Svar på kommentar

"jag har några frågor som ingen vill svara på. Varför är det inte rasism åt andra hållet? De som inte vill ha något med svenskar att göra. svenska horor är ett exepel på vad utlänska kallar oss. Varför uppmärksammas inte rasism mellan invandrare. som ortodoxa kristna och muslimer hatar varandra. Varför behöver vi arbetskraftinvandring då det finns 600 000 svenskar som flyttat till norge. Vart finns över en halv million jobb??? många av oss vill hem...vi är av alla slag, utbildade, outbildade. svarta, vita, krista muslimer...varför är vi inte inklederade? många av oss vill hem. Min vännina som gjorde det fick ett fin fråga på arbetsförmedlingen. Kan du inte flytta tillbaka till norge???"

Jag fick en kommentar. Jag har klippt och klistrat in den så den är ordagrann.
Den kom från mitt inlägg "Jag tar gärna diskussionen."
Och jag tar ett djupt andetag och ska verkligen försöka att svara eftersom "ingen" tydligen velat göra det tidigare. Jag är inte säker på att jag förstår vad du som skriver vill ha sagt riktigt men jag ska göra ett ärligt försök.

Rasism betyder att man ser på människor som raser där den ena är värd mer än den andra. Det betyder att man tillskriver människor egenskaper endast utifrån sin etnicitet eller sin religion.
Rasism förekommer i alla länder och inom alla kulturer så vitt jag känner till.
Rasism kan vara att se alla judar som smutsiga eller giriga. Att se alla muslimer som mordiska och kvinnoföraktande. Alla svarta som dumma och djuriska. Eller alla svenska kvinnor som slampiga och obegåvade.
Rasism kan absolut riktas åt alla håll.
DÄREMOT är det i Sverige inte en strukturell rasism att tex se på ljushyade kvinnor som "horor." Det är fortfarande förkastligt och ingenting jag försvarar men i Sverige är vi i vårt land, omgivna av andra vita människor som har den formella makten och i princip alla privilegier.
Att säga "hora" eller att säga "svartskalle dra hem" får därmed olika tyngd.
Förstår du vad jag menar när jag säger så?
Jag tror oxå att den procentsatsen av invandrare som verkligen ser ner på svenskar som billiga och lättfotade antagligen inte är större än den del av svenskar som sympatiserar med Sd. Alltså ett fåtal i den stora massan.
Ord som "hora" har tyvärr blivit ett skällsord som förekommer bland alla nationaliteter bland unga i Sverige.
Det är inte okej om Mohammed säger så. Inte om Tommy gör det heller.

Den andra delen i din fråga om svenskar som drar till Norge för att arbeta då.
Ja, vi har en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet i Sverige.
Vi har i jämförelse med Norge låga löner.
Både outbildade svenskar som åker till Norge för att göra skitjobben som inga norrmän vill ha för en relativt hög lön och som de aldrig skulle valt att göra i Sverige för X antal tusenlappar mindre. Vi har även högskoleutbildade människor, inte minst inom vården. Sverige har än så länge av tradition haft en högre andel högskole- och universitetsutbildade än vad Norge har.
Arbetskraft behövs till Sverige av samma skäl som till Norge egentligen.
Dels för att vi eftertraktar högskoleutbildade människor vi inte själva har.
Å tänk vad lönsamt! Att få hit vi säger en läkare eller en ingenjör av något slag som utbildat sej i sitt hemland och som bara behöver lära sej lite svenska och kanske komplettera någon kurs innan de kan gå direkt ut i arbetslivet och dra in skatt åt staten. Vad tror du en svensk kostar genom förskola, grundskola, gymnasium och universitet innan hen har samma universitetsutbildning och kan betala skatt.
Miljoner är svaret.
Dels är det människor som tar arbeten som svenskar inte vill ha.
Tar vården som exempel än en gång då det är en verklighet jag känner till.
Undersköterskeutbildningar ställs in överallt för ingen vill ha den typen av jobb länge.
Andelen sjuksköterskor och läkare med utländsk bakgrund är oxå hög.
Sverige skulle inte klara jobben och välfärden utan invandring.

