Alkoholstopp med undantag eller Varför Asta ska sätta sej på tvären hela tiden.

"En gång är ingen gång men två gånger är en vana", så kan man väl säga om alltifrån otroheter till joggingturer. Och kanske om att bryta ett löfte till sej själv om att inte bita på naglarna, ta en cigg, en chokladbit eller som i mitt fall, ett glas vin.

Det finns dom... rätt många faktiskt... som tycker att jag är ocharmigt tjurskallig när jag envist (jo då, envishet är en paradgren för mej) hävdar nolltoleransen.
Inte en dropp för än på nyårsafton. Möjligen att jag inte inväntar tolvslaget, vi får se.
Min make och jag hade ett mindre gräl om det när vi talade om en middag vi skall hålla nästa månad.
En vän ville att vi skulle gå ut å dricka öl... och det måste vara öl och dessutom öl med en viss procentsats. Kaffe eller lättöl dög icke. Och nämnda vän (puss på dej) tyckte att det var snudd på otrevligt av mej att inte ens överväga det.
I november hålls som sagt BB festen och jag blev verkligen sugen.
Det var evigheter sedan jag var på en stor fest... kan det ha varit Millennieskiftet?... och dessutom vore det ett utmärkt tillfälle att lära känna mina "nya" kollegor på ett annat vis.  Jag fick tukta mej själv rätt hårt där,
NEJ! Asta INGA undantag.
Och igår blev ytterligare en vän lite besviken på mej över att jag inte ville iväg på en halvutlovad höstweekend där ansenliga mängder alkohol brukar förtäras.
Och hon lät mej förstå att det var både fånigt och en smula okamratligt att vägra. Puss på dej.

Mmm.
Det är onekligen en hel del roliga hösthändelser jag missar, det är det.
Har jag gjort ett undantag kan jag väl göra två? Eller tre? Och om jag nu bara ska göra just ett, vilket ska jag då välja?
Men jag har bestämt mej för att jag behöver detta och jag kommer att käbbla emot även om jag tycker det är rätt trist att behöva göra det.
Dels vill väl varje människa bli respekterad för sina beslut?
Men det är oxå så att jag förvisso är väldigt envist lagd men jag har samtidigt rätt skruttig karaktär och att hålla på och "stå upp" för nåt som innebär att man säger nej till en massa roliga saker kostar på. Tär på motivationen.
Alltså, varför GÖR jag ens detta, det är ju inte så att jag är alkoholist!
Så börjar tankarna gå hos denna här.

Men nej. Nu ska jag göra det här. Och förhoppningsvis kommer det nya chanser till en perfekt blandad Gin& Tonic med förkrossande mycket is 2019.

Puss/ Asta

Kan man ha roligt utan alkohol?

Den 1:a september startade jag mitt alkoholstopp som skall vara året ut.
Det har hittills gått två veckor, vilket ju egentligen är noll å nada, men längre än vad jag normalt sätt är utan alkohol.
Jag har inga alkoholproblem.
Jag blir ju inte abstinent eller stressad av att inte dricka men jag ser ändå hur otroligt stor plats alkoholen har i både mitt och andras liv.
Hur den liksom är navet, centrum för så väldigt mycket i umgänget med andra och när vi vill sätta en guldkant på tillvaron.
Unna oss!

Jag saknade ett glas fyllig Ripasso när vi åt tacos här om dan.
Jag saknade en kall öl här om kvällen när jag mumsade i mej kryddiga korvar och oliver.
Det blir ingen smarrig starkvinsglögg till den här tösen i adventsstöket med andra ord.
Och när jag igår såg att det är satt datum för BB fest så blev jag först glad å tänkte att i år ska jag fan gå men sen insåg jag att den är i november... i alkoholförbudets tid... och kände att nä, då kan jag hellre jobba så andra kan gå.
För jag är sån. Jag erkänner det och ser det som ett problem men jag har svårt att ha roligt... roligt på det sättet... utan alkohol. Jag tycker fulla människor blir rätt outhärdliga om jag är nykter.

Många har frågat varför jag måste vara så drastisk? Varför det är nolltolerans och inte ens en enda liten folköl som undantag.
Tja, jag vet inte.
Eller jo, det gör jag så klart eftersom jag laddat länge för det, men jag vet inte om jag kan förklara.

Jag har lättare för att göra allt eller inget. Så är jag med allting.
Ska jag göra något lite grann och med undantag så har jag snabbt glidit tillbaka till normaltillståndet.
Det gäller bärs. Godis. Träning. Eller precis vad som helst.

