Det finns idioter, förbannade idioter och så finns det småhundsägare.

Jag måste skriva av mej för jag är så förbannad att jag nästan går i atomer.

Jag har precis varit ute på kvällspromenad med Gottfrid.
En promenad vi mötte ovanligt många arga hundar. Hundmöten verkar vara något många har problem med, mej själv inkluderat enstaka tillfällen.
Idag passerade vi nog förbi fem-sex arga vovvar men Gotteman uppförde sej exemplariskt.

Så går vi förbi en villatomt med en lös liten vit skällande hund.
Han vrålar helt rabiat mot oss bakom sin häck och husse kallar lite lojt på honom. Plötsligt står hunden på gatan, nån husse syns fortfarande inte till.
Den lilla hunden morrar, skäller och visar hela garnityret och har kanske 5-6 meter till oss.
Jag ropar nu till husse "Alltså, du får komma och ta din hund!"
Husse syns inte till. Hunden kommer närmare trots att jag ryter "Nej" och "Gå här ifrån!" Nu har den kanske 3 meter till oss.
Jag ropar (hårdare i tonen till husse) "Kom hit och ta hunden, min hund kommer klippa honom."
Den lilla hunden kommer närmare. Fortfarande lika aggressiv och hotande.
Han är nu knappt en meter ifrån oss när husse lugnt kommer gående.
Jag för Gottfrid bakom mina ben och nu säger jag argt "Är du rädd om din hund så tar du honom NU för kommer han fram klipper Gottfrid honom!"
Husse snappar upp sin hund, tar honom under armen och ställer sej sen och synar mej. Uppifrån och ner. Nerifrån och upp.
Och så vänder han på klacken å går.

Alltså va?!
Han tyckte ju uppenbart att JAG var en idiot?!
Jag kan inte ens räkna ut hur han tänker.
Han har en hanhund som morrar, skäller, reser ragg, visar tänder och går mot min hund... och det är mitt fel?
Är han inte rädd om sin hund? Ser han inte att min hane är åtminstone 50 kg tyngre och just nu ser han dessutom ut som en riktig slagskämpe med sår på hela huvudet.
Varför visade han ingen form av skam eller tacksamhet?
Nej tvärtom, hans kroppsspråk dröp av arrogans.

Och tyvärr är det inte första gången.
Jag har mött sååå många småhundsägare som låter sina små änglar leka rabiessmittade monster i utsträckt koppel så de hamnar nån meter ifrån min hund.
Jag har mött småhundsägare som släppt fram sin hund till Märta trots att jag sagt åt dem att INTE göra det för hon kan bita.
Jag har sååå många gånger TRYCKT mina stora hundar mot min kropp för att undkomma ovälkommen kontakt från småhundar jag bett dem ta bort.

Är de fan inte kloka?
Jag tänker två sorts scenarier.
1. ) Föreställ er att min hund rusat ut från tomten och betett sej på precis samma sätt med samma kroppsspråk och att jag arrogant skulle synat den andra hundägaren. Jag hade fan blivit inlåst.
2.) Föreställ er att husse kommit fram 30 sek försent och min hund verkligen bitit ifrån, kanske till och med knäckt nacken på upprorsmakaren.
Vem hade fått skulden då tror ni?

Idioter!

Puss/ Asta

Alltså, småhundsägare...

Livet är för härligt och den här tiden för underbar för att jag ska mäkta med att bli arg särskilt lätt men jag kan väl få gnälla liiite grann.
För något som är så vanligt förekommande att jag knappt reagerar men som jag då å då kan bli lite irriterad över är alla dessa småhundsägare som låter sina småkryp härja runt helt utan att bry sej.
Inte alla... "alla"... är ju farligt att skriva i dessa tider, men väääldigt många småhundsägare är märkliga på det viset. Flera gånger varje vecka råkar jag ut för dem.

Jag tror egentligen inte att småhundar är ilsknare än stora hundar.
Jag tror bara att de är nåt vansinnigt ouppfostrade och att deras ägare inte tycker att det gör något att de gör utfall, att många tvärtom tycker det är lite rart och de skrockar förtjust över att deras lilla älskling, stor som Gottfrids ena lårben, vågar ta sej i ton mot en stor hund.
I kväll var ett sånt typiskt exempel.
Gottfrid och jag kom gående. En man kommer cyklande med hund modell mindre... nåt Shih tzu aktigt... i flexikoppel. Den bjäbbar och bjäbbar och mannen cyklar såpass nära, och halar inte in kopplet ett dugg, att den lille hårdingen klapprar med tänderna nån meter från Gottfrid.
Gottfrid är stor å stark. Som tur är bryr han sej inte, men OM han gjort det så var han ett halvt ryck ifrån.
Den lille hunden kom dessutom springande eftersom husse cyklade och en hund som närmar sej så är alltid mer hotfull.
Och vems fel vore det om min hund svarade upp tror ni?

Jag förstår mycket väl att man kan ha en problemhund eller en hund med vissa triggerpunkter.
Min Märta gjorde utfall både här å där, framför allt som ung.
Och jävlar vad folk reagerar på en stor hund som skäller till.
För att inte tala om hur folk reagerar på om en Dogue de Bordeaux gör det.
Men småhundar?
De kan gaffla och visa tänderna och tugga fradga bäst de vill.
Jag fattar inte, om inte annat... är småhundsägare inte rädda om sina hundar?
De låter dem härja i sina flexikoppel så nära att min hund bara skulle behöva sträcka på halsen för att bita dom.

Trogna läsare minns kanske att jag blev polisanmäld för att Gotteman "bet" en liten hund.
Egentligen en ren olycka, ett nafs... om än väldigt olyckligt och något vi så klart ersatte ekonomiskt för den mindre skada som uppstod. Men ägaren polisanmälde för "nån måste sätta ner foten mot "såna där" hundar."
Givetvis lades anmälan ner.
Gottfrid har lekt med hundar efter dess och även blivit pårusad av grannens lilla ettriga hund (igen) utan att röra en min men det är klart att jag är mer på min vakt sedan olyckan hände.
Även med världens snällaste, stadigaste hund kan det gå olyckligt.

Puss/ Asta

Ps. Det kommer fler inlägg om Gottfrid idag tror jag för er läsare som gillar när jag skriver om honom.