Barcelona

Hej älskade läsare

Japp då var man tillbaka i kalla Svedala. Underbart är som bekant förbaskat kort. Måndag-torsdag var vi i den stora staden Barcelona och vi hade det strålande. Ni som är vän med mej på facebook eller instagram har sett en del bilder.

Vi bodde på ett fantastiskt trevligt hotell med underbar personal som verkligen gjorde allt för att vi skulle trivas å ha det så bra som möjligt. Som ett extra plus blandande de fantastiska drinkar och sådana drack vi måååånga.
Ett litet poolområde men å andra sidan var där sällan många gäster, solstolarna räckte gott och en trevlig terrass med pubmat att beställa.
Frukosten var underbar!
Enda egentliga minuset var att där inte fanns balkonger och det är rätt viktigt tycker jag. Där kan man umgås, spela spel, dricka fördrinkar eller sängfösare å bara må gott. Nu blev det att vi satt på terrassen istället vilket kostade sköna slantar.

Vi kom på måndagen och var rätt möra efter som vi rest mitt i natten. Vi tog det ganska lugnt den dagen och utforskade hotell och omgivningar.
Jag tog ett dopp i medelhavet, ingen aning om temperatur men jag har med åren utvecklat riktiga badkruke skills och jag fixade det lätt. 18-19 grader kanske.
Tisdagen var min födelsedag och då fick jag bestämma... bestämde poolhäng hela dagen å på kvällen tog vi taxi in till den berömda turistgatan La Rambla där vi åt gott. Jag valde paella.
Onsdagen var det dags att se lite.
Mitt bästa tips om du ska till Barcelona är att köpa biljett på turistbussarna. De kostade 29 euro för en hel dag, de går var 5:e minut och du kan hoppa av å på hur mkt du vill. På bussen får man hörlurar att plugga in och  sen kan man välja sitt språk och få guidning på hela turen.
Vi drog vi elva på förmiddagen och var hemma vid midnatt, vi hade en del stopp å hann se väldigt mycket... men ändå bara en bråkdel av Barcelona.
Staden är enorm!
På torsdagen var det hemresedag och vi tog lite sista gin och solsken innan vi drog till flygplatsen.

Resan var fantastisk. Vi hade mellan 23-26 grader vilket var perfekt, gott å varmt men ändå så man inte blir såsig av värmen.
Det funkade jättebra med vårt resesällskap och konstigt vore det väl annars, vi har känt varann i evigheter. Jag hade lätt stått ut med att stanna tre dagar till vilket kanske varit mer lagom med tanke på stadens storlek, men å andra sidan så hade jag på torsdagen börjat längta väldigt mycket efter dom där hemma, så det kändes ändå helt okej att åka hem.
Jag ska definitivt tillbaka!

Och för er som undrar, ja jag gick upp 2,5 kg på 4 dagar. Rökte 1 paket cigg per dag som ickerökare. Rätt starkt jobbat.

Puss/ Asta

Nu!

Årets vinter har gått i rasande fart. Eller ja, vinter å vinter, så mycket till snö har vi ju inte haft, det har vi sällan här på västkusten. Men mörkret drabbar oss, drabbar oss nästan mer här än det gör i norr där snön lyser upp.
Vintern har gått rasande fort för jag har haft så fullt upp med mej själv.
Med att klara slutpraktiken, d-uppsatsen, att börja arbeta.
Vips var det mars i min värld.
Det har sällan skett med något vips tidigare år.

Men alltså nu börjar jag bli otålig. Det är som om jag centrerat hela vintertröttheten på senaste veckorna och jag väntar olidligt på att vår-vintern ska släppa taget och det ska bli lite försommarvarmt.
Jag brukar inte längta så här innerligt efter vårens grönska för den innebär en sådan förbannad allergi som håller i sej i månader framöver men i år gör jag det i alla fall.
Jag vill gå barbent. Jag vill få färg på kinderna. Jag vill ligga på tomten i bikini. (Lustig mening det där om man lägger stavelsen annorlunda.) Jag vill käka frukost utomhus. Jag vill plantera blommor.
Jag vill ha sol och jag vill ha värme. Nu! Nu! Nu!

Jag har inte haft semester på två år. Jag längtar så jag kan dö eftr det!
Jag tilldelades sämsta semesterperioden, men skit samma. Under två somrar har jag arbetat på BB när andra semestrat sej och nu har jag en semestervecka i maj, tre semesterveckor i juni och en i september.
I maj ska jag till Barcelona, i slutet av augusti ska jag till Kos och under mina tre juniveckor ska jag vara hemma och snora/nysa/ andas genom sugrör men ändå försöka ha det ganska bra.
Läsa böcker, sova middag, sola, umgås med folk. Passa barnbarn, dricka vin och grilla all mat som ska passera läpparna.

Längtar du med? 

Puss/ Asta

Om 380 dagar ish...

... Ska vi åka hit är det tänkt, till Kos Marmari.
Vi är Min äldsta dotter med Ängla å Mio och Mini å Noah å jag.
Vi ska bo i två lägenheter vilket kommer behövas med så många småbarn och mormors sinnesfrid.
Men jag tror det kommer bli uuuunderbart.

Trots att vi bokat tidigt (tidigt till å med för att vara jag) så har vi letat ett tag.
Men vi hade specifika krav. Nära till havet tänker ni? Ett visst antal stjärnor? Pool?
Nja, det kommer på köpet. Kraven var Inte Turkiet, inte allt för snordyrt och Bamseklubb, Ängla å Noah hade inte accepterat nåt annat så det fick bli ett Blue village hotell.
Jag fick "sälja" mitt krav på att boka havsutsikt för det kunde man bara på sviterna. Bara att hoppas att man slipper glo rakt in i en vägg eller som första året vi var utrikes ner på hotellets sopstation.
Jag brukar dessutom alltid välja att flyga tidigt, finns flera avgångar är det dyrare men väl vält men till Kos går bara kvällsflyg.
Sen kan jag känna ängslan över att det är mycket flyktingar på ön.
Det låter kanske vansinnigt egoistiskt och snobbigt av mej men jag vill inte se elände på min semester. Av den anledningen åker jag inte till några fattiga länder och Thailand med sin prostitution skulle utlösa en depression hos mej.
Det är inte för att jag inte bryr mej. Det är för att jag bryr mej för mycket.
Jag tyckte det var svårt sist vi var på Cypern trots att dit kommer inga flyktingar. Precis innan vi åkte hade den drunknade lilla pojken varit på varenda löpsedel och när jag sedan stod i det ljumna Medelhavet med Syrien nästgårds och "roade" mej så fanns vetskapen om att nån sjömil ut kanske människor drunknar på sin väg mot frihet.
Men med alla dessa småbarn så tror jag att utflykterna utanför hotellområdet inte blir särskilt många.

