Må bästa kvinna vinna

Jag brukar inte ge några nyårslöften överhuvudtaget.
Jag bara bryter dem ändå.
Ändå formulerar jag alltid någon form av tanke.
En förhoppning.
En önskan.
En strävan.
Ett försök.

I år har jag mina mest ambitiösa tankar någonsin om nästa år.
Och hela tiden tänker jag att det kommer skita sej å jag kommer sitta där i slutet av december-20 och känna mej mer misslyckad än nånsin.
Men jag försöker tysta de där tankarna och tänka att man måste sikta mot stjärnorna för att nå till knäskålarna.
Om jag utfärdar en jävla massa förhoppningar och önskningar så kanske jag når några stycken.
Då säger den där pessimistiska jäveln i mitt huvud att alla vet att man ska göra små förändringar om man vill lyckas. 

Well, åt helvete med små förändringar. Jag har prövat det. Nu prövar jag nåt nytt.
Det är inga förändringar som människor i allmänhet kommer märka.
Jag kommer inte komma till jobbet och bara käka ett salladsblad, jag kommer inte att plötsligt hänga på krogen varje ledig stund heller och med största sannolikhet inte färga håret blått.
Men jag har analyserat och kanaliserat en del som stjäl energi ur mitt liv och som jag på allvar måste försöka förändra.
Jag har förhoppningen om att en sak ska ge en annan.
Att en god vana tar så mycket plats att den knör undan en dålig.
Jag förlitar mej inte på motivation för den ska gudarna veta är klen hos mej men däremot har jag rätt gott om envishet och tjurskallighet.
Så, jag ska detoxa ut en massa skit och fylla det med vettigare saker.

Jag har skaffat mej ett collegeblock som jag skriver i.
Listor. Mål. Förhoppningar. Belöningar. Pepp.
Sånt går jag igång på.
Samtidigt blir det tydligt hur bedrövligt låg självkänsla jag har.
Jag skrev en lista om vad jag drömmer om 2020.
Den behövde inte alls begränsas av nånting.
Inte av tid, förutsättningar, pengar eller något annat.
Jag skulle kunna formulera att jag ska skriva en debutroman som vinner Augustpriset. Att jag springer Maraton till sommaren. Att jag vinner 10 miljoner på hästar. Att jag blir oumbärlig på mitt jobb.
Dröm stort. Sätt inga hinder.
Men jag kunde inte ens förmå mej att tro på att jag skulle kunna klippa Bentes klor. Eller att det skulle vara möjligt för mej att sluta med sömntabletter.
Inte ens i mina drömmar.
Tvärtom var det som om den där elaka rösten gick alldeles bananas av att jag försökte ta mej sådana där friheter.

Att boja den där elaka jäveln...
Det är nog det som alla mina planer mynnar ut i.
Vågar inte tro på att jag lyckas dräpa henne eller fullständigt tysta henne men hon ska i alla fall få jävligt mycket mindre luft under vingarna.
Meningen med alla förhoppningar. Resultatet av allt mitt arbete.
Jag ska komma ut som en starkare person vid årsskiften 20/21 än vad jag är nu.
Starkare, på alla sätt.
Vi får väl se säger "hon."
Ja, vi får se säger jag.
Må bäste kvinna vinna.

Puss/ Asta