Vecko (å vikt) summering v 17 å framåtblickande

 

Veckosummering. Ja, jag vet att jag skrev det förra veckan med, men det känns som om det är söndag jämt.
Å inte mej emot, jag gillar söndagar. Gillar det här med att summera, titta framåt och bakåt. Ta nya tag, starta om.
Jag tror jag ska göra det i dagboksform också. Vanlig dagbok tröttnar jag på, men en söndagsdagbok kanske skulle funka?
Så nu önskar jag mej det oxå fina vänner och släktingar... en fin inspirerande anteckningsbok att dagboksskriva i på söndagar.

Veckan som var har varit ganska slarvig matmässigt.
Jag tror jag blev lite putt av att inte ha gått ner något förra måndagen trots att jag varit rätt duktig med både mat å lunk.
Nu har jag ju förvisso nåt mitt stora mål på 60 kg... det är bara känslan att det vore roligt att väga inom 50kg spannet. 59,5 kg duger :)
Men nej då, kroppen håller som FAN i resten av hullet nu.
Skriiiiiker till mej "Du tänker inte på att kriget kan komma/ hungersnöd kan uppstå/ att du är gammal å kan ramla å bryta lårbenshalsen om du inte är vadderad/ att du kan få pest å kolera... samtidigt/ att barn nr 5 kanske väntar om hörnet."
Sant kroppen, jag gör väl inte det.
Nå väl, denna veckan har jag slarvat mer. Ätit för lite å för sent... blivit hungrig och vrålätit, unnat mej i dagarna tre nu i helgen osv.
Det är minsann inte att gå ner i vikt som är det svåra, det är att behålla det.

Tuttarna är ett minne blott.
Liksom jag är mager i ansiktet.
Men tuttarna...
Fan vad trist.
Hade en väninna hemma igår som alltid haft såna där små vändstekta ägg men som nu gått upp... på henne klädsamma... kilon och som uppvisade en rejäl klyfta.
Där satt jag. Med mitt platta bröstparti.
Nej... här gäller nog mer träning och mindre kaloristrypande.
Maria och jag peppar varandra.
Eller ja, vi gör som när man fostrar barn... slår vad och förloraren kommer att få betala i genans och pinsamhet.
Det SKA inte bli jag :)
Hur som helst är det lite peppande att vara två. Att ha någon att redovisa till.
Jag vill ju inte att detta ska bli någon "bantningsblogg" om ni inte önskar fler såna inlägg förstås?
Skriver nästan bara om det i denna veckosammanfattningen.
Maria är modig och lägger ut peppande bilder på sej själv i dagens inlägg.
In å peppa!
Riktigt så tuff är inte jag. Bikinibilderna får vänta till jag fått lite färg.

Veckan som gick:

Måndag: Minns inte riktigt vad jag gjorde men jag hade magkatarr som satan.
Skötte promenaderna med powerwalk/ lufs 45 min x2.

Tisdag: Fortsatt magkatarr. Jobbade kvällen. Det kändes "så där."
Gick bara på förmiddagen. För ont i magen för att springa.

Onsdagen Gick jag 60 min + 20. Hade forts ont och kände mej lite småtrött/deppig efter jobbnederlaget.

Torsdag: Jobbade jag halvt pass. Gjorde knappt nåt alls. Vilsen känsla att inte ha grupp el ansvar. Ingen behövde hjälp. Men jag hade Lillebror där.
Promenerade ingenting. Recenserade Bloggdalas bok.

Fredag: Sov länge. Röjde och städade av här hemma.
Gick en lång runda med Gottfrid.
Krogen på kvällen med vännerna/ kollegorna. Fantastisk kväll. Massor av kalorier.

Lördag: Hemskt bakfull. Tog slutligen tag i dagen. Gick en lång runda. Städade, lagade mat. Hade parmiddag. Mäktade med och hade roligt.
Massvis av nya kalorier.

Söndag: Idag skulle det bli sol och varmt sa dom. Dom är härmed lika med smhi.
NU skiner solen (18:50) Jag hade ju planerat sola ansiktet lite idag.
Lugn dag. Gick/ lufsade 60 min med Gottfrid och Mini.
Åt kaloristinna rester. Drack en starkis till. Hmmm.
Ska komma ut en runda till alldeles strax med vovven.
Sen ska jag ta bort mitt orangea nagellack och duscha/ föna håret.
Jobbar nämligen DAGPASS imorgon.
Upp 05?!?! Jag som aldrig går upp före 10-11.