Mitt mål med resan är att få umgås med mina döttrar ostört. Att få spendera mycket tid med barnbarnen. Att sola och bada. Att äta gott och dricka en å annan drink.
Att sova i stärkta lakan och käka hotellfrukost varje dag.
Avkoppling mer än kulturell förkovring.
Det finns fyra pooler, varav en är en lugn pool å en är en med rutschbanor.
Stranden 50 m bort å gratis solstolar där.
Det ska bli ljuvligt!

Puss/ Asta

Det kommer bli september i år med

Jag har semester!
Denna veckan och sista veckan i augusti är min enda ledighet.
Jag hade ju bestämt att jag skulle njuta riktigt ordentligt och carpe diem'a som om det inte fanns någon morgondag, klämma in en hel sommarupplevelse på en enda vecka, men av det har det blivit mest pannkaka och just ingenting.
Äta glass i stora lass, dricka parasolldrinkar, läsa böcker till solen går upp, bada naken i månljuset och allt det där.
Suck.

Jag VET att jag gnäller om min allergi men jag glömmer varenda år hur jävligt det är. De senaste åren har jag ändå blivit bortskämd med att nån snäll läkare på jobbet skrivit ut kortison som ges intramuskelärt och då försvinner det mesta.
Nu har jag ingen tjenisrelation till nån doktor och eftersom jag vet vilken föreläsning om biverkningar å annat man får innan de slutligen säger nej ändå så har jag dragit mej för att vända mej till vårdcentralen.
Men idag stod jag helt enkelt inte ut längre. Mina ögon är som röda sår och jag kan inte tänka på nånting annat än att det kliar så in i helvete hela tiden. Jag överdoserar antihistamin och blir trött å tjurig.
Jag kan inte sminka mej och ids inte ens klä mej ordentligt.
Ful är jag ju i vilket fall som helst med igenmurade ögon.
Skulle ha färgat håret för typ en vecka sen och har mega utväxten som är helt stålgrå men dels orkar jag inte och sen vågar jag inte ha så starka kemikalier så nära ögonen när de är som de är.
Så här blir inte särskilt mycket njutande.
Inte en enda "enkel ostsmörgås med paprika på" på stranden. Inte en enda öl på en uteservering och utflykter ska vi bara inte tala om.
Är dessutom pank och vädret har varit halvsvalt sista veckan så nåt beachen blir det inte, inte ens i vassen.

Istället satt jag 4-5 timmar i går med min D-uppsats. Det behövs ju oxå göras liksom. Körde ut Mini och Noah hela dagen. Blev hyfsat nöjd med mitt dagsverke, lite pill här och där, nån referens till, två sidor text.
Bra va? Kul?
Då kraschar datorn och när maken fick liv i den igen var allt jag skrivit under dagen borta. Trots att jag sparat, kanske inte så ofta som man borde men några gånger under passet hade jag sparat.
Borta.
Jag höll fan på att börja hyperventilera. Kunde inte ha blivit mer upprörd om små gröna marsmänniskor tagit över jorden eller Donald Trumf blev president för världens mäktigaste land.
Sen fick jag som vanligt tänka... det finns krig, småbarnsmorsor som får cancer, ALS, svält, folk som misshandlar djur, galningar som slår ihjäl kvinnor, människor som röstar på Sd. Perspektiv Asta!
Idag har jag... hyfsat... fått ordning på det som jag gjorde igår. Inte allt, för jag minns inte allt, men det mesta. Ett steg fram och två steg bak.
Satt tre timmar idag kanske, slog igen datorn och sa: helg, till mej själv.
Den där D-uppsatsen. Kanske inte lägger så vansinnigt med tid på den men den mal å ger dåligt samvete bak i skallen dygnet runt vad jag än pysslar med.
Antar att vägar i livet ser ut så där, lite kringelkrokiga.
Och jag SKA fan bli barnmorska om det så är det sista jag gör.

Förr eller senare blir det september.

Puss/ Asta

Snart ska jag doppa fötterna i Medelhavets ljumna vatten

Snart.
Om mindre än tre veckor skall vi åka hit.
Mamma, Mini, Noah och jag.
Jag känner en viss oro att åka nu när mamma är så sjuk, när jag är mitt i en utbildning och när jag har en vildbatting med mej till allt detta vatten. Och det tar emot att åka och njuta av Medelhavets ljumna vatten, att blicka ut mad ett hav, mitt i lyx å lättja och veta att där ute finns det båtar... fullsmockade med flyktingar.
Kommer jag kunna simma i det vattnet utan att tänka på det? Kommer jag njuta av solen utan att tänka på hur den bränner på öppet hav?
Troligtvis inte.

 

Men. Jag vet inte hur jag ska förklara...
Jag skänker pengar, jag stångas med Sd folk, jag skriver på för säkra vägar in i Europa och jag skulle gärna göra mer men jag måste samtidigt kunna få försöka... ja, försöka... njuta av semester och lycka.
Det borde ju vara normaltillståndet.
Det är inte jag som har det för bra. Det är flyktingarna som har det för dåligt.
Men visst, som förr kommer det inte att vara.



