Asta recenserar Sal 2 av Julie Bonnie.

I kurslitteraturen i kursen "Kvinnor och barns hälsa" ingick det att läsa en skönlitterär bok.
"Sal 2" av Julie Bonnie. Jag hade aldrig hört talas om den och en klasskompis som började läsa den före mej var måttligt imponerad så jag hade låga förväntningar.
Låga förväntningar och vansinnigt fel.
Den här boken är olik alla andra jag har läst och jag har tänkt på den hela dagen (läste ut den i går kväll.)

Den handlar om Beatrice som flyr medelsvenssonlivet för att börja dansa som nakendansös i ett excentriskt band. Hon förälskar sej i den vackra fiolspelande Gabon och han i henne.
Tillsammans turnerar de runt i husvagnar och uppträder. De lever ett fritt och lyckligt om än utsvävande liv och får så småningom två små barn.
Men tillslut går förstås allting sönder och allting tar slut.

Beatrice nya liv är som barnsköterska på en förlossning/ BB avdelning.
Hon hatar det.
Hon hatar hierarkierna, avstängdheten hos den övriga personalen, arbetsrocken i syntet.
Hon avskyr kroppsvätskorna, lidandet, lokalerna och instängdheten.
Beatrice kan inte stänga av. Hon absorberar allt. Ser kvinnornas splittrade själar. Hör deras hudar tala.
Hon är ensam. Dricker för mycket. Sörjer det som varit.

Det gamla livet och det nya blandas i romanen.
I nutid får vi inblick i olika kvinnoöden genom det rum de ligger på.
Förlösta kvinnor som alla bär sina ryggsäckar.

Det är en roman om krockar. Mellan samhällsklasser, kön, fint och fult.
Det är en roman som beskriver kvinnors liv och känslor på allvar och med en äkthet som tar andan ur mej.
Beatrice och mitt liv är mycket olika. Ändå kan jag känna igen mej. Identifiera mej. Hon blir jag. Jag blir henne.

Det är en fantastisk roman. En av de vackraste jag någonsin läst. Jag uppmanar alla som är intresserade av kvinnor att läsa den och jag lovar att den inte kommer lämna dej ljummen, du kommer älska den. Eller avsky den.
Betyget kan inte bli något annat är 5/5.

Puss/ Asta

Längtar efter att läsa...

Dessa kan gärna tomten få komma med hem till mej. Annars köper jag dem själv.
Idel favoritförfattare. 



Jonathan Tropper han skrivit sex böcker varav fem av dem har givits ut på svenska.
Detta är den senaste, men egentligen hans första, då det är hans debutroman.
Den handlar om Ben och hans kompisgäng som går ut college med högt flygande drömmar som väsentligen hunnit fallna när de fyller 30.
Jag har läst hans fyra första och älskat dem. Tack ljuva Freja från Bloggdalas bokcirkel som introducerande honom i mitt liv.
Nu längtar jag efter den här så klart.



Fredrik Backmans senaste "Britt-Marie var här" väcker enormt habegär och samtidigt en viss rädsla.
Detta är mannen som givit oss de litterära pärlorna "En man som heter Ove" och "Min mormor hälsar och säger förlåt."
Kan han göra det igen?
"Britt-Marie var här" handlar om... just det, Britt-Marie, en passivit aggressiv kärring på sextiotre år som lämnat sin otrogne karl och ger sej ut på nya äventyr.



Ännu en favoritförfattare... Kadefors med ny roman som låter så där härligt, förfärligt som livet faktiskt är. En roman om kärlekens kraft, dess förmåga att läka och lindra, men oxå söndra och förgöra.



Jojo Moyes, även hon en författare jag fann via Bloggdala, senaste roman "Ett hundra mil."
Den handlar om Jess och hennes liv. Jess liv suger. Maken har dragit och hon själv får jobba häcken av sej för att försörja sina barn.
Så möter hon IT miljonären Ed.
Är boken lika förutsägbar som det låter eller kan Moyes twista till det lite?
Vi får se, längtar inte lika mycket efter denna som de andra och jag har redan en Moyes som jag bara påbörjat för flera månader sedan "Sophis tårar."
Ska läsa den först och se om den väcker mersmak.



En bok jag bara trillade över när jag bokporrsurfade på Bokus.
Carol Rifka Brunts roman "Låt vargarna komma."
New York 1987. Fjortonåriga Junes älskade morbror dör i AIDS.
Han var den viktigaste personen i hennes liv och sorgen är tung.
Hon möter Toby, en man som oxå har älskat Finn och tillsammans med honom växer en annorlunda vänskap fram.
Romanen lovar att vara mångbottnad och gripande och jag blev nyfiken i alla fall.

