Söndagskänslan

Söndag och det har varit en fantastiskt skön, kravlös helg som jag inte har gjort någonting på. Precis vad jag behövde.

Imorgon börjar andra omgången praktik på Mödravården och det ska bli fantastiskt roligt att komma tillbaka. Det känns som om jag lärt mej en del sedan förra omgången men framför allt som om jag vuxit som människa sedan dess. Jag har lärt mej en massa om mej själv och det är en av två saker som är otippade med denna Barnmorskeutbildning.
1.) Att jag lärt mej minst lika mycket om mej själv och förändrats i min person som jag har lärt mej obstetrik och gynekologi och
2.) Att det varit så mycket enklare och roligare än vad jag trodde.
Alltså missförstå mej inte, Barnmorskeutbildningen är väldigt komprimerad och intensiv men jag hade förväntat mej att den skulle vara tuffare rent psykiskt.
Att det skulle vara jobbigt att vara student igen, att jag skulle känna misstro till att jag duger, att jag skulle tvivla, klappa igenom i ångest osv men ingenting av det har hänt.
Praktikerna är bara spännande och roliga... krävande med... men fantastiska och jag har inga problem med att släppa min prestige med att vara kunnig å erfaren sjuksköterska till att bli okunnig student.
DET är en ny upplevelse för mej. Nya situationer utan kontroll har jag alltid haft svårt att hantera med mycket oro och känsla av att inte duga eller räcka till.

Denna omgång på Mödravården skall jag handha de mer komplicerade graviditeterna och sen ligger mycket fokus på preventivmedelsrådgivning. Barnmorskor har ju egen förskrivningsrätt på preventivmedel och för att få den rätten måste man ha 30  timmar preventivmedelsrådgivning dokumenterat.
Precis som man på förlossningssidan ska ha haftt hand om 100 kvinnor och förlöst minst 50 av dem för att få sin legitimation.
Jag har ägnat några timmar under helgen åt att repetera preventivmedel, biverkningar, hormoner och annat. För få timmar men det får duga, innan jag somnar skall jag läsa igenom kapitlet i en av våra böcker med.

Helgen då.
På lördagen var jag bland annat i stan och köpte den här jackan som är på bilden. Har haft min faaaantastiska vinterjacka i fem-sex år nu och i fjol gick dragkedjan sönder, muddarna var luggslitna. Den var så där... rätt ful... men täckte gumpen, hade ett tyg som dregel inte syntes på, stora rejäla fickor som alla hundägare älskar. Den var perfekt när det kom till att vara praktisk.
Denna är inte helt hundra men den första jag provat och faktiskt gillat så den fick det bli. 20 % på ett köp på Lindex gjorde att den kostade strax över 500 ingen så bra pris. Kom på nu att jag har faktiskt provat en jacka som var både snygg och jävligt hundpraktiskt. Men det var på Intersport och den kostade 2400 kr vilket inte en student med en fattig verkstadsarbetare till man kan unna sej så... bra nog denna.
Idag har jag lagat mat, pluggat lite som sagt, bakat bullar och nu sitter jag här med färg i håret så att jag ska se en smula anständig ut imorgon när jag är på praktiken.

Hoppas att ni med har haft en härlig helg?

Puss/ Asta

Familj

Det finns ett ordspråk som jag avskyr mer än andra, till å med mer än klyschiga Carpe Diem, och det är "Det som inte dödar härdar."
Så är det kanske för vissa. För mej är det inte så.
Man lär sej av livet hela tiden, vissa saker efter ett misstag, andra måste upprepas 67 gånger innan polletten trillar ner.
Riktigt svåra erfarenheter kan ge lärdomar och insikter men det stukar också.
En del ärr börjar blöda om man pillar för intensivt på dem oavsett tid som har gått. Just det, "Tiden läker alla sår" är oxå ett riktigt sopigt ordspråk.
Tid läker ingenting som gått sönder ordentligt, man lär sej bara hantera det.
Däremot tror jag på att se framåt mer än bakåt. Se vad man har istället för vad man saknar.

Och jag har en underbar familj. En familj att bygga vidare på.
En familj är inte per automatik de man delar blodsband med.
Det kan vara det, men då väljer man det själv.
Min närmaste kärna är min man, mina barn, mina barnbarn, min valda bror, min mamma och min hund.
Och runt den kärnan mina vänner. De jag har irl och de jag har på nätet som funnits med mej olika lång tid men en del i många, många år.
Tack för allt stöd de senaste dagarna hör ni. Tack var å en av er.
Det gjorde all skillnad.
Jag är en rik kvinna med många människor kring mej som bryr sej om mej å jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna det.