Jag behöver semester efter att ha jobbat hela året och inför en intensiv termin i skolan.
Jag behöver få sova ut, få ta middagslurar, sätta mej vid dukat bord, läsa böcker, sippa på en GT, känna hur solen mjukar upp spända muskler.
Detta året reser vi för första gången med en liten och jag inser att även det kommer göra att det inte blir som tidigare.
Det gäller att vara alert alla hans vakna timmar och det kommer bli betydligt mindre fokus på att vara i solen å bli brun.

 

Förmodligen är det sista resan med mamma. Det är första med Noah.
Jag vill försöka ta till vara på det och ha det så mysigt som det bara går.
Äta å dricka gott, umgås och ha äkta kvalitetstid tillsammans.

 

Jag har ordnat hundvakt. Jag skriver packlista. Jag försöker bestämma mej för vilka klänningar som ska få följa med. Jag kikar på taxfree men inte heller det lär bli som förr, som student får jag försöka hålla i stålarna.
Innan jag åker skall jag ha två examinationsuppgifter, jag ska åka till Helsingborg-Helsingör med älskade vänner, jag ska jobba NATT på BB.
Sen åker jag. Med själen full av dåligt samvete men med intentionen att njuta för att jag är värd det.

Puss/ Asta

Mitt 2000: e inlägg. Levern behöver semester men mor hon har haft det fint.

Så har jag varit ledig i dagarna två och herre jösses, jag är helt slut!
Jag å maken har varit i Götelaborg å säkert bränt lika mycket pengar på 1½ dygn som vi hade gjort på en långhelg i Barcelona, men vem är jag att gnälla över det?
Vi har haft det superhärligt.
Bott på Barken Viking, åkt med räkbåten, suttit i solen å druckit Gin & tonic.



Vi åkte i går förmiddags. Tog tåget som gick 11:20 härifrån. Maken hade bokat 1:a klass vilket var rart men rätt onödigt. Vi var ensamma i hela vagnen och knäppte upp var sin öl som färdkost.



När vi kom fram tog vi oss till Barken Viking som ligger nere i Göteborgs hamn.
Alla som någon gång varit i Göteborg vet vem hon är. Hon är som själva symbolen för staden där hon ligger fast förankrad och numera alltså är hotell.
Hon är byggd i Köpenhamn för över hundra år sedan.
Där kikade vi runt, lämnade in väskorna i bagagerummet då vi var lite tidiga och gjorde oss bekanta med hotellet/ båten.



Vi köpte var sin Gin & tonic och satte oss uppe på soldäck och avnjöt dem.
De serverades i stora vackra glas som såg ut att ha hört hemma på Titanic.
Solen sken alldeles lagom och det blåste en lätt bris.
Därefter drog vi ner på stan, kollade in folk, åt en lunch... jag tog en sallad som var varken bu eller bä, drack en öl... och sen gick vi tillbaka till båten å fick våra rum.
Där gick vi loss på en medhavd rödvinsflaska.
Vi gjorde... ja, sånt gifta, vuxna människor gör på hotell... innan vi tog oss en tupplur.

 

Klockan 18:00 var det dags att gå ombord på M/S Trubaduren, en räkbåt som under dryga fyra timmar skulle kryssa runt med oss i Göteborgs skärgård.
Under turens gång fick vi ta del av historier och anekdoter om öarna vi passerade av duktiga guider.
Guiderna serverade oxå, var väldigt personliga, presenterade sej och hade stenkoll på sina gästers behov.
Utöver att servera sjung och dansade de med jämna mellanrum.
Riktigt riktigt proffsiga var de!



 

Men mest var vi där så klart för matens skull.
Lax, potatis, en massa härliga såser, bröd och goda ostar.
Å så skaldjur då såklart. Räkor, krabba, kräftor, blåmusslor i sina skal.
Jag åt i två omgångar och blev så jäkla mätt att jag fick ont i revbenen.
Så otroligt mumsigt.
Jag har aldrig i mitt liv käkat så där mycket skaldjur på en å samma gång.
Till detta kalasande drack vi ett schysst vin, likör till kaffet å ett par drinkar på det.
Notan var inte speciellt rolig trots att maten redan var betald, men som sagt... det var en dag den här sommaren å vi levde som kung å drottning.
Blir ni sugna på fantastisk mat, historia och underhållning på en av jordens vackraste platser så kan jag varmt rekommendera en tur. Länk hittar ni HÄR.



Vi passerade en massa sådana här småöar. 500 x 500 meter el nåt med bara ett hus på.
Tänk att bo så!!!
Madremia. Åtminstone sommartid.
Lika kul är det kanske inte att ta lilla motorbåten in till jobbet en ruggig novembermorgon.

När vi kom i hamn igen strax efter elva på kvällen var jag förbi av trötthet efter att ha jobbat nio av tio dagar å sedan småsippat alkohol under tolv timmar.
Maken, som har semester, var inte alls lika trött så honom dumpade jag av på Casinot som ligger alldeles intill Barken Viking och sedan somnade jag sött.

I dag på morgonen åt vi frukostbuffé. Den var okej men inte mer.
Sedan gav vi oss ut på stan, maken handlade tre T-shirtar efter att högtidligt lovar att slänga åtminstone två i sin gamla alldeles för stora samling.
Sen skildes vi åt.
Han ville vara kvar ytterligare nåt dygn och leta upp någon av sina gamla polare från stan medan jag tog en runda i ytterligare några affärer innan jag satte mej på tåget.
Köpte mej en hatt på Indiska. Jag tyckte den klädde mej... och om inte annat blir den utmärkt att ha på Cypern när jag ränner efter lillprinsen.
På tåget kom jag på att maken hade nycklarna till bilen som stod vid tågstationen å väntade så jag fick vackert promenera hem.
Det är väl en 6-7 kilometer kanske å det gick fint även om det var lite snopet.

Nu. Trött. Trött. Trött.
Å framför mej har jag två dagpass så här blir tidig sänggång.

