Valborg å Första maj.

Vad betyder Valborg för dej?
Vad har ni för traditioner kring denna dag?

Jag har inga egentliga traditioner alls kring Valborg med mej, för mej är det en dag som alla andra.
Jag är från Göteborg ursprungligen och där hade man mer påskbrasor och färre valborgsbrasor.
Som ung tonåring betydde Valborg supa och sen ner till stan och glo på Chalmerskortegen vilket man... eller jag... väl inte var gammal nog/ insatt nog att förstå till fullo.
För er som inte vet är det universitetet Chalmers som gör en bilkortege med händelser som skett under året. 

Egentligen borde man kanske fira?
Livet består av tillräckligt många vardagar som det är.
Jag skulle kunna bygga egna traditioner, inte nödvändigtvis titta på en eld (tänker bara på alla stackars igelkottar som brinner upp) men på något sätt fira in våren.
God mat och tårta. Samla ungarna. Nära vänner. Ge barnbarnen traditioner.
Fast i år blir det ju inte...
Fyra vuxna människor är inte lätta att tvinga hem till morsan på samma dag utan att ens förvarnat innan men kanske till nästa år? Ska försöka komma ihåg det.

I morgon är det 1:a maj. Ett datum som har djupare traditioner och innebörd hos mej.
Arbetarnas dag. En dag för solidaritet, kamp mot orättvisor och sammanhållning.
Årets tema är "jämställdhet" och vi skall förmodligen åka hem till Göteborg och demonstrera.
Margot Wallström talar där. Bara en sån sak.
Väderprognosen säger regn imorgon med men jag hoppas de har fel.
Sol och klarblå himmel önskar jag mej. Lunch på någon uteservering utan att riskera frostskador på ädlare kroppsdelar.

Nu ska jag vila lite middag å läsa en stund. Det är sådant man kan unna sej när man är ledig och regnet piskar mot rutan.
Kaoset här nere i köket lär inte rymma under tiden.

Puss/ Asta

Jul-hiss eller diss?

 

Lyssnade en liten stund på Karlavagnen igår som kunde sammanfattas som "Jul-hiss eller diss?"
Väldigt väldigt många människor verkar tycka att julen är hysterisk och jobbig, långt värre än vad jag brukar känna. Eller jag är i gott sällskap åtminstone.
Vilket  är så himla synd! Julen, om den görs "rätt" har ju all potential att vara en riktig mysstund.

Hur gör man julen rätt då?
Ja, enligt människorna som hörde av sej till Karlavagnen via samtal, mail, sms och sociala forum handlade det framförallt om kraven. Kraven på obscent många och dyra julklappar. Surfplattor, tvapparater, nya datorer, resor, smartphones och årets stora julklapp aktivitetsarmband.
Det handlade om tvång vilka man skulle umgås med, eller ensamheten som skulle uthärdas och det handlade om perfektionen i hemmet.
Nu är ju inte precis jag någon som ska banna folk över att de känner så, jag har mått dåligt oändligt många jular.

Men vem är det egentligen som ställer de här kraven på oss?
Är det våra barn? Våra vänner som vi jämför oss med? Reklam och massmedia?
Varför köper många så mycket saker och så dyrt?
Jag vet inte...
Förra året köpte jag för första gången bara till barnen plus vår secret santa då.
Det kändes konstigt, lite snålt och genant trots att alla barnen utom Mini tyckte det var helt okej.
I år. I år har något hänt med mej.
Dels har jag väl vant mej en smula. Nu är det andra året. Nu är det tradition.
Men det är oxå ett medvetande som börjar bottna i mej.
Hur mycket prylar vi egentligen har och hur lite andra har. Hur moder jord dignar under bördan.
Då känns det mer... orimligt.
Orimligt att delta i nån fånig tävling att den som köper flest julklappar vinner.
Därför får inte ens barnen särskilt många julklappar. Tre var.
Det räcker. Alla kommer att köpa till dem och de kommer...ändå... få berg av klappar som de är för små för att på riktigt förstå.
Julklappar till barnen när de är mellan 6-18 månader är ju faktiskt mest för min egen skull eller möjligen deras föräldrar.
Noah hade blivit lika glad för några kulörta band och Ängla för en burk sopbubblor.

