Asta recenserar "Bara ett barn" av Malin Persson Giolito

Nu har jag läst ut ännu en bok. "Bara ett barn" av Malin Persson Giolito.
(Ja, det är GW's tös.)

Det är den andra boken jag läser. Förra sommaren läste jag hennes senaste dundersuccé "Störst av allt", vill du läsa den recensionen hittar du den här.
Persson Giolito skriver romaner som klassas som deckare/ spänning men jag tycker att det är nåt annat. Det är samhällsskildringar. Inom filmens värld snarare drama.
Men egentligen spelar det ingen roll vad det kallas, för det är väldigt väldigt bra.
En bra roman kan vara ett lyckokast. Var därför ganska nollställd när jag inhandlade "Bara ett barn." Hade inga förväntningar.
Nu, efter två romaner, kan jag säga att jag ÄLSKAR Malin Persson Giolito och kommer inhandla allt hon skrivit.

"Bara ett barn" är en bok om stökiga, bråkiga arga Alex. En märklig unge i sju-åttaårsåldern som genom aggressivitet och utbrott signalerar till sin omgivning att han inte mår bra.
Hans engagerade skolfröken tar med honom till skolsköterskan och där uppenbaras spår av långvarig misshandel.
Skolan slår larm och advokat Sophia Weber blir utsedd att företräda den motvilliga lilla pojken.
Men något som ser ut att vara ett rutinärende växer till något mycket större.

Åh, som man känner med den här lilla killen.
Och så väl Persson Giolito lyckas bygga upp en växande obehag och oro.
Samtidigt har hon en humor som genomsyrar boken.
När hon beskriver hur hon ser på tv och en gammal kriminalprofessor sitter och raljerar, flämtar och flyttar glasögon skrattar jag högt. Själv på stranden.
Som ett psykfall.
Hon träffar sin gamla farsgubbe mitt i prick.
Man tycker om personerna i historien. Lilla Alex. Huvudpersonen Sophia.
Hennes bitska morfar. Polisen Adam och många fler.
Och då författaren är jurist i grunden så skriver hon trovärdigt och informativt om den världen.

Jag tyckte väldigt mycket om boken. Den får betyg: 5. Faktiskt nästan lika bra som "Störst av allt."

Puss/ Asta