Pissig känsla inför valåret

Det är valår i år och jag tycker att det redan börjar märkas trots att det är fyra månader kvar.
Jag är politiskt intresserad. Läser och tar del av mycket information även från "motståndarsidan" och valår är vad OS år är för den sportintresserade.
Men lika kul är det inte längre.

Inför förra valet skedde en polarisering i samhället. Sd växte sej starka och Sd är ett parti som hos många väcker heta känslor på ett annat sätt än andra partier. Ett parti man antingen är väldigt mycket för eller emot och som står för mer än att man kan tycka olika om skattesatser och reformer.
Ett parti som säger lite om vilken typ av människa man är.
Det är väl ingen hemlighet för någon vilken sida jag står på här.
Inför förra valet kom jag dels i klinch med en del människor jag betraktat som vänner, så till den milda grad att vänskapen och kontakten avslutades.
Jag mottog även en del hot efter Sd kritiska inlägg, något som aldrig hänt när jag ex kritiserat Alliansen.

Inför detta valet är olustkänslorna ännu större.
Jag känner inte längre igen "mitt" parti Socialdemokraterna och det är verkligen nåt helt annat att misströsta och till å med skämmas för sina egna än inför andra partier.
Jag känner att jag inte längre har något självklart parti att rösta på.
Jag tycker att regeringen Löfven har gjort oerhört mycket bra under sin mandatperiod. Ekonomin står stark, arbetslösheten minskar, skolan går bättre, framtidstron ökar hos en stor del av befolkningen. Kloka rättvisereformer har, mycket med Vänsterns förtjänst, genomförts och det satsas flera hundra procent mer på miljöarbeten/ investeringar än under tidigare mandatperioder. Statsskulden sjunker.
Men! Regeringens syn på asylpolitiken och hur den stränga och, som man sa då, tillfälliga skärpningen inom migrationspolitiken som infördes efter den stora flyktingvågen har permanentats.
Jag har försökt tala med ledande socialdemokrater om min frustration över detta men möts av två lika fruktlösa reaktioner, de som känner samma som jag och de som helt förnekar kursändringen och arrogant hävdar att S alltid stått för en reglerad invandring.
Jag skulle vilja ha en förklaring. Ett skäl jag kunnat köpa. En plan om någonting annat.

Alla förstår vad detta handlar om.
Det handlar mycket lite om människor med skyddsbehov.
Det handlar om att Stefan Löfven vill vinna valet och att han dels behöver få tillbaka väljare som styrt över till Sd och dels flirtar med Alliansen om ev regeringssamarbete.
Asylpolitiken är inte en liten fråga bland andra. Jag hade självklart inte blivit så här arg och ledsen om jag tvistat med mitt parti om Rut å Rot eller om någon annan skitfråga.
Detta är viktigt.
Detta handlar om människosyn.
Då återstår för mej att rösta på S... ändå. Eller att välja ett parti, Vänstern pratar vi om då, som jag står längre ifrån på de flesta andra punkter.

Dessutom är en röst på V riskfyllt. Det är stor risk att den blir lika mycket värd som en röst på Kalle Anka partiet.
Scenario 1. S vinner men väljer att regera med ex C istället. Det verkar ju vara Löfvens våta dröm. Att S sätter sej i regering med V har jag mycket svårt att tro.
Inte heller att det blir förnyat samarbete med Mp igen. Mp som förövrigt kanske åker ur riksdagen.
Scenario 2. Alliansen vinner och bryr sej inte ett jota om vad V tycker å tänker.

Så. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte och det känns pissigt som fan.

Puss/ Asta

Stackars oss

Enligt en ny stor undersökning som Aftonbladet låtit göra så tycker ca hälften av svenskarna att tiggeri borde förbjudas.
Hälften. Varannan människa som du och jag möter. Varannan av er som läser dessa rader.
Hälften.

Jag tycker att de stämningarna har känts av ett bra tag. Många år.
Inte bara detta att fler och fler beklagar sej över tiggarna som sitter utanför snart sagt varje butik utan överlag.
Det är ett hårdare, kallare, mer egoistiskt samhälle nu än när jag var yngre.

Jag som i själen är röd tycker och tror att mycket av detta är Alliansens förtjänst eller fel.
Under åtta år med borgerligt styre indoktrinerades vi i allt högre utsträckning att sköta oss själva.
Se till vår egen plånbok. Förakta svaghet.
Arbetslinjen framför solidaritet. Arbete framför sjukdom, ålderdom, omställning.
Alliansen har dragit i sär Sverige.

Många retar sej som sagt på tiggarna. De stör deras sinnesbild. Deras utsträckta händer ses som tjat och trakasserier. De vill inte se, vill inte störas där de skyndar in för att veckohandla efter jobbet eller köpa sitt vin till fredagsmyset.
Förbjud.
Själv stör jag mej på gnället. När blev svenskar så gnälliga?
Visst finns det pensionärer som har det svårt här med, visst finns det svenska uteliggare oftast med en anamnes av missbruk och/ eller psykisk sjukdom här men det stora flertalet svenskar har det bra.
Renoverar sina hus, köper leksaker i form av motorcyklar och tekniska prylar, åker utomlands varje år, äter sej lite för runda, satsar stora pengar på sina husdjur men ändå... detta gnäll.
Om hur mycket bättre det var förr. Förr när män var män å kvinnor kvinnor. När vuxna hade auktoritet och barnen blev uppfostrade.
Nu är det så synd om dom... och när fan blev Sverige hela världens socialbyrå?
Vi har väl våra egna det är synd om.
Väldigt få av dessa har gnällare har dock ägnat sej åt våra egna. Stått i soppkök en kulen höstkväll eller gått som vuxen på stan å hjälpt ungdomar som inte mår väl i natten,

