Ensam

Jag lever ett ganska ovanligt liv för att vara snart 48 år på det sättet att jag fortfarande har småbarn omkring mej varje dag.
Inte så många i min ålder snubblar över bilar å legobitar å plastgetter å rrosa kastrullset å kramdjur till förbannelser dagligdags. Inte många hör småbarnstjatter, trotsskrik, ständiga "vad är det", "vad betyder det", "varför det."
Men jag ÄLSKAR det!
Det är en välsignelse att få se ännu en liten avkomma utvecklas och växa i sin vardag.

Jag är sällan själv. Det kan jag sakna.
Jag kan dra mej upp till mitt rum för treåringen är inte mitt yttersta ansvar men det här med att ha huset för sej själv... det har jag sällan.
Idag är en sådan dag.
Maken är på jobbet, Noah hos sin pappa, Mini hos tatueraren så jag å Gotteman huserar fritt här nu.
Det är underbart! Jag är en hyfsat social person men jag har stort behov av egentid och tystnad.

Jag har precis ätit frukost, tagit en lång dusch och målat tånaglarna.
Om en liten stund ska jag gå en runda med min fyrfotade prins och så småningom bege mej på det där bikiniäventyret som jag skrev om för två inlägg sen.
På vägen hem tänker jag köpa mej en flaska vitt mousserande vin att avnjuta i solen för ÄNTLIGEN har ju den riktiga våren... den med sol å bara (likbleka) ben kommit.

... och där kom min stora flicka. So long...

Puss/ Asta

Ps. Så klart jättemysigt att få egentid med dom med.