Vad det gäller din väninna på Arbetsförmedlingen så kan vi väl bara konstatera att hen gjorde ett dåligt och uppgivet jobb och kanske borde fundera på att byta?!

Hoppas du fått svar på dina frågor.

Puss/ Asta

Typiskt svensk

 

Lady Dahmer frågade sina läsare om vad de hade för stereotypa egenskaper för sej, hur de var "typiskt svenska" och jag blev inspirerad att skriva ett eget inlägg.

Som jag tjatat om flera gånger var jag under min utbildning till sjuksköterska på en föreläsning som hette "Kulturkrockar och kulturmöten" och kvinnan där talade mkt om olika kulturer, ink den svenska och varför vi egentligen är som vi är.
Det finns ju skäl till det å sånt är riktigt intressant.

* Jag sätter mej alltid själv på buss/ tåg och lägger gärna väskan på sätet bredvid för att markera "upptaget" in i det längsta.

* Jag är socialdemokratiskt och just de där värderingar kring skatter och gemensam välfärd känns väldigt svenskt.

* Jag ser alltid på Kalle Anka på julafton.

* Jag säger tack i tid å otid.

* Jag är löjligt stolt (ffa utomlands) över våra storheter som Abba, Zlatan, Foppa.

* Astrid Lindgren är helig för mej

* Jag är långt ifrån ateist men går sällan i kyrkan och är skeptisk mot allt som är "lite för religiöst."

* Jag gillar Kalles kaviar

* Jag tycker lätt att människor som tar mycket plats är jobbiga

* Jag ställer höga krav på mej själv och andra.

* Jag källsorterar och är relativt miljömedveten.

* Jag är blödigare med djur än med människor.

* Jag är obekväm med att krama främmande personer

* Jag går inte bara hem till folk, inte ens barn el nära vänner, utan att först ha bestämt å bokat.

* Jag är hellre hemma än på krogen.

* Jag kan gå på stan omålad med håret i en tofs och med hundkängorna på utan problem.

* Jag pratar ofta om vädret

* I en inledande konversation med en främling är en av mina första fem frågor alltid "Vad jobbar du med?"

* Jag lägger pinnen på bandet efter mej när jag handlat

* Jag parkerar aldrig på handikappsparkeringen.

* När jag blir arg skriver jag det på facebook eller sätter en dekal på bilen :)

* Jag är artig mot främlingar in i det längsta

* Äter alltid matjesill på midsommarafton

* Snusar

På vilket sätt är du "typiskt svensk" ?

Puss/ Asta

Det här med att ha vuxna barn hemma

 

Jag fick en hel del kommentarer på mitt inlägg "Ska bara klaga i en enda mening sen får det va bra" där jag skrev ut min frustration över att alla andra i familjen skitar ner å att bara jag tar ansvar. En del välmenande kommentarer å några... not so much.
Men det är okej. Jag gillar när ni tycker. Å jag gillar när det blir diskussioner och inspiration till nya... som det här... inlägg uppstår.

Det jag skrev om... frustrationen över lata familjemedlemmar och det jag fick svar på... vad sjutton vuxna ungar bor hemma för, är som jag ser det två olika diskussioner.
Två olika frågeställningar som jag tänkte reda ut här.

Min pappa sa en gång "Du har uppenbart problem med din auktoritet" och det där har jag flinat åt många gånger, för även om han sa det i skämtsam ton så måste det ligga ett å annat bakom det.
Jag låter mycket. Skäller. Ser lite barsk ut så där.
Men inte en jävel lyssnar :)
Maken är lika odugligt ojämställd som för 25 år sedan. Av fyra ungar fick jag en som självmant städade hemma. Mina hundar skulle kunna benämnas som en smula "oslipade", på jobbet klipper kollegorna i olika kartor av narkotikan och nån sverigedemokratläsare har ännu inte krupit till korset.
Jag är lite som Märta var. Jag låter rätt mycket men bits alldeles för sällan.
I synnerhet min familj har genomskådat det där.

