En vacker måndag

1. Förälskade mej i den här bilden och i det här budskapet som talade rakt till mitt <3.
Den ska jag printa ut och ha på ett välplacerat ställe där jag ser den ofta.

2. Idag gick det så himla bra på praktiken. Cellprov, patientmöten, inskrivning och information gick som hejsan. Första dagen på denna praktiken som jag kände mej riktigt avslappnad och nöjd med mej själv.

3. Solen sken idag och även om jag var inne och arbetade under hela tiden så spred sej vårkänslan in genom fönstret och in med patienterna.

4. Börjar inte förrän 11:30 imorgon så jag unnade mej en powernap efter jobbet och det var vansinnigt skönt. Få saker är så härliga som en eftermiddagslur.

5. Jag har haft ro, ork och tålamod att umgås med mina älsklingar under kvällen.

6. En vän erbjöd mej en lösning för förlossningspraktiken i Borås. Det är inte klart å inte säkert att det blir så men bara att hon tänkte på mej (fast gudarna ska veta att hon har eget att tänka på) gjorde mej så rörd och varm. Det finns genuint snälla människor. Det finns det.

Hoppas att måndagen varit snäll mot er oxå.

Puss/ Asta

Måndag i en shoppoholicers liv

 

Hur sött är inte det här lapptäcket från Lindex?
Ja, ÄNNU sötare än på bild faktiskt.
Den har mormor Asta shoppat. Till lilla Olga-Konrad som ännu ligger i sin mammas mage.
Det kommer bli kanonfint till ett vitt gammaldags brodyr överlakan i vaggan som gammelmorfar gjort.
Hade jag varit en bättre mor å mormor hade jag så klart sytt ett själv.
Men nu är jag inte det och äger ingen symaskin och detta är ett urgulligt substitut.


Hur fin är inte den här toppen från HM då?
Draperad för att dölja lite här å där men ändå kvinnligt tajt.
Den har Asta oxå köpt. Till sej själv.
Sjukskriven, psyksjuk å pank som hon är.
Hon tyckte liksom hon var värd det idag.

Det är en strålande måndag.
Hela dagen blev på nåt sätt bra när jag vaknade så tidigt och vägde in mej på min målvikt.
Å så skiner solen. Bara det!
Jag var ju hos doktorn idag och idag var jag bara tvungen att säga det precis när jag skulle gå...
"Jag tycker att du är underbar. Så klok och varm och empatisk. Å det är inte bara jag som tycker det, det säger alla om dej bara så du vet." Jag tror bestämt doktorn blev glad.
Doktorn tycker att jag har bråttom. Att jag är för otålig.
Han är fantastisk för varje symtom, varje upplevelse av mitt mående jag beskriver kan han förklara.
Fysiologiskt och pedagogiskt.
Han tar sej tid och han resonerar med mej så att vi är ense.
Å jag får väl inse att det TAR tid. Å att ingenting blir bättre om jag "låtsas" vara frisk. Det kommer att funka. Ett tag men inte i längden.

Det var min måndag. Har börjat känna mej lite mör nu.
Hoppas på tidig sänggång med min bok.
Hur har ni det?

Puss/ Asta

Den första måndagen

 

Det är måndag.
Mitt livs första måndag utan en mormor i livet.
Så mycket man tar för givet, så mycket man aldrig lär sej...
En bortskämd känsla av att den som alltid funnits för en alltid ska fortsätta göra det.

Så mycket ansvar att axla. Att vara äldst. För även om mamma fortfarande finns så är det så.
Den som har ansvar. Den som ska vara starkast, samlande, "där."
En märklig... tung och ansvarskrävande känsla... som jag inte räknat med.
Det finns så mycket problem i familjen. Massor. Massor. Massor.
Så många som är så trasiga.
Skit med.

Å ändå.
Livet går vidare.
Jag har unnat mej en lugn morgon och förmiddag.
Druckit flera muggar kaffe.
Solen skiner, luften är kall men klar och altandörren står öppen och släpper in den.
Gottfrid påtar i trädgården. Gräver i gräsmattan. Fåglarna kvittrar som om de tagit amfetamin eller nåt.

Jag har gått ner 2 kg i vikt denna veckan. Väl mycket faktiskt men jag har varit tuff oxå.
Jag har lätt för "antingen eller"... att käka sanslöst med onyttigheter eller att vara vääääldigt spartansk och hård mot mej själv. Mellantinget är svårare.
Så brukar jag ju inte orka dieterna någon längre tid heller utan faller tillbaka.
Men just idag ger jag mej själv en klapp på axeln.
Jag ska belöna mej själv med nåt fint i två steg. Något jag vill ha när jag nåt 60 kg.
Nåt mer när jag nåt 57 kg. Om jag kommer dit, andra målet känns skit samma.

Hoppas ni har en fin måndag mina vänner. Var rädda om er.

Puss/ Asta

Måndagmorgon. På alla sätt.

 

Lite samlade tankar så här måndagen den 21:e januari.
Varför jag redan är vaken kan ni läsa om i inlägget nedan.
Om ni sitter å undrar över det menar jag...

Jag har inte bloggat på denna portal i ens ett år.
Det är 11 månader eller nåt sånt.
På den tiden så har jag haft över 12300 besök.
Å då spårar jag inte mina egna besök, vilket kanske är synd för då hade det varit det femdubbla.
Det är kanske inget i bloggsammanhang att skryta med, jag är knappast nån elefant på området men jag är så FRUKTANSVÄRT glad och tacksam över er allesammans.
Knappt någon kommentar är taskig.
Bloggtrollen tappade bort mej när jag bytte portal.
Kan ni gissa vilket enskilt inlägg som haft flest besök?
Så klart ni inte kan...
Det är "För alltid"  mitt första inlägg efter att Märta dött. 495 st valde det.
Det som är näst mest besökt är ett jag skrev och hade mage att kritisera en större bloggare, Lady Dahmer, jag antar att det mest var hennes läsare som var nyfikna på det.

Hör ni, det är måndag som sagt.
Veckans stora "starta om dag."
För min del innebär det att jag ska börja jobba igen.
Jag är lite ängslig för hur det ska gå.
Eller ja, jag litar på rutinen som jag har i ryggraden och jag ska göra första passet med Systera Mi men ändå, kommer jag att palla vardagen? Kraven? Stressen?
Vi får se.
Än mer ängslig för att behöva lämna Gotte ensam lite längre tid för första gången.
3 timmar.

Jag har under senaste veckan börjat bygga goda vanor som jag helst vill fortsätta med även nu när jag börjar jobba.
Som att dricka mycket vatten.
Jag dricker extremt lite om jag inte "jobbar på det."
Men Varbergsvattnet är skitäckligt.
Jo faktiskt.
Jag har även börjat vara ute mer.
Gå längre rundor.
Lite snabbare.
Det är enklare nu när Märta inte finns och ska stanna varannan centimeter för att lukta.
Av sorg har jag tappat ungefär 1,5 kg i vikt (lite snålt kan man tycka, där kunde Gudarna gott kompenserat mej bättre... men, jag sörjer fortfarande så...)
De kilona vill jag helst inte äta upp igen.

Vardagen är full av mysterium.
Köpte ett litet paket hundben till Gottfrid igår för lånade pengar.
Som han skulle få när jag gick till jobbet.
Han fick ett i går.
Nu hittar jag inte dom hur jag än letar...
Kan vi verkligen ha haft inbrott i natt?
Kan de ha gått in här å sagt:
"A men va FAN, dom har tjocktv! Ja då får vi ta hundbenen istället!"
Utan att jag eller Gotteman vaknat?
Märkligt.

Puss/ Asta

Å det är måååååndag morgon, å mitt huvud känns så tuuuung

 

Måndag igen.
Idag har jag lite svårare för att känna mej pepp och positiv.
Jag vet inte riktigt vad det är.
Jag känner mej en smula nedstämd, jag ältar gammal skit.
Sånt som inte går att förändra, sånt som jag sagt att jag förlåtit men inte riktigt har, sånt som jag själv är en del i. Jag går här å muttrar, grälar, i mitt huvud och inte ger det särskilt mycket energi inte...
Jag är oxå en kvinna som är väldigt påverkad av vädret.
Skiner solen eller det åtminstone är uppehåll så känns livet enklare än sådana här dagar när det blåser som fan och regnet piskar från alla håll.