Vi värderar oss själva utifrån hur mycket vi arbetar med och vilka betyg vi har.
Vi fostrar våra barn till att ta för sej och till att bli konkurrenskraftiga.
13 % röstar på ett främlingsfientligt parti. Fler än så håller med om att vi tar in för mycket invandrare i vårt land.
Detta i en tid när världen brinner. Redan i början av april har fler flyktingar dött i sin flykt till Europa i ett stormigt Medelhav än under tidigare år. Många hundra har begravts bland vågorna.
Vi har de största flyktingströmmarna sedan Andra världskriget och vi lever i ett av världens absolut tryggaste länder... å vi gnäller.
Gnäller på invandrarna. Gnäller på tiggarna.
Avhumaniserar dem och kallar dem i bästa fall "sk flyktingar", "sk tiggare", men allt mer vanligt förekommande parasiter, lögnare, ISIS kramare.

När blev Sverige så kallt?
När slutade vi att tänka. Slutade att lära våra barn att empati med dem som har det svårast är det allra viktigaste.
När slutade vi bli förbannade på krig, terror, missiler, minor, fattigdom och missär och istället blev förbannade på offren för den samma?
För nej, vi kan inte stoppa krigen. Vi kan inte ensamma lösa romernas situation men vi kan förbanna rätt saker.

Att förbjuda den allra mest utsatta människans sista hopp att föda sina barn är inte rätt väg att gå.
Å alldeles oavsett. Ett land och ett folk som inte värnar de som har det svårast är i längden förlorat.

Avslutar med Winnerbäcks text Stackars för han säger det så mycket bättre än jag.
Ta er tid att läsa texten. Inom den ryms vi alla.

Stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se för allt sot
att ingen sitter mittemot  

Stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats  

Stackars den som inte bryr sig
Stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur  

Och stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
Ja stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må  

Ja stackars han som aldrig kämpar
Han som säger stackars mobb
Han som hamna först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb  

Stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
Ja stackars hon som har det bra  

Stackars hon som ville opp
men inte började från början
I skara står en man
som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset  

Ja stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
och vart ska det där huset  

Stackars hämmade lakej
och stackars dig och stackars mig
Det är en konstig värld vi lever i
ja ingenting är vad man tror

Puss/ Asta

Nyval 22:a mars

Ja.
Det blev som jag befarade. Eftersom samtalsmöjligheter och kompromissviljan inte fanns hos Alliansen och eftersom Sverigedemokraterna frångår all praxis och moral för att driva igenom den enda fråga som verkligen betyder något för dom... invandringen... så står vi nu inför nyval.
Trots att jag förstod att det inte fanns någon annan väg ut så gick luften ur mer när Stefan Löfven tillkännagav detta på presskonferensen.
Jag orkar knappt vara arg längre. Jag känner sorg och hot. Som om vi stod inför ett krig.

Nu är det på riktigt. På riktigt!
Nu handlar det om att inte låta 13% diktera villkoren för hur landet skall styras.
Jag är övertygad om att det finns mängder av Sd väljare som egentligen inte är rasister.
Väljare som förvisso tycker att invandringen är för stor och som kanske tycker att snacket om feminismen gått för långt (jag håller inte med någonstans) men som OXÅ tycker att det finns andra viktiga frågor och som inser att landet måste styras ändå.
Jag är övertygad om att det är så. 13% röster innebär inte 13% rasister.
Många av Sds väljare är gamla besvikna sossar, det vet vi efter mätningar. Företrädesvis äldre män som inte känner igen sej och som tycker att allt gått åt helvete det sista. 
Jag hoppas att en å annan av dem hittar hem/ tillbaka till sitt gamla parti. Jag hoppas att de inser att lösningen inte är att rösta på ett parti till höger om Moderaterna vad det gäller arbetsrätt, fackligt samarbete, skatter osv BARA till följd av invandringspolitiken.
Men... hur det faktiskt går... om Sverigedemokraterna kommer att minska eller öka vågar jag inte sia om.

Vi andra. Vi som röstade på något av de sju partierna som inte har fötterna i en rasistisk gegga måste tänka oss för. Mobilisera, organisera oss, övertyga, argumentera och sedan använda våra röster klokt.
Med klokt menar jag så att det räknas.
Nu retar jag upp många vänner jag har som håller på Feministiskt initiativ. Hur behjärtansvärt och klokt deras partiprogram än ser ut/ behövs så kommer de med all sannolikhet inte in i riksdagen.
Drömmar och visioner kanske måste stå åt sidan i detta val? Nu kommer varje röst att vara viktig!
Jag tror att vi kommer få se en hårdare valrörelse i vinter. Inte nödvändigtvis i tonläge men i frågor.
Budget mot budget, försvaret och invandringen. Mjukare värden som feminism, miljö och social trygghet kommer att få stå tillbaka.
Tyvärr.

Jag vet inte själv hur jag ska rösta. Jag valde i september att svika mitt moderparti och rösta på Miljö partiet. Å precis som jag skrev ovan så tror jag att miljöpolitik kommer hamna i skymundan.
Jag blir inte riktigt klok på om det innebär att jag ska rösta för just det eller om jag ska satsa mitt kort på Löfven. Nu... nu när det är allvar.
Precis som jag ber Fi. Precis som jag ber vissa inom Sd.
Se den stora bilden.
Jag tycker Löfven har vuxit sedan han tog över och jag tycker att han höll en lysande presskonferens idag.