Puss/ Asta (som med ålderns rätt väljer att få se ut som en övervintrad hippie bara för att jag vill å trivs så)

Semesterstressen

Jag kom på att jag inte tvättat håret på en vecka.
Jag sniffar lite på mej själv, stoppar ner näsan under tröjan, det luktar okej.
Inte nyduschad men inte illa.
Jag har bara glömt.
Fokuserat på att skrubba fettfläckar och putsa fönster.
Mini frågade idag "Har du alltid varit så här huslig?"
What?! Jag som alltid haft sån ågren över min brist på huslighet.

Halva semestern lite drygt har gått, sex dagar av tio lediga.
Jag hade en lååååång lista på saker att göra, både njutningsfulla ting å plikter.
Hittills har jag nog varit bättre på plikterna.
Idag kände jag plötsligt en oro och hur hjärtat bankade fort. Kom på att jag glömt ta min antidepressiva medicin i tre dagar. Sånt som händer när rutiner bryts.

Jag ligger i fas med plikterna men det finns så mycket jag borde och vill men som jag inser att jag inte kommer att hinna. Människor jag har stämt träff med, pappa jag borde besöka å längtar efter.
Dagarna går så fort.
Nu ikväll har jag plockat fram broderiet som legat undanlagt i ett år nästan.
Broderi är bra för det kräver fullkomligt fokus och lugn.
Jag har druckit några (väldigt små) muggar glögg och jag har bestämt mej för att viktigare än att hinna träffa människor jag saknar och viktigare än att städa grovköket är att få ner andningen.
Komma i ro till att jag ska jobba igen.
Det är tungt som fan på jobbet. Trots att jag känt mej inspirerad för jobbet sista månaderna så har jag fått tillbaka många av mina utmattningssymtom och DET måste vara prio ett att arbeta ner.

Så.
Under de dagar som är kvar fram till måndag ska jag brodera. Inhalera mer luft.
Sova middag varje dag. Läsa.
Sluta upp med att semesterstressa och älta allt jag inte hinner med.

Punkt!

Puss/ Asta

Rapport från Tant Slarva, dag I

Before...

Då så.
Då var luckorna skurade. Å hyllorna. Å lådorna.
Jag gjorde det faktiskt inte av skuld. När jag väl tittade så såg jag hur fantastiskt skitigt det var.
Märkligt hur hemmablind för smulor och gammalt spill man kan bli.
Minst 4,5 timma tog det.
I en kommentar på facebook skrev en vän att hon storstädar från golv till tak fyra gånger om året "för att hon tycker om när det är krispigt rent."
Trots en halv flaska Yes, tre förbrukade tvättsvampar och nariga händer är det inte "krispigt rent", det är några grader mindre flottigt.
Maken som på sin höjd putsat bort något han just spillt bara vägrade att tro på hur lång tid jag lagt ner. Enligt honom tar det "max en halvtimma."
What the fuck! Varför lägger jag då ner en halv arbetsdag om han är så snabb?!
Fast han lever i sin lilla värld, tror skor kostar en hundring och ett par jeans nån femtilapp mer.
Det där med att skura skåp är förbannat tråkigt så jag är glad att det är över.
Imorgon ska jag gå loss på nåt ännu tristare... fönsterputsning.
Får se om jag ids ta hela huset eller om jag nöjer mej med kökets fyra fönster, det är bara där jag byter gardiner.
Torsdag tar jag allmän städning och på fredag kan jag äntligen gå loss på de roliga bitarna... pyntandet.

Bilden ovan lär väl inte stjälas till någon inrednings/ hemmamyssida.
Det är iskall köksbordsrealism hos en familj som inte prioriterar att dra med trasan i parti å minut.
Som alltid när jag storstädar drabbas jag av mindervärdeskomplex (så här har fan ingen annan det i hela världen) och förbättringsiver (från å med nu ska jag...)
Det finns ju en hel del smarta tips som inte tar så mycket tid.
Som att...
... alltid städa undan när man har ätit och diska upp efter sej/ ställa in i diskmaskinen.
... allt har sin plats och att man lägger tillbaka saker då man använt det
... lägga smutstvätten direkt i tvättkorgen och inte låta den mellanlanda på badrumsgolvet eller bredvid sängen.
... dra med en trasa lite nu å då.
... slänga soporna varje dag varesej det behövs el inte
... ägna åtminstone en kvart åt att plocka undan om dagen.
... som min fb vän sa, städa rejält några gånger per år.
Låter lätt, är inte lika lätt och i synnerhet inte när det handlar om att drilla fler än sej själv men jag ska försöka.
Lilla Noah har oxå oändligt antal prylar som ligger överallt och jag ska införskaffa en låda att ha på nedervåningen där jag föser ner alla hans leksaker.

Eftersom jag har semester så har jag inte bara slitit idag.
Jag gick en alldeles sagolik skön runda med hunden utmed havet strax innan solen gick ner och kände mej bara sååå välsignad.
Jag har varit en riktig husfru och lagat hel fläskkarré som fick koka i över tre timmar och som gav en himmelsk god sås.
Gosat med mina pojkar så klart, sett lite hockey och ätit upp chokladen som jag skulle ha när jag ska göra snickers. Nå, det finns väl mer choklad i affären får vi tro.
Jag har läst, är nästan klar med Bloggdalas bokcirkel val som skall recenseras till helgen och tänkte försöka klämma in en egen vald bok emellan. "Gone girl" kanske.

Hur går det för er?
Adventsstädar ni? Byter ni gardiner på andra ställen än köket? Har du några smarta städtips?
Har du det krispigt rent eller som mej flottigt i olika valörer?
Blir ni uttråkade av alla städinlägg?

Puss/ Asta

And after...

Skandalerna från stora klinikfesten som ni alla (bävat) väntat på.

Var på party i fredags, å inte vilket party som helst utan stora Medicinfesten med 120 festsugna deltagare bestående av olika personalkategorier från kliniken.
Bordsplacering, middag med dessert, billig alkohol i baren, band och dans.
Alla som inte var där... och kanske somliga som faktiskt var där... väntar kanske med delad blandning spänning och fasa på rapporterna i Astas blogg.
Jag fick dessutom uppdraget från självaste Överläkaren (som inte var där) om att fota å med kameran fånga ekivoka situationer.
Såååå...
Vem fick ihop det med vem?
Vem satt i doktorernas knä?
Vilken doktor satt i sekreterarnas knä?
Vem slätade över vem?
Vem blev för full?
Vem gjorde bort sej?

