Hur väl känner du mej egentligen?

Hur väl känner du mej. 1 påståenden. ETT är falskt. Gissa vilket?


1.  Jag har legat på ett golv med Clas Malmberg ovanför mej.

2.  Jag har gått i samma klass som en känd svensk skådespelare

3.  Jag har suttit i polisförhör misstänkt för inbrott

4.  En tjuv höll på att knipsa av mej mitt finger

5.  Jag har nära kontakt med en postrånare

6.  Jag har nypt en döende patients anhörig i rumpan

7.  Jag har tvingat en granne att sova hos mej för att det spökade

8.  Jag har skickat ett uppriktigt friarbrev till en svensk sångare

9.  Jag har firat julaftnar med en dömd mördare

10. Jag har som 12 åring liftat mellan Göteborg och Dalsland

11. Jag har larmat polisen för hemfridsbrott och då blivit ifrågasatt varför jag inte städat och om jag är nykter

12. Jag höll nästan på att ta livet av min man genom att prioritera att städa framför att ringa ambulans när han var svinsjuk

13. Jag har smashat sidospegeln på bilen och blåljugit hemma om att det hänt på parkeringen.

14. Jag har klätt av mej och dansat naken på en fest. Ingen liten fest heller.

15.  Jag har kört rakt in i garageväggen. Spik nykter.

16. Jag har prövat narkotika

Puss/ Asta

Svaret på era grubblerier

Då så, ska ni få svaret.
Hoppas nu inte ni legat sömnlösa och grubblat er fördärvade på vilket av påståendena som var falska.
Det har varit roligt att läsa era gissningar, särskilt ni som spekulerat och skrivit hur ni har tänkt.


1.) Jag har powerwalkat mitt i vintern iförd kängor, jacka, långkjol och utan trosor.
SANT. Anledningen till min nakna nederdel var nåt så sexigt som svamp i det allra heligaste.
Det har jag haft många gånger men aldrig så vidrigt som denna. Det var som att ha en apelsin mellan benen, färgen var som hallonbåtar och det kliade/ sved jävlar! Här bet varken Pevaryl eller yoghurt.
En kollega som kom med buss tog med sej Diflucan och iförd mundering ovan ilade mina ben så fort jag förmådde en vinterkväll upp till busshållplatsen där räddningen langades över.

2.) Jag har blivit full å somnat på ett jobbrelaterat krismöte.
SANT. Ja, fast lite tilltwistat. Vi skulle ha informell träff hemma hos en kollega för att diskutera hur vi skulle agera i ett eventuellt minimyteri. Det skulle ske under lättsammare former med lite mat å medhavd dryck.
Själv hade jag jobbat natt, sovit två timmar och inte ätit när jag slöt upp. En öl och 1½ glas vin senare hängde jag med huvudet i en toaholk och somnade sedan på soffan mitt i diskussionen.
Å ja, jag fick höra det.

3.) Jag har med min blotta uppenbarelse fått en hund att bli så rädd att han kissade ner sej.
SANT. Min första hund Baron höll under en period på med tramsigheterna att bestämma över barnen och i synnerhet över sonen. När jag var över hos grannen hade han trängt in ungen i ett hörn och stod framför honom med blottat garnityr. Sonen lyckades ringa mej.
Min uppsyn när jag kom hem å i två kliv var framme hos hunden var tydligen det mest läskiga han kunde tänka sej. Jag slet tag i nackskinnet på honom och han kissade ner sej. :(


4.) Jag har bevittnat ett samlag på krogen.
SANT. Precis bredvid dansgolvet stod ett ungt par å hånglade. Plötsligt drar han ner hennes trosor, dammar upp henne på en barstol å drar ner byxorna en bit.
Det var länge sen. Vi stirrade, förfärade och fascinerade.
Idag hade jag nog ingripit. Tjejen var rätt full.