Söndag. Igår träffade vi härliga vänner som bjöd på havskräftor, västerbottenpaj och goa tillbehör. Men oj vad man blir trött å lätt illamående efteråt... är det dillen tro?
Noah är hos sin pappa idag, Mini å jag sitter sida vid sida å fixar var och en med sitt, solen skiner å det är lite höstligt ute.Fallfrukt i gräset och en högre luft.
Jag har min fastedag idag och ska alldeles strax ta med Gotteman ut på lite kvalitetstid.
Imorgon är det jobb tidigt igen, gör min sista vecka på BB nu.
Det känns bra, är redo för sista etappen nu av utbildningen.

Puss/ Asta

Sammanfattning och tankar om nästa vecka

Söndag kväll.
Nästa vecka, fyra pass, är mina sista veckor på Medicin fram till hösten. Kanske för gott.
Jag har nog inte greppat det där än, mentalt inte fått in att jag kanske kommer att läsa i höst, och sedan försvinna från det ställe som varit min arbetsplats i tretton år. Där många av mina vänner finns.
Hittills har jag bara varit glad men nu börjar ett visst vemod sprida sej inom mej oxå.
Tvivel.
Gör jag rätt nu som testar det här? Är det inte väldigt fint å tryggt att kunna sitt jobb? Känna sina kollegor?
Min start på BB har lixom varit snart och sen men nu är det om en vecka.
Nästa söndag sitter jag här och ska börja endagsutbildning dagen där på och är säkert skitnervös.

Min sista vecka ska jag utöver att jobba de här fyra passen oxå fixa en massa praktiska saker.
Som att byta omklädningsrum, få behörighet att komma in på nya ställen med mitt passerkort, tömma skåp, kolla så att jag hittar från den nya parkeringen till BB och omklädningsrum, signera journalanteckningar och bjuda på gofika.

Vad mer bjuder vecka 19 på då?

Kasst väder sägs det, är sugen på värme nu även om det har varit okej igår och idag. Sol men inte så där jättevarmt. Har ändå solat ansiktet lite och även om jag inte är brun så har jag tappat det där sjukligt bleka.

Ännu mer pollen antagligen. Idag är första dan som jag känt av allergin ordentligt och fått ta extra mediciner.

Fixa fransarna på tisdag (halleluja) nu är det inte många kvar sedan sist.

Springa åtminstone tre rundor.

Gå på middag hos Cissi å hennes man på lördagen.

Hoppas ni får en fin vecka ni med.

Puss/ Asta

Officiellt

Som jag berättat innan så avslutar jag varje dag med att tänka över vad jag är tacksam över med just denna dag.
Idag kör vi en officiell variant på bloggen.

Idag... denna sista söndag i oktober 2014 som aldrig kommer igen... är jag tacksam över följande:

Att min make lagt ner hela söndagen på att tapetsera klart mitt rum.
Nu är det finlir kvar bara, tillbaka med listor, skära av tapetvåderna längst taket å så där.
Maken som är både lat å trögstartad är otroligt händig när han väl tar sej för någonting.
Han svär å grymtar och klagar över hur jävla dåligt det blir men han är verkligen jätteduktig.

Att sonen kom hem idag.
Jag älskar när vi är många, när vi är storfamilj igen. Jag har lixom inte vant mej av vid den känslan och det livet som jag levt så länge.
Ikväll har köket varit fyllt av familjemedlemmar, prat, skratt, diskussioner.
Då trivs jag!

Tog en underbar promenad med min Gottfrid. I 1,5 timma gick vi, långa stycken utmed ett blyertsgrått stormande hav.
Gottfrid badade, rullade sej i sand, jagade fåglar, sprang efter pinnar. En lång stund satt vi tätt intill varann å spanande ut över havet.

Gottfrid i sej. Han är mitt i sina tonår och så behaglig att ha å göra med.
Har honom nästan alltid lös och vid möten med människor så ignorerar han bara.
Han är så kärleksfull, så enkel.
Han är ganska "ouppfostrad" om jag ska vara ärlig. Hans fina lugna sätt är goda gener och all kärlek å kontakt som jag har investerat i honom.
Jag får aldrig mer en hund som honom.

Att lyssna om och om igen på Amanda Jenssen "When we dig gold in the USA" och få ståpäls. 

Att unna sej en rejäl bit söndagschoklad... Marabou salta mandlar... och skita i dåligt samvete.

