Asta recenserar "Hjärtslaget i Rosengädda" av Emma Hamberg

Jag har läst "Hjärtslaget i Rosengädda" av Emma Hamberg, det är den sista och avslutande delen i serie av fyra och även om böckerna går att läsa var för sej blir det en mycket bättre läsupplevelse om du läser dem i ordning.
Hjärtslaget i Rosengädda har föregåtts av Rosengädda nästa, Larma, släcka rädda i Rosengädda, Vårjakt i Rosengädda.
Emma Hamberg skriver feel good böcker, jag har läst andra böcker av henne men denna serie är klart mycket bättre än allt annat.


I Hjärtslag i Rosengädda återvänder vi till Tessan, Farbod, geten Bella, alla barnen, exet Limpan, vännen Camilla och alla de andra härliga karaktärerna.
Tessans restaurang ligger tillfälligt nere, hennes älskade Farbod går in med hull och hår för sin läkartjänst och Tessan känner sej ensam.
Ensam trots att exet Limpan och den underliga men älskvärda Bror flyttar in till henne i stationshuset med varsin hjärtesorg.
Ett välbekant namn i en restaurangguide dyker upp och Tessans värld vänds upp å ner.

Det är handlingen i korta drag där allting blir väldigt väldigt rörigt och fullt av missförstånd, besatthet och svartsjuka innan det slutligen avrundas. Som vanligt kryddat med dofter och örter och en stor passion för mat och smaker i grunden.
Serien och Rosengädda lär inte kandidera till något nobelpris i litteratur.
Det är inga storslagna texter. Men det är enkel, tillgänglig och väldigt bra sommarlitteratur. Perfekt läsning på stranden, i hängmattan eller vid poolkanten.
Jag har tyckt väldigt mycket om människorna i Rosengädda, allihop faktiskt, och hela tiden längtat till nästa bok.
Nu är den slut och jag kommer sakna dom. Mycket!

Puss/ Asta

Asta recenserar på egen hand "Rosengädda nästa" av Emma Hamberg

Fjärde boken i sommar. "Rosengädda nästa" första delen i en planerad trilogi av Emma Hamberg.

"Rosengädda nästa" är en berättelse om en udda vänskap mellan tre olika karaktärer som blir vänner och för att använda titeln på en annan bok som beskrivning "Tillsammans är man mindre ensam." 

Bror är en trettonåring som föredrar Serge Gainsbourg framför musik som hans jämnåriga lyssnar på.
Han klär sej i kostymer och har inte en enda vän.
Brors föräldrar som är framgångsrika läkare grälar hela kvällarna och Bror tror att om de bara får vara ifred ett tag utan honom kommer de bli glada igen.
Han uppfinner ett seglarläger som inte finns och ger sej av.
Tessan är en snart trettioårig kvinna som hela sitt liv levt på andras villkor. Som lärt sej att hon bara duger för sitt yttre och att hon inte skall tro att hon är något.
Hon lever med en man som kallas Flatan för att han älskar kvinnor så mycket och vars enda intressen är att leva kvar i förorten där han är född, hänga med polare på gymmet el den lokala puben som han alltid har gjort och då å då vänstra med någon av de andra förortsbrudarna.
Tessans mamma har alltid sett till att hålla Tessan på mattan  genom massivt med kritik och minimalt med uppmuntran.
En dag känner Tessan att hon inte står ut. Utan att varken packa med sina högklackade guldsandaletter eller mobiltelefon ger hon sej av.
Jane är en kantstött sextioårig dam med mycket klokskap på lager.
Hon lever ensam förutom när lusten pockar på, då vältrar hon sej en stund med någon av sina stora håriga bullriga män.
Eller ensam å ensam, hon bor på söder med allsköns djur som behandlats illa av livet. Övergivna katter, skadeskjutna rävar, moderslösa ekorrar osv.
Jane är rätt bra på att ta hand om trasiga djur. Och människor.
Dessa tre helt olika människor träffas och tillsammans lär de sej mycket om livet... och om sej själva.

