Litteraturutmaning. Dag 22. Den bästa bok jag äger

 

Den bästa bok jag äger.
Jag skulle kunna säga "Utvandrarna" igen men väljer en annan bok jag talat om många gånger här på bloggen.
"En sällsam och vacker roman, berättad av den mörkaste av alla berättare-Döden."
Ja så står det på bokomslaget till Markus Zusaks "Boktjuven."

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och detta är bara början.
Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till en koncentrationsläger och hennes lillebror är död.
Liesel är en boktjuv. Hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummet och med den judiska man som gömmer sej i hennes källare.
Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel stabe när bomberna föll.

Detta är inte en roman. Det är en Roman. Det är ett mästerverk.
Detta är en bok alla borde ha läst. Det är en gripande berättelse och den är magnifikt berättad.

Dag 01 – Bästa boken du läste förra året
Dag 02 – En bok som du har läst mer än tre gånger
Dag 03 – Din favoritserie
Dag 04 – Favoritbok i din favoritserie
Dag 05 – En bok som gör dig glad
Dag 06 – En bok som gör dig ledsen
Dag 07 – Den mest underskattade boken
Dag 08 – Den mest överskattade boken
Dag 09 – En bok som du inte trodde att du skulle gilla men som du älskade
Dag 10 – Favoritklassiker
Dag 11 – En bok som du hatade
Dag 12 – En bok som du brukade älska
Dag 13 – Din favoritförfattare
Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare
Dag 15 – Favoritkaraktär: manlig
Dag 16 – Favoritkaraktär: kvinnlig
Dag 17 – Favoritcitat från din favoritbok
Dag 18 – En bok som gjorde dig besviken
Dag 19 – En favoritbok som blev film
Dag 20 – Den bästa romantiska boken
Dag 21 – Favoritbok från din barndom
Dag 22 – Den bästa boken du äger
Dag 23 – En bok som du har velat läsa en längre tid
Dag 24 – En bok som du önskar att flera hade läst
Dag 25 – En karaktär som du kan relatera dig själv till
Dag 26 – En bok som ändrade din åsikt om något
Dag 27 – Det konstigaste/mest överraskande handlingen/slutet
Dag 28 – Favorittitel
Dag 29 – En bok som alla hatade men som du älskade
Dag 30 – Din favoritbok – always

Måste alla män och kvinnor vilja ligga med varann?

 

I min värld finns det många olika sorters kärlek. Jag kan men behöver inte ranka dem gentemot varandra. De behöver inte konkurrera med varandra.
Om jag "älskar" är det stort nog.

I fredags på restaurangen med kollegorna kom en intressant diskussion upp.
Kan man vara vän med sitt ex? Kan man till och med vara nära vän med sitt ex?
Och innebär det i så fall att den vänskapen per automatik är ett hot mot en nuvarande relation?
Flertalet av mina kollegor, och även vännerna på besök igår, ansåg att när ett äktenskap är slut är det slut, relationen avslutad, att det är "jätte fint" om man kan vistas på kalas, dop och bröllop ihop men inte mer.
"Det vore onaturligt!"

Jag tycker det känns helt absurt.
Jag har varit tillsammans med min make sedan jag var 15 år. Jag har känt honom och umgåtts med honom på i stort sätt daglig basis i ytterligare två år.
Om vi skiljer oss, för att kärleken tagit slut, för att vi nått vägs ände, för att vi inte längre har något att ge varandra i en kärleksrelation ja då känns det ÄNDÅ väldigt märkligt att vi bara skulle ses pliktskyldigt i samband med våra barns födelsedagar och ceremonier.
Vi har ju varit en viktig del i varandras liv i hela vårt vuxna liv och jag ser på honom, även dåliga dagar som en nära vän och med nästintill en familjär känsla.
Att en kärleksrelation dör betyder i min värld inte att alla känslor dör.
Att man inte kan älska/ tycka väldigt mycket om på ett annat vis, ett annat plan.
Detta förutsätter så klart att båda parter är "klara" med sin skilsmässa och kanske oxå att skilsmässan inte varit allt för smutsig.

Jag känner samma sak inför en eventuell ny kärlek.
Alla människor i vår ålder har en historia.
Om jag fann en ny man, vi älskade varann och hade det bra på alla vis så skulle det inte göra mej någonting att han hade en god relation till sin fd fru.
Tvärtom, det är "goda referenser."
Har vi det bra tillsammans, så hur skulle hon hota det?
Det finns väl en anledning till att hon ÄR just före detta och risken att min kärlek skulle välja just henne att hoppa i säng med (som han redan stött å blött å grälat å tröttnat på å förhoppningsvis läkt) är betydligt mindre än att han attraheras av sin nya kollega på jobbet.
Eller?
Nej, så tycker uppenbart inte de flesta.

