Asta recenserar "En äkta man" av Dennis Lehane.

Ännu en bok hann jag med nere på Kos. "En äkta man" av Dennis Lehane.

Detta är tydligen samma författare som skrivit "Shutter island." Inte för att jag läst den, men det är ju en stor roman och det hade jag ingen aning om när jag slängde ner denna bok i kundvagnen på ICA strax innan jag drog på semester.

"Ingenting är som det först verkar vara i denna intensiva bladbländare där överraskande vändningar duggar tätt" recenserar Aftonbladet på framsidan av boken. Och nej, det kan man väl verkligen säga...
Boken börjar med en enastående prolog som får mej att skratta och som väcker ett stort begär på att läsa vidare.

Rachel Child är journalist. Uppvuxen med en minst sagt speciell mamma och utan att veta vem hennes pappa är. Hon är neurotiskt lagd men ändå sökande och driven både när det gäller jakten på sin far och i sin karriär.
Efter att ha fått ett sammanbrott i direktsänd tv stänger Rachel in sej i sin lägenhet. Hennes panikångest triggas lättare och lättare.
Men så av en slump möter hon Brian. Han är allt hon inte är, allt hon behöver.
Han är balanserad, trygg, tålmodig och verkar vara precis det hon behöver i sitt liv. Brian kommer in som en räddande ängel i hennes liv.
Tills hon får sina tvivel och inte kan avgöra om hon håller på att bli galen på riktigt eller om ingenting hon trott på kring sin man och sitt äktenskap är på riktigt.

Jag tyckte väldigt mycket om inledningen. Var helt fast i bokens kanske första del. Sen tycker jag att den ballar ur. Det blir för mycket vändningar och överraskningar och hoppsan hejsan. När en författare ska chockera hela tiden blir läsaren till sist inte chockerad av nåt.
Så nä, jag skulle inte rekommendera den här romanen.
Den får en mycket klen 3:a och det för att den som sagt var rätt bra i början.

Puss/ Asta

Asta recenserar Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Fick ett boktips på Instagram om "Miniatyrmakaren" och beställde den och en till av samma författare.
Omslaget och baksidestexten avskräckte. Tyckte inte alls att det kändes lockande.
Romanen har fått fina recensioner och även filmatiserats.
"Miniatyrmakaren" är Jessie Burtons debutroman och den största debutframgången sedan Harry Potter.

Handlingen kretsar kring artonåriga Nella som kommer till Amsterdam år 1686 för att bo tillsammans med maken, en framgångsrik och förmögen köpman som hon nyligen gift sej med men inte känner.
Men väl i sitt nya hushåll är mannen inte där, hon tas emot av makens högdragna och kyliga syster Marin och de två tjänstefolken.
När maken väl dyker upp har han med sej en bröllopsgåva till Nella, ett kabinettskåp som är en exakt kopia av hennes nya hem.
Skåpet skall inredas och Nella kontaktar en miniatyrmakare för beställning.
Men miniatyrmakaren verkar känna till hemligheter om hushållet som Nella inte förstår, miniatyrmakaren levererar profetior och Nella kan inte avgöra om det är en välsignelse eller ett hot mot dem alla.

Det här är en riktig roman. Den kräver sin uppmärksamhet för att komma till sin rätt.
Den inleder lite "svårt" men blir snart allt mer engagerande.
Det är fantastiska beskrivningar av miljöer och personporträtt och av relationer som växer fram och där väldigt lite är som det först verkar vara.              
Berättelsen överraskar mej som läsare hela tiden.
Handlingen tar nya vändningar. Det inte synliga kommer till dagers.
Den är helt fantastiskt spännande och otroligt bra.     
Det är en av de bästa böcker jag läst. Den är storslagen!
Bara LÄS den.
Betyg: Solklar 5:a. 

Puss/ Asta

Asta recenserar "Bara ett barn" av Malin Persson Giolito

Nu har jag läst ut ännu en bok. "Bara ett barn" av Malin Persson Giolito.
(Ja, det är GW's tös.)

Det är den andra boken jag läser. Förra sommaren läste jag hennes senaste dundersuccé "Störst av allt", vill du läsa den recensionen hittar du den här.
Persson Giolito skriver romaner som klassas som deckare/ spänning men jag tycker att det är nåt annat. Det är samhällsskildringar. Inom filmens värld snarare drama.
Men egentligen spelar det ingen roll vad det kallas, för det är väldigt väldigt bra.
En bra roman kan vara ett lyckokast. Var därför ganska nollställd när jag inhandlade "Bara ett barn." Hade inga förväntningar.
Nu, efter två romaner, kan jag säga att jag ÄLSKAR Malin Persson Giolito och kommer inhandla allt hon skrivit.

"Bara ett barn" är en bok om stökiga, bråkiga arga Alex. En märklig unge i sju-åttaårsåldern som genom aggressivitet och utbrott signalerar till sin omgivning att han inte mår bra.
Hans engagerade skolfröken tar med honom till skolsköterskan och där uppenbaras spår av långvarig misshandel.
Skolan slår larm och advokat Sophia Weber blir utsedd att företräda den motvilliga lilla pojken.
Men något som ser ut att vara ett rutinärende växer till något mycket större.

Åh, som man känner med den här lilla killen.
Och så väl Persson Giolito lyckas bygga upp en växande obehag och oro.
Samtidigt har hon en humor som genomsyrar boken.
När hon beskriver hur hon ser på tv och en gammal kriminalprofessor sitter och raljerar, flämtar och flyttar glasögon skrattar jag högt. Själv på stranden.
Som ett psykfall.
Hon träffar sin gamla farsgubbe mitt i prick.
Man tycker om personerna i historien. Lilla Alex. Huvudpersonen Sophia.
Hennes bitska morfar. Polisen Adam och många fler.
Och då författaren är jurist i grunden så skriver hon trovärdigt och informativt om den världen.

Jag tyckte väldigt mycket om boken. Den får betyg: 5. Faktiskt nästan lika bra som "Störst av allt."

Puss/ Asta

Asta recenserar: "Gänget" av Katarina Wennstam

Jag gillar ju egentligen inte deckare. Eller spänningsromaner.
Men jag blev intresserad av Wennstam och köpte min första bok av henne.
Tydligen hamnade jag mitt i en serie med advokat Shirin Nouri, men boken fungerade ändå att läsa fristående.

Det är en historia om några vuxna män. De har karriärer, fruar och barn.
De tampas med sina vardagliga problem. Men ett har de gemensamt. En gång var de unga, kompisar och med i samma gäng. Ett gäng som bär på en hemlighet.
En dag hittas en av dem mördad, brutalt ihjälslagen.
Har de något samband med mannen som dött några år tidigare?
Han som tog livet av sej.
Nervositeten sprider sej bland de kvarlevande vännerna att historien håller på att hinna ifatt dem.

Jag gillade boken. Och jag listade inte ut gärningsmannen i förväg.
Men framförallt gillar jag hur Wennstam tar upp aktuella ämnen så som "alternativ media", kvinnors utsatthet, vad som är en våldtäkt utan att skriva det på näsan på läsaren. Den person Wennstam är lyser lixom igenom raderna, lyser igenom på ett bra sätt.
Människorna i historien känns trovärdiga, dialogerna likaså.
Jag läste ut "Gänget" på en dag och jag gillade den även om den inte lär dröja sej kvar som något storslaget.

Betyg: 4/5.

Puss/ Asta