läser en massa bra böcker
(Det har jag gjort. Mest minns jag "Mormor hälsar och säger förlåt" och "Mississippi"

... blir smal igen
(Väger mer än på länge and I dont care.)



Inte så där jätte mycket stämde eller blev så som jag förutspått.
Ändå  måste jag säga, har sagt och kommer hinna säga några gånger till, att 2014 blev för egen del det bästa året på länge länge. Kanske någonsin.
Det har varit ett lugnt, harmoniskt, småisolerat år. Ingen dramatik. Inga passioner.
Men Noah.
Förstås.
Förstås bär han en stor del av min upplevelse av året.
Att få krama, pussa och bära denna goa unge varenda dag.
Det är ett mirakel.
Mitt mirakel.

Puss/ Asta

Hora vs madonna

Vi har i Bloggdalas bokcirkel läst "Örfilen" av Christos Tsiolkas.
Läs gärna recensionen nedan (eller här) först.

I romanen är det kapitelvis olika karaktärer, manliga och kvinnliga, som kommer till tals. Oavsett vilken berättarrösten är så är ett återkommande tema synen på kvinnan i någon form av hora v/s madonna beskrivning.
Hustrurna och mödrarna beskrivs väsentligen som madonnor.
Smarta, finlemmade, vackra, fulla av integritet och vänlighet.
Älskarinnorna beskrivs som okomplicerade, lustfyllda, sexuella och utnyttjbara. Ofta av lägre klass.
En god kvinna tar hand om man, barn och hem. Henne älskar man med.
En god älskarinna är inte lika noga med ytligt tjafs, hon finns där... redo att erövras och slängas bort. Henne knullar man.
Och kvinnorna. Ja de vill självklart höra till madonnakategorin. Men ibland pockar ju den där lusten på, det fula och det själviska.

Ja! Boken är provokativt skriven. Kanske även skriven och påverkad av andra referensramar än mina egna. Jag läser boken som svenska. Uppvuxen i ett av världens mest jämställda och minst rasistiska länder.
Men ändå... jag tycker mej känna igen det där. Horan-madonnan. Även i Sverige finns den synen, bland män men tyvärr även bland oss kvinnor.

I världens mest jämställda land. Med moderniteter våra mor-och farföräldrar aldrig kunde drömma om. Bland spabadrum och restaurangkök, inbyggda verandor och diverse teknik för att underlätta vår vardag har kvinnor kanske fler roller... mer arbete... att leva upp till än någonsin.
Vi skall vara självständiga. Arbeta heltid. Gärna göra karriär.
Samtidigt visar alla studier att kvinnor fortfarande har det övervägande ansvaret för hemmet och för barnen. Det skall städas, handlas, lagas mat, tvättas, läsas läxor.
Därtill skall vi hålla oss i form, se evigt unga ut, läsa böcker, följa med i debatterna och gärna ha någon spännande hobby.
En del av oss har gamla föräldrar som ska ses till. Vi har kanske barnbarn.
Vi vill så desperat jävla gärna fixa det där pusslet. Så vi kan pusta ut.
Så vi kan vara "goda kvinnor."

Billiga kvinnor. Vad är det?
Ja, oavsett om vi anser oss prata och tänka om kvinnor på det viset så vet vi vad som menas, inte sant?
De är oansvariga. De ser bra ut på ett lite vulgärt sätt. Kanske har de plasttuttar. Fejknaglar. Kanske är de bara liiite för sminkade och liiite för u-ringade.
Ler liiite för mycket eller har gått i säng med liiite för många män.
Det är såna kvinnor som män väljer bort när det kommer till seriösa förhållanden.
Det är så de absolut inte vill att deras fru skall se ut eller uppföra sej. Men i övrigt tittar de gärna, skrockar över i flock och råkar... kanske trilla i säng med.
Även min man säger saker som "Ligga med för en kväll ja. Men sen?!"
Och även om jag kanske... kanske, kanske, kanske... har lite av detta i mej omedvetet så väcks en ljungande vrede inom mej av den synen på kvinnan.
Ändå är det så vanligt förekommande. Även här. I lilla Sverige.
Män som är gifta med prydliga, fina kvinnor som de säkert älskar men som ändå inte kan låta bli att fascineras av det där flirtiga, frispråkiga, sexiga. Kanske till och med tycka om henne. Men bli seriös med henne?! Aldrig i livet.

Jag tror jag utstrålar det där.
I valet av horan eller madonnan är jag horan.
Alla män som visar mej någon form av intresse... ja, som raggar på mej... är gifta.
Jag tror aldrig det har hänt att en lös å ledig man visat mej någon form av intresse.
Ibland gör det att jag tänker att jag får hålla hårt i maken för annars är det vad som återstår på köttmarknaden. Å jag tror jag hade tröttnat rätt snabbt på älskarinnerollen. Jag är kanske leende å u-ringad men att gömma mej i periferin är inte min grej i längden.
Nu är jag ju inte ute efter nån ny karl. Lik väl kan insikten få mej att bli ledsen.
Verkar jag inte smart nog? Pålitlig nog?
I nästa stund kan jag tänka "well, fuck it." Jag är gift. Skulle jag skilja mej skulle jag klara mej utmärkt utan en karl. Jag är faktiskt inte ens säker på att jag skulle vilja ha någon. Jag har en Lillebror. En hund. En son. Å en dildo. Jag hade klarat mej rätt långt på det.