... Lär fortsätta analysera.
Hur tänker du? Vad tror du?

Puss/ Asta

En Alliansväljares anonyma tankar...

Fast dom tar ju ansvar för ekonomin. Rödgrönas budget är direkt skadlig för Sverige. Magdalena andersson har inte en susning om vad hon gör och alla rödgröna har gjort ett misstag som valt bort världens bästa finansminister som hyllas av hela världen för hur ofantligt bra Sverige klarat en finanskris, det med världens mest generösa trygghetssystem.
Jag som alliansväljare skulle bli uppriktigt förbannad om allianspartierna svek min röst och lät rödgrönas företagsfientliga, föräldrafientliga osv-fientliga budget vinna. SD har lyckligtvis många delar i sitt förslag som är väsentligt mycket bättre än rödgrönas. Jag avskyr SD och SDare som pesten, de har en rutten rasistisk människosyn och jag vill inte att deras flyktingpolitik ska ha ens lite genomslag i svensk politik. Men jag ser hellre att dom får komma till tals om de inte lika idiotiska delarna av deras politik än att rödgröna får förstöra för alla unga i detta landet, alla oskyldiga barn som behöver sina föräldrar oberoende av feministtrams (jo, tvångskvoteringar är trams), alla kämpande företagare som skapar jobb och får bli arbetsnarkomaner på lata anställdas ställen när dom inte orkar jobba och ta ansvar.
Det finns 1000 anledningar till varför jag inte vill att rödgröna ska få styra, en majoritet av svenska folket håller faktiskt med. Det är inte alliansens ansvar att rädda en skadlig budget, det är deras ansvar att fälla den.

Ja du Anonym, ett namn hade varit trevligt men vi kör ändå.
För den som läser mina politiskt rödfärgade inlägg regelbundet och nu din väldigt blå kommentar blir skillnaden väldigt tydlig och visar att snacket om att "Alla partier egentligen tycker samma sak" och "Det är ingen skillnad mellan Socialdemokraterna som gått åt höger och Moderaterna som gått åt vänster" verkligen inte stämmer. Det är stor mellan blockens syn på människan och samhället.
Det är dessutom inte särskilt sant att S glidit åt höger eller M mot vänster.
Jag ska försöka bena lite i din kommentar här, ense lär vi aldrig bli, men ett svar är det lika fullt.

"Magdalena andersson har inte en susning om vad hon gör och alla rödgröna har gjort ett misstag som valt bort världens bästa finansminister som hyllas av hela världen för hur ofantligt bra Sverige klarat en finanskris, det med världens mest generösa trygghetssystem."
Fd finansminister Anders Borg klarade mycket riktigt av att hålla statens finanser i någolunda skick genom en finanskris. Vad han också gjorde var att driva en politik som drev samhället isär.
En politik som ökade klyftor snabbare än i andra jämförbara länder. Allt enl OECD.
Fattigdom och stora samhällsklyftor bidrar till andra problem för ett land och inte bara för de individer, familjer och barn som växer upp under knappa ekonomiska förhållanden.
Magdalena Andersson har säkerligen "en susning om vad hon gör."
Hon är civilekonom och doktorand i Nationalekonomi. Hon har studerat ekonomi utomlands och har en gedigen karriär bakom sej med tunga poster.

"SD har lyckligtvis många delar i sitt förslag som är väsentligt mycket bättre än rödgrönas. Jag avskyr SD och SDare som pesten, de har en rutten rasistisk människosyn och jag vill inte att deras flyktingpolitik ska ha ens lite genomslag i svensk politik. Men jag ser hellre att dom får komma till tals om de inte lika idiotiska delarna av deras politik än att rödgröna får förstöra för alla unga i detta landet[...]"
Sverigedemokraterna är ett högerparti. Du gör i din text detta väldigt tydligt.
För alla oss Röd-gröna är det självklart att ett rasistiskt, homofobt, kvinno och demokratifientligt parti inte ska tas i med tång. Du anser att de har en bättre politik än S och Mp om man bortser från "den rasistiska lilla detaljen." 

[...]att rödgröna får förstöra för alla unga i detta landet, alla oskyldiga barn som behöver sina föräldrar oberoende av feministtrams (jo, tvångskvoteringar är trams), alla kämpande företagare som skapar jobb och får bli arbetsnarkomaner på lata anställdas ställen när dom inte orkar jobba och ta ansvar.
"Oskyldiga barn som behöver sina föräldrar oberoende av feministtrams."
Kära Anonym, du får ursäkta mej om jag inte är helt säker på att jag kan följa med i ditt resonemang, du skriver rätt andefattigt och på dålig svenska men jag antar att du här syftar till att det är "feministtrams" att styra i föräldraförsäkringen?
Regeringen lägger ständigt in lagar, morötter och piskor (tordes vara välkända begrepp för en Alliansväljare?!) för att styra samhället i det håll man önskar.
I detta fallet att vill regeringen påverka både arbetsgivare ( att inte diskriminera unga kvinnor/ mammor på arbetsmarknaden) och att få pappor/ män att bli mer jämställda som föräldrar.
Just på föräldraområdet är ett område där pappor diskrimineras och bara ses som en bifigur till mamman som är "den riktiga föräldern." Att det skulle vara synd om barnen för att deras mamma får ökade möjligheter till ett bra jobb eller för att de får en vardaglig nära relation till båda sina föräldrar har jag väldigt svårt att se.