Jag är ledsen.
Jag hade fullt upp med mej själv.
Med att äta, dansa, mingla och ha roligt.
Ett å annat noterade jag kanske men ni vet vad de brukar säga...
What happens in Las Vegas  medicinfesten stays in Las Vegas medicinfesten.
Riktigt jäkla kul var det i alla fall.
Tack alla som deltog.
Jag har världens bästa kollegor!

I går var jag trött trots att jag tog det vansinnigt lugnt med alkoholen. Kunde nog nästan ha kört hem.
Men vi kom i säng sent.
Var barnvakt åt världens goaste Noah på kvällen när hans föräldrar var på bio och självklart gick det strålande.
Vi hann sjunga, smeta ner hela ungen med mat, bada, se hockey å ta en tuppis.

Idag har jag haft sovmorgon.
Minis svärföräldrar kommer snart över på tacos men den maten får kidsen ordna med själv.
Jag bidrog med en av de bättre guacamole som världen skådat. 
Nu ska jag ta en runda med min Gotteman och imorgon börjar min sedvanliga adventssemester.
En hel vecka att städa, putsa fönster, hänga upp julgardiner.
Å dricka glögg, sova middag, läsa, shoppa julklappar.
Pynta, baka Rocky Road och gå långa promenader.
Det känns sååååååååååå välbehövligt.

Puss/ ASta

Utmaning å bildbomb

Dags för en liten utmaning. Lägg ut en bild tagen relativt nyss... ska vi säga, sista månaden? för samtliga underrubriker.
Eller oxå njuter ni bara av mina bilder.

Lägg ut en bild...

... som utstrålar LYCKA
(grå utväxt å synlig snuspåse till trots, detta är en ljuvlig bild av lycka på mej å min prins när han naggar mej i kinden)

 

... en där du tycker du är FIN
(inte märkvärdigt "fin" men jag tycker det är en fin bild för att det är så jag ser ut varken mer eller mindre.)

 

... en bild av KÄRLEK
(bilden talar för sej själv. Vilken lycka.)

 

... SOMMAR
mer sommar än jordgubbar blir det inte)

 

... en bild som symboliserar IDAG
(eller nästan varje dag, min prins å havet.)

 

... en bild som gör dej GLAD
( två av pojkarna i mitt liv.)

 

... en bild av NÅN du älskar
(en till av männen i mitt liv.)

 

... en bild av NÅGOT du älskar
(ängarna, hagarna, kossorna å hästarna.)

 

...TACKSAMHET
(jag ÄR privilegierad)

 

... JULI
(yiiha)

 

Japp. Det var det.

Puss/ Asta

Summering

 

Imorgon bär det av igen. Till kvava lokaler, bylsiga arbetskläder och en överfull vårdavdelning.
Tillbaka till arbetet igen med andra ord. 10 dagar har jag varit ledig och oj så fort de gick.
Jag kan inte precis säga att jag är sugen.
Men jag känner ändå att jag hunnit vara ledig och att jag fått gjort en hel del semestersaker.

Solat. Spenderat tid med Gotteman. Gosat med Noah.
Grillat. Läst ut Bloggdalaboken. Sovit middagar. Sprungit. Gått långa promenader.
Jag har haft det bra helt enkelt.

Idag har jag varit å röstat tillsammans med den delen av familjen som bor hemma.
Lite högtidligt känns det alltid.
Efter stor vånda, oändligt med timmar framför radion och debatter på nätet, så valde jag att för första gången vara "otrogen" och rösta på Miljöpartiet.
Därför att jag tycker att miljön är viktigare och överordnad alla andra politiska frågor.
Därför att jag tycker att Miljöpartiet har innovativa lösningar och många spännande idéer om hur saker och ting kan lösas istället... istället för hur det alltid har gjorts.
Jag hoppas och tror dock på många röda röster och det var inget lätt beslut på något sätt.
Jag har varit Socialdemokraterna trogna i hela mitt liv och kommer förmodligen att återgå till dem när det blir höst och dags för riksdagsval.
OM inte Löfven fortsätter att flirta för ett regeringssamarbete med mittenpartierna.
Jag är LESS på Alliansen och vill inte ha en regering där Centern eller Folkpartiet ingår.

Nu väntar snart långrunda med Gottepojken och sedan valvaka.

Puss/ Asta

Kan jag hjälpa dej på nåt vis?

 

Efter att ha lapat sol någon timma så slet jag mej från min bekvämlighet för att åka in till ICA och handla lök. Jag hade tänkt slänga ihop en kalops idag och det är svårt att få till utan just lök.
Väl i affären kom jag så klart på en massa smått å gott som alltid tenderar att ta slut på nolltid hos oss. Mjölk, bröd, grisöron, ägg, kaffe, ost... ja, ni vet.
Jag kände av solandet och bristen på frukost i magen på ICA. Var lite småmatt där jag stod i kassan och väntade på min tur.
Å när jag äntligen skulle betala så var betalkortet inte där.
Mini hade lånat det dagen innan och inte lagt tillbaka det igen.
Jag svor halvhögt en ramsa för mej själv och fick be om ursäkt för kassörskan.
I kön bredvid mej står en småbarnsmamma. När hon hör mina kvävda svordomar säger hon
"Har du inga pengar?"
Jag förklarar omständigheterna och hon säger... som den självklaraste saken i världen... "Men du, jag kan betala så länge, det är inga problem."
Jag blev helt paff. Avböjde och kände att jag blev helt tårögd för det var så himla rart.
Så omtänksamt och så tillitsfullt.
Hon kunde ju bara fortsatt koncentrera sej på sitt och inte brytt sej.
Men hon brydde sej. Om en främmande människa och det är banne mej helt otroligt.
Jag tackade henne där å då men jag önskar att jag visste vem hon var så jag åtminstone kunde sätta in en ros i tidningen. Jag hoppas karma finner henne.

