Asta enligt Lillebror

Nina Lingblom Tobin (uppskattad, trogen, underbar läsare) kom med ett skojigt önskeinlägg.
"Välj tre personer i din närhet och beskriv dej så som du tror att dom skulle beskriva dej."
I inlägget nedan gav jag röst åt maken. Här kommer "Lillebrors" tankar...
(Lillebror är min vän, kollega och valda lillebror i livet.)

Lillebror:

 

Jag har känt Asta i 7 år ungefär. Hon kom ihop med sina kollegor till min avdelning när hennes avdelning lades ner och förstörde hela vår fina hjärtavdelning.
Det tog alltså ett tag innan jag började tycka om henne... ja eller ens stå ut med henne.
Under ungefär halva tiden har vi umgåtts privat och jag har kallat henne för min syster.

Asta vill gärna ge sken av att vara en riktig kvinnosakskvinna. Hon talar ofta och gärna om feminism, patriarkat, mäns våld mot kvinnor, kvinnors kamp för jämställdhet osv men egentligen är allt det där bara snack.
Hon vill att en karl ska "ta hand om henne", hemma är det hennes man och på jobbet är det jag.
Så fort nåt tekniskt strular eller det är halt ute ropar hon på mej.
Inte bryr hon sej om att lära sej heller. Nästa gång samma tekniska sak kommer i hennes väg ropar hon igen.
Å jag hjälper henne. Det är mitt sätt att visa kärlek, jag är inte den kletiga typen.

Det är däremot hon. Hon vill gärna kramas, hålla handen, säga att hon "älskar."
Å visst, jag älskar henne men måste jag SÄGA det hela tiden?
Hon vet det ändå.

Ni skulle bara veta hur fjollig hon kan vara. Den sidan kommer minsann inte fram här särskilt ofta.
Hon har alltid klänningar, smink, höga klackar.
Hon fnissar förtjust så fort det närmar sej en karl och tvinnar sej i håret för att se så oskuldsfull ut som möjligt.
Det förnekar hon, men jag har väl ögon att se med?!

Sen är hon tuff oxå. Lite väl aggressiv kan hon vara.
Hämndlysten. Det verkar för övrigt alla kvinnor vara, men min syster är det lite mer.
Hon har ingen respekt för överheter och säger precis vad hon tycker till chefer och överläkare.
Ibland är det bra. Ibland bara genant. Själv är jag en smula konflikträdd och blir mest nervös.

Jag vet ingen som har en så bristande karaktär som hon.
Hon har ständigt nya projekt för sej. Ska sluta röka/ sluta dricka/ börja banta/ börja springa/ börja gå upp tidigt på morgonen/ sluta tidsoptimista... men ingenting varar och rätt som det är sitter hon där med en kebabrulle i ena handen och en starköl i den andra.
Hon är beroende av sin telefon. Facebookar och wordfeudar i alla möjliga olämpliga sammanhang.

Det sämsta med Asta är att hon aldrig svarar i telefonen och har så jävla långa (å tråkiga) meddelanden på den.
Det bästa är nog att hon får mej att skratta högt och... nej jag kommer inte på nåt mer, det är väl det.

Puss/ Lillebror (tolkat av Asta.)