Glaset är fan aldrig halvfullt, inte för mej

 

Varit ledig ungefär en vecka av mina fyra. Jag har badat, träffat vänner, spenderat tid med barnbarnen, läst å gått promenader.
Almanackan börjar fyllas på med saker som väntar, det mesta roliga saker, men jag tror ändå det delvis är därför som jag plötsligt blev lite blue i eftermiddags.
Jag känner en stress av att låta dagar passera och jag känner stress när det hopar sej saker framåt. Även skojigheter.
Det stora vemodet kan rulla in från ingenstans på denna hära donnan.

"Så är det att vara en känslomänniska" skrev en kollega och så är det väl.
Nästan bara att acceptera, jag har försökt ändra på mitt sinne så länge jag kan minnas.
Jag skulle faktiskt gärna vara lite mindre känslomänniska, åtminstone när det kommer till det här sorgsna.
Lillebror brukar alltid säga att när jag varit ledig för länge börjar jag grubbla på lite allt möjligt. Och det stämmer nog, efter att han påpekat det ett gäng gånger så har jag oxå noterat det. Men jag tror att det... kanske... är lite nyttigt.
Jag är verkligen ingen "glaset är halvfullt människa", jag är redan på väg...
Räknar ut sommaren i början av augusti, semestern halvvägs in, en veckas resa på dag 4, hundens liv när han är ungefär fem år. Hela tiden, trots att jag försöker låta bli.

När jag blir sån här, när vemodet rullat in med Monica Törnells allra mest melankoliska röst, så är det som om själen blir överkänslig.
Jag blir orolig för allt.
Att jag gjort nåt fel på jobbet innan jag gick som jag kommer bli varse när jag kommer åter.
Att mina vänner inte tycker om mej.
Varför hör hen inte av sej?
Att mina barn tycker jag är rätt kass.
Att nån katastrof lurar.
Att nåt ska hända när vi åker till Kos, med oss eller hunden hemma.
(Så där är jag alltid med resor, överlycklig och längtig när jag bokar och ju närmare den kommer allt mer övertygad om armagedon och undrar va fan jag ska iväg för?!)

Det var semesterrapportering det. Upplyftande va?
Jag blir så less på mej själv.

Puss/ Asta

Asta recenserar "Hjärtslaget i Rosengädda" av Emma Hamberg

Jag har läst "Hjärtslaget i Rosengädda" av Emma Hamberg, det är den sista och avslutande delen i serie av fyra och även om böckerna går att läsa var för sej blir det en mycket bättre läsupplevelse om du läser dem i ordning.
Hjärtslaget i Rosengädda har föregåtts av Rosengädda nästa, Larma, släcka rädda i Rosengädda, Vårjakt i Rosengädda.
Emma Hamberg skriver feel good böcker, jag har läst andra böcker av henne men denna serie är klart mycket bättre än allt annat.


I Hjärtslag i Rosengädda återvänder vi till Tessan, Farbod, geten Bella, alla barnen, exet Limpan, vännen Camilla och alla de andra härliga karaktärerna.
Tessans restaurang ligger tillfälligt nere, hennes älskade Farbod går in med hull och hår för sin läkartjänst och Tessan känner sej ensam.
Ensam trots att exet Limpan och den underliga men älskvärda Bror flyttar in till henne i stationshuset med varsin hjärtesorg.
Ett välbekant namn i en restaurangguide dyker upp och Tessans värld vänds upp å ner.

Det är handlingen i korta drag där allting blir väldigt väldigt rörigt och fullt av missförstånd, besatthet och svartsjuka innan det slutligen avrundas. Som vanligt kryddat med dofter och örter och en stor passion för mat och smaker i grunden.
Serien och Rosengädda lär inte kandidera till något nobelpris i litteratur.
Det är inga storslagna texter. Men det är enkel, tillgänglig och väldigt bra sommarlitteratur. Perfekt läsning på stranden, i hängmattan eller vid poolkanten.
Jag har tyckt väldigt mycket om människorna i Rosengädda, allihop faktiskt, och hela tiden längtat till nästa bok.
Nu är den slut och jag kommer sakna dom. Mycket!

Puss/ Asta

Hyser jag klassförakt?

Tänk om Sd ökar ytterligare några procentenheter. Säg att de hamnar på 25 procent.
M kring de 21 de här nu. Och Kd får sina 4 procent å blir kvar i riksdagen.
Nu när Alliansen bråkar inför öppen ridå.
Det blir en kraftfull regering med väldigt likartad politik det!