Känner mej inspirerad! Jag vill oxå göra något snällt.
Ibland gör jag snälla saker... jo, det GÖR jag faktiskt... men jag ska börja tänka på det mer målmedvetet att hjälpa till, berömma, finnas till hands.
NU är alltså ett utmärkt tillfälle att be mej om en tjänst :)
Har tyvärr inte obegränsat med pengar men annars så... Shout. Kan jag så hjälper jag dej.

Halva semestern har gått. Det går för fort!!!
Vädret är lite smålurigt. Fint till å från.
Det var strålande solsken och varmt i förmiddags men nu ligger molnen kompakt över staden och temperaturen har sjunkit. Vilket passar mej bra, huden har fått lagom dos med strålning, jag tillräckligt med D-vitamin och hunden kan nu få en långrunda han mäktar med.
Under tiden får kalopsen stå å koka.

Min mormor gjorde alltid kalops. Hon var inget bra på det.
Jag är inte heller strålande bra på kalops. Det är faktiskt inte särskilt gott...
Men jag försöker ju att vi ska äta mindre med fläskkött i den här familjen och idag hade jag tid med långkok så...

Puss/ Asta

En sådan kärlek

Kände att jag ville bjuda på den här bilden, den fick i alla fall mej att le stort.

Det regnar ute. Eller nej, det vräker ner vatten från himlen.
Och så åskar det. Åskan har redan slagit ner i vårt hus två gånger så jag tänker, vad är sannolikheten för en tredje?
Jag älskar sånt här väder. Innekurarväder. Åtminstone när man har långa hundrundan avklarad och det har jag.
Å så får det inte bli för många på raken.
Men nån enstaka. När man med gott samvete kan mysa ner sej med en bok eller hänga vid bloggen.

Jag gick en strandrunda med Gottfrid tidigare. Delar av stranden är avstängd nu för korna.
Nåväl, det blir en bra runda ändå.
Solen sken och Gottfrid badade massor. Han badar året om men det är verkligen skillnad på vinter- och sommarbad. På vintern plaskar han mest runt en snabbis. Nu njuter han!
Simmar runt.
Vi var vid en stenbrygga där det är ganska djupt direkt och där han lixom får hoppa i.
Han har alltid tyckt att det är lite läskigt men idag fick han kläm på det.
Han blev precis som en unge som kommit över skräcken att hoppa från poolkanten.
Gjorde det om å om igen.
Hoppade i, simmade en runda, gick upp.
Hoppade i, simmade en runda, gick upp.
Hoppade i... Ja säkert 10 gånger på raken.
Så söt.
Å jag blir lycklig ända in i själen av att se honom njuta av livet så.

Vi träffade en äldre man som jag mött många gånger.
Gammal å skruttig med en lika gammal å skruttig hund.
Båda två hade ont i lederna.
Men vilken kärlek mellan husse och hund! Magisk att se. Hur de liksom synkade sina rörelser och var ett.
Mannen berättade om deras liv tillsammans.
Hur de på förmiddagarna tog en promenad ner till laxbryggan.
Sen gick de hem och fikade. På eftermiddagarna brukade de ta bilen till havet där vi nu möttes.
Hunden fick bada och blev kastad boll till.
"Och sen brukar vi komma tillbaka hit på kvällen och se solnedgången innan vi åker hem och sover."
"Ja, hon sover förstås med mej i sängen" la han till.
Tänk vilken kärlek och vilken vänskap de ger oss hundarna.
Jag blev helt rörd och tänkte att så hoppas jag att min ålderdom oxå får lov att se ut.

Puss/ Asta

Ett pass kvar...

 

... Ett pass kvar att göra. Idag 14-22. Sen är det semester... hela 11 dagar och det ska bli fantastiskt. Det är en mindre pretentiös ledighet än huvudsemestern.
Ni vet, på huvudsemestern... då ska det NJUTAS!
På huvudsemestern... det är då hela årets förväntningar skall slå in.

Ett helt år har vi ju väntat. Å ett helt år är det kvar till nästa gång.
Tre, fyra eller fem veckor ska packas av ett enda långt solsken-grilla-ha älskog var å varannan kväll-umgås med vänner-reda ut äktenskapet-bo på stranden-dricka litervis å åter litervis med rosé- stå ut med svärmor-hälsa på sjuka farmor-ha kvalitetstid med barnen- läsa böcker-resa-se-uppleva-andas-skimra.
Det är inte så konstigt.
Vi är upptagna, uppbokade vi nordbor.
Det är heltidsjobb å kurser å träning å ungar som har läxor å aktiviteter å allsköns moster.
Solen lyser på oss 2 månader om året... om vi har tur.
Ett helt år av umgänge, avkoppling och romantik skall trängas in på de där sommarveckorna när vi är lediga.
Vi ska ÄNTLIGEN få bli den vi vill vara hela den långa vintern men inte mäktar med.
Den skojiga mamman, den roliga väninnan, den kåta hustrun.
Inte konstigt att det sällan blir som man tänkt sej...
Inte konstigt att barnen blir alldeles jävla odrägliga av allt socker och alla uppfuckade rutiner.
Inte konstigt att äktenskapet som krisat och kärvat ett helt år slår alldeles bakut när det plötsligt förväntas bete sej som de där första två skimrande veckorna då man träffades.
Å ändå så beter vi oss alla som om semestern är det underbaraste som finns.
Vi längtar.
Å när vi kommer tillbaka till våra arbeten suckar vi falskt men lyckligt å säger att det varit ljuvligt.

Men denna semestern är nåt annat.
Inte alls samma krav. Allt är bonus.
Prioriteringarna ligger på att "bara vara" och på att spendera tid med mina två prinsar.
(Jag ska även hinna fylla år, gå på jobbfest, ha parmiddag, springa ett par rundor, läsa och en massa andra förhoppningar, men det ÄR inte på samma vis.)

Ett pass kvar.

Puss/ Asta

Ljuva november

Det är underbart med semester. Underbart med sol. Underbart med en klar novemberdag. Sammantaget rätt så underbart att vara jag...