Nästa vecka: 

Börjar jag jobba halvtid. Gör tre pass. Måndag dag, onsdag kväll och söndag kväll.
Det ska bli spännande att se hur det blir/ går. Om det kanske fungerar bättre när jag får lite kontinuitet.
I övrigt har jag faktiskt ingenting inplanerat förutom en efterlängtad dejt med min vän Cissi på torsdagen. Helgen ligger blank.
Ska försöka utmana mej själv mer med lufsandet.
Vi går in i maj månad och jag önskar lite högre temperaturer.

Har ni haft en god vecka?
Ser ni fram emot nästa?
Vill ni ha mer/ mindre av viktresan?

Puss/ Asta

Så gick ännu en vecka

 

Dags för veckosammanfattningen. Den som ni väl alla sitter å väntar på spänt vareviga söndag :)
Nej, jag vet... det är lite trist kanske, men den är för min skull främst, som en del i att klargöra mål och "se" hur jag mår.

Vecka 16 år 2013 kom å gick.
Det har varit en vecka i både förkylningens och aktivitetens fotspår.
Jag har skött maten bra, bortsett från helgen och jag har rört på mej massor.
Bortsett från hosta å annan skit har det varit en harmonisk vecka.
Jag har känt mej lätt. Lycklig. Privilegierad. 

I måndags var det vikt och mätdag.
Vägde precis 60 kg. Hade gått ner någon centimeter om midja och höfter.
Mycket nöjd med mej själv här.
Började lite smått med att jogga/lufsa på promenaderna.

Tisdag jobbade jag halv dag.
Minns den knappt men det gick skapligt.
Började bli förkyld.

Onsdag var jag hos psykologen vilket var mycket givande.
Mini var med... och gick på stan under tiden. Hon köpte ett par jeans. Jag köpte en klänning.
Rejält hostig och kass i luftrören.

Torsdag skulle jag eg ha jobbat men fick sjukskriva mej.
Bronkitliknande besvär. Tog kortison.
Orkade inte vara allt för aktiv.

Fredag. Fortsatt hostig
Gick ändå två långa rundor.
Unnade mej både drink å vin å snacks.
Bokade spontandejt med Maria på sönd.

Lördag. Betydligt bättre i luftrören.
Lufsade på två promenader.
Trädgårdsarbetade hela familjen. Mysigt.

Söndag. Träffade Maria. Körde bil dit. Själv. Utan pistolhot.
En hel del kalorier idag. Inga promenader.
Träningsvärk i armar och ben.
Får ses som en vilodag.

Nästa vecka...
Jobbar 25%. Troligen hela tisdagspasset och halva torsdagspasset.
Recension av Bloggdalas bok "Överenskommelser" på torsdag.
Ut på lite After work på fredag.
Parmiddag på lördag.
Jag tycker det känns... mycket?!
Haha, ja ni hör...

Puss/ Asta

Bild: Maria Skytt: Jag å hennes Lowe

Min kille

 
Nu kommer det ett sånt där dravelinlägg igen.
Ett sånt där kärleksförklarande inlägg till min prins.
Men vi har precis varit ute å gått en timma utmed havet och vi mötte bara en enda människa (kommer mer till det sen.)

Solen sänker sej över Halland.
Vinden är kall men inte värre än att man kan möta den med vinterjackan och en sjal.
Havet är så blått, så blått och Gottfrid så lycklig över att få springa av sej.

 

Han är snart 11 månader och jag älskar honom ofantligt.
Med honom kan jag gå å gå å gå å gå och vi behöver lixom aldrig komma hem.
Det är en sån frid och glädje att bara få vara med honom.
Ja, jag skulle nog vilja säga att det så här ensamma, klara kvällar när alla andra hänger framför tv'n och Lets Dance är en lycka.
Han gör mej lycklig min Gudasända skånepåg.

Vi mötte en person.
En manlig joggare som sprang lite för fort, lite för rakt på mot oss.
Min lilla, lilla kille ställer sej då framför mej som en gard.
Med svansen högt och raggen rest ger han ifrån sej ett sånt morr att jag nästan inte kunde tro det kom från min lilla.
Joggaren vek av kan jag säga.
Han har... så ung han är... vakten i sej.
Minuten efteråt lekte han å tramsade i vågorna som vilken valp som helst.