Jag undrar vad alla dessa fattigpensionärer, fabriksarbetare, hemtjänstpersonal inbillar sej att de ska få för magiska reformer?

Jag skrev den här statusuppdateringen för några dagar sedan på facebook.
Och fick ett ilsket och kanske sårat meddelande privat från någon som känner mej väl som menade att jag talade nedlåtande om hens och hens partners yrke.

Först blev jag sur.
Jag medger det, sur av tonen på meddelandet, men även av att hen tolkat mej så.
Rätt snart la det sej och ersattes av en vilja att förklara. Och jag tänker att om hen (som känner mej utan å innan) kan tolka mej så, då kanske risken är stor att fler läser min status som uttryck för klassförakt. Som om jag har en nedlåtande syn på arbetaryrken.

Så här.
Jag är kommen ur så mycket arbetarklass som är möjligt.
Jag har sett min trötta pappa kommit hem från jobbet medan mina föräldrar fortfarande var gifta.
Därefter levde jag i många år med min ensamstående mamma med låg lön.
Kläder handlade "praktiskt minst tre storlekar förstora" för att jag skulle ha att växa i. Hon arbetade från morgon till kväll. Jag var nyckelbarn redan från första klass.
Min mormor slet ut kroppen som undersköterska. Min morfar berättade historier om när han svetsade utomhus och halvt förfrös.
Området jag växte upp i var förord. Andra ensamstående mammor.
Missbrukare som satt på bänkarna i parken där vi barn lekte.
När mina barn var små hade vi så ont om pengar att en oväntad utgift på 100 kr ruinerade månadens budget. Jag har letat småmynt för att köpa mjölk. Jag har pantsatt saker för att betala hyran. Vi hade en bil där avgaser läckte in så efter mer än en kvarts bilåkning började barnen kräkas.
Min man jobbar i verkstad. Nästan alla mina vänner är undersköterskor.
Jag kan få hur många högskolepoäng som helst, bosätta mej i vilket flådigt område som ni kan tänka er, tjäna snuskigt mycket pengar... arbetarklasskänslan går aldrig ur.
Och det är en klasstillhörighet jag är hemma i och stolt över.
Jag föraktar verkligen inte arbetaryrken!

Men.
Det är oxå ett faktum att Sverigedemokraterna hämtar majoriteten av sina väljare ur Lo yrkena. Mest bland män men på senare år även en del kvinnor.
Människor som kanske har otrygga anställningar, kanske har låga löner, människor som inte är speciellt politiskt insatta och som inte heller är fostrade i ett analytiskt och kritiskt tänkande. Som inte läser särskilt mycket. Som föraktar etablerad media. Och som attraheras av enkla lösningar på svåra problem.
Jag konstaterar bara det, överrepresentationen man kan finna här.
Inte att alla inom Lo därmed är dumma i huvudet.
Kan man skriva någon som helst statement eller inlägg om man inte generaliserar en smula? Tja, en skickligare skribent än mej kanske kan.

Tillbaka till mitt statusmeddelande från facebook. Om den skulle bli en realitet.
Nu generaliserar jag igen, men de flesta som röstar på Moderaterna tjänar på den politiken.
De önskar fler jobbskatteavdrag, lägre skatter. De vill gärna ha förstärkta Rut och Rotavdrag för de tjänar på dessa. De har egna inkomstförsäkringar.
Gillar inte facket och vill se uppluckringar kring anställningsskydd.
De går inte på sjukersättning. De gillar fri konkurrens. Deras barn mår bra av de fria skolvalen.
Majoriteten av Sds väljare kommer dock bli besvikna när de inser att det finns mer här i livet än en minskad invandring.
Sverigedemokraternas politik är en politik som gynnar Moderaternas väljare men knappast allt detta Lo folk. Knappast alla dessa arbetare. De som förväntar sej mirakel för fattigpensionärer, svär över hur skola, vård och omsorg är eftersatt till förmån för invandrarna.
När kommunerna får 90 miljarder mindre... inga småslantar... hur ska det generera mindre barngrupper på förskolan eller fler undersköterskor på hemmen?
Om vi dessutom pratar om deras visioner med återinvandring (nu när invandringen till Sverige är bland de lägsta i EU), vem tror de då ska torka deras mamma i rumpan? De har ingen aning om hur många nysvenskar som arbetar inom vården och att det ändå är underbemannat och svårt att hitta människor att anställa.
Sd som tillsammans med Moderaterna och Kd röstade nej sänkt skatt för pensionärer. Inbillar de sej att det ska bli mer sylt på gröten nu?

Puss/ Asta