Noahs uppenbara lycka att få se mej efter att ha varit iväg på utflykter hela dagen.
Hans lilla ansikte strålade å han skrattade gurglande bara jag närmade mej.

Fått vara ledig i tre dagar och ta tag i både lättja och viktigheter.

Vintertid. Jag älskar när klockan ställs tillbaka. 

Vad är du tacksam över med just denna dagen?

Puss/ Asta

Tankar för dagen

 

Länge sedan. Har ni saknat mej massor?

Detta inlägg får bli ett slags uppsamlingsheat för dagens tankar och känslor.
Ett virrvarr av olika tankar.

Ett. Äldre damer orkar inte partaja hur mycket som helst.
Jobbade dagpass i fredags efter alldeles för få timmars sömn och var ute med ett gäng kollegor på kvällen.
Det var trevligt men inte så mycket mer. Maten var dyr och bara "så där", stämningen var inte helt avslappnad och partyt ville lixom aldrig ta sej ordentligt.
Men en del alkohol slank ner under kvällens lopp och jag störtdök i säng vid ett tiden.
På lördan tog jag lång sovmorgon.
Åt sen frukost. Gick en låååång runda med hunden, städade, handlade, lagade mat och hann inte ens duscha innan det var dags för nästa party.
Våra nära vänner Cissi å Micke kom över.
Vi åt mat, som blev "så där", såg Mello och satt å tjötade.
Rätt loj skön stämning så som det blir när man är med gamla vänner.
En del alkohol där med och i säng kring två.
Så idag är tanten trött!
Är oändligt tacksam över att ha en blank ledig dag imorgon.

Två. Det här med att bjuda hem vänner.
Jag har tänkt på det förrut men igår när jag var bakis och det blev kort med tid så gjorde det mej lite extra irriterad. För hembjudande av vänner följer alltid samma mönster.
Maken som tycker det är skitkäckt när det bestäms... jag menar, gubben är ju social.
Dagen D när jag på morgonen/förmiddagen sammanfattas vad som skall göras inför kvällen... så som ta ut hunden, röja upp, dammsuga, svabba golv, åka till bolaget, handla mat, laga mat, tända ljus och puffa kuddar ja då låter maken lika dant var gång.
"Du överdriver!!! Det tar 10 minuter att röja, 10 minuter för golven, handla går fort och så slänger vi ihop nåt enkelt."
Vi?
Men det slutar likadant varje gång för han skiter lixom i det.
Han tar EN sak. Igår golven. Det var inte särskilt noggrant gjort så ja, det tog säkert tio minuter. Resten fick jag ta.
80 minuter med hunden, in torka tassar medan maken ropar "Ska du inte se matchen", ilsket iväg, handla mat, hem, skala en jävla massa potatis, laga mat, hacka sallad osv... ni förstår kanske.
Å så kommer gästerna och där står maken (som hunnit duscha) och säger "Hallå, väääälkomna!"

Tre. Ryssland.
Hör ni, jag tycker det är jävligt obehagligt.
Putin verkar inte klok, det har jag aldrig tyckt.
Å jo, jag har säkert lite av en "krigsfobi", jag blir alltid lite oroligare än andra i min umgängeskrets, alltid mer rädd än vad som kanske rent personligt är motiverat när det är krig som kan komma att beröra mej. Kanske dog jag i nåt krig i ett tidigare liv?!
Hur som helst följer jag utvecklingen noga och är rätt lättad över att inte vara stadsminister eller president för det vet i fan vad som är rätt taktik nu.
Ukraina är ett självständigt land och Putin överträder alla gränser när han militärt angriper dem.
Å andra sidan, vem vågar och bör stoppa honom?
Å vem vågar låta honom leva i tron att han är allsmäktig och kan göra hur fan han har lust?

Fyra. Tjatet om feminismen.
Jag läste hur en facebookvän delat ett inlägg med uppmaningen att rösta på Fi.
Å jag tänkte att "ja ja, men det finns andra frågor som just nu är viktigare" och lite att det tjatas om feminism överallt.
Sen läste jag hur en vän till en vän kallade Prinsessan Madeleine för "liggunderlag" med motiveringen att hon säkert legat med 80% av Stureplansbratsen.
Nu är inte jag normalt en ivrig försvarare av kungahuset men det kändes så föraktfullt och så mansgrisaktigt att lägga sej i, anta och stämpla en  för honom okänd kvinna för vad han antar hände för 10 år sedan på krogarna.
Det skulle aldrig förekomma att någon sa så om en man med samma förakt.
Någon som någongång hört benämningen liggunderlag eller madrass om en kille?
Givetvis inte.
Det är stor skillnad. En kille är ju... ehh, kille.
Jag var tvungen att spana in lite vem den här snubben som kallade Madde för liggunderlag var och jodå... det är nästan alltid så att kvinnoförakt, rasism och uttalad hånfull homofobi går hand i hand.
Om det är taskig människosyn eller helt enkelt så att alla indianerna inte sitter ner i kanoten tänker jag inte spekulera i. Just nu.

