Busungarna invaderar.

 

Hej hopp på er...

Idag har varit en fartfylld dag vill jag lov.
Upp i ottan... säkert redan kring tio... för att röja av här hemma lite grann och åka å handla.
Finbesök väntade ju i form av Maria och hennes tre yngsta barn.

Jag hämtade dem vid tåget. Jag bjöd skitungarna på glass, vi gick en liten rundvandring i staden innan vi åkte hem för att fika och sedan dess har dagen gått i ett.
Vi har badat (barnen åtminstone), gått promenad, grillat, lekt med Gottfrid, besökt ödehuset, skrattat.
Mina öron värker av ungarnas allt tjatter... jag är inte van längre å andras barn kan man inte stänga av så som sina egna utan måste svara på ett oändligt antal frågor.
 


Jag blev helt betagen i dem!
De är barn... barn ÄR tjatiga... men de är helt underbart sociala, öppna, tillgivna, roliga och vackra.
När småtjejerna körde in sina händer i mina, när de gömde ansiktet in i min mage vid spökhuset eller när lillkillen showade ut allt han hade så blev jag helt förälskad.
De är så fina. Med sitt vackra hår, sina mörka ögon och alla sina funderingar om livet.



Självklart hann jag å Maria oxå prata, men ungarna var i centrum hela tiden, så som det ska vara. Jag tror att de fick en härlig dag och jag hade gärna lånat dem ibland.
Jag fick en klump i halsen när jag kramade dem hej då vid tåget.

När vi hade ätit och innan vi skulle köra till tåget åkte vi vägen om ödehuset som jag en gång var sugen på innan jag stötte på ett argt spöke utanför... minns ni?
Jag har bara gått förbi under alla år men denna gången gick vi ända fram till huset och det är helt klart nåt spooky över det.
Döda stora fåglar i ett uteförråd. Fördragna gardiner. Ett knackande ljud, nåt som rörde sej i fönstret som inte var en människa.
En känsla av att någon tittade ut på oss. En kall känsla.
"Gå härifrån!" typ.
Jag å småtjejerna höll varann i händerna och rörde oss reserverat ett stycke ifrån medan Maria morskt gick runt med kameran i högsta hugg.
Hon har sett så många program om ghosthunting att hon anser sej ha vanan inne :)

Nu ska jag sätta mej på altanen med ett glas vin.

Puss/ Asta

Tallin tur å retur

 
 Bild: Maria Skytt. Klickat. Redigerat. Godkänt.

Nej då.
Jag försöker bara göra mej själv lite mer spännande.
Jag hamnade inte i Baltikum. Faktiskt inte ens i fel stad.
Men jag är lite stolt över mej själv ändå som körde själv.
I rusningstrafik hem.

I övrigt har jag haft en härlig dag.
Klockan ringde 08 men den stängdes resolut av och jag vaknade strax före 10 nästa gång... ungefär när jag tänkt dra till Maria.
Det fick bli en snabbdusch, en kvick make up, in med i med en banan och iväg.

När jag kom fram stod en blond böna på balkongen å ropade
"Ska du till Maria? Är det du med hunden?" på bred skånska.
Det kändes bra direkt.
Så fort jag kom in fick jag två påsar skräp i näven å så gick vi och slängde dem plus satte oss på en parkbänk medan hunden Lowe fick kissa av sej lite.
Alltså, jag gillar sånt.
Gillar när man bara får hänga med i någons vardag. När det inte är så uppstyrt.

Maria är en färgstark tjej. Hon är ganska mycket som i sin blogg.
Verbal, känslosam, varm.
Väldigt kvinnlig. Mjuk.
Hon fick ett telefonsamtal från någon mamma som bjöd till barnkalas dagen därpå, memorerade adressen medan hon pratade och en halvtimma senare var hon inte säker på tiden eller om det var hem till en tjej el kille :)
Hon har målat sina golv vita... en kvart innan en dejt skulle komma... med penseln hon hade hemma och struntat i att lyfta bort möblerna å målat runt om.
Jag vet inte...
... Jag blir helt betagen i sånt.
Lite kan själv och allt är inte så jävla noga.
När kläder ligger lite här å där och ungar tjatar om godis å... ja, jag slappnar av då.
Allt för skinande och putsade ytor ger mej mindervärdeskomplex.

Vi åt en härlig kycklinggryta och sedan starkt kaffe som knäckte min mage totalt.
Inte Marias fel... den har mått rätt surt sedan jag proppade i mej kortison utan att ha Omeprazol som skydd.
Vi gullade med hunden, tog foton, pratade en massa och gick ut å promenerade.
Det bränner lite på mina kinder så lite solstrålar fångade de nog.

Nu är jag rätt trött. Många intryck för en utbränd hjärna idag.
Både bilkörning på okända vägar och bloggträff.
Återkommer om en liten stund för alla er som sitter som på nålar och väntar på den vanliga veckosammanfattningen.

Puss/ Asta

Jag varnar er!

 
Foto: Gotteman som liten plutt

Nu har jag fått en ny och vårfin design av Maria.
Den blev inte alls som jag tänkt mej... eller som vi pratat om... men jag är supernöjd. Jag tycker att den är jättefin!
Det är som att få en present man inte tänkt på att önska sej men gärna velat ha.
Så TACK snälla Maria för hjälpen.

NI får gärna oxå hjälpa mej, genom att önska inlägg.
Vad vill du veta om Asta? Eller vilket ämne vill du läsa om?
Inte kan det väl vara så att ni redan vet allting?
Jag har fått några önskningar via facebook. Den ena handlar om varför jag tycker så mkt om hundar och om jag varit fäst vid andra djur, den andra om vilken typ av kvinna jag föredragit... gått igång på... om jag varit bi/ homosexuell och den tredje frågan handlade om hur vad jag har för tips för att hålla ett långt förhållande levande.
Just den frågan fick mej att ironiskt fnissa till (sorry Magda), inte för att frågan är dum på nåt sätt, det är ett spännande ämne, men JAG är verkligen ingen expert på det... i synnerhet inte i mitt eget äktenskap. Jag sover ju med hunden för bövelen :)
Men, jag ska så klart svara på era frågor efter bästa förmåga.

Det är ofta samma människor som är gulliga nog att önska.
Jag tänker att jag har ju många andra läsare oxå. Halvbekanta, kollegor, nya läsare.
Ja det vore roligt om ni alla som läser dessa rader tar er tid att komma med ett önskeinlägg eller en fråga.
Annars tänker jag fortsätta dränka er i inlägg om Sverigedemokraterna, jag bara varnar er! :)

Så! Kom igen nu.

Puss/ Asta