Hej

 

Jösses! vad jag har blivit kass på att blogga. Förr skrev jag tre inlägg/ dan nu inte ens ett i veckan. Nån gång ska det bli ändring, jag lovar.
Men jag lever fortfarande, jag är gift med samma gubbe och har inte hunnit få varken fler barn eller barnbarn. Jag kämpar på med min ofullkomlighet som barnmorska, träffar sällan vänner, har tappat 5 kg och mina julstjärnor lever ännu vilket är ett smärre mirakel.

Idag är det dan före dan. Söndag natt lämnas det Pastassonska hemmet för lång vägs färd mot Barcelona. Till ev inbrottstjuvar kan jag meddela att huset kommer vara bebott av flera vuxna barn och av Mr Gottfrid him self. Du vill INTE komma objuden.
Till alla er andra kan jag däremot meddela att jag så smått börjar få lite resfeber.
Jag är inte särskilt flygrädd. Då är jag i så fall mer rädd för att köra i halka, byta jobb och möta främmande män på folktomma platser. Flyget har dessutom den fördelen att man kan muta nerverna med en Gin & Tonic, det passar sämre ihop med vinterkörning och jobb.
Ändå är det en liten oro i magen. Jag är inte van vid att umgås så intensivt å länge med maken, ibland blir det bra och trevligt, ibland blir det långt ifrån bra.
Jag har heller aldrig varit ifrån Noah i fyra dagar tidigare. Är övertygad om att han överlever med sin mamma men vi kommer längta efter varandra.
Ja, fast jag ska inte gnälla. Det ska bli jätte skönt att få lite sol och miljöombyte, leva lite lyxliv.

Har en del förberedelser kvar. Ska färga håret. Raka här å där. Noppa bryn å ett å annat hakstrå. Måla naglar.
Välja bland mina 111 klänningar, hur många är rimligt att ha med sej egentligen? Göra om proceduren med skor.
Packa.

Rätt lustfyllt ändå.
Puss/ Asta