Semesterstressen

Jag kom på att jag inte tvättat håret på en vecka.
Jag sniffar lite på mej själv, stoppar ner näsan under tröjan, det luktar okej.
Inte nyduschad men inte illa.
Jag har bara glömt.
Fokuserat på att skrubba fettfläckar och putsa fönster.
Mini frågade idag "Har du alltid varit så här huslig?"
What?! Jag som alltid haft sån ågren över min brist på huslighet.

Halva semestern lite drygt har gått, sex dagar av tio lediga.
Jag hade en lååååång lista på saker att göra, både njutningsfulla ting å plikter.
Hittills har jag nog varit bättre på plikterna.
Idag kände jag plötsligt en oro och hur hjärtat bankade fort. Kom på att jag glömt ta min antidepressiva medicin i tre dagar. Sånt som händer när rutiner bryts.

Jag ligger i fas med plikterna men det finns så mycket jag borde och vill men som jag inser att jag inte kommer att hinna. Människor jag har stämt träff med, pappa jag borde besöka å längtar efter.
Dagarna går så fort.
Nu ikväll har jag plockat fram broderiet som legat undanlagt i ett år nästan.
Broderi är bra för det kräver fullkomligt fokus och lugn.
Jag har druckit några (väldigt små) muggar glögg och jag har bestämt mej för att viktigare än att hinna träffa människor jag saknar och viktigare än att städa grovköket är att få ner andningen.
Komma i ro till att jag ska jobba igen.
Det är tungt som fan på jobbet. Trots att jag känt mej inspirerad för jobbet sista månaderna så har jag fått tillbaka många av mina utmattningssymtom och DET måste vara prio ett att arbeta ner.

Så.
Under de dagar som är kvar fram till måndag ska jag brodera. Inhalera mer luft.
Sova middag varje dag. Läsa.
Sluta upp med att semesterstressa och älta allt jag inte hinner med.

Punkt!

Puss/ Asta

Rapport från Tant Slarva, dag I

Before...

Då så.
Då var luckorna skurade. Å hyllorna. Å lådorna.
Jag gjorde det faktiskt inte av skuld. När jag väl tittade så såg jag hur fantastiskt skitigt det var.
Märkligt hur hemmablind för smulor och gammalt spill man kan bli.
Minst 4,5 timma tog det.
I en kommentar på facebook skrev en vän att hon storstädar från golv till tak fyra gånger om året "för att hon tycker om när det är krispigt rent."
Trots en halv flaska Yes, tre förbrukade tvättsvampar och nariga händer är det inte "krispigt rent", det är några grader mindre flottigt.
Maken som på sin höjd putsat bort något han just spillt bara vägrade att tro på hur lång tid jag lagt ner. Enligt honom tar det "max en halvtimma."
What the fuck! Varför lägger jag då ner en halv arbetsdag om han är så snabb?!
Fast han lever i sin lilla värld, tror skor kostar en hundring och ett par jeans nån femtilapp mer.
Det där med att skura skåp är förbannat tråkigt så jag är glad att det är över.
Imorgon ska jag gå loss på nåt ännu tristare... fönsterputsning.
Får se om jag ids ta hela huset eller om jag nöjer mej med kökets fyra fönster, det är bara där jag byter gardiner.
Torsdag tar jag allmän städning och på fredag kan jag äntligen gå loss på de roliga bitarna... pyntandet.

Bilden ovan lär väl inte stjälas till någon inrednings/ hemmamyssida.
Det är iskall köksbordsrealism hos en familj som inte prioriterar att dra med trasan i parti å minut.
Som alltid när jag storstädar drabbas jag av mindervärdeskomplex (så här har fan ingen annan det i hela världen) och förbättringsiver (från å med nu ska jag...)
Det finns ju en hel del smarta tips som inte tar så mycket tid.
Som att...
... alltid städa undan när man har ätit och diska upp efter sej/ ställa in i diskmaskinen.
... allt har sin plats och att man lägger tillbaka saker då man använt det
... lägga smutstvätten direkt i tvättkorgen och inte låta den mellanlanda på badrumsgolvet eller bredvid sängen.
... dra med en trasa lite nu å då.
... slänga soporna varje dag varesej det behövs el inte
... ägna åtminstone en kvart åt att plocka undan om dagen.
... som min fb vän sa, städa rejält några gånger per år.
Låter lätt, är inte lika lätt och i synnerhet inte när det handlar om att drilla fler än sej själv men jag ska försöka.
Lilla Noah har oxå oändligt antal prylar som ligger överallt och jag ska införskaffa en låda att ha på nedervåningen där jag föser ner alla hans leksaker.

Eftersom jag har semester så har jag inte bara slitit idag.
Jag gick en alldeles sagolik skön runda med hunden utmed havet strax innan solen gick ner och kände mej bara sååå välsignad.
Jag har varit en riktig husfru och lagat hel fläskkarré som fick koka i över tre timmar och som gav en himmelsk god sås.
Gosat med mina pojkar så klart, sett lite hockey och ätit upp chokladen som jag skulle ha när jag ska göra snickers. Nå, det finns väl mer choklad i affären får vi tro.
Jag har läst, är nästan klar med Bloggdalas bokcirkel val som skall recenseras till helgen och tänkte försöka klämma in en egen vald bok emellan. "Gone girl" kanske.

Hur går det för er?
Adventsstädar ni? Byter ni gardiner på andra ställen än köket? Har du några smarta städtips?
Har du det krispigt rent eller som mej flottigt i olika valörer?
Blir ni uttråkade av alla städinlägg?