"alla kämpande företagare som skapar jobb och får bli arbetsnarkomaner på lata anställdas ställen när dom inte orkar jobba och ta ansvar. "
Förlåt men vad menar du? Här är jag inte spydig utan jag förstår inte vad du skriver.
Är alla företagare stackare under en Röd-grön regering? Är alla som jobbar lata?
Vilken värld lever du i?
Flertalet människor jag känner jobbar häcken av sej och är väldigt lojala mot sin arbetsgivare.
Ett välmående företag kan få miljoner och åter miljoner i bidrag av staten.
Jag känner till företag som blomstrar, ständigt ökar sin omsättning, har betalt av alla sina skulder och likt förbannat får BETALT av staten för att anställa praktikanter som de i annat fall behövt anställa för att företaget expanderar och mår väl.
Här kan vi ta me fan prata om bidrag som får sjukförsäkringar och A-kassa att framstå som en fis i rymden. Nu är inte sjukförsäkringar och A-kassa bidrag, de är försäkringar, men jag talar "moderatiska" med dej nu.

"Det är inte alliansens ansvar att rädda en skadlig budget, det är deras ansvar att fälla den."
Okej. Så kan man se på saken. Men då återstår ett pytteduttigt litet problem för dej.
Sverigedemokraterna har sagt att de kommer att sänka varje regering oavsett färg på statsministern som inte går Sd till mötes i rasistfrågan.
Ponera att Alliansen blir största block efter ett nyval. Majoritet lär de inte få.
Vad ska Kindberg Batra göra då?
Arbeta över blockgränserna eller gå med på en rasistisk politik???

/ Asta

Förbannad, ledsen å oroad

Kanske borde vi varit beredda. Kanske borde vi förstått.
Men jag trodde faktiskt aldrig...
Jag trodde mycket (eller lite hur man nu väljer att se det) om Sverigedemokraterna men jag trodde faktiskt att de skulle vara liiiite mer rädda om sitt anseende. Känna ett liiite större ansvar nu när de i den ena kommunen efter den andra släpps in i värmen. Ha liiiite mer tålamod att låtsas som om de var det där normala partiet, ett parti som alla andra, som brydde sej om det de vid sidan om rasismen, förlåt jag menar förstås den ansvarsfulla flyktingpolitiken värnade om de fattiga pensionärerna, de arbetslösa, försvaret och de sjunkande skolresultaten.
Men Sverigedemokraterna kommer att rösta för Alliansens budget.
Inte för att de tycker den är bra, de tycker den är skit och de säger rakt ut att de kommer behandla en statsminister fr Alliansen med samma arrogans och respektlöshet för landet om det blir Nyval och dom vinner.
De kommer att hålla Sverige och dess riksdag som gisslan så länge deras krav på en rasistisk och egoistisk politik inte tillmötesgås.

Jag känner vrede, oro och sorg för vårt land ikväll. Stora ord, starka känslor men de är sanna.
Jag förstår faktiskt inte vi ska lösa det här.
Egentligen finns det som jag kan se, och ni får gärna rätta mej om jag målar med för svart färg, bara tre scenarier.

Ett. Alliansen fortsätter hårdnackat att vägra ta Stefan Löfvens utsträckta hand och vill inte förhandla om budgeten. Det blir Nyval och jag kan inte se någon anledning till hur det skulle gynna varesej de Röd-gröna eller Alliansen. Åtminstone inte i den grad att de får majoritet. Snarare troligt att Sd växer ytterligare.
Då sker samma sak igen. Favorit i repris. Budgetarna läggs fram, Sd fäller regeringen.

Två. Någon av blocken går med på att möta Sverigedemokraterna halvvägs och antar en betydligt striktare flyktingpolitik.

Tre. Det blir en uppgörelse mellan blocken, en blocköverskridande regering och då återstår egentligen bara ett oppositionsparti... Sd. Det kommer gynna dem ytterligare. Då blir skillnaden än större mellan etablissemanget och busarna. Å vad månde alla korkade väljare säga 2018 då?

Alltihop känns i mitt huvud och i mitt hjärta som pest eller kolera även om jag i det här läget tvingas att välja alternativ 3

En annan sak som gör mej arg, orolig och sorgsen är den skillnad som man kan se mellan hur de Röd-gröna politikerna och väljarna reagerar på dagens situation jämfört med Alliansens dito.
Carl Bildt har till å med mage att twittra om att "Det är bra för Sverige."
Det är ta me fan häpnadsväckande korkat och arrogant!
Å vad det gäller Kindberg-Batra, Lööf, Hägglund och Björklund så verkar de småroade.
Skadeglada. Nix pix att vi hjälper till.
Haha, där fick Löfven lixom.
Ja, fast nu är det ju inte så. Det är även Alliansen som fick/kommer att få en känga. Det är Sveriges ekonomi och svenska folket som fick sej en känga.
Den där förnöjsamheten är jävligt oklädsam tycker jag.
Jag är väldigt trött på Alliansens politik efter 8 år av styre men lik väl, landet måste fungera och för att fungera måste den ha en regering.

Slutligen vill jag fråga dej som är väljare av Sverigedemokraterna.
Även OM du nu är en homofobisk å rasistisk skitstövel Även om "en ansvarsfull flyktingpolitik" (gha, jag kräks lite i munnen när jag säger det där) nu är så viktig, även OM ni nu tycker att 90% av alla dessa stackars människor som lyckas ta sej till Sverige å inte dö på Medelhavet el i någon annan strapats ska nekas komma in.
HUR kan det vara det viktigaste? Viktigare än allt?
Viktigare än skolresultaten? Viktigare än arbetslösheten? Viktigare än fattigdomen? Viktigare än vårt försvar? Vår miljöpolitik?
HUR?!?!
Jävla landsförrädare!

