Funkar bra just nu:
Hockeyn.
Frölunda vann första matchen mot Linköping i kvarten.
Slutspelet är den bästa tiden på året för alla hockeynördar. Det är lixom nu det gäller.
Allt utom guld är en besvikelse.
Promenader.
Jag har börjat gå längre och fortare. Livskrafterna börjar återvända i takt med ljuset och det är som om jag inte vill gå hem. En planerad runda får alltid omvägar och det känns riktigt gött.
Gottfrid.
Som alltid är han underbar. Överraskar mej varenda dag positivt.
Han är mitt lyckopiller.
Gottfrid är galen i vilt men för övrigt väldigt pålitlig i inkallningar. Struntar i folk.
Hundmöten går bättre å bättre.
Den gravida.
Är i vecka 35 och så himla fin. Det börjar närma sej, vilket känns till 90% härligt och till 10% läskigt. Än har hon inte bestämt sej om mamma ska va med på förlossningen.
5:2/ kroppen.
Har hållit på sedan årsskiftet och det är inga problem.
Jag är "klädmässigt" eller påklätt i form nu. Sedan dallrar det både här å där för att jag är medelålders och allmänt otränad så bikiniformen är nåt helt annat. Men va fan, det gäller de flesta av oss.
Jag äter ordentligt och unnar mej allt de 5 dagar jag äter så vikten står numera still på 59 kg vilket jag är nöjd med. Går jag ner mer så blir jag för rynkig och ser tärd ut upptill.
Angående den stora studien som presenterades kring midjemåttets relation till hjärt- och kärlsjukdom trodde jag först att människor som pratat om den fattat fel. Att det var 80 cm som var det "godkända" måttet på normallånga kvinnor. 80 cm är vad jag alltid hört tidigare. Mätte mej, låg på 75 cm och tänkte förnöjt "gooood marginal."
Sen såg jag att det verkligen VAR 70 cm, vilket känns jättesmalt.
Funkar mindre bra:
Löpningen.
Den funkar inte alls faktiskt. Jag tar mej inte ut.
Fast nu ska jag ihop med kollegor anmäla mej till vårruset så då har jag det som motivation. Jag tänker inte GÅ 5 km.
Nån stolthet har jag i kroppen.
Annars tycker jag det här med lopp och sånt är fjanteri. Betala för något som man kan göra gratis. Men just som sporre kan det fungera.
Vissa privata relationer.
Lämnar det så. Inget är akutdåligt men vissa relationer tjorvar lite.
Sova utan sömntablett.
Det går bara inte.
Stressen.
Den kommer och går. Känner av att jag ligger på marginalen.
De flesta dagar är okej, men andra dagar (eller ffa kvällar) kommer ångesten.
Å denna ljudkänslighet är skitjobbig i en familj med 4 vuxna och i ett jobb som mitt.
Läsningen.
Har kommit av mej efter boken om Breivik, Börjat läsa "I kroppen min" men inte fastnat. Lockas inte alls av Bloggdalaboken (men SKA läsa den.)
Puss/ Asta