5.) Jag har ätit blommor å fått tillbringa natten på en obs avdelning.
SANT. Som barn. Rhododendron. Blev bedövad i hela munnen.
Läkaren ringde giftinformation som inte kände till nåt liknande fall men getter i Belgien hade tydligen ätit samma typ av blomster och blivit som jag... måttligt dåligt.

6.) Jag har haft en fiskmås på huvudet.    
SANT. Det har faktiskt nästan alla som handlat på Torggrillen i Varberg. Måsarna där är gigantiska, intelligenta och helt utan skrupler.

7.) Jag har åkt fast för snatteri på Åhléns.
SANT. Preskriberat. Long time ago.

8.) Jag har prioriterat att städa framför att ringa ambulans när en närstående blev akut sjuk.
SANT. Denna berättelse har långvariga läsare läst säkert flera gånger. Maken och jag var kanske 19 år och jag var som tonåringar mest (eller kanske ytterligare lite korkad) och hade absolut ingen vårderfarenhet. Däremot hade jag ett väldigt stökigt hem.
Maken drabbades av en allergisk reaktion i slutet av en penicillinkur och svullnade upp, blev yr, fick blodtrycksfall, svimmade av... och jag "skulle bara röja lite först"
Han överlevde. Tack å lov.

9.) Jag har simmat bland hajar
SANT. Men nu snackar vi inte vithaj. Var med mina morföräldrar i Portugal och badade i Atlanten. Där fanns haj. Visserligen inte större än nån dm el två men vassa bissingar hade de och ibland bet dom till. Så alltså har jag inte bara simmat bland hajar, jag är hajbiten dessutom.

10.)  Jag har sovit mej igenom ett brandlarm.
SANT. Förr, innan jag plötsligt drabbades av sömnproblem kunde jag somna var som helst, när som helst och sov igenom allt.
En gång brann det i trappuppgången. Brandlarm gick. Brandkåren kom. Spring och rop i trappan.
Jag sov.
Jag har somnat på alla möjliga konstiga ställen ink ett bibliotek och ett provrum.

11.) Jag har delat tågkupé med en förrymd brottsling
SANT. Oxå en historia jag berättat flera gånger här i bloggen.
Det var verkligen tågresan from hell!
Höggravid med Mini, packning och stor hund med mej så hamnar jag initialt på fel tåg hem från Stockholm. Så istället för att åka mot Göteborg åker jag mot Norrköping (eller nåt sånt, minns inte exakt.) Inga pengar å halvt hysteriskt fick jag tillslut kommit på rätt tåg.
In i kupén kom en man som pratade med mej, frågade vart jag skulle, om han fick låna pengar av mej, var väldigt på å obehaglig.
Jag la oxå märke till att tågpersonalen sneglade in i kupén på oss ofta.
När jag, stora magen å hunden ska kliva av följer han med, tar min packning och håller mej under armen, som om vi vore ett par å ett sällskap.
När vi sedan kliver av står polisen där och griper honom på plats.

12.) Jag har klappat en krokodil.
FALSKT. Näää, det har jag inte. Jag tycker de är ascoola djur men de ska inte klappas.

13.) Jag har stått mitt på en parkering å gråtit högljutt.
SANT. Det har jag nog gjort många gånger men den gången jag minns tydligast är när jag lämnat in Märta för livmodersoperationen och de inte visste om hon skulle överleva.
Jag var stark och sammanbiten inne med Märta men när jag kom ut så ställde jag mej bara och stortjöt rakt upp å ner. Minns den ångesten! Fy fan.
Mannen fick leda mej in i bilen, vi åkte raka vägen till systemet, jag köpte en flaska vin och sen drack jag upp den i den långa väntan på att veterinären skulle ringa å meddela dom.
Halv tolv på kvällen/ natten ringde hon och sa att det gått bra, att det var i sista stund, att Märta kissat, gosat med personalen och nu sov.
Ungefär sex månader köpte vi oss där innan hon sedan gick bort.