Puss/ Asta

En liten uppdatering

Ibland (rätt ofta) talar jag till mej själv som Stig-Helmer i Sällskapsresan.
Ni vet när han står där på toa med armarna utsträckta och upprepar mantrat:
"Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd."
En sån sak som jag kan rabbla är "Släpp det, gå vidare."
För jag har väldigt lätt för att låta småtjafs och en taskig kommentar stjäla långt mer energi än vad den är värd. Jag kan låta små konflikter förstöra lediga dagar som jag längtat jättelänge efter.
Det fungerar "så där bra" kan jag meddela att tala till sej själv.
Jag är rätt kass på att lyssna.
Min man brukar säga att han kan fjäska för mej i timmar i hopp om att få lite hångel utan att jag hänger på men han lyckas alltid få in mej i ett gräl på under 30 sekunder om han önskar det.
Mmmm.
Så är det nog. Jag kan vara lättantändlig som en krutdunk och svara i affekt för att i adrenalinets kölvatten fundera om det var värt det. Värt att säga vad man tycker å känner alltid.

Igår hade jag en fantastiskt skön ledig dag.
Jag vaknade och kände att "Idag ska jag ta tag i det" och så gick jag upp, klädde på mej mina springkläder och gjorde det. Livrädd att jag skulle vara på ruta ett och få stanna upp flämtande efter 100 meter.
Men det gick bra. Visst kortare och långsammare än förr men det var typ 4-5 månader sedan sist så 3,5 km var jag jättenöjd med. Å jävlar vad det känns i lår å häck idag.

Sen färgade jag håret och gick ut å gick med min hund en lång runda utmed havet.
Städade, fixade med mat, gjorde i ordning mej.

På kvällen kom goda vänner och vi hade en fantastiskt trevlig kväll med god mat, alkohol, kortspel och stundvis hårda diskussioner.
Kom i säng för sent å för berusad och sov till 13 idag.

Ett?!
På eftermiddagen lixom.
Hela söndagen har varit lat bortsett från en promenad med hunden.
Pizza å bers. Blogghäng och läsning.
Ledig ytterligare två dagar och det ska bli sååå skönt.

Imorgon börjar tex jag å Gotteman skolan igen!

Puss/ Asta

Nu ska jag ta mej tid att svara på lite av era kommentarer i tidigare inlägg. 

Liten veckosammanfattning

 

Den här lilla finingen fick följa med mej hem i veckan.
Bilden gör den inte alls rättvis.
Den är i spets, smickrande i sin skärning och med frasig v-ringning och en söt glipa i ryggen som sätter det extra lilla piffet.
Inte för att jag precis behövde ytterligare en klänning men jag blev bara kär!
Vi får se när den får göra debut. Köpte den med en viss händelse i åtanke, men det verkar aldrig bli av så nu ska den nog luftas nästa helg när jag å maken ska till Götelaborg, se på Betnér och Soran i "En skam för Sverige" å sova på hotell.
Oj vad länge sedan jag sov på hotell i Sverige.
Jag längtar redan efter frukostbuffén.
Klänningen är köpt på Lindex om någon blir nyfiken på den. 399 kr.

Söndag kväll. Jag har varit ledig i helgen, den har gått förtvivlat fort.
Igår ägnade jag mej mest åt mej själv och åt Gotteman.
Idag har vi varit å hälsat på barnbarnet Ängla och hennes föräldrar.
Bortsett från att jag fick pussar, snusat å sjungit om både trollemor å krokodiler så bjöds vi på ugnsbakad lax och blåbärspaj.

Igår tog jag äntligen mej i kragen och sprang en runda.
Vill ogärna tappa bort varesej rumpmuskler eller ökad lungkapacitet, men det är ju så förtvivlat tråkigt.
Ja, jag kom i väg i alla fall och siktar nu på att faktiskt klara av åtminstone 2 rundor i veckan, helst tre.
Gick en miljöträningspromenad med Gottfrid och Mini i stan.
Han är en dröm att ha med sej. Ja, Mini skötte sej skapligt hon med.
Jag fotade löv, Mini matade änder och Gottfrid kissade på varenda buske å lyktstolpe han kunde hitta.