Fy fan!

/ Asta

Valanalys nr 72 i ordningen

Jag har, som uppmärksamma läsare kanske märkt, nogsamt undvikit att skriva om politik de senaste dagarna.
Jag behövde en paus (jag behövde ge er en paus) för att samla tanken.
Detta val kallat Supervalet som blev... tja, jag vet inte... en besvikelse för alla utom de tretton procent som röstade på Sverigedemokraterna.
En stor uppladdning, ett antiklimax, som blev... ja, vad blev det egentligen?
Ingenting som majoriteten i det här landet hoppats på.
En märklig tom känsla när den statsminister jag hoppats på, vann valet men på bekostnad av så mycket annat och med så många frågetecken kring sej.

Hur kunde det gå så illa att var 8:e väljare valde att rösta på ett rasistiskt och homofobt parti?
Jag har ställt den frågan, jag har läst alla analyserna, jag har föraktat... ja, för jag är inte en större människa än så, de som röstade så. Jag har tillåtit mej göra det, men jag inser också att för att mota Olle i grind nu så räcker inte förakt, vi måste förstå!

I åtta år har vi haft en Alliansregering.
De har följt en tydlig ideologi. De har inrättat flertalet av sina inrikespolitiska beslut utefter det heliga begreppet Arbetslinjen. Arbetslinjen med stort A.
Bort med latmaskarna som hänger sej fast vid A-kassan, bort med simulanterna som utnyttjar sjukförsäkringen. Fram med piskan och in med morötterna.
Alliansen ser ett värde i klassklyftor i samhället.
Det är ingenting jag säger för att vara sarkastisk, det är Alliansen själva som säger det.
Fattigdom gör att människor strävar uppåt, rikedom gör att de fattiga har något att sträcka sej efter, fästa sina drömmar vid.
Alliansen uppfann inte det här hjulet, det har prövats och det används för fullt i många andra länder.
Inte minst i landet Alliansen ser upp till mer än alla andra... The united states of America.
Människor har arbetat. De som varit sjukförsäkrade har minskat. Arbetslinjen har kostat, men ändamålen har helgat medlen, statens finanser är i ordning.
Så har det låtit, men är det sant?

Sanningen är aldrig en.
Det finns alltid olika bilder av sanningen.
Jag skulle vilja säga att även om jobben ökat är fler idag arbetslösa.
Jag skulle vilja säga, och många människor betydligt mer insatta och skolade i ekonomi, håller med mej om att de första jobbskatteavdragen var verksamma för fler arbeten, de sista två-tre har bara gynnat de rika till att bli rikare.
Enligt OECD så ökar samhällsklyftorna fortare i Sverige än i några jämförbara länder.
Ökar mellan kvinnor och män, mellan fattig och rik, mellan de som har ett jobb och de som inte har det.
I takt med att A-kassan och sjukförsäkringen nedmonterades ökade antalet människor som sökte socialbidrag för livets nödtorft och behovet av hjälporganisationer som förser "vanliga människor", inte den grupp av utslagna vi tyvärr känner från förr av missbrukare och psykiskt sjuka, utan vanliga ensamstående mammor med mat och skänkta kläder.
Medelklassen har fått det bättre under Alliansen men de fattiga har fått det långt sämre.
Samhällsklyftor skapar nämligen precis de effekter som Alliansen eftersträvar. Men de skapar fattigdom och utanförskap-också!
Och ekonomin i balans?
Tja, många ekonomer menar att den största anledningen till att vår ekonomi är i balans medan Europa har svajat beror på att vi står utanför euron och har kunnat dra en fördelaktig växelkurs.
Vår regering har lånat, av oss som nation och från utlandet, för att kunna sänka skatterna istället för att investera i välfärden och i nya jobb.
Olika bilder av sanningen.

Jag tror inte för ett ögonblick att Alliansen önskade detta scenario som vi nu står i med Sverigedemokraterna som tredje största parti. Att FLER väljare har lockats av en väldigt restriktiv invandring än av ex skolpolitik, vårdpolitik eller miljöpolitik.
Ändå, får de ta sin del av ansvaret för en del av förklaringen till Sd's framgångar är just fattigdomen med dess konsekvenser. Utanförskap. Känslan av att inte bli lyssnad på.
Tvärt emot Alliansen tror jag att ett samhälle som vill vara starkt ser till sina svagaste, värnar om sina mest utsatta. Ett starkt samhälle har så små klassklyftor som möjligt.
Ett starkt samhälle håller ihop. Klasser. Nationaliteter. Land. Stad.

