lördag 28 december 2019
Jag är rasande
Den 25:e november hade 22 kvinnor mördats i vårt land i år. Jag vet inte hur många som tillkommit sedan dess men 2 kvinnor mördades under julhelgen i alla fall.
Det väcker en sådan vrede i mej.
Att så många kvinnor blivit bestulna på sitt liv.
Att samtliga är dödade av män.
Att samhället inte reagerar.
Vad fan är det?!
I de allra flesta fall när kvinnor mördas står deras partner eller deras fd partner för dådet. Den absolut farligaste situationen för en kvinna är när hon bestämt sej för att lämna en våldsam och kontrollerande man.
84% av alla kvinnomord ser ut så här.
I5 % av kvinnomord begås av ett vuxet barn, nästan alltid en son.
Mindre än 1% är vansinnesdåd, begångna av främlingar.
Män som mördar kvinnor återfinns i alla samhällsklasser och bland alla nationaliteter. Det som ofta skiljer dessa mördare från andra mördare är att det är relativt vanligt att de är tidigare ostraffade. Att de inte finns i polisens register.
Bakom varje mördad kvinna finns tusen och åter tusen kvinnor som i sin vardag lever under våld, kontroll, hot mot sitt, barnen och husdjurs liv. Ett liv i terror.
Varför står inte inrikesministern med rynkad panna på presskonferenser och talar om detta mördandet?
Varför debatteras det inte var och varannan vecka i riksdagen?
Varför kommer det inte upp krisrubriker på löpsedlarna och varför hittar inte polisen på flashiga namn som: Operation Rimfrost för att få stopp på skiten?
Är det för att det handlar om kvinnor?
För det finns en gammal fin kultur i det här landet om att familjetvister skall skötas privat.
Är det därför en grov misshandel av en kvinna rubriceras som Hemfridsbrott, tidningarna skriver Mordbrand när en man satt eld på hela sin familj och rapporterna talar om Familjetragedi när en man dödat sin fru och sina barn för att sedan försöka ta sitt liv?
Det är mord det handlar om!
Jag kan inte tänka mej att samhället på något sätt skulle acceptera att 25 skötsamma män mördades i sina hem varje år.
Och så talas det om Manshat? Rabiata feminister som hatar män.
Alltså, snälla ni.
Det saknas pengar. Det saknas resurser.
Men jag tror inte det är det viktigaste.
Viktigare är att det saknas kunskap hos polisen som organisation och hos den enskilda polismannen.
Det saknas engagemang. Det saknas attityd och det är för lågt prioriterat.
Varför lägger polisen en massa pengar på att hålla isär supportrar i olika fotbollsderbyn? Varför lägger polisen en massa polisiära resurser på att skydda nazister som vill demonstrera?
Det kan de väl få lov att göra NÄR inte en enda kvinna i vårt land mördas i sitt hem av den hon lever eller har levt ihop med.
Händelsen i Kungsbacka med kvinnan som faktiskt ringer polisen mitt i julhelgen och som ändå blir mördad timmarna senare visar detta med all önskvärd tydlighet.
Jag är rasande!
Rasande!
Inte ett jävla ord till om "inte alla män" säger jag bara.
Inte ett jävla ord till om manshat.
Lös problemet.
För fan!
Puss/ Asta
Etiketter:
kvinnomord,
män som hatar kvinnor,
polisen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vill bara peka, att när du nämner att det är tråkigt att kvinnor dör (22 stycken) av män så minskar du den riktiga mening med att det är inte okej att döda någon alls! varken ifall det var en man eller kvinna eller hen som har blivit mördat eller mördat någon! När du kommer med såna kommentarer att tyck synd om kvinnor så minskar du av kvinnornas makt!
SvaraRaderaHur att lösa ett problem som innebär att det från början oftast ( förutom när släkten bestämmer över kvinnan och också vem mannen skall gifta sig med )är en så kalla frivillig förbindelse som sedan förändrar karaktär och där mannen (ibland kvinnan) blir kontrollerande och våldsam? Det är oerhört svårt att bli efterklok och inse att det som från början verkade vara omtanke ( jag vill bara vara med dig, ingen annan behöver vara med oss så säg adjö till dina vänner) vilket då uppfattades som så kallad kärlek. Så det är klart att vi kan väl inte omyndigförklara kvinnan och göra henne till ett så kallat svagare kön? Tänker att uppmärksamhet på sig själv och den andre är det enda sättet och att inte inleda en relation med ett osäkert kort. Sedan menar jag inte på något sätt att den som blivit/blir utsatt har skuld för hur skall samhället undvika att människor ger sig in i destruktiva relationer? En undran från mig.
SvaraRadera