Jag håller på att dra ner på både mina antidepressiva tabletter och mina insomningstabletter.
Känner mej relativt stabil och är konstigt nog inte lika skräckslagen längre inför att inte kunna sova så jag har gott hopp att göra mej av med de sistnämnda.
Cipralexen kanske jag behöver ha kvar i lägre dos länge än.
Men hösten är min tid på året, då jag är som mest harmonisk, så är det någongång jag skall genomföra livsstilsförändringar så är det om hösten.
(På tal om det så har jag sökt två tjänster men det vågar jag bara viska om för annars blir jag så nervös å vill ångra mej. Berätta det inte för någon.)


Anticimex var ju här å kikade runt i vårt mushus.
De läxade upp maken över försumlighet och stoppade in giftiga vaxkakor i hålrum så nu fullkomligt stinker huset av död mus vilket är ungefär den vidrigaste doft jag någonsin andats in. Å då jobbar jag i vården. Jag kan det mesta om äckliga dofter som luktar motsatsen till hallon.

Jag fortsätter även med min minskande köttkonsumtion.
Har väl typ ätit kött 3 dagar av 7 och det är bra.

Känns det inte som om jag håller på att "sluta upp" med en massa saker?!
Vi får väl se hur länge karaktären pallar.

Hur har ni det?

Puss/ Asta

Söndags blues

Det är söndag om det har undgått någon.
En riktig söndag.
En sån där sinnessjukt trött, lång, ångestfylld söndag.

Jag har sällan sådana söndagar. Det brukar vara en dag som jag tycker om.
Men inte idag alltså.
Lars Winnerbäck sjunger om "tandläkarväder"... det är som det är nu.
Molnigt, mörkt, blåsigt och med lite regn som flyger i vinden.

Jag har en oförklarlig oro i kroppen.
Den är den värsta!
Om man VET varför man är orolig så är det mer hanterbart.
Men när den där sugande känslan uppstår i mellangärdet, när man blir bajsnödig stup i kvarten, när man omväxlande fryser å svettas... och det värsta, får ont i fingerlederna (är det bara jag?!), av nån anledning alltid värst i vänster pekfinger... då är det jobbigt.
Jag vet inte om jag ska ta ett glas vin... "söndags unna mej"... eller om jag ska försöka springa bort det.
Vinet låter ju klart mer lockande. Löpningen är säkert sundare.

Kanske är det vädret och tröttheten efter allt jobbande i kombination med att jag läst mycket om oroligheterna kring Syrien.
Stackars drabbade folk.
Å nu trappas det upp.
USA står redo att straffa Syrien för att de nervgasbombar sin egen befolkning.
Ja man kan kritisera USA för mycket... men vad ska de göra då?!
Hur mycket elände ska en galen människa få hitta på?
Å då spänner Ryssland musklerna.
Jag litar inte en sekund på den hale jäveln Putin.
I hela mitt liv... sen jag var liten... har jag haft en överdriven rädsla för storkrig.
Det är nästan som en fobi.
En skräck... som inte riktigt står i proportion till risken när man bor i Sverige.
Blotta kartan på lilla Cypern som ligger mitt emellan Syren och två trätande stormakter...
Min reslust har kraftigt ebbat ut kan jag säga.

Nog gnällt.
Idag har jag haft ett mycket speciellt besök av en liten tjej på 2,5 år.
Sonen dejtar en ung kvinna med en dotter och äntligen fick jag träffa dem.
Hon var lite blyg, väldigt söt och hon kallade mej för "tanten" och maken för "gubben."
Jag tänker bli världens bästa plastfarmor till henne. Vågar inte lägga ut en bild för det kanske dom inte gillar men hon ÄR bedårande fin.

Hur har ni det i septemberkvällen?

Puss/ Asta

"Men hör av dej då."

 

"Börja om från början, ta det om på nytt. Varför ska man sörja, tider som har flytt.
Jag mötte en flicka, vi var så kära i varann. Men efter en vecka, bröt hon våra band.
Börja om från början..." 