Men visst är det märkligt att den här uppdelningen av kvinnor fortfarande görs i ett av världens mest jämställda länder. Av kvinnor och av män. 2014.
Vi gör inte den sexuella uppdelningen av män. Varken här eller i Australien där "Örfilen" utspelar sej.
Sexuellt aktiva män anses virila. Anses utstråla självförtroende.
En man förväntas visa vad han vill, ta initiativ. Han kan vra hur glad å framåt som han vill.
Ingen kvinna jag känner har talat om "slampa" när det kommer till män som legat med fler än 10 kvinnor i sitt liv.
Till och med inom vårt rättsväsende finns dessa föreställningar om hora v/s madonna där våldtagna kvinnor ställs till svars kring sitt sexliv, sina alkoholvanor, sin klädsel.
Allt för att avgöra vilken kategori de tillhör.

Jag tycker det är läskigt.

Puss/ Asta

Profetior inför 2014

 

2014 blir året...

... som Ängla-Pängla upptäcker att mormor är den hippaste människan i världen att hänga med.

... som vi får en röd-grön regering.

... som Sd åker på storstryk och Sverige reser sej mot rasism.

... som sommaren blir den varmaste i mannaminne och havet ändå inte innehåller några brännmaneter

... som Cissi å jag åker på en utomlandsresa för första gången helt själva.

... Som Gottfrid å jag tävlar lydnadsklass 1 med utmärkta resultat.

... som jag får två nya barnbarn att älska.

... som jag vågar mer

... som jag är lite schysst mot mej själv.

... som jag springer en mil igen.

... som världen vaknar upp mot miljöförstöringen.

... å som orättvisorna börjar suddas ut.

... som vi vinner guld i OS hockeyn.

... som Frölunda tar SM guld

... som jag gör mej av med de som stjäl min energi

... å tar vara på dem som tillför.

... som jag läser en massa bra böcker

... blir smal igen

Vi kan ju hoppas i alla fall.

Puss/ Asta

Å så lite ångest på det.

 

Ja ja, jag VET att jag går emot strömmen av alla lyckliga blogginlägg och statusuppdateringar om harmoni, kärlek och gemenskap.
Jag VET att jag är en pessimist och borde jobba med min mentala inställning till livet.
Jag vet!
Jag lovar bara inte att ändra mej inom den närmsta framtiden.
Finns det någon högtid som väcker mer ångest hos mej än vad jul gör så är det nyår.
Jag vet inte varför. Det har alltid varit så.
Till skillnad mot jul beror det inte på brustna förhoppningar utan mer på... faktiskt rädsla.
Jag är rädd för nya år. Rädd för att svika mej själv, rädd för att stå där... ännu en nyår... och känna att "Nähä, inte i år heller", rädd för att nåt "hemskt" ska hända... mej, min familj, världen i stort.

I år känns det värre än på länge.
Jag till och med googlade Oxens 2014. För oxar i genomsnitt står tydligen planeterna så att det blir ett lugnt år, ingenting att skriva om i memoarerna.
Det lät ju bra, men sen stod det "Precis som 2013."
2013 fick jag mitt första barnbarn, fick reda på att jag skulle få ett till, gjorde en underbar semesterresa, förlorade min bästa vän och min mormor.
Det var knappast ett lugnt år.
Astrologi. Blaj. Jag vet.
Men den lytte han griper varje halmstrå vet ni.
Det är som om jag har 500 kg krav på mina axlar för allt som jag... ta me fan... måste ta i tu med i år. Helst innan 2014.
Det är som om jag känner av vibbar på att 2014 kommer innebära prövningar av astronomiska mått.
Och jag är inte ett dugg synsk. Men rätt sensitiv, har god intuition.

En god vän till mej skrev lugnande på facebook att: "Ta inte ut massa elände i förskott. Det nya året är en betydelselös siffra som endast används för att hålla räkningen i almanackan!" Och visst. Det är sant. Känslan är dock svår att göra nåt åt.
Jag har inte lyckats hittills i alla fall, på 44 år. 

Hjälp mej lite här...
Fyll på min lista med härligheter som kommer att ske 2014.
Bland annat så... 

Väntar ett OS och inget annat än guld i hockey gäller.
Det är valår och vi kommer äntligen byta regering.
Jag kommer få minst ett litet barnbarn till, på nära håll den här gången. 

Hur känner du för 2014?

Puss/ Asta

2014 lovar jag ingenting, men siktar högt.

 

Nej, jag lovar ingenting.
Jag är för gammal för sånt. Jag känner mej själv för väl. Jag är pinsamt medveten om min karaktär och min uthållighet.
Men! Nästa år har jag som stark målsättning att...

Ta minst 1 vit månad, gärna längre.

Att börja med 5:2 dieten direkt efter nyår (ja, jul faktiskt.)

Komma tillbaka till min vikt på 58-59 kg (räknar med att detta mål nås automatiskt om jag håller mej till de två ovanstående.) 

Att sluta äta griskött eftersom grisar är synnerligen intelligenta djur å jag samvetsmässigt inte kan försvara en sådan kost. På sikt dra ner även på mitt övriga köttintag.

Börja springa igen.

Läsa minst 1 roman i månaden utöver Bloggdalas bokcirkel val.

Våga mera! I det tänker jag bland annat på bilkörning men oxå på att bättre lyssna på vad hjärtat säger.

Utvecklas i min yrkesroll. Jag har stått still ett tag.

Fortsätta njuta av de små tingen i livet i allmänhet och av Gottfrid i synnerhet.

Njuta av barn och barnbarn.

Vara ledig valdagen och dagen efter och fira av bara FAN

Lära mej sova utan insomningstablett

Vad har du för målsättningar inför året som kommer?

Puss/ Asta