Idag gick Gottemannen å jag en promenad. Ja ni är kanske less på mina halvkassa mobilbilder av havet å min hund men det är tyvärr bara att gilla läget.



Jag blir i alla fall lika tagen varje gång. Vänjer mej aldrig vid lyxen att få bo så här.



Bjuder på en ofixad, omakad semesterbild. Gött att slippa bry sej om hur man ser ut tycker jag. Å lycklig ser jag ut att vara.



Kolla in min pojk!



He is stunning!



Liksom havet. Hur skulle man kunna leva utan det?



Så var vår promenad.




Hur har din måndag varit?

Puss/ Asta

Nästa vecka...

 

Söndag. En god dag att summera.
Särskilt idag. Min gamla almanacka slutar idag. Imorgon börjar jag använda min nya.
I morgon är första dagen på semestern även om jag fick fuskstartat den redan i fredags.

I fredags återupptog jag även löpningen efter en månads uppehåll och efter att mentalt ha gett upp den. Det gick segt men bättre än förväntat.
Idag tog jag mej ytterligare en runda.

Mitt första mål denna kommande vecka blir att försöka springa varannan dag.
Istället för att jaga på mej själv med längder ska jag tillåta mej själv att delvis starta om och istället för antal meter fokusera på vanan.
30 minuter tänker jag nöja mej med att springa. Det borde jag rimligen både stå ut med och hinna med.
Så 30 minuters rundor på tisdag, torsdag och lördag kommande vecka.

Fönsterna ska tvättas på nedervåningen (övervåningen skiter jag faktiskt i.)

Skåpluckor, lister, dörrar, lådor ska tvättas av och ur.

Huset skall städas noga. Båda toaletterna skuras.

Julgardiner och dukar ska fram.

Adventspynt. Stakar ska fram, stjärnor ska upp.

Julklappsinköpen skall påbörjas.

Julköttbullarna stekas.

Det stora lågprisvaruhuset skal få sej ett besök då jag förutom diverse hygienartiklar behöver införskaffa stearinljus i massor, ny huvudkudde, några nya tomtar.

Jag ska bort på glögg med några kollegor.

Jag ska dejta min frisör.

Jag ska håll parmiddag på lördagen.

Jag ska njuta av långa hundpromenader, läsning å tid "att bara vara."

Jag ska ner under 60 kg sträcket igen (59,5 kg duger.)

Nästa söndag får vi se vad som hanns med och vad som eventuellt tullades på eller ströks.

Hur ser din kommande vecka ut? Har du några mål med den?

Puss/ Asta

Nästan dan före dan

 

Det är nu nästan så att jag kan räkna "dan före dan före..." om resan.
Tidigt måndag morgon lyfter vi i ett flygplan, bryter genom molnen,  på väg mot Cypern och en vecka i värmen.
27 grader i vattnet.
Det låter säkert bortskämt att säga... jag är medveten om att det finns många som aldrig har råd att resa någonstans...men jag är inte lika förväntansfullt lyckligt som jag brukar vara inför resor.
Av diverse olika anledningar.
Faktiskt tar det emot rätt rejält. Men även om jag har stark intuition så har jag aldrig haft någon övernaturlig förmåga att i förväg vädra faror. Tvärtom, kroppen å psyket larmar ofta helt i onödan.
Men jag känner mej orolig... över en mängd saker... det kan jag inte göra så mycket åt.

Fast jag behöver verkligen vara ledig.
Jag behöver sol å bad. Jag behöver sova i en riktig säng. Jag behöver slippa från jobbet. Jag behöver avkopplingen som bara en charterresa kan ge. Jag behöver miljöombyte. Jag behöver lyxen av att äta på restaurang varje kväll och dricka en god drink en helt vanlig tisdag. Å onsdag.
Jag vet att det är så.
Jag behöver sova ut. Tänka nya tankar. Se nya vyer. Bli visslad på när jag går förbi en taverna. Smaka på medelhavets sälta. Bli brun.
Jag tänker att bara på grund av mina låga förväntningar så kanske det blir jättebra.
Underbart rent av.

Vi åker som sagt mitt i natten här ifrån, tidigt tidigt på måndag morgon.
Maken är snäll å kör oss. Trots att han ska jobba på måndagen.
Han knorrar missnöjt men han gör det. På såna vis är han guld.
Jag är ledig helgen och kan packa å fundera i lugn å ro.
Välja klänningar med omsorg. Välja skor.
Triviala i-landsproblem.
Ta lite i taget.
Imorgon lösa ut recept. Färga håret.
På lördag packa. Noppa ögonbryn.
På söndag, raka benen. Måla naglarna. Skriva bokrecensionen.
Hålla ångesten armlängd avstånd.

Puss/ Asta

Summering av sommaren

Idag, nästan halvvägs in i augusti, känns det som höst.
Regnet, mörkret, luften.
Nåt gör att det inte bara känns som en regnig sommardag utan som att det faktiskt har växlat årstid.
Fast jag kan ha fel... och trots att jag är höstmänniska så välkomnar jag gärna ett par veckor till av sommar.

Jag tänkte ändå att jag skulle ta å summera sommaren 2013 lite grann.
Juni, juli, augusti.



Juni...

Jag hade på allvar kommit igång med att springa och klarade nu av att springa 5 km eller mer vilket jag gjorde rätt ivrigt där i början på juni.

Den 4:e juni korsade jag, med musik i öronen, en väg och väcktes med alla sinnen av en tvärbromsande bil och tjutande bromsar.
Ett par decimeter från döden. Med kylskåpet fullt av pajer å tårtor.

Dagen därpå hade vi nämligen student för vår Mini.
Solen sken och allt var å blev så himla lyckat trots en del stress kring logistik.

Den 10:e juni hade vi den traditionella sommarfesten med jobbet.
Det blev detta året en ganska lugn och tidig tillställning men mysigt ändå.
Vi kunde sitta ute en stor del av kvällen och jag invigde min nyinköpta långklänning i kamouflagemönster.

