Nä. Ni tyckte inte så mycket nä.

Ingenting? Cirka 100 personer har läst inlägget om husfridsknull men två, varav en är troll, tycker någonting?
Varken bu eller bä. Okej.
Synd... för jag tycker det är spännande ur flera olika perspektiv som kunde varit intressant att diskutera... men jag antar att ni är för pryda, för lyckligt gifta, för oskuldsfulla för ämnet.
Synd även ur aspekten att jag tycker det finns många spännande ämnen på frågan relationer.
Som "Vad kärlek är", "Är det bara romantisk kärlek som duger för äktenskap", "Kärlek som startar om,"och en massa annat. Hojta om ni ångrar er.
Proppfulla och ostädade garderober lämnade er oxå kylslagna, medan två stycken av ca 200 läsare reagerade på sorg + ett gäng på facebook.
Vad vill ni jag ska skriva om då? Vad engagerar er? Vad får er att tycka till?
Jag kan inte lova att det bara blir de ämnena men vi kan ju jämka lite från båda sidor tänker jag.
Okej. Vi går vidare.

Idag är sista "lediga" dagen. Eller egentligen sista dagen för uppsatsskrivning.
Hittills har jag inte suttit en minut. Jag har umgåtts med min födelsedagskille extra mycket och varit i grannstaden för att lämna tillbaka böcker.
Imorgon är det skola igen och bortsett från att det innebär upp i ottan ska det bli riktigt trivsamt med föreläsningar, lunchlåda och lite socialiserande igen.
Nu bränner vi av de sista två veckorna i skolan och sen är det... ta daaaa... sommarlov. Eller nä, det är det ju inte för jag ska jobba men 2/3 av utbildningen är klar och det är med väldigt dubbla känslor.
Hur snabbt gick inte det här?
Och hur mycket "idol" var det inte för mej när jag betraktade min kollega förra sommaren som läst två terminer "Wow, vad mycket hon måste kunna!"
Nu är jag själv där och jag är väl inte fullt lika imponerad över mej själv.

Gottfrid har tagit födelsedagen med ro. Han fick spagetti å köttfärssås till frukost och grillad kyckling till kvällsmat och dessutom ett jättestort ben som underhöll honom nån timme eller nåt. Nu ligger det väl nedgrävt någonstans bland alla andra ben han fått. Den som spar han har tänker Gottfrid.
Det är ett synsätt han inte fått av mej ska gudarna veta.
Vi har gått två långrundor och han har fått bada. Och jagat efter svanar. Innan vän av ordning, kanske i form av "Anonym" kommenterar det så vill jag säga att, Nej... det fick han inte, han gjorde det ändå.
Och inget fjäderfä kom till skada. Till skillnad från kycklingen vi åt upp.

I övrigt har jag plockat en jättebukett med liljekonvaljer, lagat mat, duschat barnbarn, tvättat håret och målat naglarna.
Tja, det var denna dagen det.

Puss/ Asta

Den 16:e maj 2016

Dagen kom å gick. Jag fick det här fina linnet och kaffe på sängen av Mini å Noah.
Älskar det, hade nog aldrig "sett" det själv på galgen men på har det blivit mitt favoritplagg.
Känner mej fin i det.

Min vän Cissi hämtade upp mej och vi åkte in till stan för lunch.
Åt thai mat och drack en öl och det var så härligt att ses igen. Hon å jag ses så sällan, men känner varann så väl att vi är familj och samtalet tar vid där det slutade sist.
Efteråt gick vi i affärer och jag provade byxor i samma tyg som linnet.
Rätt coolt men jag hade inte råd. Provade en blus som jag sneglat på länge...


och som var döfin på (very me) men kände att jag inte hade råd med den heller.
Det blev ett linne som Big Ass Fashion tipsat om för 150 spänn och så hade jag 100 kr innestående bonus så gick det på en femtiolapp...