Jag har enorma anlag från både mamma och pappas sida till missbruk.
En del läkare som arbetar med missbruk menar att med den genetiska sårbarheten bör man inte dricka alls. Någonsin.
Därför tycker jag att det då och då, nån gång om året åtminstone, är bra att kolla av hur man ligger till.

Sen har jag nån tanke om att jag med ett längre uppehåll, 4 månader som nu, att jag liksom kan starta om mina alkoholvanor. Att jag kan uppskatta en ledig fredag utan att ha vin till gomiddan eller att jag kan sitta med ramlösa på en tjejfest utan att se det som en uppoffring.
För jag tycker ärligt talat att det är sjukt hur mycket som kretsar kring alkoholen i vårt samhälle. Åtminstone i mitt umgänge.

Såå. Vad har två veckors alkoholfrihet resulterat i?
Tja, en å annan baksmälla mindre och + 1 kg i vikt.
Hepp. Hepp.

Puss/ Asta

Det är september!

Välkommen september.
September är min månad. Har alltid älskat hösten. Den klara luften, de vackra färgerna. Det snyggaste modet. Men med tanke på årstidsförskjutningen som skett så är det kanske snarare i oktober det där sker nu. Här är åtminstone fortfarande nästan sommarvarmt. 17 grader och mulet. Svettigt med en vanlig promenad i långärmad klänning.

Hur som helst, jag har sett fram emot september lite extra i år.
Delvis på grund av att vi verkligen blivit välsignade med sol, värme och bad under en lång sommar men oxå för att jag en längre tid känt att jag behöver en livsstilsförändring.
Den långa sommaren har gjort mej lite väl dekadent lite väl länge.
Och med mina missbrukargener har jag så oerhört lätt för att bejaka livets goda helt skamlöst i form av alkohol av alla möjliga varianter, flötiga pizzor och massor av cigaretter. Och vem orkar röra på sej i den här värmen som varit?
Inte jag. Det har känts högst onödigt. Bättre att knäppa upp den där iskalla, smuggla fram den undangömda chipspåsen från OLW och så ta sej en rök på det.
Härligt! Men knappast så himla bra i längden.
Så den 1:a september har jag haft som startdatum för lite mer ordning & reda i livet.
(Börjar redan kännas som en smula överdrivet men...) 

Jag tänker mej följande:

Ingen som helst alkohol mer 2018.

Inga som helst fler blossande på mina älskade Marlboro under 2018.

Dagliga promenader som gärna får bli till löpning när jag kommit igång.

Chips och sådant får jag fortsätta med MEN jag måste ändå bli mer noga med att tillföra kroppen lite bra käk.

Dramatiskt färre timmar på sociala medier och då i synnerhet facebook som är extra destruktivt för min del.

Med detta tänker jag mej att uppnå: 

En starkare kropp

En stabilare själ

En högre grad av självrespekt

Och förhoppningsvis tappar jag några kilo bara av att utesluta X antal öl i veckan. Bryter denna trend av att väga ett kilo mer varenda månad i alla fall.

Det är i det där sista som jag kan känna en viss oro. Jag har väldigt svårt för att göra saker lite grann, jag är mer av en "allt eller inget person."
Och jag är... som nästan alla kvinnor törs jag säga... lite ätstörd i botten.
Redan när jag skriver "X antal öl" tänker jag "1 stor stark innehåller lika mycket kalorier som en rejäl tårtbit." Sånt där har jag koll på, ungefär hur många kalorier ett livsmedel innehåller men jag vill inte tänka så!
Inte göra så mot mej själv!
Alkoholen ska pausas för att det sliter på kroppen att dricka en hel jäkla sommar och för att jag med mina gener regelbundet behöver se om mitt hus.
Inte av andra anledningar.
Jag vill inte att mina ansträngningar kring bättre mat och mer aktivitet ska fokuseras på att gå ner i vikt. På yta. Det vet jag hur det slutar. I ökad självkritik och annan skit. Nej, det är hälsan jag vill åt. Välbefinnandet.
Men det är så lätt att trilla dit och jag ska verkligen försöka hålla mej i strama tyglar.

Det är med glädje och bävan jag tar mej ann det nya livet.
Tänk om det blir ofantligt tråkigt?
Tänk om jag precis som med målet att springa en mil igen denna sommaren misslyckas? Sitter där på en solig uteservering nästa vecka och unnar mej både bira och 101 cancerframkallande ämnen?
Ja men då GÖR jag väl det.
Sverige har värre problem än så.

Vad har du för planer med hösten? 

Puss/ Asta