Lyssnade på ljuvliga Lisa Nilsson i bilen hem. Hon är så vacker, så charmig.
Hon talade om känslor så jag både skrattade å "nästan grät."
Hon talade om när hon precis träffat mannen hon skulle gifta sej med.
Å när han gick... så där preeeeecis i början av nåt nytt när man inte ska/ får lov att visa sej allt för angelägen utan skall följa en massa fåniga oskrivna lagar om att verka cool, lite svårfångad, kontrollerad... så skickade hon ett desperat sms.
"Du får inte gå NU!"
Å medan sekunder och minuter gick i väntan på svar vandrade hon runt, runt i lägenheten. Ångestfylld. Redan övergiven. Full av fruktan.
Och så kom svaret "Jag kommer tillbaka, nu, alltid." 

Mitt i magen träffade mej denna beskrivningen kring de första stapplande stegen i en förälskelse. Så längtande, så underbart. Så osäkert, så fruktansvärt.
Visst minns man? Å Lisa berättar så bra.
Kanske är du där nu?
Ta då ett råd från en äldre å mogen kvinna...
Skit i konventionerna. Strunta i oskrivna lagar. Visa din längtan. Din desperation.
Vill han/ hon inte ha den... ja men då är det inte din förlust.

Jag är i gammal relation. Det är inte särskilt mycket "desperation" där :)
Men känslan minns jag. Idag extra starkt.
Vi talade nämligen om sånt här på jobbet.
Kvinnor/män/ kärlek/ relationer.
Visst visst,män är från Mars å kvinnor från Venus men jag tror att vi gör det svårare än vad det är. Särskilt i den där första sköra tiden.
Jag tror inte att män och kvinnor skiljer sej i frågan om förälskelse.
Visst, vi tjejer kanske drar iväg lite snabbt... börjar skriva vårt "nya namn" efter första dejten. Aaaaasta Iiiiibrahimmmmoviiiic :) men på det stora hela...
En man som vill vara med dej ÄR med dej. Han ser till att det funkar.
En man som drar sej undan med ursäkter... han är inte särskilt intresserad.
Kanske var han sugen på lite "rumla runt under filten", kanske ville han boosta sitt ego men är han betuttad... då hör han av sej. Precis som du.
Så tror jag.

Söndag igen. Sprungit 2 ggr. Gått rätt dåligt med promenader.
Jobbat mycket. Druckit en del vin. Hållit mej rätt bra vad det gäller godis å sånt.
Det har känts bra på jobbet. Rimlig arbetsbelastning. Kul! Ledig imorgon, vi hörs då.

Puss/ Asta

Veckan som kom å gick...

”Man ska inte ropa hej för än man är över ån” sägs det.
Å andra sidan så måste man… jag… få glädja mej medan jag kan, annars kanske det aldrig blir av.
Jag har haft ett par fantastiskt harmoniska veckor där jag känt mej lugn och lycklig och där det faktiskt fungerat även på jobbet.
Just där, på arbetet, känner jag fortfarande att jag har en bit kvar.
Att jag kan bli stressad av själva logestiken.
Sjuk personal. Patienter som måste flyttas. Överbeläggningar osv.
Men jag fungerar och jag tar de där babystepsen framåt hela tiden.
Börjat jobba 50%. Aldrig mer än en dag i sträck.
50% är perfekt, så borde alla jobba.

Matmässigt så har jag denna veckan inte ätit särskilt ”dietiskt” utan mer normalt men utan allt för stora utsvävningar. Fast pizza har det blivit å lite annat också. Så som fika när andra fikar.
Jag har rört på mej lite mindre också. Börjar känna av min astma.
Den är ännu inte svår alls, men jag känner det i orken och i konditionen.

Här är veckan som gått…

Måndag. Vägde in på 61 kg. Hade alltså ökat ett kilo vilket kändes högst orättvist.
Mätte inte denna veckan.
Var ute å gick en runda samt joggade i 25 minuter.

Tisdagen. Syndade å drack lite vin, nån öl, åt lite chips.
Det var trevligt
Gick 2 rundor och sprang en.

Onsdag. Jobbade kvällen, vilket gick bra, och ”hann” ingen runda innan.

Torsdag. Lunchdejt med finaste Cissi.
Det var här jag drog i mej pizza. En hel. El Mucho med vitlök på Stanton.
Mmmm. Gott.
Sen gick vi på stan å kollade affärer. Unnade  oss både det ena å det andra.
Powernapade när jag kom hem och sen joggade Cissi å jag en väldigt kort runda innan vi tog en härlig kvällspromenad med Gottfrid.
Fin dag.

Fredagen. Var det lunchdejt igen, nu med vår egen Ergo Sum.
Trevligt som alltid å tiden rann iväg så hon blev sen tillbaka.
Gick runda med Gottfrid både innan å efter.