Tog det i svart men det syns bättre i grönt så...
Perfekt, visar klyfta men pösar över magen.
Vi hade en jättetrevlig dag tillsammans och trots att jag missade pluggtimmar var det sååå värt det.
Fick en biljett till Badjävlar i sommar av Cissi som jag verkligen ser fram emot att gå på.
Jobbade typiskt nog den kvällen och tidigt dagen därpå, men hoppas att de löser det schemaansvariga så jag kan gå.

Av maken fick jag presentkort på Indiska som jag blev glad för. Ska snart se till att göra mej ett besök dit. Och sen har jag fått så många fina hälsningar på facebook och sms. Och jag har pratat med en kär blogg och facebookvän i telefon som alltid säger så smarta och stärkande saker.
Tack alla. Det värmer <3

Annars har jag känt mej ledsen idag. Riktigt ledsen.
Jag tror det är en blandad kompott, kanske allra mest en saknad efter mina föräldrar, en sån jäkla sorg över att det är som det är. Och så min vän. Och så den här D-uppsatsen som känns övermäktig och att vara ensam med den när alla andra är två och barn som inte hört av sej...
Blandat som sagt.
Har relativt lätt för att känna oro eller lätt ångest men det är ganska sällan som jag känner mej ledsen.
Men idag har jag varit så där "jag- börjar-snart-gråta-ledsen" stora delar av dagen.  Så där att ögonen svämmar över av vissa grattishälsningar.
Inte så likt mej och himla jobbig. Jag vet inte om allt blir större för att man fyller år.
Äsch dumt i alla fall, dumt och kontraproduktivt.

Men hur som helst. Fyrtiosju år har jag blivit. Dagen har kommit och gått.
Och än är jag med. Bara det!

Puss/ Asta

Nykär i min prins

Jag känner mej nykär i denna kille. Mannen i mitt liv. Karln i huset.

Nästan allt jag har, allt jag gör i livet är medelmåttigt.
Men den här grabben alltså! Han är så jäkla bra att bara superlativ gör honom rättvis.
Vackrast. Snällast. Stabilast. Lugnast. Sötast.
Lätt! är han den bästa hund jag någonsin mött.
Jag har tränat väldigt lite med honom och förtjänar egentligen inte en hund som han.
Han har fostrat sej själv i mångt och mycket. Det jag har gjort är att alltid älska honom, alltid berömma det som är bra och alltid varit väldigt fysisk med honom. Han sover ju alltid med mej, sitter mycket i knät och om han inte får det så ligger han på mina fötter.
Men det sa ju redan Astrid Lindgren: "Ge hundarna barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sej själv."
Han har en så vänlig själ och jag kommer aldrig att få en hund som honom igen.

Han är fyra år om några veckor... valpen jag föll för på internet och sen inte kunde sluta tänka på trots att jag inte tänkt mej valp just då. När vi skulle åka ner och titta på honom när han var sex veckor sa jag till familjen "Jag tar honom bara om jag känner att det är helt rätt, om det är ögonblicklig kärlek."
Det var det.
Jag har aldrig ångrat mej. Han är gudasänd min pojk.
Nu börjar han bli vuxen och han har egentligen aldrig haft några riktiga trotsperioder eller gett mej skäl till oro. För nåt halvår sedan försökte han en handfull gånger sätta Noah på plats. Han tyckte väl att "valpen" var stor nog att inordna sej i ordningen... Gottfrids ordning... först kommer mamma, sen kommer Gottfrid och sen kommer resten.
Jag fick sagt till ordentligt några gånger och sen försvann det. Gottfrid älskar sin valp och är tålmodig och orolig när han inte själv har koll på honom.

Jag är så tacksam för att få vandra på samma stig som denna vackra kille. 
Och jag njuter av att han är fyra år. Inte gammal men inte unghund.
Klok, sansad och utblommad rent fysisk.

Han var värd att kyssa många grodor för.
Min prins.

Puss/ Asta

Bild: Första mötet. Asta 43 år och Gotte 6 veckor.Jag tycker kärleken syns...