Allra allra mest impad måste jag säga att jag blev av Cis gissningsresonemang på fb. Så här skrev hon:
"Jag har svårt att INTE tro att allt detta är möjligt! Klappa djur, som är farliga..självklart, du älskar ju djur. Mås på huvudet, absolut möjligt. Det som känns minst som du är 8, att du skulle ha prioriterat städning framför att ringa ambulans, men så kom jag på att jag någonstans känner igen den historien…Så då är det inte den heller.
Möjligen är det simma bland hajar..men det känns också som en möjlighet. Full på ett krismöte..hmmm..Fast visst, en form av desperationshandling. Powerwalk mitt i natten med långkjol och kängor, mycket möjligt. Utan trosor? Kanske lite over the top. Jag säger den! Pw på natten utan trosor. Nej, jag ångrar mig. Det är också möjligt. Jag tycker att alla alternativen ligger nära varandra i någon slags anda av att allt skulle kunna vara du: Orädd, öppen, ärlig, modig..
Jag säger nummer 2 jag också. Näe, jag ångrar mig igen. Klappa krokodil - var skulle det ha skett? På ett terrarium? Knappast. Utomlands - absolut, men har du varit i något land där de har krokodiler? Jag säger den istället. Nr 12."

Du vinner en puss till påsk darling.

Puss/ Asta

Asta enligt Lillebror

Nina Lingblom Tobin (uppskattad, trogen, underbar läsare) kom med ett skojigt önskeinlägg.
"Välj tre personer i din närhet och beskriv dej så som du tror att dom skulle beskriva dej."
I inlägget nedan gav jag röst åt maken. Här kommer "Lillebrors" tankar...
(Lillebror är min vän, kollega och valda lillebror i livet.)

Lillebror:

 

Jag har känt Asta i 7 år ungefär. Hon kom ihop med sina kollegor till min avdelning när hennes avdelning lades ner och förstörde hela vår fina hjärtavdelning.
Det tog alltså ett tag innan jag började tycka om henne... ja eller ens stå ut med henne.
Under ungefär halva tiden har vi umgåtts privat och jag har kallat henne för min syster.

Asta vill gärna ge sken av att vara en riktig kvinnosakskvinna. Hon talar ofta och gärna om feminism, patriarkat, mäns våld mot kvinnor, kvinnors kamp för jämställdhet osv men egentligen är allt det där bara snack.
Hon vill att en karl ska "ta hand om henne", hemma är det hennes man och på jobbet är det jag.
Så fort nåt tekniskt strular eller det är halt ute ropar hon på mej.
Inte bryr hon sej om att lära sej heller. Nästa gång samma tekniska sak kommer i hennes väg ropar hon igen.
Å jag hjälper henne. Det är mitt sätt att visa kärlek, jag är inte den kletiga typen.

Det är däremot hon. Hon vill gärna kramas, hålla handen, säga att hon "älskar."
Å visst, jag älskar henne men måste jag SÄGA det hela tiden?
Hon vet det ändå.

Ni skulle bara veta hur fjollig hon kan vara. Den sidan kommer minsann inte fram här särskilt ofta.
Hon har alltid klänningar, smink, höga klackar.
Hon fnissar förtjust så fort det närmar sej en karl och tvinnar sej i håret för att se så oskuldsfull ut som möjligt.
Det förnekar hon, men jag har väl ögon att se med?!

Sen är hon tuff oxå. Lite väl aggressiv kan hon vara.
Hämndlysten. Det verkar för övrigt alla kvinnor vara, men min syster är det lite mer.
Hon har ingen respekt för överheter och säger precis vad hon tycker till chefer och överläkare.
Ibland är det bra. Ibland bara genant. Själv är jag en smula konflikträdd och blir mest nervös.

