Istället för kungar och drottningar

 

Kungar, drottningar och krig i all ära men det finns annan historia som talar mer till mej. Litteratur som har betytt något. På riktigt. Historia som lär oss och gör oss till bättre människor idag.

När jag gick Komvux skrev jag ett specialarbete om Kristina.
Wilhelm Mobergs Kristina. Karl-Oskars hustru. Den kvinnliga huvudrollen i Utvandrarna.
Inför det läste jag hela Mobergs utvandrarepos, de fyra böckerna. Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige.
Och jag läste dem många gånger, i synnerhet avsnitten om Kristina.
Jag kan fortfarande långa stycken utantill.

Wilhelm Mobergs Utvandrarepos valdes till 1900 talets svenska litteratur.
Han skrev om en viktig händelse i vår historia när 1,5 miljoner svenskar lämnades fäderneslandet för att söka lyckan i Amerika. De flydde fattigdom och religiöst förtryck, de sökte någonting bättre och någonting mer för sig och de sina i en tid när Sverige var de röda stugorna och de stora barnkullarnas land.
Wilhelm Moberg beskrev i sitt epos en unik och för tiden jämställd kärlekshistoria mellan Kristina och Karl-Oskar.

Vem var Kristina?
Kristina var av enkel börd och under hela hennes liv hade hon fyra kärlekar.
En till Karl-Oskar. En till sina barn. En till sin hembyggd och en till Gud.
När Kristina mist ett barn, lämnat sitt land och läkaren säger att hon inte kan bli gravid igen för då kommer hon att dö känner hon det som att även hennes man tas ifrån henne och hon ifrågasätter sin gudstro.
Om Gud inte finns.
I musikalen Kristina från Duvemåla gestaltas det så vackert av Helene Sjöholm i sången "Du måste finnas."

Och jag tänker att även om detta skedde i vår historia från mitten av 1800 talet och en bit in på 1900 talet så är historien så rykande aktuell.
Att tappa sitt språk. Att sakna sina rötter. Att aldrig mer få återse sitt hemland och de som lämnats kvar.
Idag är det inte vi som flyr fattigdom och religiöst förtryck. Idag är vi landet man flyr till.

Tvära kast. Nutidshistoria.
Jonas Gardells epos över bögpesten på -80 talet.
Torka aldrig tårar utan handskar.
En berättelse om hur en generation av homosexuella unga män insjuknade, skrumpnade ihop och dog. Hur unga män bokstavligen bar varandra.
Begravda i skam, under smussel med tankar till "cancerfonden."

Gardells beskriver Rasmus och Benjamins kärlekshistoria. Han beskriver den excentriske Paul som älskar att leva "sitt enda liv"  som får sitt "homospektakel" till begravning. En orgie i transor och Jehovas vittnes schabloner.
Jag har sett den scenen flera gånger ikväll och den är lika vacker varje gång.
Och lika viktig. För vi får aldrig glömma. Aldrig glömma de som älskade mest och som frosten tog först.

Det är historia på riktigt.

Puss/ Asta