Men! Måndag är alltid måndag och för mej är det en dag synonymt med att få starta om, ta nya tag och stryka ett sträck över gamla misslyckanden.
Måndag är en dag när man kan lämna den gamla veckan bakom sej å vända blad i almanackan.

Idag är jag tacksam över...

♥ Mina barn, mina hundar, mina nära å kära. De finns alltid med. På alla måndagslistor.
♥ Att jag har haft en på många sätt fin helg.
♥ Att jag är ledig TVÅ dagar den här veckan (onsdag å torsdag) och inte en som jag först trodde.
♥ Att Frölunda vann hockeyn igår.
♥ Att lönerna har kommit

I denna veckan ska jag...

♥ Försöka tänka på vad jag äter.
♥ Lägga mej tidigare o gå upp tidigare
♥ Flytta upp till äkta sängen och sova med maken istället för prinsen (det är en svår utmaning det.)
♥ Kanske träffa pappa å hans fru
♥ Ta hand om mej lite bättre

Hur känns er måndag?

Puss/ Asta

Tack Gode Gud det är måndag.

 
Ibland kör jag ju en "positiva listan" på måndagar vilket är ett bra sätt att starta upp veckan på.
Öva sej på att känna tacksamhet.
Min bloggkollega Freja inspirerade mej idag.
Tacka henne... för att ni får er NÅGOT annat till livs än antirasistiska inlägg.

Såååå...
Idag är jag tacksam över...

♥ Att det inte är så många dagar kvar till lön.
Att vi faktiskt HAR två (usla måhända) löner.

♥ Att Märta är piggelin

♥ Vi hade en fin promenad jag å vovvarna (och det regnade inte ens.)

♥ Att miljöträningen med Gotte-mannen gick så bra idag.

♥ Att jag har varit ledig idag.

♥ De utmärkta programmen "Sommarpratarna" och "Ensam mamma söker" som jag har tittat på.
(Kvinnor skall eg inte säga så om andra kvinnor men jag får verkligen ha skämskudden framme när mamma Cecilia pussar samtliga sina kavaljerer inför varandra på stan.)

♥ Jag håller på att längta ihjäl mej efter barnen... men de verkar ha det bra i alla fall.

♥ Jag har massor av hull att ta av om jag blir sjuk (nej, nu var jag ironisk.)

Sov sött.

Puss/ Asta

Tidig start på veckan

 

Ohhh shit vilken natt det har varit.
Somnade sent, efter 02... som alltid numera och vaknade sedan någon gång i timman.
"Den lilla mannen" har varit orolig, bytt läge och väckt mej flera gånger.
Kisseriet/ bajseriet har gått skapligt sista nätterna men i morse vaknade jag (igen!!!) av att maken svor ute i hallen påväg till jobbet.
Då var där X antal bajshögar och kissepölar och jag klev upp, sanerade, körde igång tvättmaskinen och tvingade mej kvar uppe.
Ikväll ska jag jävlar mej vara trött!
Vovsingarna å andra sidan snarkar gott ute i köket på madrassen bland täcken å kuddar utan ett enda problem i hela världen.

Jag har haft en bra helg.
Kära vänner över på middag i lördags. Trevligt och opretentiöst  som vanligt.
Å så bio igår då.
Idag jobbar jag, enkelkväll, för att sedan vara ledig två dagar innan intensiva veckor av jobb, fackliga kurser, after work och annat.
Trevligt i sej mycket av det, men ni vet hur jag är... mmmm, blir stressad av en massa saker inbokade och trivs bäst hemma med mina hundar.

Hösten har tagit Halland i besittning ordentligt sista dagarna.
Igår invigde jag nya vinterjackan utan att det kändes ett dugg överklätt.
Hade förvisso tunna kläder under. Temperaturen ligger kring en 12 grader.
Det är grått och fuktigt ute.
Jag föredrar ju helt klart höstsol, men vi har hittills haft en fantastiskt fin höst tycker jag och detta murriga har sin charm det med.
Det luktar så gott om hösten, löven prasslar när man går, allt är så stilla även om det blåser.
Min Mini muttrar alltid "jag hatar hösten" och jag har så svårt att förstå det.
Jag älskar denna årstiden, älskar den!
Den är som bomull för själen och det behöver jag sannerligen.

Då sparkar vi igång den här veckan då.
Ska vi enas om att den kommer att bli helt okej?!

Puss/ Asta