Jag vet ingen som har en så bristande karaktär som hon.
Hon har ständigt nya projekt för sej. Ska sluta röka/ sluta dricka/ börja banta/ börja springa/ börja gå upp tidigt på morgonen/ sluta tidsoptimista... men ingenting varar och rätt som det är sitter hon där med en kebabrulle i ena handen och en starköl i den andra.
Hon är beroende av sin telefon. Facebookar och wordfeudar i alla möjliga olämpliga sammanhang.

Det sämsta med Asta är att hon aldrig svarar i telefonen och har så jävla långa (å tråkiga) meddelanden på den.
Det bästa är nog att hon får mej att skratta högt och... nej jag kommer inte på nåt mer, det är väl det.

Puss/ Lillebror (tolkat av Asta.)

Så här är Asta enligt maken

 

Nina Lingblom Tobin (uppskattad, trogen, underbar läsare) kom med ett skojigt önskeinlägg.
"Välj tre personer i din närhet och beskriv dej så som du tror att dom skulle beskriva dej."
Hmmm. Ett utmanande tankeexperiment.
Nu har jag visserligen hos parterapeuter fått lära mej att det viktigaste i en relation är att låta var och en själv uttrycka det den känner och att bara för att man känner någon väl inte ta för givet att man själv redan vet vad den andra tycker/ känner/ vill.
Det kan vara rätt svårt.
Har man som jag tex levt med samma partner i 30 år så är det lätt att tro sej veta.
Å att veta bättre.

Men denna skrivuppgift är bara på skoj och jag ska försöka sammanfatta deras person och det som de "alltid säger" om mej.

Maken:
Jag har varit tillsammans med Asta sedan hon var 15.
Inte sedan hon var 12. Det är lite synd för då hade jag kunnat syna henne bättre.
ALLT hon varit med om hände nämligen (enligt henne) då hon var 12.
I övrigt kan jag syna bluffar som hon drar för andra.
Bland annat säger hon ofta att hon som ung alltid tog premiärdoppet den 1:a maj.
Tja... det var i så fall innan hon blev 15. Säger inte mer... 

Det mesta var bättre med min fru förr.
Hon var pilskare. Hon var blondare. Hon talade mer utpräglad göteborgska.
Jag tycker att hon är snygg nu men hon var snyggare för 20 år sen.
Själv tycker hon tvärtom. Att hon såg för jävlig ut med ständig brist på frisyr, tajts och stor t-shirt med nån snygg karl på. Tex Dylan i Beverly Hills.

Det här med hennes hundfanatism har bara eskalerat.
Visserligen har vi alltid haft hund men förr om åren kunde hon uppfostra dem i alla fall. Då blev hon galen på hundägare som lät sina hundar tigga, komma upp i soffan eller som inte hade pli på dem.
Nu har hon svängt 360 grader och tycker att ju olydigare desto charmigare. 

Min fru handlar en jävla massa som hon inte behöver. Hon har tex minst 500 par skor men behöver ständigt nya. Hon köper dem i smyg och gömmer dem några veckor och tror att jag inte fattar ( eller ser på kontoutdraget.)
Jag låter henne oftast hållas. Kanske för att jag själv blåser en eller annan spänn på poker eller köper en projektorlampa som jag "glömmer" att berätta om för henne. 

Asta lagar världens godaste mat. Där är jag en avundsvärd man.
Däremot har hon aldrig kunnat baka, åtminstone inte som min mamma som gör världens godaste chokladkaka, alldeles lagom kladdig mitt i.
Nu på senaste tid har hon börjat springa. Jag vet inte riktigt vad det står för och det gör mej en smula konfunderad?
Jag aktar mej noga för att visa någon form av uppmuntran över hennes rännande eller över att hon är brun.

