På egen hand, Recension av Kast med liten kniv av Sara Kadefors

 

"Kast med liten kniv" är Sara Kadefors tredje roman för vuxna.
Hon har även skrivit ungdomslitteratur och filmmanus.
Det är min första bok med Kadefors men inte min sista.

Kast med liten kniv utspelar sej i två tidsperioder.
Den handlar om Jonas som tonåring under ungt -80 tal och om Jonas som vuxen, gift, tvåbarnspappa.
Jag tycker relativt få författare klarar av att växla mellan två historier på ett bra sätt. Själv brukar jag alltid vara mest intresserad av den ena historien och längta bort den andra, men i denna romanen väcker båda historierna lika mycket intresse hos mej.

Jag tycker om Jonas. Jag känner igen mycket av Jonas i min egen uppväxt.
Den unga Jonas växer upp i ett mindre samhälle precis utanför Göteborg.
Han tillbringar sin tid med sina halvkriminella kompisar och lever i en parallell värld till de vuxna som inte förmår eller vill delta i de ungas värld.
Slutet av -70 talet, början av -80 talet...
Jag minns det starkt. Man talade inte MED sina barn då.
Man la sej inte i på samma sätt.
Resultatet blev självständigare, vuxnare och dugligare unga vuxna än idag.
Men alla klarade inte av det där, många föll igenom när vuxenvärlden höll sej för sej.
Ett taffligt "Hur har du det?"
"Jo då"
"Bra, fint hör du."
Dialogerna känns väldigt äkta.
Jag känner igen så mycket ur Jonas liv.
Alkoholen som det var sånt fokus kring. Sniffningen. Liksom Jonas hade jag det i min absoluta närhet men vågade inte själv.
Haschet, de stora farliga killarna man var rädd för, fyllefesterna hos nån stackars tjej som alltid ballade ur, småkriminaliteten.
Jonas har problem med skolan till följd av sin dyslexi. Ändå läser han historieböcker.
Han har problem med sin självkänsla men är ändå den som ofta står vid sidan av och vägrar delta i dumheter.
Så händer det ofattbara och Jonas begränsade resurser och vuxenvärldens totala oförmåga att närma sej sina ungar förstärker katastrofen.

Den vuxna Jonas utmålas som en man som har svårt att tala om känslor.
En man med mindervärdeskomplex och som bara "blir nåt" i skenet av sin vackra och smarta fru.
Jag tycker om Jonas. Jag tycker (tyvärr) inte att han är mer känslohandikappad än många andra män. Tvärt om, han är en snäll man. Han försöker göra det bästa för sin familj, han anstränger sej hårt, han vill väl och när det inte blir så bra så anstränger han sej mer.
Det är betydligt mer än vad jag kan säga om de flesta män som jag känner...
Men han är en produkt av sin uppväxt. Av att alltid ha stått i skuggan av sin smarta syster, av den svala kontakten med sina föräldrar och av den obearbetade katastrofen han var med om.
När livet än en gång rasar för Jonas vävs gamla och nya sorger ihop.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.
Kadefors har ett ständigt driv i sim berättelse.
Den är miljötypisk och påminner som sagt väldigt mycket om min egen uppväxt.
Den väcker mycket tankar kring föräldraskap, utanförskap och barndom.
Kanske tappar boken något på slutet, men på det stora hela är det en läsupplevelse som jag älskat och kommer att minnas länge.

Betyg: Tja 4,5 kanske.

Puss/ Asta