Asta recenserar "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri

Efter Jonas Hassen Khemiris utmärkta sommarprat blev jag nyfiken på honom och beställde raskt två av hans böcker, denna jag nu just läst "Allt jag inte minns" och "Pappaklausulen." Jag hade innan dess bara fingrat på hans böcker i bokhandeln.

Så här står det på bokens baksida:
"Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att de var menade för varandra. Folk säger att att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom.
Folk säger att det aldrig skulle ha hänt om inte Vandad blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar."

Relativt tidigt i boken får man veta att Samuel kommer att dö.
Tog han livet av sej? Eller var det en olycka?
Och om han tog livet av sej, vems fel var det då?
Det är intressant hur författaren lyckas skildra att det finns så många sidor av en människa och av händelser som utspelar sej.
Att ingenting är helt sant och inte heller helt osant.

"Allt jag inte minns" är en stökig jävla bok.
Det är en svår bok som kräver hög uppmärksamhet.
Den växlar perspektiv från en sida till en annan. Ena stunden är det Laide som berättar, nästa Vadad, sen Pantern, ibland Samuel och ibland nån annan... författaren själv?
Jag skall erkänna att trots att jag faktiskt läste den med hög uppmärksamhet är jag inte säker på om jag fullt ut förstod allting. Och jag är en van läsare.
Kanske är det så den skall vara, att vissa saker är öppna för tolkningar?
"Allt jag inte minns" är oxå en vacker bok. Ett enkelt språk. Varierande länga stycken. Ibland långa kapitel, ibland fem meningar.
Den är originell och den är ett mästerverk och den kommer följa mej länge, länge i tanken.
Det är bok nr 10 av de 12 jag bestämt att jag minimum ska läsa i år.
Det är den näst bästa av dem. Vilken som var bäst får ni veta när jag summerar bokåret 2019.
"Allt jag inte minns" får en solklar 5:a i betyg.

Puss/ Asta

Asta recenserar "Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood

Som fanatisk beundrare av tv serien Handmaids Tale var jag ju så klart tvungen att läsa Margaret Atwood's "Tjänarinnans berättelse" från 1985.

Tv serien bygger på boken, romanen sträcker sej till säsongs 1 avslutning.
Giliead som en gång var USA styrs av kristna fundamentalister i en dystopisk berättelse där fertila kvinnor har en enda funktion, att föda barn. De rekryteras som Tjänarinnor och utnyttjas hänsynslöst. Deras tidigare liv tas ifrån dem.
Hela samhället styrs efter strikta gammaltestamentliga lagar.
I "Tjänarinnans berättelse" berättar Offred om sitt nuvarande liv och det som togs ifrån henne.

Kanske hade jag tyckt bättre om boken om jag inte sett (och älskat) serien?
Kanske hade jag inte förstått den alls?
Det är mycket som inte nämns eller förklaras i romanen.
June, som Offred egentligen heter, är inte riktigt samma person i romanen som i tv serien. Feminismen och systerskapet är inte alls lika tydligt.
En hel del kvinnosyn som kommer ur June känns omodern... vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den skrevs av en fullvuxen kvinna för över trettio år sedan?

Jag har läst en roman tidigare av Margaret Atwood, "Rövarbruden" och var jag minns var jag inte helt förtjust i den heller.
Denna roman är rolig att ha läst, just på grund av att jag dyrkar serien, men i övrigt lämnar den mej ganska besviken. Faktiskt.
Den får godkänt, en sval 3:a. Inte mer.

Puss/ Asta

Asta recenserar på egen hand Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg

Igår var jag dödstrött och gick och la mej klockan halv tio. Det händer nästan aldrig.
Jag hade precis påbörjat den tredje och sista boken i trilogin Rosengädda av Emma Hamberg, bara läst några kapitel och nöjt kröp jag ner med bredvid Gottfrid med boken i högsta hugg.
Klockan 02:20 stängde jag igen boken. Då var den slut och tidig kväll blev istället sen kväll.

