Nä, nu jävlar säger jag vad jag tycker

Jag hade inte tänkt skriva om Husby. Jag blir ibland trött på min egen "röst."
Men så läser jag/ hör på nyheterna om att stadsministern inte tänker åka dit "för det löses bäst av människor som bor där" och en helig vrede flammar upp inom mej!

Två nätter i rad har det varit kravaller i Husby.
Stenkastande ungdomar som sparkar, slår, förstör allt i deras väg.
Alla är inte från Husby. Många är ditresta från andra närliggande och också utsatta förorter.
Bilar sätts i brand. Brandkåren tvingas backa från att sköta sitt jobb.
Poliser som tar i med hårdhandskar. Skällande polishundar. Okvädningsord.
Och Fredrik Reinfeldt anser att "människor på plats bäst löser situationen." 

Man kan tycka vad man vill om de stenkastade ungdomarna. Om den förstörelse de orsakar.
Man kan som Sd's representanter på twitter uttrycker sej skadeglatt flinande anse att "nu får kulturivrarna vad de förtjänar", "se hur barbarerna uppför sej."
Eller man kan mer nyanserat se det som att det är människor som lämnats i sticket bland fattigdom, arbetslöshet och förtvivlan som sånt här kan gro.

Oavsett... och alla nyanser däremellan... det rör sej om en begränsad grupp ungdomar. Tillhörande i Husby och ditresta, och en hel förort drabbas.
De allra flesta i Husby kastar inte sten. Slåss inte med polisen. Förstör inte affärer.
Sätter inte bilar i brand.
De allra flesta i Husby ser med oro, sorg och rädsla på vad som sker.
Jag hörde en ung kvinna som sa att hon inte vågade sova av rädsla för att få in sten genom fönstret eller brand.
Jag hörde en man säga att barnen inte kunde gå ut.
Alldeles oavsett vad man anser om frustrationen och ilskan dessa ungdomar har, och vilken förmåga man har att leva sej in i orsakerna, så hålls en hel förort som gisslan.
Å stadsministern tycker alltså att det inte är hans sak. 

De stenkastande ungdomarna har ju rätt även om jag inte försvarar deras uttryck.
Samhället skiter i dom. Samhället lämnar dem åt sitt öde.
Regeringen önskar sej ett klassamhälle... well, varsegod.
Föreställ er detta krigsliknande tillstånd någon annanstans i Stockholm.
Innanför tullarna, på Söder, på Östermalm.
Föreställ er att "krigarna" inte var mörkhåriga och med konstiga namn.
Att det var Anders å Niklas å Tobbe som härjade runt på "mammas gata"... tror ni att stadsministern tyckt att "det löser de bäst själva."

Jag säger det igen, det är skillnad på att misslyckas och att arbeta för något.
Det är skillnad på att inte ha räckt till vad det gäller politiken och på att sträva åt andra hållet.
Skillnader på att fattiga finns... trots... och på att aktivt arbeta för klasskillnader.

Det tål att upprepas för många tror att det inte är nån skillnad på blocket.
"Det är samma skit" säger dom. "Sossarna är de nya Moderaterna och Moderaterna är som Socialdemokraterna."
Ehhh... nej.

Av OECD's 32 länder är Sverige det land där klasskillnaderna växer snabbast och där skillnaden mellan fattig och rik nuär störst.
1995 hade Sverige den lägsta fattigdomen av samtliga 32 länder. Den låg då på 4%.
2010 var siffran fattiga uppe i 9%. Sedan dess fortsätter den att öka även om jag inte har siffror på det.

Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson anser att denna utveckling är både farlig och förfärlig. Dessutom bromsar den utvecklingen och skapar inga nya jobb!
Folkpartiets talesperson svarar på samma fråga att det är bra och att de ville se ökade klasskillnader i samhället.
Där är en oerhörd skillnad. Tänk på det i september nästa år gott folk.

