Alltså, småhundsägare...

Livet är för härligt och den här tiden för underbar för att jag ska mäkta med att bli arg särskilt lätt men jag kan väl få gnälla liiite grann.
För något som är så vanligt förekommande att jag knappt reagerar men som jag då å då kan bli lite irriterad över är alla dessa småhundsägare som låter sina småkryp härja runt helt utan att bry sej.
Inte alla... "alla"... är ju farligt att skriva i dessa tider, men väääldigt många småhundsägare är märkliga på det viset. Flera gånger varje vecka råkar jag ut för dem.

Jag tror egentligen inte att småhundar är ilsknare än stora hundar.
Jag tror bara att de är nåt vansinnigt ouppfostrade och att deras ägare inte tycker att det gör något att de gör utfall, att många tvärtom tycker det är lite rart och de skrockar förtjust över att deras lilla älskling, stor som Gottfrids ena lårben, vågar ta sej i ton mot en stor hund.
I kväll var ett sånt typiskt exempel.
Gottfrid och jag kom gående. En man kommer cyklande med hund modell mindre... nåt Shih tzu aktigt... i flexikoppel. Den bjäbbar och bjäbbar och mannen cyklar såpass nära, och halar inte in kopplet ett dugg, att den lille hårdingen klapprar med tänderna nån meter från Gottfrid.
Gottfrid är stor å stark. Som tur är bryr han sej inte, men OM han gjort det så var han ett halvt ryck ifrån.
Den lille hunden kom dessutom springande eftersom husse cyklade och en hund som närmar sej så är alltid mer hotfull.
Och vems fel vore det om min hund svarade upp tror ni?

Jag förstår mycket väl att man kan ha en problemhund eller en hund med vissa triggerpunkter.
Min Märta gjorde utfall både här å där, framför allt som ung.
Och jävlar vad folk reagerar på en stor hund som skäller till.
För att inte tala om hur folk reagerar på om en Dogue de Bordeaux gör det.
Men småhundar?
De kan gaffla och visa tänderna och tugga fradga bäst de vill.
Jag fattar inte, om inte annat... är småhundsägare inte rädda om sina hundar?
De låter dem härja i sina flexikoppel så nära att min hund bara skulle behöva sträcka på halsen för att bita dom.

Trogna läsare minns kanske att jag blev polisanmäld för att Gotteman "bet" en liten hund.
Egentligen en ren olycka, ett nafs... om än väldigt olyckligt och något vi så klart ersatte ekonomiskt för den mindre skada som uppstod. Men ägaren polisanmälde för "nån måste sätta ner foten mot "såna där" hundar."
Givetvis lades anmälan ner.
Gottfrid har lekt med hundar efter dess och även blivit pårusad av grannens lilla ettriga hund (igen) utan att röra en min men det är klart att jag är mer på min vakt sedan olyckan hände.
Även med världens snällaste, stadigaste hund kan det gå olyckligt.

Puss/ Asta

Ps. Det kommer fler inlägg om Gottfrid idag tror jag för er läsare som gillar när jag skriver om honom.