Sverigedemokraternas missnöjda väljare får själva ta på sej ansvaret att de röstade på ett parti som bla röstade med Alliansen i att höja skatten för pensionärer, ett sjunde jobbskatteavdrag, försämringar av A-kassan. Det rimmar illa med den välfärd de nu så gärna vill bevara.
Sverigedemokraterna vill dessutom göra inskränkningar i mänskliga rättigheter och kring EU's bestämmelser som vi inte har makten att förfoga över själva.
De vill förbjuda tiggeri och landsförvisa rumänska medborgare m fl från att någonsin komma till Sverige igen.
De vill inskränka religionsfriheten.
De vill bokföra och registrera människors politiska, religiösa och fackliga engagemang.
De vill ta bort 1:a maj som helgdag.
De vill inskränka rättigheten till hemspråksundervisning trots att forskningen är överens om att det gör det lättare att lära sej svenska.
De vill minska möjligheten till att läsa svenska för invandrare.
De vill stympa diskrimineringslagen.
De vill dela in svenska medborgare i ett a och ett b lag där b-lagets medborgarskap är vilkorat och kan tas ifrån personen.
De hotar kvinnors rätt till fri abort.
De vill förpassa homosexuella till en lagstiftning vi hade på -60 talet.
Källa på det är bla deras eget valmanifest.
DET får Sd''s väljare ta på sej alldeles själva.

Löfven har nu det delikata uppdraget att milda en minoritetsregering.
Trots att både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och Miljöpartiet ökade marginellt måste man ändå säga att det parallellt med den främlingsfientliga vinden har blåst en vänstervind genom Sverige i valtider. Feministiskt initiativ stal många vänsterröster men flertalet av deras väljare står på vänster sida i blockpolitiken.
Löfven har således fått ett vänsterinriktat mandat av väljarna. Väldigt få av sossarnas väljare vill se en mittenpolitik och ha en regering bestående av valda delar från Alliansen.
Å för Alliansen vore det ett utdraget självmord och gör att de aldrig kan gå till val enade inför 2018.
Stefan Löfven lär tillsammans med Miljöpartiet få förhandla i fråga efter fråga efter fråga med de olika partierna ur Alliansen för att få igenom en urvattnad version av sin politik under de kommande fyra åren.
Jag tror att det var både strategiskt och moraliskt fel att tacka nej till Sjöstedt och hans väljare utan att ens förhandla. Kraschade förhandlingar vore en sak men denna direkta kalla hand får säkerligen en relativt stor grupp av socialdemokratiska väljare att reagera negativt. 

Puss/ Asta

Stulen brilliant krönika

 

OBS Text som är lånad ur Aftonbladet. Dagens ledarsida. Skriven av journalist Jonna Sima.
Så jäkla bra. PRECIS så här är det. Det är valår i år kära läsare. Skicka iväg Alliansen till historien nu. Må den vila i frid.

I en ny rapport beskriver LO hur Alliansen har monterat ner den svenska modellen. Efter åtta år är resultatet tydligt. Arbetsgivarna är vinnarna och löntagarna förlorarna. De sjuka och arbetslösa har inte ens fått en pallplats.

Det började med att Moderaterna i 2006 års valrörelse lanserade sig som ett nytt ”arbetarparti”. Per Schlingmann brukar ofta få kredden som upphovsmakaren bakom framgångssagan.

Stöpte om klassanalysen

Men egentligen heter hon Ebba von Sydow. I en radiointervju i P1 2005 beskrev den dåvarande modebloggaren sig som arbetarklass. Motiveringen var att hon arbetade 60 timmar i veckan.

I  dag kan det vara lätt att fnissa åt historielösheten. Men von Sydow formulerade där och då tanken bakom de ”Nya Moderaterna”. De stöpte om klassanalysen som alltid har handlat om förhållandet mellan arbete och kapital. På moderatiska gick den i stället ut på att dela upp samhället i människor som arbetar och de som inte gör det. Närande och tärande. De kallade det för arbetslinjen.

Det lät modernt tyckte många väljare.

Sjuka har blivit fattigare

I arbetslinjens namn har Alliansen kunnat ge dem som arbetar mer pengar i form av jobbskatteavdrag – samtidigt som sjuka och arbetslösa har blivit fattigare.

Avgifterna till a-kassan höjdes medan ersättningarna trappades ner och en rad försämringar i villkoren infördes. För den som blir arbetslös har risken för fattigdom blivit stor.

Samma sak gäller vid sjukdom. Sänkta ersättningar i sjukförsäkringen och en tidsbegränsad sjukpenning har varit katastrofal för många som befinner sig i livets mest utsatta situation. Svårt cancersjuka har varit tvungna att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

I takt med växande arbetslöshet har otryggheten på arbetsmarknaden ökat. Allt fler tvingas hoppas på att få ett samtal eller ett sms om att de har ett arbete att gå till på morgonen.

Behöver inte bli så

Sammanlagt har förändringarna skakat om den svenska modellen i grunden. Fyra år till med Alliansen kan begrava den för gott. Men det behöver inte bli så. Många som tyckte att Nya Moderaterna var fräscha tycker inte att en arbetslinje som straffar sjuka är det. Allianspartierna vinner bara valet om svenska folket är redo att säga farväl till ett Sverige som gav alla möjligheten till en andra chans.

Supervalåret: Individens frihet

 

Det förespråkas bland högermänniskor över lag... individens frihet.
Valmöjlighet, eget ansvar, att tillåtas växa utan gräns, egna val.
Liberala tankar. En gång i tiden var ju Folkpartiet liberala.
Nu vet i fan vad de är.

Individuell frihet låter ju fantastiskt. Lite som att ge jante på käften.
Men låt oss syna den där friheten en smula.
Låt oss titta på det stora föregångslandet i väst.
United States of America.
Landet där allt är möjligt. Drömmarnas land.
Allt tack vare så minimal inblandning av staten som möjligt.
Landet där skatterna är låga och du själv väljer vilken försäkring du vill betala.