Puss/ Asta

Ska nån annan tvätta din byk?

 

Det pågår en intressant diskussion på Apans blogg om städning där jag verkar vara väldigt ensam om min åsikt. Gå gärna in å läs på Underbara Apans blogg.
Just ensamheten gör mej irriterad... och lite förfärad... inte för att jag inte kan argumentera för egen del utan för att det tyder på att samhället glidit iväg åt ett håll som jag inte är bekväm med.

Frågan är alltså huruvida det är moraliskt riktigt att som en ung å frisk familj använda sej av städhjälp för att "få livspusslet att gå ihop", "kunna spendera mer tid med sina barn", "slippa de äktenskapliga grälen kring städning", "kunna göra roliga saker på sin fritid."
Är det okej, och inte... varför inte?
Är städerskor/ städare sämre människor? Är deras jobb inte viktiga?
Diskussionen handlar även om det är rätt att prioritera skattepengar till detta?
Varför det skulle vara mer fel än att prioritera skattepengar till ROT. 

Jag tycker inte att det är okej.
Åtminstone inte finansierat med hjälp av skattepengar.
Jag tycker att skattepengar kan användas till väldigt mycket bättre saker än så.
Nej, jag ser inte ner på kvinnoyrken.
Jag ser inte ner på städerskor.
Alls.
Att vara städerska/ städare är ett yrke som alla andra om det utförs i trappuppgångar, fabriker, affärer, lokaler, sjukhus osv osv.
Det som jag HAR något emot... jävligt mycket emot faktiskt... är att medel och överklassen skall kunna köpa sej en piga som kommer hem till dem och tvättar deras skitiga kastruller och smutsiga trosor för att medel och överklassen skall kunna få sej lite "kvalitetsmys med familjen."
Det är ju inte kvinnor som VERKLIGEN skulle behöva avlastning som har råd med dessa tjänster.
Ensamstående kvinnor med lågavlönade jobb (som ex inom vården el lokalvården) med häcken full av ungar, plikter och ångest över räkningar har inte råd med dessa tjänster alldeles oavsett hur omöjligt deras livspussel är.
Nej, det är de redan ekonomiskt privilegierade familjerna som har det.
Å som får skatterabatten.
Är det rätt väg att gå?
För ett mer jämställt och hållbart liv?
Vore det inte bättre att a.) fördela hushållssysslorna mer jämt och b.) sänka sina krav. 

Det är inte själva moppandet som väcker något inom mej.
Inte dammsugningen och putsandet av den ärvda spegeln i hallen heller.
Det är saken i sej.
Att sämre ekonomiskt bemedlade människor skall städa hos medel och överklassen.
Som en piga.
Ett tjänstefolk.
Någon skrev i debatten att deras städerska var "Pålitlig men lite slarvig. Att de är pålitliga är viktigt."
Men herre Gud, är det verkligen bara jag som får gåshud av ett sådant resonemang? Som känner hur det gamla klassamhället vi lämnat bakom oss med stadiga steg kommer tillbaka.
Jag är ganska säker på att jag för 15 år sedan inte fått stå så ensam på barrikaden med min åsikt medan den ifrågasattes och förlöjligades.
Något har HÄNT med Sverige under de borgliga åren.
Nåt jag inte tycker om.

Jag är inte helt emot RUT. Bara att RUT skall användas på rätt sätt, till rätt saker efter som det är SKATTEPENGAR.
Skattepengar skall inte användas för att rika människor (nåja) ska få sin byk omskött, drinkar serverade på fest av en bartender eller läxläsning åt sina redan studiemotiverade ungar.
Men goda vän China driver ett eget företag, en slags privat hemtjänst till stor del finansierat av RUT. Det går jättebra för henne och hon gör ett gott jobb för nöjda kunder.
DET är en annan sak. Att köpa in tjänster för att man behöver det.
För att samhället vill erbjuda alternativ inom äldrevården.