Puss/ Asta

And after...

Rösterna som samtalar i mitt huvud.

 

Imorgon tänkte jag börja adventstäda.
Jag har förberett mej idag genom att handla Ajax, nya disktrasor och genom att ignorera kraftigt flagnande nagellack eftersom det ändå inte är någon idé att måla på nytt när det skall skuras.
Skuras ja.
Vart ska jag börja satt jag å tänkte för mej själv.
Köket. Jag tar lister, luckor, lådor, hyllplan det första jag gör imorgon.
Men sedan tänkte jag för första gången NÅGONSIN i mitt fyrtiofemåriga liv...
Hyllplan? Varför då och för vems skull då?
Varför ska jag egentligen lägga timmar på att diska ren disk (om än lite flottig efter ett år av oanvändbarhet i skåpet) och torka hyllplan?
För att jag alltid gjort det? För att mamma gjorde det?
Okej, å om jag skiter i det... blir det en vidrig jul då?
Nej, vet du... det tror inte jag och i år är jag tillräckligt mycket tant för att vara så pass vuxen att jag struntar i det!
Till å med min pedantiska, snudd på fobiska mamma, har lagt av med sånt.
Hon städar knappt aldrig längre. Har saker huller om buller å julstjärnan uppe året om... ihop med påskkärringen bara för att de är fina. 

Kanske är det ovana vid att skita i konventioner?
Jag må vara en rebellisk rödstrumpa men så långt som att ifrågasätta avtorkande av hyllplan i köket har jag ta me fan aldrig vågat gå.
På riktigt är det första gången jag ifrågasätter mej själv kring det.
Inte fuskar (det har hänt), inte rationaliserar bort pga stress (det har hänt) utan FAKTISKT tar ett beslut om att det inte är viktigt och att jag gör väl som jag vill.
Kanske är det ovanan för knappt hinner jag skriva ner tanken och stoltsera med den här på bloggen innan en annan röst i huvudet säger (nej, jag har aldrig fått någon diagnos på det här med olika röster i skallen) "Fast om man städar ordentligt och håller efter ett par gånger om året så blir det lättare att hålla rent där emellan och jul eller ej, ibland måste man städa ordentligt. Faktiskt! "
Den här tillrättavisande rösten låter så bestämd och så säker på sin sak att jag börjar tvivla igen.
Så hur var det nu? Bestämmer jag själv? Är flottiga hyllplan per automatik det samma som att vara en dålig människa?

I reklamen för... ja, nåt juligt säger dom "Är det inte konstigt, ju mer man jagar julefriden ju längre bort verkar den komma" och det är verkligen jättesant. Det talar nog inte bara till mej.
Å just i år så längtar jag så himla mycket, främst efter advent men faktiskt lite efter jul med.
Det är bara det att det är inte skurandet å städandet jag längtar efter.
Nej det är efter att få puffa med mossa, sätta upp julstjärnorna, sticka nejlikokärnor i apelsiner, stryka röda dukar och sånt där. Myset. Lull lullet.
Kanske längtar jag extra mycket efter som Noah finns här nu.
Kanske längtar jag mer än annars för att det har varit en vääääldigt mörk november.
Kanske har jag bara lite mer ro i själen än vad jag brukar ha så här års.

Jag får se hur jag gör imorgon.
Hur gör du? Å framför allt... varför gör du det?

Puss/ Asta

Skandalerna från stora klinikfesten som ni alla (bävat) väntat på.

Var på party i fredags, å inte vilket party som helst utan stora Medicinfesten med 120 festsugna deltagare bestående av olika personalkategorier från kliniken.
Bordsplacering, middag med dessert, billig alkohol i baren, band och dans.
Alla som inte var där... och kanske somliga som faktiskt var där... väntar kanske med delad blandning spänning och fasa på rapporterna i Astas blogg.
Jag fick dessutom uppdraget från självaste Överläkaren (som inte var där) om att fota å med kameran fånga ekivoka situationer.
Såååå...
Vem fick ihop det med vem?
Vem satt i doktorernas knä?
Vilken doktor satt i sekreterarnas knä?
Vem slätade över vem?
Vem blev för full?
Vem gjorde bort sej?

Jag är ledsen.
Jag hade fullt upp med mej själv.
Med att äta, dansa, mingla och ha roligt.
Ett å annat noterade jag kanske men ni vet vad de brukar säga...
What happens in Las Vegas  medicinfesten stays in Las Vegas medicinfesten.
Riktigt jäkla kul var det i alla fall.
Tack alla som deltog.
Jag har världens bästa kollegor!

I går var jag trött trots att jag tog det vansinnigt lugnt med alkoholen. Kunde nog nästan ha kört hem.
Men vi kom i säng sent.
Var barnvakt åt världens goaste Noah på kvällen när hans föräldrar var på bio och självklart gick det strålande.
Vi hann sjunga, smeta ner hela ungen med mat, bada, se hockey å ta en tuppis.

Idag har jag haft sovmorgon.
Minis svärföräldrar kommer snart över på tacos men den maten får kidsen ordna med själv.
Jag bidrog med en av de bättre guacamole som världen skådat. 
Nu ska jag ta en runda med min Gotteman och imorgon börjar min sedvanliga adventssemester.
En hel vecka att städa, putsa fönster, hänga upp julgardiner.
Å dricka glögg, sova middag, läsa, shoppa julklappar.
Pynta, baka Rocky Road och gå långa promenader.
Det känns sååååååååååå välbehövligt.

Puss/ ASta