Den 12:e kl 13:41 föddes mitt första barnbarn... äntligen!
Lilla Ängla, känslan var så stor!
Så mycket lycka, en sådan tacksamhet och stolthet.
Världens vackraste flicka... så klart.
Dagen där på fick jag träffa henne. Hålla. Lukta. Pussa.

Vecka 25, mitt i juni, var intensiv.
Jag träffade Annanas. Jag fick veta att Gottfrid hade en lunginflammation.
Pappa å hans fru hälsade på och maken å jag var på Harry's en kväll.

Sen var det parmiddagar, allergi, kämpande med löpningen.
Vi var å hälsade på Ängla å jag var äntligen och klippte mej efter typ ett halvår.

 

Juli...

Första veckan var jag sjuk i astma/ bronkit.
Intervjuades av Hallands Nyheter kring vår arbetsbelastning och träffade Maria, Nina och Jessica från bloggen i Varberg. Hade en underbar dag med tjejerna.
God mat och en massa prat.

Den 6:e juli premiärbadade jag.

Så kom första semesterveckan.
Jag läste en massa böcker. Jag åt gott. Drack vin.
Jag träffade Cissi. Grillade på stranden och var på GeKås.
Var på krogen med Cissi. Jag var på hundutställning.

Andra semesterveckan fortsatte i samma anda.
Lättja. Glädje.
Var å hälsade på pappi på tisdagen å strosade sedan i Göteborg längst hamnen och sen hade mys med några kollegor på onsdagen.
Cissi fyllde år.
På söndagen var Maria här med sina barn å vi hade en underbar dag med sol, bad, grill å spökhus.

Sista semesterveckan var en smula vemodig, lätt ångest inför att börja jobba... och jobba fullt igen.
Men jag startade upp den genom att en varm, vacker måndagkväll gå på Badjävlar med Cissi och skratta tills magmusklerna bara ville dö.

Gottfrid fick sitt sår och jag fick punga ut med en massa pengar. Munsår from hell drog oxå ner stämningen en aning.
Men jag hade även mysiga stunder.
Parmiddag och en lunchdejt med mina två mellanungar.
Den 29:e juli började jag jobba igen.

Augusti...



Ja hittills då. Har jobbat en massa med spridda dagar ledigt, vilket hittills har gått bra.
Småkul på jobbet även om man saknar kollegor som har semester.

Sen finns det så klart en del jag inte kan skriva om på en blogg som läses av både känningar å okänningar.
Men på det stora hela en fin sommar. Juli lär bli svårslagbar i fråga om soltimmar.
Jag har grillat, badat, solat, hinkat vin, ätit jordgubbar och skrattat mer den här sommaren än på mycket, mycket länge.
Allergin har varit kännbar men hanterbar och jag har klarat av att springa nästan hela tiden.
Jag ska försöka bära med mej alla vackra, ljuva sommarbilder i höst och vinter.
Sparade som en skimrande skatt.

Hur har er sommar varit? 

Puss/ Asta

Ännu en onsdag...

 

Det blir en del dagboksinlägg nu, sorry för det. Min hjärna går lite segare i det här vädret tror jag.
Tids nog kommer debatterna igen. Men finns det någon som har en fråga eller önskar ett inlägg på nån särskild fråga så hojta till.
Glömde det veckosammanfattade inlägget i söndags.
Kanske synd, för så social som jag var den veckan är jag sällan.
Jag kan säga som så att semesterlunken och allt "unnar sej" börjar synas.
Benen som jag börjat få fason på och den relativt platta(re) magen är ett minne blott.
Man sliiiiter och sliiiiiter för ett resultat men det går på ett ögonblink... eller två lata sommarveckor... att förlora det.
Well... skit samma, jag kunde haft värre problem.



Å värre problem har jag oxå.
Allergin är överjävlig och hunden har fått våteksem.
Är mest oroad för det sistnämnda.
Det ser oskyldigt ut men kan blossa upp och bli stort på bara några timmar i den här kletiga värmen.
Jag har rakat över fläcken och sprutat på propolis.
Propolis är en vätska som jag fått av en veterinär som förmodligen fått sin legitimation i ett cornflakespaket men just detta propolis tror jag på.
Det används väldigt mkt utomlands, är en biprodukt från när bivax och har en antibiotisk effekt verksamt på stafylokocker.
I råden man kan läsa på nätet om våteksem/ hotspot så står det att en veterinär ska bedöma läget. Å att hunden bör bära tratt. Hahaha... den va rolig den. Not!
Märta hade tratt... en kvart... när hon opererats för livmoderinflammation och höll på att riva ner hela huset och oss som bor här med den.
Men jag ser på till imorgon. Hoppas på propolisen.På bilden är det rakat, avtvättat och färdigsprayat.

Allt är inte elände. Verkligen inte.
Sommaren är ljuvlig och jag njuter av den trots snor, kli å klåda.
Vi har grillat idag... igen. Jag tänker se till att vara spyless på att grilla å käka färskpotatis innan hösten är här.
Jag har sprungit. Trots allergin. På ren jävla tjurighet drog jag 7 km och det kändes härligt... efteråt. Ska skärpa mej med löpningen nu igen, håller på att tappa bort den känner jag.

Mini å jag å Gottepojken var ute och gick i skogen tidigare idag när den lilla mannen plötsligt hoppade ner i ett lerdike.
Han såg helt självmordsbenägen ut. Tryckte ner hela huvudet å frustande där under så det kom stora bubblor av lera, sen skvätte han upp det på ryggen med.
Fick slita honom där ifrån och jag kan säga att joggare som kom förbi tittade helt förfärat på min prins. Som om han vore... äcklig eller nåt?!?!
En blond snärta i 20 års åldern väste till och med "Ur vägen" med en mycket otrevlig ton. :)
Han fick Hooch (ur Turner and Hooch... ni som sett ni vet, ni andra fattar ingenting...) att framstå som en rätt välkammad kille.
Det blev bad å schamponering när vi kom hem. Å omhändertagande av "fläcken" oxå då.

Å så gick ännu en onsdag i våra liv.

Puss/ Asta