Det skulle vara spännande att höra vad ni tycker.
Inte bara ni som håller med mej.
Det skulle vara spännande att få en vink om att det råkar vara så att Apan och jag har olika typer av läsare eller om detta tänk är utbrett även här.  

Puss/ Asta

Därför Millan.

 

Jag har ju förstått det så att du i allmänhet brinner för att utjämna orättvisor, att vi ska ha en jämlik syn på människor/att vi ska vara lika mkt värda....men jag är nyfiken på vad det är som gör att du är extra intresserad...blir mer upprörd vad gäller invandrarfrågor/rasism än andra jämlikhetsfrågor i samhället. Ja bara nyfiken!/Kram Millan

Alltid roligt med frågor. Alltid roligt med reaktioner och interaktion i bloggen. Tack rara Millan.
Nej, varför brinner jag mer för frågor kring rasism och främlingsfientlighet?!
Jag är inte säker på att det ÄR så, även om det kanske har verkat så sista tiden när jag jagat Sverigedemokraterna med blåslampa i var och vartannat inlägg.

Jag brinner för att utjämna klassfrågor, för rättvisa och mot diskriminering.
Klassiska Socialdemokratiska frågor egentligen.
Å vilka har i mångt och mycket kommit att bli Sveriges nya fattiga och utsatta?
Jo, invandrarna.
Hjällbo, Rosengård. Gårdsten, Södertälje, Alby, Hammarkullen...
Alla exempel på förorter och områden i och omkring storstäder där tidigare "socialgrupp tre" med ensamstående mammor och missbrukare levde och som nu i huvudsak befolkas av människor med utländsk härkomst.
Där det går en svensk unge i varje klass. Där arbetslösheten är gigantisk. Där även de som är svenskfödda bryter. Där betygen är låga. Brottsligheten hög. Utanförskapet råder och förtvivlan härskar.
Jag är uppvuxen i ett sånt område. Först som barn i Högsbo senare som nyvuxen i Tynnered.
I Högsbo minns jag inte särskilt många med invandrarbakgrund, i Tynnered fanns en del.
Det som det framför allt fanns gott av på båda ställena var missbruk, fattiga människor, utstötta.
Då som nu.
Det är alltid bland fattigdomen som problemen växer.
Den här regeringen har inte gjort någonting för att minska klassklyftorna.
Det är illa nog att som sossarna misslyckas, men det är än värre att medvetet slå i sär ett samhälle.
Att föra en politik där konsekvensen blir en ökad barnfattigdom, fler socialbidragstagare och större skillnad mellan "vi och dom." Mellan de som har, och de som inte har.

Sen, som jag sagt många gånger på den här bloggen, det finns många egenskaper jag går igång på och som gör mej ilsk men dumhet är något av det värsta.
Där med blir kritiken mot Sverigedemokraterna och dess väljare hårdare än mot andra.
Man kan tycka vad man vill om Moderaterna eller Centerpartiets politik, men de är inte dumma.
De har en annan syn på samhället, människan och samhällets ansvar än vad jag har men de har riktiga argument för sin ideologi och sitt sätt att vilja föra politik.
Sverigedemokraternas åsikter bygger på rena felaktigheter och urbota dumhet.
Att TRO att vissa egenskaper sitter i vår etnicitet. Att TRO att Sverige skulle klara sin välfärd utan människor som kommer hit. Att TRO att vi som ett privilegierat folk kan smita undan vårt ansvar att hjälpa dem som flyr. DET är korkat.
Att TRO att minareter, kroppsspråk, och viljan att stå i kö påverkar ett samhälle men inte att dela upp invånarna i att a, b och c lag är inget annat än dumt! Livsfarligt korkat.