Det finns ju bara ett liiiitet liiiitet problem med all den här härliga valfriheten och egenansvaret, nämligen att det är väldigt lätt att falla igenom.
Det finns en möjlighet att du i landet i väst med en svag fackrörelse tjänat så dåligt/ blivit uppsagd/ varit sjuk/ och därför tvingas välja. Ska jag avstå försäkringen och köpa mat till ungarna eller tvärtom?
I "drömmarnas land" är det lätt att falla igenom. Skyddsnätet har så stora maskor att det i princip är obefintligt.
Där behöver du inte ha råkat ut för något tragiskt som missbruk eller psykisk sjukdom (vilket faktiskt kan drabba oss alla) för att plötsligt inte ha råd med amorteringarna på ditt hus och hamna på gatan.

Individens frihet innebär på politikerspråk alltid kollektivets försvagning.
Egentligen vet alla den enkla sanningen. Tillsammans är starkare än ensam.
Detta oavsett om vi pratar sjukvård, fackrörelsen eller livet i stort.
När politiken gör maskorna på skyddsnätet större... för att ha råd att ge medborgarna mer pengar i den privata plånboken så de kan välja själva ja då ökar också risken för att människor skall falla igenom.
Minskad skatt gynnar alltid den som redan har mycket. Sänkt skatt slår alltid hårdast mot den som har minst.

Politik handlar nämligen om att välja.
Prioritera var pengarna skall hamna, var insatser skall göras, åt vilket håll ett samhälle skall gå.
Inte ens det allra hjärtevarmaste, mest omtänksamma parti med den allra innerligaste landsfadern till stadsminister kan servera oss hela kakan.
Välja.
Vart skall skattepengarna gå. Vilken ideologi ska få råda. Vilka ska vi värna.
I Sverige har vi snart haft 8 år med en blå regering.
De har... och det är inget populistiskt skitsnack av mej utan ren fakta... valt piska å morotmetoden.
"Det ska löna sej att arbeta" har Reinfeltd och Borg upprepat som ett mantra.
Underförstått och även uttalat att det ska straffa sej att inte arbeta.
Att vara sjuk. Att vara arbetslös. Att vara pensionär.
Samtliga dessa grupper har fått sämre ersättningar.
Bidrag säger Alliansen.
En redan inbetald försäkring säger de röda.
Olika sätt att se på samhället och medborgaren. Men oavsett, de som främst fått betala för dessa medvetet skapade "motiverande" klyftorna är barnen.
För får en arbetslös mamma lägre a-kassa eller en sjuk pappa försämrad sjukersättning slår det även, framförallt, mot dom.

Med individens frihet har de utsattas trygghet försämrats och urholkats.
Det är inte mycket frihet över det.
För att använda det senaste av sosseuttryck "Något håller på att gå sönder i Sverige."

Puss/ Asta

Ebba, du snackar bullshit

 

Så har man fått bli lite förbannad idag oxå. Käckt.
Läste en debattartikel som fick mitt röda blod att koka.
Här kan ni oxå läsa vad Ebba Busch (kd) skriver om "den relativa fattigdomen."
Ja jag vet. Ibland blir jag FÖR engagerad. FÖR förbannad.
När jag läser denna artikel där en 26 årig snärta (förlåt, det har verkligen inte med saken att göra) som uppenbart alltid haft det gott ställt gör sej lustig över OECD's rapporter och om de ökande klasskillnaderna så känner jag bara hur jag handgripligen skulle vilja kicka Alliansen från makten nästa år.

Ebba Busch menar att relativ fattigdom är inte ett problem och vi bör inte heller lära våra barn att det är ett problem. Hon tar sej själv som exempel, menar att hon har en schysst lön men jämfört med Kamprad är hon inte särskilt tät.
Vad är det om inte ett hån?
Vem har någonsin påstått något sådant?
Det OECD slår fast är att i inget annat land ökar klasskillnaderna så fort och mycket som i Sverige. Inte sedan i början av 1900 talet har skillnaderna mellan de som tjänar minst och de som tjänar mest varit större.
Sverige som knappt hade någon barnfattigdom för 10-15 år sedan har nu en ökande kurva som oroar inte bara mej utan även OECD länderna.
Det är ingenting att göra sej löjlig över.

Men jag förstår att Ebba Busch är nöjd.
Alliansen har målmedvetet drivit en politik för att nå dit vi är idag och ännu är de inte klara. Det är ingenting som jag säger för att smutskasta regeringen, det är uttalade ord av ett flertal ministrar i regeringen om att klasskillnader är BRA för samhället. Sporrande för de fattiga.
Genom att noggrant och effektivt försämra villkoren för sjuka och arbetslösa så har man inte bara gjort de sjuka och arbetslösare fattigare utan oxå deras barn.
Genom att utförsäkra och tvinga människor till socialförvaltningen så har man ytterligare dragit åt svångremmen.
Jobbskatteavdragen har varit ett utmärkt sätt att ytterligare vidga klyftorna.
Den som tjänar lite el relativt lite (som tex sjuksköterskor som Reinfeldt alltid talar så inlevelsefullt om) har fått tillbaka en slant i plånboken.
Reinfeldt själv och andra höginkomsttagare har självklart fått tillbaka mycket, mycket mer.
Å så vidgas klyftorna ytterligare mellan en direktör och hans anställda. 

OECD beskriver relativ fattigdom som en inkomst bestående av 50% av medianlönen.
Det handlar alltså inte om missnöje över att huset inte ligger vid havet med egen brygga eller att inte köra årsny bil. Det handlar om riktiga problem.
Familjer och barn som kanske inte svälter eller går i sommarjacka på vintern men där man trots sparsamhet har svårt att få det att gå runt.
Där barnen alltid får känna sej underlägsna sina vänner, där de kanske inte vågar ta hem vänner, där det är knapert och minsta lilla extra utgift får månadens ekonomi att haverera.
Sluta upp med att göra dej lustig över det Ebba Busch!
Hon avslutar sin artikel så här...