 
Hillary Jorans "Mississippi."
Nej, jag skojar bara. Den har jag redan läst ut. Oktobers val i Bloggdala.
Fan med. Lyllos alla er som har den kvar.

Vad längtar du efter att läsa?

Puss/ Asta

Asta recenserar på egen hand. "Än klappar hjärtan" av Helena Von Zweigbergk

 

Jag har precis, och på kort tid, slukat Helena Von Zweigbergks "Än klappar hjärtan."

Tre systrar, tre öden, en sommar. Så inleds baksidetexten på boken.
Tre olika kvinnor, med olika livsöden, sammanflätade i sin familj och i sina syskonroller.
Kapitelvis får vi följa dem. Den ordentliga, strikta, utåt sätt lyckade storasystern Astid.  Den ifrågasättande och sturska Sandra som både ser upp till och föraktar sin storasysters alla kloka val och samlade yta. Och så minstingen, den exentriska Lena som alltid tagit ut svängarna mer och större än systrarna.

Astrid står inför studenten av sin äldsta son. Sonen som hon fick med sitt livs kärlek och som svek henne så att hon aldrig blev sej riktigt lik igen. Nu är sonens pappa tillbaka och orosvågor planteras i Astrids så perfekta liv.
Sandra och hennes man står vid en ruin. En ruin som innefattar deras kärlek, deras ekonomi och hela deras gemensamma existens.
Lena, med sin hemliga kärlek i USA, får ett cancerbesked som inte kan vara sant.
Inte dör man väl om man är ung, framgångsrik och älskad?

Karaktärerna är kanske en smula plattityder. 
Samtidigt kan nog alla syskon åtminstone delvis känna igen sej i rollerna vi tilldelas och växer upp med inom en familj.
Karaktärerna överraskar mej inte direkt men jag tycker om dem, allihopa, jag förstår dem även om ingen av dem är jag och även om de alla har nåt av mej i sej.
Helena Von Zweigbergk (varför måste människan ha ett sånt pretentiöst, svårstavat efternamn?!) stora styrka är att finna drama i det lilla. I de vardagliga nära relationerna. Med de små penseldragens teknik. En suck. En krökt nacke. Ett telefonsamtal som ignoreras. Hon gör det som vanligt bra.

Jag läser lite med andan i halsen. Jag gråter mej igenom sista halvan.
Gråter för karaktärerna och gråter för mej själv.
Det är en bok som berör mej och som väcker och förstärker sådant som jag själv tänker på, oroar mej över, arbetar med.
Mina döttrar och deras roller. Vad som är ett fullgott liv. Vad som är kärlek och vad som är "gott nog." Att som mamma inte räcka till. Att känna irritation inför dem man älskar högst. Att inte älska sin man som man borde. Att inte själv bli älskad så som man förtjänar.

Det är en stark bok. Jag gillar Zweigbergk sen tidigare men detta är en av hennes bättre.
Kanske den bästa.
Betyget blir:5

Puss/ Asta

Bloggdalas bokcirkel. En uppdatering. Välkommen du oxå.

 

Bloggdalas bokcirkel har nu dryga året på nacken och vi har läst en massa spännande böcker...
En del böcker hade jag kanske hittat själv, Moa Herngrens "Jag skulle aldrig ljuga för dej" tex men andra skulle jag aldrig ha köpt på eget initiativ och flera av dessa "aldrig böcker" har jag verkligen, verkligen uppskattat.
"Minnet av en smutsig ängel" av Mankell. "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery är några exempel.
Å inte att förglömma, jag har fått en ny favoritförfattare i Jonathan Tropper efter att vi läste "Sju jävligt långa dagar" på Frejas initiativ.
Några enstaka böcker har varit tröga att ta sej igenom då det inte alls har hört till min smak av litteratur, men bara en... "Bröllopsmakaren"(?) var riktigt plågsam.
Smällar man får ta.

Hur som haver kan jag säga att Bloggdalas bokcirkel är otroligt givande och ett av mina bästa initiativ ever.
Medlemmar har kommit å gått. Det är lite synd tycker jag. Det är roligare om det blir kontinuitet i gruppen. Men så är det, livet förändras och man hinner kanske inte med.
Bokcirkeln var kanske inte vad man hoppades på. En del gillar kanske inte att ta sej igenom böcker som inte är deras stil osv.
Ingen ska vara med i en grupp "bara för att", det ska vara roligt och det ska tillföra en något.

Som sagt, medlemmar har tillkommit och medlemmar har hoppat av och jag får allt svårare att komma ihåg vilka som faktiskt tillhör och vilka som valt böcker.
Ber därför om er hjälp med att fylla på de jag missat och ert överseende och förlåtande om jag missat just er.

Just nu i Bloggdalas bokcirkel...

