Jag hade ju en utmaning för mej själv i år, nämligen att läsa åtminstone 12 böcker.
Det
kan tyckas som ett lågt satt mål, men i perioder läser jag massor och
sen kan det normalt gå 3-4 månader som jag inte öppnar en bok. Denna
utmaningen var till för att jag så att säga skulle få en jämn ström på
läsandet utan allt för långa avbrott.
Och det gick ju
bra. Jag klarade målet med råge och kommer att ha samma mål nästa år
(men jag känner ju mej själv och vet att jag gärna vill bli liiite
bättre och klara liiite mer.) Jag har kommit upp i 20 böcker 2019.
I mina recensioner har jag betygsatt 1-5 där 1 är sämst och 5 är det bästa.
Detta är... utom inbördes tävlan... de böcker som fick betyg 5 av mej.
Top noch. Eller helt enkelt böcker som MÅSTE läsas.
"De kommer drunkna i sina mödrars tårar" av Johannes Anyuru.
En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den
sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell
konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och
samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung
kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan
ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och
viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.
Två
år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik.
Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har
skrivit ner en sällsam berättelse.
Hon menar att hon kommer från framtiden.
Astas kommentar: En svår och krävande bok men sååå otroligt värd att läsas. Kom att bli årets bästa, på delad plats åtminstone. Tänker på den ofta.
"Historieläraren" av Matt Haig.
Tom Hazard bär på en hemlighet. Han ser ut som en ordinär 41-åring, men
har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran
genom 1920-talets jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett
världen förändras, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.
Det är en bitterljuv roman om tidens gång, kärlekens villkor, och om att
det kan ta en livstid att lära sig att leva.
Astas kommentar: Så här i efterhand kanske den svagaste i denna blombukett av "bästa böcker" men när jag läste otroligt läsvärd.
"Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri.
Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras
kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra.
Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var
svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger
att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var
Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.”
Allt jag inte minns
är en roman om kärlek och ekonomi. Om vänskap och våld. Om Samuel som
lever vidare i allas minnen, nu när Vandad sitter inspärrad, Laide har
lämnat landet och huset är förstört.
Ett antal öden krockar i rasande
fart i dagens Stockholm. Bakom alla röster om Samuel skymtar en person
på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad
döljer sig i det som vi inte minns?
Astas kommentar: Oxå lite svår men väldigt läsvärd och tänkvärd.
"Eleanore Oliphant mår alldeles utmärkt" av Gail Honeyman.
ag har alltid satt en stolthet i att klara mig själv.
Jag är en
ensam överlevare - jag är Eleanor Oliphant. Jag behöver ingen annan, det
finns inget stort tomrum i mitt liv, ingen pusselbit som fattas. Jag är
en självständig enhet. Det är åtminstone vad jag alltid har intalat
mig.
Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär
sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och
veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv.
Förutom ibland precis allt... Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras.
Tillsammans
räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor
upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon
har varit en fena på att överleva men inte har en aning om hur man
lever.
Astas kommentar: Detta är en chiclit i världsklass. Rolig, sorglig och otroligt beroendeframkallande.
"Små stora saker" av Jodi Picoult.
Ruth Jefferson är barnmorska med över tjugo års erfarenhet och arbetar
på förlossningsavdelningen på ett sjukhus i New York. Brit och Turk är
nyblivna föräldrar som inte vill att en färgad person ska ta hand om
deras barn, Davis.
När Ruth är ensam på sitt skift tillstöter
komplikationer och lille Davis slutar andas. Ruth tvekar först och gör
sedan allt hon kan för att rädda barnet. Men det är redan för sent.
När
Brit och Turk anklagar Ruth för mord får vi följa hela den komplicerade
processen genom de inblandades ögon. Ruth, som försöker skydda sin
tonårsson från den mediauppståndelse som rättegången innebär. Kennedy,
den vita försvarsadvokaten som inte vill blanda in ordet ras i frågan.
Turk, som från barnsben formats till en vit-makt-anhängare och som lever
enligt sin tro.
Jodie Picoult har aldrig tvekat inför de svåra
frågorna, men det hon gör här överträffar allt. Intelligent och
uppriktigt utforskar hon ras, privilegier, fördomar och rättvisa. Små
stora saker ger oss tankeställare snarare än enkla svar.
Astas kommentar: På delad förstaplats om årets bästa bok. Väldigt god underhållning och därtill en utmaning på ett personligt plan att se sin privilegierade tillvaro.
"Allt för min syster" av Jodi Picoult.
Anna är egentligen inte sjuk, men hon har tillbringat ändlösa dagar av
sitt liv på sjukhus. Anna är en genetisk matchning till sin äldre syster
Kate som lider av leukemi och för att rädda hennes liv utstår Anna
ideligen nya operationer och transfusioner.
Nu är Anna tretton år och
har fått nog. Hon vänder sig till en advokat och stämmer sina föräldrar
för att få rätten att bestämma över sin egen kropp. Ett beslut som kan
komma att splittra hela familjen och som framför allt har dödlig
konsekvens för Kate.
Astas kommentar: Inte riktigt lika bra som den ovan av samma författare men fortfarande fantastiskt god läsning.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare