Det kommer bli dyrt som satan att snåla. Ett sjukvårdspolitiskt inlägg.

I veckan som gått har det på nyheterna talats mycket om att antalet sjukskrivningar ökar och att det framför allt handlar om kvinnor och psykisk ohälsa.
Kvinnor inom kvinnobranscher orkar inte med sina jobb. De blir sjuka av sina arbetsplatser.
Exempel på kvinnobranscher är skola, vård och omsorg.
Områden som under Alliansens åtta år vid makten inte har... ja, hur ska jag uttrycka mej?
Områden som under Alliansens åtta år vid makten inte har prioriterats.
Allianspartiernas förespråkare säger ju motsatsen. Tvärtom har skola, vård och omsorg aldrig tilldelats så mycket pengar som under deras år, det har aldrig satsats så.
Men många med mej upplever nog att det där är bluff å båg. Trixande med siffror, för det är samtidigt så att ihopkopplade larm ljuder allt högre kring vad välfärden har fått betala.
Skolan och förskolan rapporterar om större barn och elevgrupper.
Äldreomsorgen om missförhållande med våra äldre.
Socialarbetare om hemlösa och kring missbrukare som inte får den vård de har rätt till.
Och så vården då.
Det är där kvinnorna arbetar. Det är framförallt där kvinnor blir sjuka.
Unga, starka, kompetenta människor som inte orkar arbeta heltid och som går sönder av stressen som deras urholkade resurser åstadkommer.
Även om inte inlägget handlar om Sverigedemokraterna, för de kan inte få kidnappa varje samtal eller diskussion, så vill jag vara tydlig med att denna krakelerade välfärd inte har med flyktingmottagandet att göra. Det har med de miljarder å åter miljarder som har satsats på att bland annat sänka skatterna. Det har med den medvetet förda politik att vidga samhällsklyftorna som Alliansen gick till val på och sedan också genomförde att göra. Punkt.
 
Själv känner jag bäst till vården, det är därför jag nu utgår från den.
Jag tror att om gemene man kände till hur personalpolitik genomförs så skulle de bli rädda!
Sjukvård och sjukhusen är inte "vilka företag eller vilken bransch som helst."
Det är en samhällsbärande funktion. En funktion som bara måste fungera i ett samhälle.
Vi kommer alla på ett eller annat sätt vara beroende av vården. När vi föder barn, när vi eller våra nära blir sjuka, när våra anhöriga blir gamla.
Sjukvården angår oss alla.
Sjukvården i Sverige är fortfarande på många sätt i världsklass.
Jag hör, så gott som varje dag, patienter och anhöriga som förvånat konstaterar att "alla gnäller på vården men jag tycker den är fantastisk, tycker ni är fantastiska."
Men under mina tretton år som Sjuksköterska så har den stadigt urholkats och försämrats.
Det satsas för lite pengar och/ eller det satsas inte på rätt saker.
De sista sju-åtta åren har mitt yrkesliv (och vad värre är, även mina chefers verksamhet) gått ut på att släcka tillfälliga bränder. När elden stillar sej på ett ställe flammar den upp på nästa.
Under åren... nya projekt, nya satsningar, nya stora planer och flammande förhoppningar som tillslut allesammans utmynnar i ett... ingenting.
Det bidde en tumme.

Låt mej konkretisera det senaste exemplet.
Under åratal har det varit brist på medicinplatser. Så ser det ut i hela landet.
Det har även varit brist på sjuksköterskor. Få eller inga sökande till utannonserade tjänster och bemanningsföretag som fått lösa ekvationen.
Två problem som hänger ihop.
Men nu skulle det alltså lösas.
Ett förslag, så bra att till och med jag som vid det här laget är rätt desillusionerad, blev entusiastiskt. De befintliga medicinavdelningarna skulle minska med fyra platser för att göra dem mer hanterbara.
Ytterligare en medicinavdelningarna skulle öppnas.
Avdelningarnas olika inriktningar skulle förändras och anpassas mer efter behovet.
Allt såg mycket bra ut. Planerna började genomföras. Den nya avdelningen slog upp sina portar.
Men!!!! Man vägrade fortsatt att höja några löner eller att erbjuda högre löner till de tjänster som skulle tillsättas.
Resultatet blev att trötta, slitna, en hel del psykiskt nedsatta sjuksköterskor började söka sej andra tjänster. En slutar, två slutar, när fem slutar har ett hjul sats i rörelse och medarbetare tittar sej ängligt efter livbåtar.
Några kollegor gick till andra landsting, några till kommunen, en del till andra avdelningar inom kliniken.
Inte minst till den fina nyöppnade medicinavdelningen.
Där lönen var bättre, tempot lugnare.
På min avdelning som är värst drabbad av våra fem medicinavdelningar har fjorton sjuksköterskor sagt upp sej inom loppet av ett halvår. Det innebär att vi dagtid är en... tja, sju-åtta sjuksköterskor kvar.
Resultatet så här långt då...
Fem medicinavdelningar som alla har luckor med vakanta tjänster de inte kan fylla.
Få söker och ingen tackar ja till jobb. De vet att stressen är hög och lönen usel.
Hade man gjort precis det man sa. Öppnat en avdelning till och sett till att klara bemanningen/ höjt lönerna/ gjort sej attraktiva så hade även arbetsmiljön påverkats med mer luft i systemet och mindre enheter.
Jag menar, man har ändå pyntat upp... var det 18 miljoner för bemanningssköterskor sista året?!
Men nej. Pengar till höjda löner finns inte.
Nu skvallras det om att stänga min avdelning istället.
För hur bedriva patientvård dygnet runt med sju ssk dagtid och två-tre på natten???
Släcka en brand. Se en annan eld ta fart.

Man behöver inte vara sjukhusdirektör för att förstå att om annonser gått ut i våra lokala halländska tidningar samt i Göteborgs morgontidning med löfte om 25 000 kr i ingångslön för nyfärdiga och efter kompetens för de andra så hade vi haft kö av sökande till tjänsterna.
Man kan... uppenbarligen... vara landstingspolitiker och inte inse att det i längden blivit mer kostnadseffektivt och kompetenssparande än att släcka bränder med bemanningssköterskor, turbyten och inbeordringar.

Jag beskriver min avdelning, min klinik, mitt sjukhus nu.
Samma situation gäller mer eller mindre hela landet och i synnerhet inom medicin som inte på samma sätt som kirurgi och ortopedi kan planera sina patienter.
Gruppen av äldre är stor och växande. Gamla människor slukar mer sjukvård.
Politiker med ansvar för vård inom alla nivåer lovar hög tillgänglighet och stor säkerhet.
Å samtidigt flyr sjuksköterskorna.
Hur går det ihop?

Puss/ Asta. Legitimerad Sjuksköterska och snart inom sjukskrivningsstatistiken igen.

Öppet brev till Mikaela Waltersson (M)

 

Öppet brev till Mikaela Waltersson (M)

Du är högsta ansvariga politiker för Hallands sjukhus .
Därmed ytterst ansvarig för vården hallänningarna erbjuds och för att hårddra det, min högsta chef.
Hej på dej du!
Hur tycker du att det går för dig?

Mitt namn är Anneli Lodén.
Jag är legitimerad Sjuksköterska på Hallands sjukhus Varberg.
Anställd sedan 2002 inom verksamhetsområde 1, medicinkliniken.
Jag har hunnit se många somrar komma och gå inom mitt yrke.
Många kollegor likaså.
Vi har kämpat på. Genom besparingstider, genom magsjukor och genom somrarna.
Somrarna i Halland som alltid innebär en extra belastning, särskilt inom medicin, ett område som inte går att planera.
Halland har en växande befolkning. Vi har även, liksom landet i stort, en växande åldrande befolkning. Gamla människor blir sjuka. Sjuka människor har rätt till vård.
Allt sådant känner du säkert redan till?

I Halland bedriver vi billig och effektiv vård.
Vi har stora vårdavdelningar och vi har Sveriges lägst betalda sjuksköterskor.
Jag vet inte om du känner skam eller stolthet över det?
Vi har under åratal försökt att effektivisera vårt sätt att arbeta.
Vi har sparat och vi har slitit.
Ända sedan avdelning 4A stängdes för 7-8 år sedan har medicinplatserna varit för få i Varberg.
Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor har tillsammans försökt att, lösa detta.
Belastningen har senaste året blivit ännu högre. 

Vården blir allt mer avancerad. Vårdtider kortas mer än vad patienter mår väl av.
Allt fler söker vård, allt fler behöver den inneliggande.
Den åldrande befolkningen blir inte bara större som grupp, vi kan idag göra mer för dem, behandla dem på ett annat sätt än för bara 10-20 år sedan.

Sjukvårdspersonal bränner ut sig. Unga, kompetenta människor med stor kunskap och med omsorg om patienterna går in i väggen för att de inte hinner med än det mest basala med patienterna.
Tid för samtal, för reflektion, ja för att hinna gå på toaletten finns inte.
Med 10 patienter per sjuksköterska som vi haft sista tiden är det svårt att komma ihåg ett ansikte på varje patient. Att dessutom ha kontroll över nutrition, elimination, smärta, oro, sår, potenta läkemedel, vitala parametrar, anhöriga osv är än svårare.
Att ha det så går för en tid Mikaela Waltersson, men det går inte hur länge som helst.
För att vårda svårt sjuka människor med allt vad det innebär krävs en personal som inte själv går på knäna. Som inte själva har bröstsmärta, sömnsvårigheter eller värk i sina ryggar till följd av arbetsbelastningen.
Flera av oss är sjukskrivna för utmattningssymtom. Mellan 13-15 stycken sjuksköterskor har slutat senaste året, flertalet av dem för att de inte orkade tempot. 4-5 stycken är tjänstlediga och prövar annat.
Kvar finns nyfärdig personal som får krav på sig som om de vore långt erfarnare än vad de är vad det gäller ansvar, handledning och annat som kommer ovanpå själva vårdandet av patienter.
Kvar finns några få erfarna sjuksköterskor som får dra ett enormt lass.
Kvar finns kaos och brandkårsutryckningar och en evig stress och uppgivenhet.
"Det finns inga sjuksköterskor att söka" får vi ständigt höra när vi undrar över alla luckor i schemaraderna som vi själva får lösa/ beordras in för. .
Varför är det så tror du Mikaela?
Törs vi gissa på låga löner och usla arbetsförhållanden?
Hallands landsting har som mål att bli bland topp 5 av landets mest attraktiva arbetsgivare!
Tillåt mig gapflabba. Eller storgråta. Det är något väldigt sjukt med en arbetsplats som äter upp sin personal inifrån.

Jag har en treårig högskoleutbildning. Jag har en fil kand i omvårdnad.
Jag kan väldigt lite om ekonomi och budgetbalanser.
Men ett förstår till och med jag. Det finns en gräns för hur mycket som går att spara om man samtidigt har som mål att bedriva en patientsäker vård.
Det finns en gräns när besparingar plötsligt blir till kostnader i stället.
Det finns en punkt när medicinkliniken i Varberg kommer att rasa som ett korthus.
Samtliga medarbetare på Hallands sjukhus Varberg VO1 verkar överens om att läget är ohållbart. Läkare, sjuksköterskor och chefer kan inte längre stå upp för den vård vi ger. Den vård du utlovar hallänningarna så som säker och högkvalitativ.

Vad tänker du göra åt det?
Tacksam för svar.

Anneli Lodén

Öppet inlägg till landstingspolitikerna i Varberg

Jag är Legitimerad Sjuksköterska på en medicinavdelning i en liten stad i Halland.
Jag är stolt över mitt yrke!

Avdelningen jag arbetar på har 29 sängplatser. Vår inriktning är mot kardiologi och nefrologi (hjärt- och njursjukvård) men vi har även allmänmedicinska patienter.
På avdelningen har vi möjlighet att hjärtövervaka 8 patienter med telemetri och vi utför även påsdialys på en del våra njursjuka.
Varje sjuksköterska ansvarar för 6-8 patienter ihop med en undersköterska dagtid och en halv undersköterska kvällstid. Tämligen ofta har vi överbeläggningar i behandlingsrum och korridorer.
Jag skall under mitt arbetspass dela och administrera läkemedel, observera patienternas vitala parametrar,
sätta dropp, ge injektioner, ta ven och kapillärprover.
Jag ska ansvara för omvårdnaden med allt vad det innebär. Riskbedöma gällande fall, undernäring och trycksår. Dela mat, mata, byta blöjor, vända, ta hand om dementa, hjälpa patienten med dess hygien.
Jag ska byta perifera infarter, hålla kontakt med kommunsköterskor, anhöriga, sjukgymnaster.
Jag skall ronda med läkaren, ha koll på patientens tillstånd och utföra rondåtgärder.
Jag skall utanför kontorstid göra självständiga bedömningar kring patienternas tillstånd, förbättringar men framförallt försämringar. Jag kan samtidigt ansvara för en patient med pågående hjärtinfarkt, utreda en infektiös patient med div prover och odlingar, sköta dialys och se till att den dementa inte rymmer.
Det åligger mej att handleda studerande och nya kollegor. Jag måste vidare dokumentera allt jag gör.
Detta är ett axplock ur min dag.
Jag har en treårig högskoleutbildning och 10 års erfarenhet inom yrket.
Jag tjänar på en heltid 24000 kr/ månad före skatt.
FÖRE skatt!
Nyfärdiga kollegor går in på en lön på dryga 22000 kr.
Å jag upprepar, efter 10 år och med massor av kompetens och erfarenhet så tjänar jag 24000 kr.
FÖRE skatt!
Hallands landsting ligger i botten på löneligan. Vi bedriver Sveriges billigaste vård.
Pressar oss ständigt och hela tiden för patientens skull, för verksamhetens skull.
Springer fortare, reflekterar mindre.

Snart sägs de nya lönerna vara klara. Även detta året har det dragit ut på tiden.
Inför ny lön så har man med sin närmaste chef, sk första linjens chef, haft medarbetarsamtal där jag som anställd får motivera varför jag är en tillgång för avdelningen.
Det räcker nämligen inte med att sköta sitt jobb. Nej, det gäller att ta på sej extra ansvarsområden, gärna gå utbildningar, se till att man utvecklas.
Därefter har man lönesamtal med sin chef.
Hur ser hon och hur ser jag på mina prestationer och hur väl har jag uppfyllt målen?
Vissa extrauppgifter tar en massa tid. Vår medicinansvarige och våra huvudstudenthandledare lägger massor av tid och möda på sina uppdrag.
Hur belönas det?
Tja, inte alls skulle jag vilja säga.
När det kommer till de nya lönepåslagen handlar det om hundralappar. Nån hundring eller två till den som inte engagerat sej så mycket eller som fortfarande är ny. 4-500 kr kanske till den eller dem som bär avdelningen på sina axlar.
FÖRE skatt.
Min närmaste chef, henne som jag har medarbetarsamtal och lönesamtal med, kan bara beklaga.
Hon uppskattar sina medarbetare, säger sej vilja visa det, men saknar både pengar och mandat för att ge oss mer.
Det i sej är heltokigt eftersom alla egentligen har rätt att löneförhandla med lönesättande chef.

Arbetet i sej är tungt.
Många av oss, kvinnor och män i sina bästa år, uppvisar stress och utbrändhetssymtom.
Sömnsvårigheter, halsbränna, huvudvärk, ångest, labilitet, depression osv.
Många av oss medicinerar med antidepressiva läkemedel och sömntabletter till natten.
Många slutar för att de inte orkar med. Det gäller i synnerhet de som är nya i yrket.
Nåt är sjukt på en sådan arbetsplats!
Att då, dessutom, få medarbetare som utöver de arbetsuppgifter som åligger dem, utföra extrajobb och gå utbildningar för så simpla pengar att det efter skatt blir till nån pizza el två extra i månaden är inte hållbart.
Jag hör det ofta bland kollegorna, uttryck som "Jag skiter i det här för dom pengarna, jag kommer hit, gör det jag ska och sen får det vara bra." Vem kan klandra dom?
Den låga lönesättningen och den urusla löneutvecklingen är ett direkt hot mot verksamheten och kompetensen eftersom den hånar medarbetarnas vilja till att utvecklas och driva saker och ting framåt.

Hur tänker ni som är politiker och skall serva invånarna i Halland med vård?
Ni lovar guld och gröna skogar, men vad tror ni sker med en vård som bedrivs av så stressad och pressad sjukvårdspersonal?
Vad händer i förlängningen med patientsäkerheten och kvaliteten?
Vad händer med personalen?
Bryr ni er ett dugg? Ett år när det inte är valår?




/ Asta