Köpenhamnsmamman som valt 2 ggr
Freja som valt 2 ggr
Asta som valt 2 ggr
Sammelsurium som valt 2 ggr
Ergo Sum som valt 2 gånger
Therése som valt 2 (?) ggr
Catharina som valt... ingen aning, men din tur nästa gång.

Till dej som ännu inte är medlem av denna härliga gemenskap men som älskar att läsa, som accepterar att läsa böcker som kanske inte är din genre och som klarar av att läsa ut en bok "på tid", vi har oftast ca en månad på oss vill jag säga "välkommen till oss."
Den som väljer väljer fritt. Utan att behöva ta hänsyn till vad gruppen kan tänkas tycka om. Vill du läsa en Harlequinbok så gör vi det, väljer du en Nobelpristagare så läser vi det. Utan knorr!

Ni som är medlemmar redan. Har ni några tankar på vad som är bra/ mindre bra?
Tycker ni att jag är hård som tjatar om att respektera den som valt bok och läsa även om det inte är en bok/ genre som vid första anblicken tilltalar er och om att respektera recensionsdatumet?

Tyck till!

Puss/ Asta

Tankar om böcker å delar av min samling.

 

Jag blev inspirerad av min dotter som skrev om sin bokhylla och om det här med fin å fulkultur.

Här ovan är en liten del av min överfulla bokhylla.
Trots att Gottfrid malt i sej ett 50 tal så är den proppfull och jag måste köpa fler bokhyllor.
Trots att jag sällan läser om böcker så kan/ vill jag varken slänga eller ge bort böcker.
Böcker är lite heliga. Även om de är  pocket.

Well... det här med fil å fulböcker då.
Jag har alltid älskat att läsa och jag skulle nog säga att jag är en skicklig läsare som läser både snabbt och har en hög läsförståelse men likväl har jag inte läst många av de tunga författarna genom tiderna.
"Krig och fred", "Hemsöborna","Brott och straff", "Don Quiote" och andra i den ligan. Jag har läst få av nobelpristagarna i litteratur.
Ibland med smaken av dåligt samvete för viss litteratur hör liksom till allmänbildningen. Samtidigt har jag vansinnigt svårt för att ta mej igenom tunga böcker "bara för att." 

Jag har annars en väldigt blandad smak och läser (å uppskattar) både den seriösare litteraturen och den lättsammare.
Här nedan är ett axplock av sk "fullitteratur"...

Boken om Marley både grät och skrattade jag när jag läste, samtidigt som jag blev irriterad. Boken handlar för er som inte har läst om en man och hans stora kärlek till den egensinniga hunden Marley och det var PRECIS en sån bok jag tänkt skriva.
Ett manus å en idé som jag själv tänkt skriva och som var så lik "min roman" att jag bannemej skulle trott att författaren snott min idé om det inte vore så att jag aldrig tecknat ner den.
Marian Keyes är alltid Marian Keyes och även om hennes böcker kan variera något i kvalitet så är hon alltid bra.
Kinsella är en ny favorit bland lättsinne å Hamberg har varit bättre än vad hon var i denna boken Baddaren.

 

Här nedan är då lite av min finkultur.
Feministboken "Min mosters migrän" försökte jag läsa för rätt många år sedan men orkade inte igenom... kanske skulle jag ge den ett nytt försök?
Svinstalängorna var jag inte sååå förtjust i.
Jag är av nån anledning sällan förtjust i sådana där tokhyllade böcker.
Den var inte dålig, absolut inte, men jag blev inte lika såld som övriga Sverige.
Joanne Harris har jag läst de flesta böcker av och hon har ett fantastiskt språk och spännande historier att berätta. Mest känd är hon för sin "Choklad."
"Flyga drake" älskade jag. Författarens uppföljare tyckte jag ännu mera om, minns inte vad den hette nu?!
Carol Oates är fantastisk och "Dödgrävarens dotter" är kanske hennes bästa.
Men man måste vara på ett visst humör när man läser Oates för hon kräver mycket av författaren. Hon har en fantastisk blick för karaktärer och underströmmar men hennes historier är ofta trögflytande.
Douglas Kennedy är fantastisk. Även han kan vara lite krävande och omständlig.
Å så har vi tidernas bok.
1900 talets bästa svenska roman. Vilhelm Mobergs stora Utvandrarepos.
En av få böcker (bokserier) som jag klämt flera gånger.
Utvandrarna kan jag snudd på utantill. :)

 

Hur har ni det med fin och fulkulturen?
Vad föredrar ni eller blandar ni precis som jag?
Finns det någon vits med att läsa de stora klassiska romanerna och nobelpristagarna "bara för att"?

Här nedan har jag snott en bild från dotterns blogg å hennes bokhylla som jag tycker är så vacker.
Bibeln och Koranen sida vid sida.
En Gud, en tro, respekt för att de kallar den vid olika namn.

Puss/ Asta