Lördagen var lugn. Gick en lång runda med Mini å Gottepojken och laserade därefter trädgårdsmöbeln pappa gjort. Sen grillade vi å åt inne.
Premiärgrill. Väldigt mumsigt.
Blev hemskt trött av all den där friska luften.

Söndag. To day med andra ord jobbar jag kvällen igen.
Innan dess har jag haft pappi med fru på en snabb fika innan de skulle vidare till världsmetropolen Ullared.

Next week…

På måndag ska vi betala in handpenningen till Cypernresan. Eller ja, mamma ska.
Det ska bli spännande å se om det blir av.
Jag jobbar tisdag å fredag kväll och har egentligen ingenting inplanerat i övrigt, men jag hade inte mycket inplanerat förra söndagen heller å ändå blev det en hel del.
Försöka fortsätta med joggingen å inte slå på mej själv om det inte fungerar med pollen å astma. Det ska bli spännande å se vad jag väger å mäter imorgon.
Spännande för mej vill säga. Antar att ni skiter i vilket J

Hur har er vecka varit? Nåt kul nästa vecka?

Puss/ Asta

Veckan som gick å blickande framåt mot v 11

 

Imorgon börjar min sista vecka som sjukskriven.
Det är med blandade känslor och om jag är redo vet jag inte.
Helt klart har dessa veckorna hemma... 7-8 stycken... varit en speciell och utvecklande tid som jag kommer att minnas för alltid.

Bilden är från dagens promenad.
Det ser lite vårligt ut (förmodligen för att vi vill) men det var snorkallt.
-1 grader, isande vindar och i slutet av promenaden... snö.
Mars är en oberäknelig månad, men hur vädret än är så vet Kung Bore att han har förlorat slaget.

Över lag har det varit en bra vecka.
Frölunda Indians fick veta att de får möta Luleå i kvarten.
(Ja jag VET... men en flicka måste väl få vara trogen sitt lag å hoppas.)
I onsdags träffade jag Ergo å vi tjötade bort över 6 timmar.
Hur mycket kan man prata?!
Ja, inte vet jag men det kändes som om vi var långt ifrån klara.
I fredags åt vi lyxmiddag å hade en mysig kväll och på lördagen åkte vi till äldsta dottern å hennes make på middag. Med Gottfrid. Vilket äventyr.
På kvällen såg jag förstås Mello å som vanligt van "fel" låt.
Utöver det har jag... om ni fråga mej... skrivit ett helt gäng med starka blogginlägg.
Ibland är man bättre än annars, och just nu har jag flow, mycket tack vare Marias nya fina design och er... mina fina läsare... som önskar inlägg och ger respons.

Imorgon är det vägdag igen.
Jag har nu "tänkt på kosten" i två veckor.
Första veckan gick jag ut hårt och åt väldigt strikt (å lite.)
Då tappade jag 1,5 kg.
Denna veckan har jag mer ätit allt. Öl, chips, kaka, paj, vaniljsås osv men försökt hålla igen lite å inte käka hur mycket som helst.
Jag hoppas ha tappat nåt halvkilo i alla fall.

Jag ska städa huset för här ser för jävligt ut.
Jag ska färga håret å åka till jobbet för att lämna ett sjukintyg.
Jag ska även ägna mej åt lite "familjärt."
På tisdagen skall jag bland annat möta upp Annanas å låna en hundsele av henne.
Jag ska även käka lunch med en kollega å vän.
På onsdag börjar Gottfrid å jag fortsättningskurs (Gud hjälpe oss) och vi missar därmed slutspelsstarten i hockeyn.
Till helgen ska vi bort på middag.

Hur har er vecka varit å hur ser planerna ut?

Puss/ Asta

För er vanliga dödliga låter det inte så mycket, för "utbrända Asta" är det massor :)

Summering och en liten bekännelse

Ännu en vecka är över och till enda.
 

Söndagskväll.
Ny vecka imorgon. Imorgon ska jag till läkaren igen.
Vi får se vad han säger. Förmodligen att jag är i form att börja arbeta igen.
Jag litar på professionen, i synnerhet hans, men känner mej lite spänd.
Nervös.

Veckan som gått har varit bra.
Tanden som opererades i måndags, värken i tisdags, mammi på besök i onsdags, lugn i torsdags, maken hem på fredagen, familjekväll i går och idag inget särskilt.
Seger mot AIK i hockey förstås. En skön promenad. En för lång middagslur, Falukorv å makaroner till middag. Nyheter och Agenda på tv.
Jag gillar Lövén. Jag tror på Lövén.