Där är första delen av diskussionen. Den jag påbörjade i mitt gnällinlägg.
Vi är i vår familj 2 stycken 44 åringar, 1 st 23 åring, 1 st 21 åring och 1 st 19 åring.
Nästan bara jag tvättar. Nästan bara jag går långrundor med hunden. Nästan bara jag storhandlar, städar å plockar undan. Nästan bara jag lagar mat.
De andra kan välja EN syssla NÅN GÅNG när de tycker sej HINNA.
För de jobbar. Eller är gravida. Eller diskade i torsdags. Eller "pappa gör heller ingenting." Eller nåt annat.
Å när vi talar om det håller de alltid med.
Självklart kan vi inte ha det så här! Självklart måste de hjälpa till. Självklart måste vi dela ansvaret!
Men sen fallerar det ändå på nåt märkligt jävla sätt.
Bra dagar när jag är på gott humör gör jag jobbet utan att fundera på det.
Sämre dagar får jag krupp och inte någon falsk sådan heller.
Det är hur som helst ett aber å jag skulle vara en lyckligare å gladare fru/ mamma/ svärmor om det inte vore så.

"Släng ut ungarna" var det flera som tyckte.
Seriöst?! Tycker ni jag skall sätta min gravida dotter på gatan?
Varför föreslog ingen att jag skulle "slänga ut maken"... det vore väl ändå mer rimligt?
Nej, jag vill inte slänga ut mina barn. Det skulle faktiskt inte falla mej in!
Min dotter väntar barn, hon å hennes pojkvän har mycket dålig ekonomi och visst... de skulle kanske kunna få socialbidrag o klämma ihop sej i en liten lägenhet med urusel ekonomi men jag unnar den lilla familjen en bättre start.
Jag vill kunna finnas här för dom. Så de får stöttning med barnet och hjälp i början när ett litet barn kostar som mest å allt skall inhandlas.
Å även om jag inte tyckte så så är det inte helt enkelt att få en lägenhet eller socialbidrag.
Vad det gäller sonen är det lite samma sak. Han har ett tillfälligt jobb men inte så han kan dra runt ett hushåll. Han får under begränsad tid den här hjälpen.
Jag har inte ekonomi att betala en hyra för honom eller sticka till honom pengar här å där, så jag gör det jag kan... erbjuder honom ett rum och mat mot en skälig del av sin lön.
Han är självständigt lagd och lär inte bo hemma längre än nödvändigt.
Lika lite som alla som ondgjorde sej över att jag bar runt på Gotte när han var liten å rädd. Jag visste att jag kommer varken orka eller behöva bära honom när han väger 55 kg.
Jag skulle idag och när som helst öppna dörren för vem som helst av mina barn som behövde bo hos mamma ett slag.

Bortsett från att de är lata odågor min familj så måste det väl finnas flera sätt att leva?
Tycker ni inte det?
Jag är absolut ingen curlingmamma och den som tvivlar på det kan fråga vem som helst av mina ungar eller någon annan som känner mej väl, jag försöker ställa krav på dem å kräva att de är vuxna. Jag tar å har aldrig tagit deras konflikter eller ärenden.
Men jag trivs i min storfamilj.
Jag tycker det är mysigt att avsluta kvällen med en kaffe ihop med sonen å käka frukost med den gravida dottern. Jag kommer säkert bli trött som attan av att ha ett spädbarn i huset, men jag tycker det ska bli härligt att för ett tag få leva tre generationer tillsammans nära. 

Jag räknar med att det kommer löna sej. På alla sätt.

Puss/ Asta