Är det söndag alltid?
Det känns inte som en vecka sedan jag sammanfattade å såg framåt sist.
Överhuvudtaget är jag nog inte riktigt med. Ett flertal gånger sista veckorna har jag tänkt "Nu måste det väl snart vara påsk va?"
Ja herre gud, senildemensen närmar sej med stormsteg.
I veckan som gått har våren tagit några kliv framåt, idag har temperaturen till och med släpat sej upp till tvåsiffrigt.
Ännu har det inte spruckit ut på träden men jag känner av en viss pollen i ögonen och har börjat medicinera för min allergi nu.
Allergi gör en trött. Allergimedicin blir man oxå trött av.
Maten har fungerat ganska bra. Jag vägde ju in mej på 60 kg i måndags vilken var mitt stora mål. Tappar jag ytterligare några kilon så är det bara bonus.
Nu börjar det synas och sista veckan har jag fått många kommentarer och frågor kring min vikt. Det känns så klart bra att det märks, även om jag främst gör det för min skull. Jag är långt ifrån smal.
Förkylning härjar i huset. Först var det maken å svärsonen. Sen Mini och sedan två dagar jag. Ingen feber eller så men en jäkla snuva, skav i halsen och en oändlig trötthet i kroppen. Nedsatt kondition.
Jag avskyr att bli förkyld för det blir nästan alltid långdraget på mej. Först förkylningen och sedan... som ett brev på posten... astma.
I måndags var jag hos läkaren. Mådde hyfsat och vi bestämde att jag från nästa vecka börjar jobba 25%. Det är inte mycket, en å en halv dag per vecka, men eget ansvar och jag räknas in i bemanningen.
Det kändes bra när jag gick därifrån.
Jag passade på att shoppa en del i grannstaden när jag väl var där.
I tisdags skulle jag arbetsträna 14-22 men bröt ihop av en rörig start.
Fick diverse stressymtom och började slutligen gråta inför kollegor och studenter.
Gick hem. Krossad.
Jag gick tillbaka väldigt många steg i min rehabilitering i och med detta.
Har över lag varit mycket sämre denna veckan.
Onsdag var jag hemma. Minns inte om jag gjorde nåt särskilt, förmodligen inte.
Mådde fortsatt dåligt efter dagen innan, var ledsen å nedstämd.
Torsdag, dags att arbetsträna igen. Denna gången ihop med "Lillebror" som känner mej så väl och det innebar så klart en viss trygghet. Likväl var det ett jobbigt pass. Jag kände själv att jag inte riktigt var med, att jag blev stressad lätt å framför allt i medicindelningen... något jag normalt brukar vara väldigt snabb och säker på.
Jag kände att jag typ tog samma ansvar som en student och att "Lillebror" hela tiden fick stötta upp mej och hjälpa till.
Självförtroendet är inte precis i topp.
Fredag. Lugn dag å kväll här hemma. Hundpromenader å matinköp men inte så mycket mer. Familjen satt å hängde vid varsin dator på kvällen. Började bli förkyld.
Lördag. Sov länge (till ett!!!) Städade, gick runda med hunden, förberedde middagen inför parmiddagen på kvällen. Hade på min nya klänning från Indiska och älskar den! Den kommer att användas flitigt i sommar.
Gästerna, våra gamla kära vänner Cissi å Micke, kom och det var som vanligt avslappnat och trevligt.
Fast karlarna har en tendens att bli väldigt högljudda och pratiga och jag fixar inte det riktigt just nu. Blir väldigt trött i huvudet och får hjärtklappning av för mycket å höga ljudintryck.
"Körde iväg" dem strax före tolv. La mej å somnade relativt fort.
Söndag... idag... inte precis några äventyrligheter idag heller.
Promenad med Gottrid å Mini. En stunds miljöträning på stan.
Åt gårdagens rester. Försökt kurera min förkylning utan särskilt bra resultat.
Ätit snacks som blev över från igår med trots att "unnardagarna" är över.
Nästa vecka börjar jag som sagt att JOBBA 25%.
Kör halva tisdagspasset och hela torsdagspasset.
Ska till psykologen för första gången på onsdag.
I övrigt är veckan blank.
Hoppas på en mindre psykiskt tung vecka.
Å ni då? Hur har ni det?
Händer det nåt skoj i veckan som kommer?
Puss/ Asta
