Ska nån annan tvätta din byk?

 

Det pågår en intressant diskussion på Apans blogg om städning där jag verkar vara väldigt ensam om min åsikt. Gå gärna in å läs på Underbara Apans blogg.
Just ensamheten gör mej irriterad... och lite förfärad... inte för att jag inte kan argumentera för egen del utan för att det tyder på att samhället glidit iväg åt ett håll som jag inte är bekväm med.

Frågan är alltså huruvida det är moraliskt riktigt att som en ung å frisk familj använda sej av städhjälp för att "få livspusslet att gå ihop", "kunna spendera mer tid med sina barn", "slippa de äktenskapliga grälen kring städning", "kunna göra roliga saker på sin fritid."
Är det okej, och inte... varför inte?
Är städerskor/ städare sämre människor? Är deras jobb inte viktiga?
Diskussionen handlar även om det är rätt att prioritera skattepengar till detta?
Varför det skulle vara mer fel än att prioritera skattepengar till ROT. 

Jag tycker inte att det är okej.
Åtminstone inte finansierat med hjälp av skattepengar.
Jag tycker att skattepengar kan användas till väldigt mycket bättre saker än så.
Nej, jag ser inte ner på kvinnoyrken.
Jag ser inte ner på städerskor.
Alls.
Att vara städerska/ städare är ett yrke som alla andra om det utförs i trappuppgångar, fabriker, affärer, lokaler, sjukhus osv osv.
Det som jag HAR något emot... jävligt mycket emot faktiskt... är att medel och överklassen skall kunna köpa sej en piga som kommer hem till dem och tvättar deras skitiga kastruller och smutsiga trosor för att medel och överklassen skall kunna få sej lite "kvalitetsmys med familjen."
Det är ju inte kvinnor som VERKLIGEN skulle behöva avlastning som har råd med dessa tjänster.
Ensamstående kvinnor med lågavlönade jobb (som ex inom vården el lokalvården) med häcken full av ungar, plikter och ångest över räkningar har inte råd med dessa tjänster alldeles oavsett hur omöjligt deras livspussel är.
Nej, det är de redan ekonomiskt privilegierade familjerna som har det.
Å som får skatterabatten.
Är det rätt väg att gå?
För ett mer jämställt och hållbart liv?
Vore det inte bättre att a.) fördela hushållssysslorna mer jämt och b.) sänka sina krav. 

Det är inte själva moppandet som väcker något inom mej.
Inte dammsugningen och putsandet av den ärvda spegeln i hallen heller.
Det är saken i sej.
Att sämre ekonomiskt bemedlade människor skall städa hos medel och överklassen.
Som en piga.
Ett tjänstefolk.
Någon skrev i debatten att deras städerska var "Pålitlig men lite slarvig. Att de är pålitliga är viktigt."
Men herre Gud, är det verkligen bara jag som får gåshud av ett sådant resonemang? Som känner hur det gamla klassamhället vi lämnat bakom oss med stadiga steg kommer tillbaka.
Jag är ganska säker på att jag för 15 år sedan inte fått stå så ensam på barrikaden med min åsikt medan den ifrågasattes och förlöjligades.
Något har HÄNT med Sverige under de borgliga åren.
Nåt jag inte tycker om.

Jag är inte helt emot RUT. Bara att RUT skall användas på rätt sätt, till rätt saker efter som det är SKATTEPENGAR.
Skattepengar skall inte användas för att rika människor (nåja) ska få sin byk omskött, drinkar serverade på fest av en bartender eller läxläsning åt sina redan studiemotiverade ungar.
Men goda vän China driver ett eget företag, en slags privat hemtjänst till stor del finansierat av RUT. Det går jättebra för henne och hon gör ett gott jobb för nöjda kunder.
DET är en annan sak. Att köpa in tjänster för att man behöver det.
För att samhället vill erbjuda alternativ inom äldrevården.

Det skulle vara spännande att höra vad ni tycker.
Inte bara ni som håller med mej.
Det skulle vara spännande att få en vink om att det råkar vara så att Apan och jag har olika typer av läsare eller om detta tänk är utbrett även här.  

Puss/ Asta