Hon säger att jag är bortskämd. Att jag ingenting gör i det här hushållet.
Själv tycker jag att hon överdriver det hon själv utför.
Tex säger hon aldrig "Jag tog hand om disken."
Nej då... hon säger "Jag plockade ur diskmaskinen, sköljde av den smutsiga disken, satte in den i diskmaskinen, skurade en gryta å två kastruller för hand, torkade av bänken osv."
Det är klart att det låter mycket då.
Om jag ska besiktiga bilen (vilket hon förövrigt inte gjort en gång i hela sitt liv) säger inte jag "Jag letade upp bilnycklarna, gick ut till bilen, satte nyckeln i tändningslåset, la i backen..."
Men för all del. Jag vet att hon gör mest. Jag är tacksam över det, kanske kunde jag säga det oftare. 

Det mest irriterande med Asta och som hon säkert försöker dölja för er är att hon är elitistisk. Så fort det blir något tjafs om någonting kommer hon dragande med att hon har så mycket mer livserfarenhet, si å så många HÖGSKOLEpoäng, att hon är kvinna (förtryckt/ fött barn) och att hon arbetar som sjuksköterska (vilket är det finaste/ svåraste/ viktigaste/ mest utmattande man kan göra.)
Sen slarvar hon alltid bort nycklar med.
Å sover med hunden.
Och att hon nästan alltid ställer sej på ungarnas sida i konflikter.

Det bästa med Asta, bortsett från hennes matlagning som jag redan berättat om, är att vi i grunden delar samma värderingar. Att hon är tuff och säger ifrån.
Ja, å så tycker jag ju att hon ser bra ut.

Puss Maken (tolkad av Asta.)

I nästa inlägg kommer Lillebrors tolkning.

Här har ni Astas sanna karaktär mina vänner.

 

TAURUS - The Tramp (April 20 to May 20)
Aggressive. Loves being in long relationships. Likes to give a good fight. Fight for what they want. Can be annoying at times, but for the love of attention. Extremely outgoing. Loves to help people in times of need. Good kisser. Good personality. Stubborn. A caring person. They can be self-centered and if they want something they will do anything to get it. They love to sleep and can be lazy. One of a kind. Not one to mess with. Are the most attractive people on earth!

Här har ni Asta. "The Tramp" :)
Ja, eller i alla fall oxens karaktärsdrag.

Aggressiv... eller ska vi på svenska översätta det till eldig och pushig i diskussioner.

Älskar att befinna sej i långvariga relationer. Tja, jag har varit gift i 25 år till sommaren, om jag har "älskat det" alla 25 åren är väl en annan sak men nog trivs jag med den typ av trygghet som långa relationer ger.

Jag står upp i konflikter japp. Å kan till och med gå i gång på det.

Jag är envis å tålmodig i vad jag vill ha.

Vet inte vad "annoving" är så det kan jag inte uttala mej om.

Utåtriktad-ja, det är jag nog. Som frisk i alla fall.

Hjälpa folk i nöd... hellooo jag är sjuksköterska.

Good kisser. Yes I am!

En personlighet och envis. Det stämmer.

Omtänksam. Ja, det är en av de komplimanger jag får oftast.
Oftare än att jag är a good kisser faktiskt. Men så kysser jag inte så ofta nu för tiden.

Självcentrerad... det hoppas jag inte att jag är. Envis i att få det jag vill ha stämmer bättre. Kanske är jag lite självcentrerad ändå...

Älskar att sova å är lata. Nämen?! Det finns alltså en förklaring till varför jag kl 13:30 fortfarande sitter å äter frukost (å andra sidan sover de andrra små stjärntecknen fortfarande.)

Unik... Är vi inte alla det?

No one to mess with... nä :) det skulle jag inte rekommendera.
Då kommer frustandet och sparkandet i den dammiga backen fram.
Gäller i synnerhet Sverigedemokrater å homofober men en å annan av annan kategori har fått känna av det med.

Tillhör de mest attraktiva människorna på jorden.
Ehhh... skönhet ligger väl i betraktarens ögon?
Å det kan ju finnas dem som tycker att tandalösa tanter som är lösa i hullet är förtjusande.