Hej hej

Åhhh, jag är hemma!
Efter två dagar i Borås och efter att ha sovit utan min Gottfrid så pustar jag ut i stojet och ska få sova i egen säng. Vecka 1 av 3 gjorda på BB. Nästa vecka blir än intensivare och jag kommer att vara borta mellan må morgon-torsdag eller fredag kväll.
Men det tänker jag inte på nu. Jag tar det dag för dag.
Visst är det trevligt på BB i Borås och min handledare är jättesnäll men... menar inte att låta förmäten eller som jag kan allt för det kan jag verkligen inte  men... jag brukar få betalt för att jobba på BB.
Det skiljer lite grann i rutiner men det är smågrejer och något nytt har jag inte sett eller lärt mej ännu.
Såå... liiite känsla av att jobba gratis med meckig resväg är det.
Sen är det en del av utbildningen, det är intjänade högskolepoäng, och jag får se det så.
Det är även roligt att vistas bland yrkesverksamma barnmorskor och få diskutera yrket och annat.

Nästa vecka blir det några dagar på Neonatologi avdelningen och det är nytt för mej.
Då blir det nya ansikten igen så det känns lite pirrigt.
Än så länge har den mentala personliga biten vara det största. Att köra bil så långt och så där.
Men idag när jag körde hem var det ljust ute, vägarna var fina och jag kände mej lugn, glad och avslappnad hela tiden.
Fantastiskt vackert som ni ser på bilden.
Sååå... utveckling sker. På olika plan.

Idag när jag kom hem hade jag en liten konversation med Noah 20 månader.
J: Har du saknat mormor?
N: Nej
J: Men du är väl glad nu när mormor är hemma?
N: Inte. 

Nä. Gottfrid är i alla fall. Och med honom ska jag gå en lång härlig promenad i morgon.

Två nyheter under tiden jag varit borta.
1. Trots rättegången mot Sd medarbetaren i den sk Järnrörshärvan öker Sverigedemokraterna och är nu i en (förvisso rätt osäker mätning) näst största parti.
2. Drevet mot Margot Wallström går. Hon har inte gjort något brottsligt. Inte ens omoraliskt. Kanske något fartblint men som sagt drevet går och den bästa utrikesministern Sverige haft på år och dar hänger löst.
Något är definitivt skevt med invånarna i landet Sverige.

Puss/ Asta

Ångest å snö. Ska man verkligen skriva om sånt?

Det är helg och inte vilken helg som helst. Det är sista helgen innan den första praktiken och känslorna, tankarna är verkligen all over the place just nu.
I natt har det på nytt snöat och både minusgrader och ännu mera snö är att vänta den kommande veckan.
Ibland får jag påminna mej själv om att världen inte kretsar kring mej och mej allena. Att det inte sitter en liten gubbe där uppe bland molnen som känner för att jävlas med just mej.
"Så, hon tycker att det ska bli galet läskigt att praktisera på ett nytt ställe, i en ny roll med nya människor och hon är skräckslagen för att köra 25 mil om dagen på ny väg, well... här har hon en jävla massa snö oxå! För dina synder skull liksom."

Tillåter jag mej att till fullo känna vad jag känner så bryter jag nästan ihop. Kroppen signalerar ångest på alla sätt den bara kan. Den signalerar FARA, DRA DEJ UR, SLUTA. Ju mer jag funderar desto värre blir det till jag nästan hyperventilerar av panik.
Jag tror faktiskt... men det är ett annat inlägg... att jag har vad som kallas GAD. Generaliserat ångestsyndrom. Igenkänningen på symtomen är total. Men som sagt, annat inlägg.
Trots detta å med all min erfarenhet om hur jag fungerar så kan jag till viss del styra det.
Bryta tankar. Inte tillåta mej att bada i all den där ångesten allt för länge.
Jag tänker och resonerar rationellt med mej själv. Det jag känner ÄR inte rationellt.
Så, jag säger tex åt mej att jag har haft körkort i 15 år. Att massor av människor kör den här sträckan varje dag år in och år ut. Att jag ska köra tidigt och ta hur god tid som helst på mej. Att bilkörandet kommer bli lättare redan efter några gånger.
Vad det gäller praktiken är jag inte lika rädd. Jag har lite erfarenhet av BB vård och jag har alla mina år som sjuksköterska. Och jag är en rätt sympatiskt tjej kvinna. Det finns de som kommer med mindre kött på benen och antagligen är coolare än vad jag är.
Det kommer att gå bra!

Om tre veckor börjar jag praktiken på Mödravården. Här på hemmaplan.
Det längtar jag hur mycket som helst efter.
Dels för att jag då... för en stund... är färdig med allt flängande och dels för att jag är verkligt intresserad av denna verksamhet. Det är inte osannolikt att jag efter en tid av förlösande kommer vilja arbeta på en sådan arbetsplats, jag tror jag skulle göra mej bra där. Tycker om att följa patienter, att bygga relationer och att undervisa.
Det ska bli jättespännande med preventivmedelsrådgivning, samtal, att träffa gravida, hålla i föräldragrupper.
Fick ett så fint mail av min kommande handledare så det känns verkligen jätteroligt att få komma dit.

Nu ska jag försöka koppla av. Njuta av att det är helg och att jag är hemma.
Gå ut å gå med hunden i snön och sedan se på hockey. Ta ett glas rödvin och må gott.

Vad gör ni en lördag som denna? Har ni några peppande ord så får ni gärna delge dem.

Puss/ Asta

Snöig start på dagen.

Efter sovmorgon å kaffe så åkte jag en tur till staden.
Lyssnade på Ergo när hon åter igen samlat oss i sin egenstartade rörelse 10i1 som en påminnelse att vi som inkluderar är fler än de som exkluderar.
Mellan 12:50 å 13:00 lyssnade vi alla först på Ergo å senare på Adele i en stilla gemenskap.

Därefter blev det promenad i La Stada. Håll till godo.

Änder.


Jag å Gotteman.



De blivande föräldrarna. Mini å hennes karl.



En vy av staden där jag råkar bo



Många snöflingor är det.



Puss/ Asta

Mer snöiga bilder på mina raringar...