Det finns andra orättvisor i vårt land. Annan diskriminering.
Jag eldar lätt upp mej när det kommer till homosexuellas missgynnade rättigheter eller mäns våld och makt över kvinnor oxå.
Du har andra förutsättningar om du heter Carl eller Erik än om du heter Ronny eller Kevin.
Det finns det faktiskt studier på.
Du har andra förutsättningar om dina föräldrar har en akademisk bakgrund än om du inte har det.
Men svetsarsonen Ronny har fortfarande bättre förutsättningar än Samir som är son till en byggingenjör som numera kör taxi.

Därför Millan.

Puss/ Asta

Jag lyssnade till Emma

På vägen hem lyssnade jag som vanligt på P1.
Det var ur serien "Kluvet land" av Mona Masri och handlade om Emma.
Emma är en levnadsglad ung 25 årig kvinna i Malmö.
Hon har haft ett ett tufft liv. En pappa som inte ville ha henne, som uttryckligen sa det till henne.
En mamma som levt under hårda ekonomiska vilkor med sina ungar.Nu hade mamman cancer med dödlig prognos.
Emma har sedan hon varit 14 år arbetat i krogbranschen, mestadels svart eftersom det är det enda hon fått. Nu får hon inte längre så många timmars jobb och pengarna räcker knappt till hyran.
Hon tvingas sälja saker och hon tar allt större risker.
Hon söker alla jobb hon kan finna. Samtidigt så oroar hon sej för pengar hela tiden.
Hon har inte råd att äta och har gått ner i vikt så att mensen har försvunnit.
Emma äter knäckebröd utan smör som hon doppar i teet.
Hon kommer inte ihåg när hon åt varm mat sist.

Emma går till socialen men får avslag. Hon anses inte ha sökt jobb tillräckligt aktivt för att vara berättigad till ekonomisk ersättning. Men hon har sökt jobb. Det är bara det att hon inte kommer ihåg alla. Hon söker hela tiden... går in i affärer, på restauranger, skickar ansökningar varenda dag.
Hon tvingas vara aktiv utan mat i magen och anses ändå inte duga.
Nu riskerar Emma att bli hemlös.

Detta är det nya kalla Sverige.
Det är det nya Sverige där ungdomsarbetslösheten ökar och där skyddsnäten dras in.
I ett sådant land kan unga kvinnor som både vill å kan slås ut.
Det är förbannat orättvist, sorgligt och en cynisk politik.
Fredrik Reinfeltds barn lär aldrig hamna där Emma är. De har föräldrar med kontakter.
De får en priviligerad start.
Jag tror inte att Fredrik Reinfeltd struntar i att unga människor far illa på det här viset.
Jag tror att han inte förstår.
Då ska han inte heller regera, för han är inte HELA folkets stadsminister.

Anslutningen till Stefan Lövéns första maj tal var tydligen det största på många år.
Göteborgs starka kvinna Annelie Hulthén sa i en intervju att det var på Palmes tid som det kom så mycket folk.
Jag tror människor har tröttnat.Öppnat ögonen. Längtar efter något annat än ett par hundralappar mer i plånboken. Jag har gott hopp om regeringsskifte till nästa val.
Men det hjälper inte Emma nu.
Kan du hjälpa Emma?
Bor du i Malmö och behöver anställa en ung kreativ kvinna?
Länk till programmet :
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4091&artikel=5082768

Puss/ Asta

"Alla ska med" löd S slogan 2006

Jag var med mina kollegor på en minisemester i Helsingborg mitt i valrörelsens sista brinnande vecka 2006.
Det var det året Socialdemokraterna fortfarande satt i regeringen som de snart skulle åka ur.
Året de körde med "Alla ska med."
Jag gick tillsammans med mina arbetskamrater från torget där valstugorna stod och genom den stora affärsgatan och såg på vägen inte mindre än 4 tiggare.
Och jag tänkte för mej själv... alla är inte med. Ni har misslyckats med att få alla med.
Hemlösa, tiggande, utslagna människor. Det hör inte hemma här.
Det borde inte höra hemma någonstans, men verkligen inte i ett land med en regering som hade dom ambitionerna.

