Visar inlägg med etikett oktober-14. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett oktober-14. Visa alla inlägg

söndag 26 oktober 2014

Officiellt



Som jag berättat innan så avslutar jag varje dag med att tänka över vad jag är tacksam över med just denna dag.
Idag kör vi en officiell variant på bloggen.

Idag... denna sista söndag i oktober 2014 som aldrig kommer igen... är jag tacksam över följande:

Att min make lagt ner hela söndagen på att tapetsera klart mitt rum.
Nu är det finlir kvar bara, tillbaka med listor, skära av tapetvåderna längst taket å så där.
Maken som är både lat å trögstartad är otroligt händig när han väl tar sej för någonting.
Han svär å grymtar och klagar över hur jävla dåligt det blir men han är verkligen jätteduktig.

Att sonen kom hem idag.
Jag älskar när vi är många, när vi är storfamilj igen. Jag har lixom inte vant mej av vid den känslan och det livet som jag levt så länge.
Ikväll har köket varit fyllt av familjemedlemmar, prat, skratt, diskussioner.
Då trivs jag!

Tog en underbar promenad med min Gottfrid. I 1,5 timma gick vi, långa stycken utmed ett blyertsgrått stormande hav.
Gottfrid badade, rullade sej i sand, jagade fåglar, sprang efter pinnar. En lång stund satt vi tätt intill varann å spanande ut över havet.

Gottfrid i sej. Han är mitt i sina tonår och så behaglig att ha å göra med.
Har honom nästan alltid lös och vid möten med människor så ignorerar han bara.
Han är så kärleksfull, så enkel.
Han är ganska "ouppfostrad" om jag ska vara ärlig. Hans fina lugna sätt är goda gener och all kärlek å kontakt som jag har investerat i honom.
Jag får aldrig mer en hund som honom.

Att lyssna om och om igen på Amanda Jenssen "When we dig gold in the USA" och få ståpäls. 

Att unna sej en rejäl bit söndagschoklad... Marabou salta mandlar... och skita i dåligt samvete.

Noahs uppenbara lycka att få se mej efter att ha varit iväg på utflykter hela dagen.
Hans lilla ansikte strålade å han skrattade gurglande bara jag närmade mej.

Fått vara ledig i tre dagar och ta tag i både lättja och viktigheter.

Vintertid. Jag älskar när klockan ställs tillbaka. 

Vad är du tacksam över med just denna dagen?

Puss/ Asta

fredag 10 oktober 2014

Lite näring till själen.


En fredag som började ganska så skruttigt tog sej ändå efter frisk luft och umgänge med några av dem jag älskar allra mest.
Tänkte visa lite bilder. Mobilen gör ingenting rättvist men ni får liksom föreställa er...

Havet var så där blyertsgrått och vågorna rullade upp. Skummande å vita.
Jag tror faktiskt att det är då... och så... jag älskar havet allra mest.



Turisterna har åkt hem, stränderna ligger öde och kilometerlånga. Dessvärre fulla av blöt illaluktande tång men det är smällar man får ta. Ordentligt på fötterna så klarar man det mesta i livet.
Å Gotteman, han älskar det!



Är det bara jag eller har han blivit vackrare under natten min påg?
Trots att jag ser honom varje dag så häpnar jag fortfarande över hur snygg han är!
Min vackra, vackra prins.



Vi gick på ett ställe där vi aldrig gått förrut. Följde en stig vi aldrig vandrat.
Å mitt bland allt det sprakande gröna, röda, orangea, gula och bruna stod det här kala trädet.
Nästan lite magiskt.



Efter en lång runda var det skönt att komma hem till de här gullungarna igen.



På kvällen var jag lite barnvakt åt denna pojken. Vi skulle käka och mormor har varit med förr.
Han fick en näve spagetti och jäklar vad det höll honom sysselsatt.
Trots sammanlagt säkert en meter spagetti lyckades han inte få i sej en centimeter av pastan.
Hala små rackare det där :)



Mamma å mormorhjärtat fulltankat av kärlek. Lite vind mellan öronen och en dimmig horisont så blev det en hyfsat fin fredag ändå (sade hon med munnen full av Marabou mjölkchoklad med salta mandlar.)

Puss/ Asta