Jag har läst alla böckerna utspritt på nåt drygt år. Köpt dem när de kommit ut i pocket.
Böckerna om Rosengädda handlar om Tessan och härliga, underliga människor som kommer i hennes väg.
Tessan har en passion för mat, för smaker och bra råvaror. Det och alla udda karaktärer är ett genomgående tema i böckerna som börjar när Tessan är ihop med en riktig looser till karl och hatar sitt jobb i korvkiosken till...
Ja ni får läsa och se.

Jag har läst fler böcker av Emma Hamberg och böckerna om Rosengädda och Tessan är hennes absolut bästa. Det är lättsam underhållning, inte svårt eller intellektuellt nånstans och ingen berättelse man kommer bära med sej under livet men allt måste inte vara så för att vara roande och givande för stunden.
Ibland är en riktig feel good bok allt man behöver och i den genren är Hamberg riktigt, riktigt bra när det kommer till Rosengädda trilogin.
Vill du läsa mina recensionerna av de två första böckerna har ni dem här och här

Rekommenderar dom varmt som semesterläsning.
Betyg: 4.

Puss/ Asta

Bloggdalas bokcirkel, recention av "Livet efter dig."

 

I Bloggdalas bokcirkel var det dags för vår nyaste medlem... Katja... att välja bok.
Katja har ingen blogg och får vara vårt lilla undantag från den regeln.
Hon kommer att recensera på facebook.
Hur som helst, Katja valde den bok som just nu säljer som smör smälter i solsken.
"Livet efter dig" med Jojo Moyes.

Kort handlar historien om två mycket olika människor och om deras lärdom, vänskap och kärlek till varandra.
Lou är den bohemiska, ansvarsfulla flickan som bor hemma och försörjer sina föräldrar. Hon är lugn å trygg och utan större ambitioner.
Hon arbetar på café och trivs med det... till hon blir arbetslös.
Will är hennes motsats. En gång en framgångsrik affärsmän med ständiga utmaningar, blondiner och äventyr på lut. Uppvuxen i ett ekonomiskt välbärgat hem.
En olycka förändrar allt för Will. Han blir totalförlamad och fullständigt beroende av andra människors vård och omsorg.
Det är här arbetslösa Lou kommer in i bilden.

Jag har tidigare aldrig läst något av Jojo Moyer. Faktiskt inte ens hört talas om henne, ändå finns tre titlar till utgivna av henne på svenska och ytterligare fem som inte är översatta.
Jag finner rätt lite information om henne.
Hon är född- 69 (fin årgång)i England, journalist och författare på heltid sedan 2002.
Jojo Moyes skriver med ett enkelt språk som ändå inte känns banalt.
Personporträtten är fint frammejslade och dialogerna känns ärliga och trovärdiga.


"Livet efter dig" utsågs till årets bok i England.
Själv läste jag den under några dagar och nätter på min första semestervecka.
Jag tyckte om tonen från början och jag kände mej alldeles ovanligt fäst vid huvudkaraktärerna Will och Lou.
Boken är inte helt oförutsägbar. Jag tycker inte om titeln som berättar alldeles för mycket om historien.
Men, jag älskade berättelsen!
Jag älskade romanen.
Ibland får man förmånen att läsa en bok som man vet att man kommer älska och tänka på i många år framåt. Detta är en sådan bok.
Jag har sett fram emot varje stund med den och när den var slut grinade jag säkert en kvart och kände mej helt tom, helt övergiven utav att det inte fanns fler sidor att läsa.
Jag läser gärna kärlekshistorier. Men det måste ha lite finess och inte bara vara "pojke möter flicka, hjärta och smärta."

Betyget kan inte bli något annat än 5 av 5.
Tack snälla Katja för valet av denna bok!
Nästa bok och tid för recension väljs av Sammelsurium.

Puss/ Asta