Idag borde vi ha ätit semlor och öppnat paket.
Firat världens finaste tjej.
Nu blev det inte så.
I drygt ett år har Märta varit borta.
Ibland går det bra. Ibland är saknaden fortfarande rent fysisk.
Jag vill tro att hon är med mej i en andlig form.
Jag vet inte hur jag överlevt.
Här kommer några bilder som visar lite vem hon var och hur jag alltid kommer minnas henne.
Märta mitt hjärta. Min själsfrände.
Du fattas mej.
Märta fyller 7 år.

Envis som synden själv. Hon visste vilket håll hon ville gå. Å vilket hon inte ville gå.

Det var hon å jag. Vi var en enhet. Märta och Asta. Asta och Märta.

Livsljutaren Märta
Tanten min

Trädgårdsarbete var hennes specialitet. Gropen hon grävde går halvvägs under altanen.

Min ledstjärna. I hennes ögon rymdes all värdens visdom.

Storasyster Märta.

Tack för allt du gav!
Puss/ mamma