Låt oss i stället lära våra barn och unga att de immateriella värdena är så otroligt mycket mer värda än de materiella, låt oss arbeta för att fler får stöd att en gång för alla lämna den reella fattigdomen.

Ehhh. Som vanligt när överklassen talar med pöbeln så handlar det om att betona hur mycket vackert som är gratis. DET ska vi lära våra barn tycker Ebba. De immateriella värdena som gemenskap, vänner, frisk luft.
Men i nästa stund skall vi tydligen ändå arbeta (kom igen! Där är den där moroten å piskan igen) för att lämna fattigdom.
Hoppsan.

Puss/ Asta

"Alla ska med" löd S slogan 2006

Jag var med mina kollegor på en minisemester i Helsingborg mitt i valrörelsens sista brinnande vecka 2006.
Det var det året Socialdemokraterna fortfarande satt i regeringen som de snart skulle åka ur.
Året de körde med "Alla ska med."
Jag gick tillsammans med mina arbetskamrater från torget där valstugorna stod och genom den stora affärsgatan och såg på vägen inte mindre än 4 tiggare.
Och jag tänkte för mej själv... alla är inte med. Ni har misslyckats med att få alla med.
Hemlösa, tiggande, utslagna människor. Det hör inte hemma här.
Det borde inte höra hemma någonstans, men verkligen inte i ett land med en regering som hade dom ambitionerna.

Socialdemokraterna förlorade valet.
Underskattade Alliansen och människors längtan efter förändring.
Underskattade Fredrik Reinfeldt och "arbetslinjen."
Kanske var de trötta? Mätta? Fartblinda efter alla år i regeringsställning.

Socialdemokraterna hade inte fullt ut lyckats att "få alla med på tåget."
Men till skillnad mot denna, sittande regeringen, hade de den ambitionen.
Högeralliansen har aldrig gjort någon hemlighet av att de vill öka klyftorna.
Öka klyftorna mellan de som arbetar och de som inte gör det.
Att jobb ska löna sej.
De har fått kritik för att pensionärerna ska straffas med att betala mer skatt.
Fått kritik för en inhuman behandling av sjuka.
Men de har också vunnit två val på sagda politik.

Under borgarnas år vid makten har samhället slitits isär. Denna gången inte som ett misslyckande utan som en medveten och uttalad filosofi.
Samhället har splittrats mellan de som har och de som inte har.
Det har gjort det därför att denna regering ser på människor som inte är i arbete som lata simulanter.
Arbetslösa vill inte jobba.
Sjuka vill inte bli friska.
De utanför vill inte tillhöra.
Hade de velat det så hade de oxå haft ett jobb och fått del av kakan.

Jag har inte den synen på människor.
Jag delar inte regeringens analys av det stora flertalet av de som står utan arbete.
Jag tror att de flesta människor VILL tjäna sina egna pengar, VILL tillhöra ett sammanhang,VILL göra någonting meningsfullt, VILLtillhöra den gemenskap som bara kollegor kan ge.
De som kan ska arbeta. Ett samhälle med höga ambitioner om att hålla ihop välfärden måste hålla en låg arbetslöshet.
Men de som står mellan två arbeten, de som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden, de som är sjuka måste oxå ha en rimlig chans att inte bara överleva utan att faktiskt få leva.
Bakom mängder av arbetslösa och sjuka som Reinfeldt dragit åt tumskruvarna på finns barn.
Barn som växer upp i fattiga hem.
Barn vars föräldrar tvingas välja mellan att köpa nya kläder barnet behöver eller mat.

Detta är Alliansens samhälle. Ett medvetet format samhälle.
Detär bra mycket värre än att inte räcka hela vägen trots att strävan o viljan finnes.   
Mer än ett barn på tio räknas av Rädda barnen som fattig i Sverige.
Reinfeldt påstår att det är "vänsterpropaganda" och att Rädda barnen bara ser bidrag som en utväg.
"Bidragsamhället står Socialdemokraterna för" säger stadsministern pompöst.

Fredrik Reinfeldt.
Denna skickliga högerpolitiker.
Han har inför två val lyckats lura i väljare att han går allt mer mot mitten medan han i själva verket bedriver klassisk högerpolitik.
Vi... du och jag som arbetar... har fått någon tusenlapp mer i plånboken.
De som står utanför arbetsmarknaden har fått det betydligt knaprare.
Reinfeldt och hans polare... de rika i Sverige...har fått åtskillnigt mer än någon tusenlapp mer i sin kalvskinnsplånbok.
Har han då lyckats med sitt främsta uppdrag?
Jobblinjen?
Ja säger borgarna.
Nej säger oppositionen.
Det beror nämligen på hur man hanterar statestik.
Hur man än räknar så stiger ungdomsarbetslösheten mer än i de flesta jämförbara länder.
Lösningen på det sägs vara lägre restaurangmoms och lägre ungdomslöner.
Ett försvagande av fackliga rättigher vi under decenium byggt upp.

Jag hoppas innerligt att Sverige har nyktrat till till år 2014 och att vi pekar med hela handen vad vi tycker om det klass samhääe och den människosyn som tillåtits råda i två mandatperioder.
Byt regering 2014.

Puss/Asta