V.S.Ö.J (Vi som överlevde julen)

Samlade tankar så här en julaftonskväll som gick å aldrig kommer åter.
Jag är så trött så jag får, som ni ser, hjälpa till en smula för att få till julleendet.
Något djupare inlägg är ingen mening att skriva för ni läser ändå inte en dag som denna, besöksstatistiken gör ingen människa munter, men att ni har det bra och gör annat än att hänga framför datorn är å andra sidan positivt... kanske.
Jag tänkte att jag nöjer mej för nu med att stolpa upp dagen, Julafton 2014, i punkter.
Hej å hå då kör vi...

Trots att vi alla bara köpte till barnen och mindre än vad vi brukar blev det så mycket julklappar att ungarna inte orkade med att varken öppna eller ta in en bråkdel av dem.

Tomtemasken vi har i vår ägo skulle kunna användas i vilken tortyrkammare som helst.
Att bära alltså vilket av någon besynnerlig anledning alltid faller på astmatikern i familjen... dvs jag.
Den är tät, varm och ger en klaustrofobisk känsla.
Sen att den skrämmer livet ur barn som vuxen gör att det borde införskaffas en ny variant.
Vilket år som helst.

Maten... herre gud, hur tänker jag... erfarna husmor... när det närmar sej jul?
Det var så mycket mat att det inte ens syntes på faten när 8 vuxna och 2 småttingar ätit.
Det är så mycket mat att jag förmodligen skulle kunnat hålla julbord för hela kvarteret å ändå få mat över.

Ja, mina köttbullar gjorde succé. I år. Igen. Ängla gav dem högsta betyg och proppade i sej fem stycken bara till frukost.

Julstressen hoppade en generation detta året. Jag var tämligen cool (nåja, allt är relativt) medan äldsta och yngsta döttrarna stressade på kaffe mitt i middagen, tomten mitt i kaffet, bryta upp mitt i julklappsutdelningen. Kanske är det värre när man har småbarn?

Klockan halv tio sover alla utom jag å maken. Sonen sover officiellt middag sedan kl 20 men... nä, jag tror inte han pallar mycket mer.

Gottfrids rikliga fisar luktar... eller stinker... förvridet av köttbullar å jansson.

Denna julen bjöd på många äkta samtal och riktiga känslor å jag kan konstatera att vi håller ihop som familj.

Jag har ensam nästan ätit upp all knäcken.

En vit jul fungerade faktiskt.

Även vid stora julmiddagen diskuteras det politik i det Pastassonska hemmet.

Jag klappar mej själv på axeln för att jag roddat så himla mycket näst intill själv. Heltidsjobb, mat för ett medelstort samhälle, alla dessa julklappar och städning. (Okej att äldsta dottern fick en allergichock av allt damm och började morgonen med att dammsuga hela huset.)
Det var bra ändå. Good enough.

Puss/ Asta

Tomten hälsar.

Nu är det (inte) snart jul igen.

Förra året startade vi en ny jultradition i enighet med att barnen faktiskt är vuxna nu.
Secret santa i egen variant.
Alla vuxna köper en julklapp var för mellan 2-300 kronor och alla vuxna får därmed en julklapp.
Sen köper vi förstås till barnen.
I år... idag... hjälpte sonen mej att dra lotterna och se till så att jag inte fuskade.
Vilket jag nog LÄTT hade kunnat tänka mej att göra annars då jag tycker det är så himla mycket tråkigare och framför allt svårare att köpa till män än till kvinnor.
Å nog sjutton fick jag en man på min lott även i år.
Förra året fick jag köpa till en svärson, detta året fick jag köpa till en annan svärson.
Nåja, jag har tid att grunna fram någonting bra.
Oceaner av tid.

För hör ni, det ÄR länge kvar till jul.
Idag såg jag Hemtex nya reklam, full av snöflingor och Merry Christmas.
I facebookflöden dyker det upp julklappsinköp och lussebullar å pepparkakor.
Gha! Jag är verkligen inte redo för nån jul än.
Här i södra Sverige har det just blivit höst. Kan vi inte njuta lite av det först?
Jag har inte ens hunnit bli sugen på glögg och det brukar vara första tecknet här.

Hur gör ni med julklappar? Har ni börjat handla dem ännu?
Ni med vuxna barn, handlar ni till dem?
Mycket? Mera? Eller mest?
I år blir det alltså framför allt till barnbarnen.
Å även där tänker jag faktiskt hålla igen.
Jag älskar dem OBSCENT mycket men jag tycker samtidigt att det är galet att handla en massa saker bara för saken skull. Saker de varken behöver eller efterfrågar för den där kvarten av hämningslöst paketöppnande.
Jag känner inte heller att jag har någonting jag måste bevisa i kärleksväg genom att handla hundratre julklappar var. Jag älskar dem till månen men det har ingenting med onödig överkonsumtion att göra.
Nej, få väl valda julklappar ska det bli. Det är så många som älskar dem så de lär få sin beskärda del ändå.

En lyx denna julen är att jag är ledig och inte inplanerad att jobba varken 23:e, 24:e, 25:e eller 26:e.
DET är ovanligt inom vården.
I gengäld är det min tur att arbeta nästa jul och då är det lika bra att riva av alla passen.
Ska verkligen försöka njuta av barnbarnsjul i år.
Mer känsla, mindre prylar.
Mer kärlek, mindre stress.

Man kan ju få önska i alla fall.

Puss/ Asta