Å städningen... kom igen. Vad spelar det för roll?
Egentligen?
Vi måste reclaima det fina med jul. Att samlas. Att sitta ner tillsammans. Att umgås.
Spela spel, se på tv ihop, äta gott.
Jag skulle gärna ha fler människor här. Vänner. Blanda frisk, låta vem som helst av dem man älskar komma. Hade det inte varit för maken som är mer... vad ska jag säga, restriktiv... så hade jag kunnat tänka mej att bjuda in några hemlösa med.
För det är väl så julen ska vara? Generositet är för mej nåt helt annat än att bräcka andra släktingar med att köpa till den som redan har för mycket. 

Jag fortsätter på att jobba med mej själv om att sänka ambitionerna. Det kanske tar några år att bli kvitt den där inre rösten men på sikt så... 

Puss/ Asta 

Rösterna som samtalar i mitt huvud.

 

Imorgon tänkte jag börja adventstäda.
Jag har förberett mej idag genom att handla Ajax, nya disktrasor och genom att ignorera kraftigt flagnande nagellack eftersom det ändå inte är någon idé att måla på nytt när det skall skuras.
Skuras ja.
Vart ska jag börja satt jag å tänkte för mej själv.
Köket. Jag tar lister, luckor, lådor, hyllplan det första jag gör imorgon.
Men sedan tänkte jag för första gången NÅGONSIN i mitt fyrtiofemåriga liv...
Hyllplan? Varför då och för vems skull då?
Varför ska jag egentligen lägga timmar på att diska ren disk (om än lite flottig efter ett år av oanvändbarhet i skåpet) och torka hyllplan?
För att jag alltid gjort det? För att mamma gjorde det?
Okej, å om jag skiter i det... blir det en vidrig jul då?
Nej, vet du... det tror inte jag och i år är jag tillräckligt mycket tant för att vara så pass vuxen att jag struntar i det!
Till å med min pedantiska, snudd på fobiska mamma, har lagt av med sånt.
Hon städar knappt aldrig längre. Har saker huller om buller å julstjärnan uppe året om... ihop med påskkärringen bara för att de är fina. 

Kanske är det ovana vid att skita i konventioner?
Jag må vara en rebellisk rödstrumpa men så långt som att ifrågasätta avtorkande av hyllplan i köket har jag ta me fan aldrig vågat gå.
På riktigt är det första gången jag ifrågasätter mej själv kring det.
Inte fuskar (det har hänt), inte rationaliserar bort pga stress (det har hänt) utan FAKTISKT tar ett beslut om att det inte är viktigt och att jag gör väl som jag vill.
Kanske är det ovanan för knappt hinner jag skriva ner tanken och stoltsera med den här på bloggen innan en annan röst i huvudet säger (nej, jag har aldrig fått någon diagnos på det här med olika röster i skallen) "Fast om man städar ordentligt och håller efter ett par gånger om året så blir det lättare att hålla rent där emellan och jul eller ej, ibland måste man städa ordentligt. Faktiskt! "
Den här tillrättavisande rösten låter så bestämd och så säker på sin sak att jag börjar tvivla igen.
Så hur var det nu? Bestämmer jag själv? Är flottiga hyllplan per automatik det samma som att vara en dålig människa?

I reklamen för... ja, nåt juligt säger dom "Är det inte konstigt, ju mer man jagar julefriden ju längre bort verkar den komma" och det är verkligen jättesant. Det talar nog inte bara till mej.
Å just i år så längtar jag så himla mycket, främst efter advent men faktiskt lite efter jul med.
Det är bara det att det är inte skurandet å städandet jag längtar efter.
Nej det är efter att få puffa med mossa, sätta upp julstjärnorna, sticka nejlikokärnor i apelsiner, stryka röda dukar och sånt där. Myset. Lull lullet.
Kanske längtar jag extra mycket efter som Noah finns här nu.
Kanske längtar jag mer än annars för att det har varit en vääääldigt mörk november.
Kanske har jag bara lite mer ro i själen än vad jag brukar ha så här års.

Jag får se hur jag gör imorgon.
Hur gör du? Å framför allt... varför gör du det?

Puss/ Asta

Araberna eller mörkret

 

God kväll kära ni...

Jag har en bekännelse att göra å det är lika bra att ta det direkt.
Ta tjuren vid hornen så att säga...
Jag har redan tänt julstjärnorna.
Jo.
I köket i alla fall. Resten av huset struntar jag i att julpynta för det ser förfärligt ut ändå.