Socialdemokraterna förlorade valet.
Underskattade Alliansen och människors längtan efter förändring.
Underskattade Fredrik Reinfeldt och "arbetslinjen."
Kanske var de trötta? Mätta? Fartblinda efter alla år i regeringsställning.

Socialdemokraterna hade inte fullt ut lyckats att "få alla med på tåget."
Men till skillnad mot denna, sittande regeringen, hade de den ambitionen.
Högeralliansen har aldrig gjort någon hemlighet av att de vill öka klyftorna.
Öka klyftorna mellan de som arbetar och de som inte gör det.
Att jobb ska löna sej.
De har fått kritik för att pensionärerna ska straffas med att betala mer skatt.
Fått kritik för en inhuman behandling av sjuka.
Men de har också vunnit två val på sagda politik.

Under borgarnas år vid makten har samhället slitits isär. Denna gången inte som ett misslyckande utan som en medveten och uttalad filosofi.
Samhället har splittrats mellan de som har och de som inte har.
Det har gjort det därför att denna regering ser på människor som inte är i arbete som lata simulanter.
Arbetslösa vill inte jobba.
Sjuka vill inte bli friska.
De utanför vill inte tillhöra.
Hade de velat det så hade de oxå haft ett jobb och fått del av kakan.

Jag har inte den synen på människor.
Jag delar inte regeringens analys av det stora flertalet av de som står utan arbete.
Jag tror att de flesta människor VILL tjäna sina egna pengar, VILL tillhöra ett sammanhang,VILL göra någonting meningsfullt, VILLtillhöra den gemenskap som bara kollegor kan ge.
De som kan ska arbeta. Ett samhälle med höga ambitioner om att hålla ihop välfärden måste hålla en låg arbetslöshet.
Men de som står mellan två arbeten, de som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden, de som är sjuka måste oxå ha en rimlig chans att inte bara överleva utan att faktiskt få leva.
Bakom mängder av arbetslösa och sjuka som Reinfeldt dragit åt tumskruvarna på finns barn.
Barn som växer upp i fattiga hem.
Barn vars föräldrar tvingas välja mellan att köpa nya kläder barnet behöver eller mat.

Detta är Alliansens samhälle. Ett medvetet format samhälle.
Detär bra mycket värre än att inte räcka hela vägen trots att strävan o viljan finnes.   
Mer än ett barn på tio räknas av Rädda barnen som fattig i Sverige.
Reinfeldt påstår att det är "vänsterpropaganda" och att Rädda barnen bara ser bidrag som en utväg.
"Bidragsamhället står Socialdemokraterna för" säger stadsministern pompöst.

Fredrik Reinfeldt.
Denna skickliga högerpolitiker.
Han har inför två val lyckats lura i väljare att han går allt mer mot mitten medan han i själva verket bedriver klassisk högerpolitik.
Vi... du och jag som arbetar... har fått någon tusenlapp mer i plånboken.
De som står utanför arbetsmarknaden har fått det betydligt knaprare.
Reinfeldt och hans polare... de rika i Sverige...har fått åtskillnigt mer än någon tusenlapp mer i sin kalvskinnsplånbok.
Har han då lyckats med sitt främsta uppdrag?
Jobblinjen?
Ja säger borgarna.
Nej säger oppositionen.
Det beror nämligen på hur man hanterar statestik.
Hur man än räknar så stiger ungdomsarbetslösheten mer än i de flesta jämförbara länder.
Lösningen på det sägs vara lägre restaurangmoms och lägre ungdomslöner.
Ett försvagande av fackliga rättigher vi under decenium byggt upp.

Jag hoppas innerligt att Sverige har nyktrat till till år 2014 och att vi pekar med hela handen vad vi tycker om det klass samhääe och den människosyn som tillåtits råda i två mandatperioder.
Byt regering 2014.

Puss/Asta