Jag har börjat med nåt.
Majoriteten av er tycker säkert det är skitfånigt.
Jag bryr mej inte så mycket om det ärligt talat, för jag mår bra av det.
Jag har börjat be kvällsbön.
Det har jag gjort tidigare i perioder i mitt liv.
Lite är det som meditation.
Det är det sista jag gör. När jag pussat Gottfrid godnatt, läst den sista fb uppdateringen, avslutat den sista wordfeudkampen.
Jag ber Fader vår och anstränger mej för att känna och mena varje ord, att måla upp bilder för varje ord. Jag andas lugnt, ligger bekvämt (eller ja, så bekvämt det går på en tunn å smal skumgummimadrass med en 45 kg hund mellan benen) och har knäppta händer. Och sedan tackar jag för saker som gjort mej glad under dagen, ber för människor som har det jobbigt, säger åt honom att påminna Märta om att jag älskar henne och säger god natt.
Tycker ni det är märkligt? Löjligt?
Kanske inte helt å hållet The Asta Pastasson style :) Hon som är mer arg på orättvisor, dräper Sverigedemokrater å ryar om låga löner.
Men det är jag, lika mycket och jag kommer fortsätta med det så länge det känns bra och meningsfullt. Just nu brukar jag längta efter mina samtal med Gud, så även ikväll.
Japp.

Nu bedtajm.

Puss/ Asta

Min helg

Söndag.
Sista suckande timmarna på en ledig helg.
En helg som jag hunnit med både partaj och att vara ute i det vackra höstvädret med mina hundar.
En helg av god mat, trevligt sällskap, drinkar, baksmälla å miljöträning.
Väldigt lite tid vid datorn å bloggen som ni kanske märkt.
Jag har ägnat mej åt det man i de sociala mediernas tidevarv så vackert brukar kalla för livet.

Fredag efter jobbet... trött som ett as.
Rätt osugen på att gå hemifrån.
Mina nytillkomna kilon gjorde att jag inte hittade några kläder som inte visade upp midjedäck och ryggvalkar. Som klämde å tryckte.
Maken noterade att jag blivit tjock. "Du var ju smal nyss, varför har du gått upp i vikt då?!"
Ehhhh, han fick inga pluspoäng där inte.
Kom in på krogen å kände mej trött, svullen, ful å irriterad.
Men alkohol, stugvärme å goda vänners lag gör underverk för humöret.
Vi pratade om "Fråga Olle" (otroligt smaklöst program om ni frågar mej... jag är så trött på att precis allting enligt sexterapeuter är "helt normalt" även om 99% av världens medborgare tycker att det är skruvat som fan. En hel jävla arm i analen. Hej hopp vad normalt. Ja, nu kom jag in på ett sidospår...)
och andra intressanta ämnen och timmarna flög iväg.
Jag var hemma lagom rund under fötterna vid ett tiden.

Vaknade upp... mindre käck.
Gick en runda med hundarna ändå och miljötränade Gottfrid.
Första svängen på stan gick jättebra. Han var nyfiken, kontaktsökande å framåt.
När maken sedan skulle handla en sväng på Coop och vi väntade utanför var det som om det blev för mycket för honom och han trissade upp sej själv med att bli stressad och skraj för allt å alla.
Det är som när han väl blivit stressad/ rädd så kan han inte varva ner.
Han var mycket nöjd med att få komma hem. Å mycket trött.
Snuttisen.
På kvällen var vi borta på middag jag å maken.
Jag var trött innan.
Är för gammal egentligen för att orka dra igång två kvällar i rad.
Men det blev kanon.
Trevligt å lättsamt som alltid när vi ses å god mat.
En hel del sus i kupan även denna kväll.

Märkligt nog vaknade jag full av energi idag.
Åkte iväg med Mini å vovvarna till en skog på andra sidan stan å gick en långis.
Bilden på Gottfrid är därifrån.
27 kg väger han idag lillkillen. Han är en liten snutt, en bäbis och jag fattar inte var han lägger kilona.
Dammsög, skrev ett brev, lagade mat, tvättade och såg hockey.
Väldigt "söndag" och väldigt lojt och skönt.
Å nu på kvällen har jag alltså sett "Så mycket bättre" och kärat ner mej i Maja Ivarsson (se inlägg nedan.)

Hur har er helg varit?

Puss/ Asta