Jo jag vet...
Traditioner är till för att hållas på. Vaktar vi inte på dom utan låter muslimerna komma hit så kan det bli så där. Att julstjärnorna åker upp på en onsdag. En halv vecka före advent. De där araberna vill inget hellre än förstöra den svenska julen.
Julen och fornlämningarna. Men fornlämningarna är jag åtminstone oskyldig till.

Eller kanske är det som Pipan skrev i sin blogg.
Det är så mörkt och så kallt att vi helt enkelt inte står ut.
Vi skiter i jul å vi skiter i advent, vi vill helt enkelt bara ha upp våra lysande stjärnor i papp.
Jag tror mer på den teorin när jag tänker efter.

När jag var liten var det stört förbjudet att tända julstjärnorna eller stakarna före söndagen den första advent. De satt kanske uppe på lördagskvällen men de tändes JÄVLAR I MEJ inte!
Jag älskade min pappstjärna i orange papp. Den som gav ett sånt vackert sken.
I åratal som ung vuxen ville jag ha en pappjulstjärna men det fanns inte.
Det var hopplöst ute, fruktansvärt mycket -70 tal.
Det fanns stjärnor i trä. I metall. I halm. Men inte i papp.
Ja, tills för ett gäng år sedan då när det kom tillbaka med buller å bång.

Min mamma lever å kan inte vända sej i någon grav.
Men min ordentliga, städgalna, pedanta mamma finns inte längre, jag är numera ordningsam än henne.
Jämfört med min barndoms mamma har jag fuskat mej igenom adventsstädningen så jag blir alldeles skär om kinderna. Jag försöker strunta i det. Jag är ändå medelålders.

Idag har jag käkat lunch med Ergo. Jätte god mat. Å jag fick en liten present.
Sen kollade jag runt lite i affärerna, provade ett å annat men handlade ingenting.
Är trött idag. Trött och lite lite ledsen.
Så här ser jag ut i alla fall. Sliten men klassisk dagens putfit...

Gammal tröja från Lindex som jag fortfarande gillar.
Byxor från Only. Snäppet för små nu sedan jag gått upp lite vikt... igen.

Vad gör ni?

Puss/ Asta

Traditioner...

 

Jaha! Lagom till att julen närmar sej så börjar det töa.
Den vita vackra snön smälter som en Sverigedemokrat när han hör dragspelsmusik och kvar kommer inom några timmar bara finnas äckligt å blött slask. Så som det är de flesta år i södra Sverige.
Lite av en tradition faktiskt.

Å på tal om traditioner, ja jag måste ju bara nämna det så klart...
Detta ramaskri. Denna folkrörelse. Detta djupa och innerliga engagemang och djävlar anamma.
... Över att Walt Disney beslutat klippa bort en sekvens (förmodligen efter påtryckningar från muslimer och pk maffian) ur "Tomtens julverkstad" med bla en antisemitisk judekarikatyr från -30 talet och en svart vilde... en riktig nigger.
 
Näääää! Nu går det verkligen för långt. Vart är världen på väg.
Först nekades en liten pojke att vara utklädd till pepparkaka. Sen hade Sverige en svart lucia OCH nåt förortsyngel som rappade och nu detta?! Ja det tror FAN det att Sverigedemokraterna växer med sådana stora och allvarliga hot mot vår kultur.
Traditioner är viktiga. Även rasistiska traditioner. Hur ska vi annars minnas vårt ursprung (å vår överlägsenhet?!)

Ibland känns det som om jag bor i ett land med idioter!
Allvarligt talat. Vill ni engagera er så för "barnens rätt" och allt vad ni jiddrar om så GÖR någonting på riktigt.
Det finns tusentals hemlösa i vårt land (och det har inte ett skit med invandringen att göra.)
De sover ute i kylan och snön. Söker skydd i nattbussar och portuppgångar.
Vad gör Svensson då? Jo, ringer polisen. Nån ordning får det ju lov att vara.
Det finns tusentals barn som kommer fira jul med föräldrar som är brakfulla eller påtända.
Där mamma o pappa kanske slåss.
Det finns tusentals föräldrar som går på knäna och inte har några pengar. Som varken har råd att köpa julmat eller julklappar och som går sönder av dåligt samvete.
Det finns tusentals ensamma människor i lägenheter och stugor.
Om ni nu vill engagera er alltså. Om ni bryr er så mycket om de stackars barnen.
Eller om ni bara vill ha ett riktigt problem att fundera över.
Puckon!

Puss/ Asta