Jag älskar honom!
Mer än vad jag trodde jag kunde eller var möjligt.
Min Gottfrid. Han är den finaste som finns.
Tack Kicki och Thomas för äran att få visa denna fantastiska hund livets stigar.

Puss/ Asta

Det här med ras är väldigt viktigt för mej.

 

Förlåt den provokativa rubriken men så är det.
Det finns ingen vackrare, charmigare å mer fulländad ras än Dogue de Bordeaux.
Inte för att jag vill skryta men min kille... han är i mina inte helt objektiva ögon... den finaste som finns.
Han må vara ett stycke tonårsodåga med ytterst selektiv hörsel och en allt för hög tillit till sitt egna ego men han är SNYGG och han förgyller mitt liv varenda vaken minut med sin charm och sin kärlek.


Vi var på stranden idag. Ja, jag är sjukskriven men hunden måste ju ut i alla fall.
Där fick han springa lös. Vi var helt ensamma och man ser åt flera hundra meters håll på alla sidor.
I övrigt kommer herrn få uppleva en del koppel och linpromenader i fortsättningen.
Vi får helt enkelt backa bandet. Träna mer. Träna från början.
Han HAR ju kunnat inkallning tidigare... det är bara att han har kommit på lite dåliga tankar sista tiden den unge mannen.
Förmodligen går vi en inkallningskurs oxå. Mest för att få lite inspiration och den där sparken i baken att faktiskt träna.

Helt ljuvligt var det ute. Vår å sol när vi gick.
Tunga moln och storm på vägen hem.
Älskar havet så här års. När vågorna piskar mot stranden.



Nu är jag helt slut i rutan.
Trots att jag omväxlande sov till klockan TVÅ idag.
Orken räcker ingenstans med de här luftrören.

Ska laga lite käk och sen inte så mycket mer.
Har ni en bra torsdag?

Puss/ Asta

Vecka 15 gick å v 16 kommer

 

Är det söndag alltid?
Det känns inte som en vecka sedan jag sammanfattade å såg framåt sist.
Överhuvudtaget är jag nog inte riktigt med. Ett flertal gånger sista veckorna har jag tänkt "Nu måste det väl snart vara påsk va?"
Ja herre gud, senildemensen närmar sej med stormsteg.

I veckan som gått har våren tagit några kliv framåt, idag har temperaturen till och med släpat sej upp till tvåsiffrigt.
Ännu har det inte spruckit ut på träden men jag känner av en viss pollen i ögonen och har börjat medicinera för min allergi nu.
Allergi gör en trött. Allergimedicin blir man oxå trött av.

Maten har fungerat ganska bra. Jag vägde ju in mej på 60 kg i måndags vilken var mitt stora mål. Tappar jag ytterligare några kilon så är det bara bonus.
Nu börjar det synas och sista veckan har jag fått många kommentarer och frågor kring min vikt. Det känns så klart bra att det märks, även om jag främst gör det för min skull. Jag är långt ifrån smal.

Förkylning härjar i huset. Först var det maken å svärsonen. Sen Mini och sedan två dagar jag. Ingen feber eller så men en jäkla snuva, skav i halsen och en oändlig trötthet i kroppen. Nedsatt kondition.
Jag avskyr att bli förkyld för det blir nästan alltid långdraget på mej. Först förkylningen och sedan... som ett brev på posten... astma.

I måndags var jag hos läkaren. Mådde hyfsat och vi bestämde att jag från nästa vecka börjar jobba 25%. Det är inte mycket, en å en halv dag per vecka, men eget ansvar och jag räknas in i bemanningen.
Det kändes bra när jag gick därifrån.
Jag passade på att shoppa en del i grannstaden när jag väl var där.

I tisdags skulle jag arbetsträna 14-22 men bröt ihop av en rörig start.
Fick diverse stressymtom och började slutligen gråta inför kollegor och studenter.
Gick hem. Krossad.
Jag gick tillbaka väldigt många steg i min rehabilitering i och med detta.
Har över lag varit mycket sämre denna veckan.

Onsdag var jag hemma. Minns inte om jag gjorde nåt särskilt, förmodligen inte.
Mådde fortsatt dåligt efter dagen innan, var ledsen å nedstämd.