Emma Hamberg har skrivit en ömsint och rätt så rolig feelgood roman.
Den första i en serie av tre.
Jag har läst flera av hennes romaner sedan tidigare men detta är den jag tycker absolut bäst om och där jag längtar efter fortsättningen.
Hon skriver inga "stora romaner" men "Rosengädda nästa" är en lättläst bok som framkallar både fniss och lite tårar och som man plöjer igenom på en kväll eller två om man vill.
En perfekt sommarbok för hängmattan, stranden eller i gräset.

Betyg: 4.

Puss/ Asta

På egen hand, Recension av Kast med liten kniv av Sara Kadefors

 

"Kast med liten kniv" är Sara Kadefors tredje roman för vuxna.
Hon har även skrivit ungdomslitteratur och filmmanus.
Det är min första bok med Kadefors men inte min sista.

Kast med liten kniv utspelar sej i två tidsperioder.
Den handlar om Jonas som tonåring under ungt -80 tal och om Jonas som vuxen, gift, tvåbarnspappa.
Jag tycker relativt få författare klarar av att växla mellan två historier på ett bra sätt. Själv brukar jag alltid vara mest intresserad av den ena historien och längta bort den andra, men i denna romanen väcker båda historierna lika mycket intresse hos mej.

Jag tycker om Jonas. Jag känner igen mycket av Jonas i min egen uppväxt.
Den unga Jonas växer upp i ett mindre samhälle precis utanför Göteborg.
Han tillbringar sin tid med sina halvkriminella kompisar och lever i en parallell värld till de vuxna som inte förmår eller vill delta i de ungas värld.
Slutet av -70 talet, början av -80 talet...
Jag minns det starkt. Man talade inte MED sina barn då.
Man la sej inte i på samma sätt.
Resultatet blev självständigare, vuxnare och dugligare unga vuxna än idag.
Men alla klarade inte av det där, många föll igenom när vuxenvärlden höll sej för sej.
Ett taffligt "Hur har du det?"
"Jo då"
"Bra, fint hör du."
Dialogerna känns väldigt äkta.
Jag känner igen så mycket ur Jonas liv.
Alkoholen som det var sånt fokus kring. Sniffningen. Liksom Jonas hade jag det i min absoluta närhet men vågade inte själv.
Haschet, de stora farliga killarna man var rädd för, fyllefesterna hos nån stackars tjej som alltid ballade ur, småkriminaliteten.
Jonas har problem med skolan till följd av sin dyslexi. Ändå läser han historieböcker.
Han har problem med sin självkänsla men är ändå den som ofta står vid sidan av och vägrar delta i dumheter.
Så händer det ofattbara och Jonas begränsade resurser och vuxenvärldens totala oförmåga att närma sej sina ungar förstärker katastrofen.

Den vuxna Jonas utmålas som en man som har svårt att tala om känslor.
En man med mindervärdeskomplex och som bara "blir nåt" i skenet av sin vackra och smarta fru.
Jag tycker om Jonas. Jag tycker (tyvärr) inte att han är mer känslohandikappad än många andra män. Tvärt om, han är en snäll man. Han försöker göra det bästa för sin familj, han anstränger sej hårt, han vill väl och när det inte blir så bra så anstränger han sej mer.
Det är betydligt mer än vad jag kan säga om de flesta män som jag känner...
Men han är en produkt av sin uppväxt. Av att alltid ha stått i skuggan av sin smarta syster, av den svala kontakten med sina föräldrar och av den obearbetade katastrofen han var med om.
När livet än en gång rasar för Jonas vävs gamla och nya sorger ihop.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.
Kadefors har ett ständigt driv i sim berättelse.
Den är miljötypisk och påminner som sagt väldigt mycket om min egen uppväxt.
Den väcker mycket tankar kring föräldraskap, utanförskap och barndom.
Kanske tappar boken något på slutet, men på det stora hela är det en läsupplevelse som jag älskat och kommer att minnas länge.

Betyg: Tja 4,5 kanske.

Puss/ Asta