SCB's stora partisympatiundersökning

Idag släpptes den. SCB's stora partisympatiundersökning i maj månad, 4 månader före valet.
Det är den partisympatiundersökning som bäst brukar stämma med hur rösterna fördelar sej på valdagen.
De rödgröna får tillsammans 40 procent i SCB:s mätning, mot 38,6 procent för allianspartierna. Ett problem är väl att varken S eller MP sagt sej vara villiga att fortsätta regeringssamarbetet.

Moderaterna fortsätter stadigt framåt. KD och MP får katastrofsiffror.
SD rusar framåt som tåget och S gör sitt sämsta resultat sedan allmäna val inrättades.
Alltså ungefär som jag förutspått. Jag underskattade något hur besvikna MP sympatisörer från förra året är och jag underskattade även hur många svenskar som kan tänka sej att rösta på ett rasistiskt parti men på ett ungefär har jag känt in vibbarna.

Socialdemokrater som hittills uttalat sej låter förbluffande lugna och segervissa.
Den närmaste tiden kommer en rad reformer presenteras som de förväntar sej ska blidka massorna.
Jag tror... och jag har ofta rätt i dessa "gissningar"... att de har fel.
Jag tror att en ordentlig och smärtsam självanalys vore på sin plats.
Bot och bättring.
Gör om och gör rätt.

Min analys är att Socialdemokraterna främst har gjort följande fel.

1. ) De har inte visat en tydlig vision om vad de vill för Sverige framåt.
Varför är det viktigt att Socialdemokraterna får fortsätta styra landet.

2.) Löfvens fjäskande och flirtande för L och C ses inte med blida ögon av många Socialdemokrater. Många S sympatisörer vill inte se partiet vända sej höger ut.

3.) Haveriet kring LSS har kostat många röster. Många.
Det är en relativt liten politisk fråga men den har stor känslomässig sprängkraft.

4.) Regeringen har inte på ett pedagogiskt vis redogjort för framgångarna under mandatperioden.
Men framför allt...

5.) Hoppet om att med en sträng å inhuman migrationspolitik och en kall å hård retorik kring den samma locka tillbaka väljare från SD har inte fungerat.
De lite inskränkta, smårasistiska och politiskt oinsatta väljarna lockas mer av Åkessons tydliga retorik och enkla lösningar på svåra problem än Löfvens kappvänderi.
Däremot  lämnar trogna S väljare sina sympatier av förda politik när de inte längre känner igen sej. Jag är långt ifrån ensam.
Löfven fiskar helt enkelt i fel vatten eller med fel drag.
De fula gäddorna nappar inte. Övriga fiskar flyr betet... till V eller till C i huvudsak gissar jag beroende på var i det breda Socialdemokraterna de tidigare har befunnit sej.

Jag tror inte att Socialdemokraterna vänder detta med några snygga reformer.
Jag tror det behöver blåsa kritiska och föränderliga vindar genom sosseborgen, att Löfven och hela partistyrelsen behöver avgå och att nya, mer ideologiska krafter får verka.
Och jag tror tyvärr att svenska folket behöver få känna på vad en Alliansregering, kanske till och med en SD ledd regering, kan ställa till med.

Kom ihåg den 10/9 var ni läste dessa tankar nånstans.

Puss/ Asta

Pissig känsla inför valåret

Det är valår i år och jag tycker att det redan börjar märkas trots att det är fyra månader kvar.
Jag är politiskt intresserad. Läser och tar del av mycket information även från "motståndarsidan" och valår är vad OS år är för den sportintresserade.
Men lika kul är det inte längre.

Inför förra valet skedde en polarisering i samhället. Sd växte sej starka och Sd är ett parti som hos många väcker heta känslor på ett annat sätt än andra partier. Ett parti man antingen är väldigt mycket för eller emot och som står för mer än att man kan tycka olika om skattesatser och reformer.
Ett parti som säger lite om vilken typ av människa man är.
Det är väl ingen hemlighet för någon vilken sida jag står på här.
Inför förra valet kom jag dels i klinch med en del människor jag betraktat som vänner, så till den milda grad att vänskapen och kontakten avslutades.
Jag mottog även en del hot efter Sd kritiska inlägg, något som aldrig hänt när jag ex kritiserat Alliansen.

Inför detta valet är olustkänslorna ännu större.
Jag känner inte längre igen "mitt" parti Socialdemokraterna och det är verkligen nåt helt annat att misströsta och till å med skämmas för sina egna än inför andra partier.
Jag känner att jag inte längre har något självklart parti att rösta på.
Jag tycker att regeringen Löfven har gjort oerhört mycket bra under sin mandatperiod. Ekonomin står stark, arbetslösheten minskar, skolan går bättre, framtidstron ökar hos en stor del av befolkningen. Kloka rättvisereformer har, mycket med Vänsterns förtjänst, genomförts och det satsas flera hundra procent mer på miljöarbeten/ investeringar än under tidigare mandatperioder. Statsskulden sjunker.
Men! Regeringens syn på asylpolitiken och hur den stränga och, som man sa då, tillfälliga skärpningen inom migrationspolitiken som infördes efter den stora flyktingvågen har permanentats.
Jag har försökt tala med ledande socialdemokrater om min frustration över detta men möts av två lika fruktlösa reaktioner, de som känner samma som jag och de som helt förnekar kursändringen och arrogant hävdar att S alltid stått för en reglerad invandring.
Jag skulle vilja ha en förklaring. Ett skäl jag kunnat köpa. En plan om någonting annat.

Alla förstår vad detta handlar om.
Det handlar mycket lite om människor med skyddsbehov.
Det handlar om att Stefan Löfven vill vinna valet och att han dels behöver få tillbaka väljare som styrt över till Sd och dels flirtar med Alliansen om ev regeringssamarbete.
Asylpolitiken är inte en liten fråga bland andra. Jag hade självklart inte blivit så här arg och ledsen om jag tvistat med mitt parti om Rut å Rot eller om någon annan skitfråga.
Detta är viktigt.
Detta handlar om människosyn.
Då återstår för mej att rösta på S... ändå. Eller att välja ett parti, Vänstern pratar vi om då, som jag står längre ifrån på de flesta andra punkter.

Dessutom är en röst på V riskfyllt. Det är stor risk att den blir lika mycket värd som en röst på Kalle Anka partiet.
Scenario 1. S vinner men väljer att regera med ex C istället. Det verkar ju vara Löfvens våta dröm. Att S sätter sej i regering med V har jag mycket svårt att tro.
Inte heller att det blir förnyat samarbete med Mp igen. Mp som förövrigt kanske åker ur riksdagen.
Scenario 2. Alliansen vinner och bryr sej inte ett jota om vad V tycker å tänker.

Så. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte och det känns pissigt som fan.

Puss/ Asta