Torsdag, dags att arbetsträna igen. Denna gången ihop med "Lillebror" som känner mej så väl och det innebar så klart en viss trygghet. Likväl var det ett jobbigt pass. Jag kände själv att jag inte riktigt var med, att jag blev stressad lätt å framför allt i medicindelningen... något jag normalt brukar vara väldigt snabb och säker på.
Jag kände att jag typ tog samma ansvar som en student och att "Lillebror" hela tiden fick stötta upp mej och hjälpa till.
Självförtroendet är inte precis i topp.

Fredag. Lugn dag å kväll här hemma. Hundpromenader å matinköp men inte så mycket mer. Familjen satt å hängde vid varsin dator på kvällen. Började bli förkyld.

Lördag. Sov länge (till ett!!!) Städade, gick runda med hunden, förberedde middagen inför parmiddagen på kvällen. Hade på min nya klänning från Indiska och älskar den! Den kommer att användas flitigt i sommar.
Gästerna, våra gamla kära vänner Cissi å Micke, kom och det var som vanligt avslappnat och trevligt.
Fast karlarna har en tendens att bli väldigt högljudda och pratiga och jag fixar inte det riktigt just nu. Blir väldigt trött i huvudet och får hjärtklappning av för mycket å höga ljudintryck.
"Körde iväg" dem strax före tolv. La mej å somnade relativt fort.

Söndag... idag... inte precis några äventyrligheter idag heller.
Promenad med Gottrid å Mini. En stunds miljöträning på stan.
Åt gårdagens rester. Försökt kurera min förkylning utan särskilt bra resultat.
Ätit snacks som blev över från igår med trots att "unnardagarna" är över.

Nästa vecka börjar jag som sagt att JOBBA 25%.
Kör halva tisdagspasset och hela torsdagspasset.
Ska till psykologen för första gången på onsdag.
I övrigt är veckan blank.
Hoppas på en mindre psykiskt tung vecka.

Å ni då? Hur har ni det?
Händer det nåt skoj i veckan som kommer?

Puss/ Asta

En brygga

 

Det ser kanske inte mycket ut för världen.
I synnerhet inte på ett foto taget med en mobiltelefon.
Men det ÄR en av de vackraste platserna på jorden och mitt absoluta favoritställe.
Skulle jag någonsin strö ut Märtas istället för att begrava henne med mej så vore det här.
Skulle jag någonsin gifta om mej så skulle det förmodligen ske på just denna plats.

Skomakarhamnen.
En till synes anspråkslös brygga bestående av stenblock.
Byggd 1919. Alltså för nästan hundra år sedan.
Tänk så många stormar hon mött.
Tänk så många lyckliga människor som skrattat å badat från henne.
Så många kärlekspar i solnedgång hon sett.
Så många som skrikit ut sin förtvivlan och vänt ansiktet mot havet med sina tårar.
Det har jag själv gjort åtskilliga gånger.
Å allt har hon stått pall för... känslor, människor, stormar, rasande vågor, små barnfötter som fiskar krabbor... i nästan 100 år.

 

Den psyksjuka och hennes hund gick en riktigt lång promenad utmed havet idag.
Det var lågvatten och vi gick bitvis på den räffliga havsbottnen, formad av vågorna.
Jag har alltid varit fascinerad av det, enda sedan jag var barn.
Moder jords avtryck på allt och alla.
Solen skiner idag men det var rätt kallt och ibland saknade jag mössan jag lämnat hemma. Vi är en bra bit in i april men fortfarande bara 4 plusgrader.
Naturen hukar... väntar... är i startgroparna.
Kanske är jag den enda som tycker att det känns okej?
Jag skjuter ännu en stund på allergihelvetet som kommer att vara i månader.

 

Gottfrid badade. Han vadade långt ut, säkert 50 meter för att titta på en boj som flöt.
Lite osäker men jag peppade honom (som en riktig fegis) stående torrskodd på stranden "Braaaaa Gottfrid, duuuuuktig kille." Någonstans hittade han ett kadaver och jag var inte uppmärksam nog.
Stanken... går inte att vänja sej vid så nu är han badad i betydligt varmare vatten.
Han badar fan oftare än vad jag gör den hunden.
Vi måste GÖRA något åt detta olämpliga intresse.



Puss/ Asta