OM jag skilde mej och OM jag träffade en ny så skulle jag ha ganska höga krav på honom.
Bortsett från humor, intelligens och en hyfsad jämställd inställning så skulle mina absoluta huvudkrav vara
1.) Mina barn och barnbarn går först och dem måste du acceptera (å helst tycka om.)
2.) Jag kan inte tänka mej ett liv utan hundar. Du måste känna lika dant.
3.) Min fd man kommer alltid att vara en väldigt viktig person för mej. Han är en del av mitt liv och den jag formats till.
Take it or leave it.
Till min stora förvåning resonerade inte min make likadant.
Han skulle visserligen uppskatta att ha en vänskaplig relation till mej efter en skilsmässa "för barnens skull"?! Men inte om hans nya kvinna tyckte det var en dålig idé.
Nähä?!
Så en ny kärlek (förvisso av annan art) kan bara bestämma det kring en annan kärlek (av vänskaplig sort.)
Det tycker inte jag bådar gott för en ny relation.

Samtliga jag pratade med om detta, både i fredags och igår, höll inte med mej i det jag tycker är alldeles självklart...
Om jag som skild skulle behöva mina fd mans... säg, datorkunskap så skulle jag kunna be om det lika naturligt som jag ber andra nära vänner om en tjänst.
Eller säg att min fd man har en vääääldigt viktig första dejt och inte vill laga korv och bröd ja, då skulle jag kunna ta fram ett enkelt recept och stötta honom genom denna köksliga process.
Naturligtvis.
Men så ser varken min make eller andra på det.
Kvinnor å män kan alltså ALDRIG umgås med varann utan att riskera hoppa i säng.

Vilken tur jag har en Lillebror. Å att han är övertygad om sin homosexuella läggning.
I fall jag skulle behöva lite manlig kompetens någongång.

Vad tycker ni?

Puss/ Asta

Tankar för dagen

 

Länge sedan. Har ni saknat mej massor?

Detta inlägg får bli ett slags uppsamlingsheat för dagens tankar och känslor.
Ett virrvarr av olika tankar.

Ett. Äldre damer orkar inte partaja hur mycket som helst.
Jobbade dagpass i fredags efter alldeles för få timmars sömn och var ute med ett gäng kollegor på kvällen.
Det var trevligt men inte så mycket mer. Maten var dyr och bara "så där", stämningen var inte helt avslappnad och partyt ville lixom aldrig ta sej ordentligt.
Men en del alkohol slank ner under kvällens lopp och jag störtdök i säng vid ett tiden.
På lördan tog jag lång sovmorgon.
Åt sen frukost. Gick en låååång runda med hunden, städade, handlade, lagade mat och hann inte ens duscha innan det var dags för nästa party.
Våra nära vänner Cissi å Micke kom över.
Vi åt mat, som blev "så där", såg Mello och satt å tjötade.
Rätt loj skön stämning så som det blir när man är med gamla vänner.
En del alkohol där med och i säng kring två.
Så idag är tanten trött!
Är oändligt tacksam över att ha en blank ledig dag imorgon.

Två. Det här med att bjuda hem vänner.
Jag har tänkt på det förrut men igår när jag var bakis och det blev kort med tid så gjorde det mej lite extra irriterad. För hembjudande av vänner följer alltid samma mönster.
Maken som tycker det är skitkäckt när det bestäms... jag menar, gubben är ju social.
Dagen D när jag på morgonen/förmiddagen sammanfattas vad som skall göras inför kvällen... så som ta ut hunden, röja upp, dammsuga, svabba golv, åka till bolaget, handla mat, laga mat, tända ljus och puffa kuddar ja då låter maken lika dant var gång.
"Du överdriver!!! Det tar 10 minuter att röja, 10 minuter för golven, handla går fort och så slänger vi ihop nåt enkelt."
Vi?
Men det slutar likadant varje gång för han skiter lixom i det.
Han tar EN sak. Igår golven. Det var inte särskilt noggrant gjort så ja, det tog säkert tio minuter. Resten fick jag ta.
80 minuter med hunden, in torka tassar medan maken ropar "Ska du inte se matchen", ilsket iväg, handla mat, hem, skala en jävla massa potatis, laga mat, hacka sallad osv... ni förstår kanske.
Å så kommer gästerna och där står maken (som hunnit duscha) och säger "Hallå, väääälkomna!"

Tre. Ryssland.
Hör ni, jag tycker det är jävligt obehagligt.
Putin verkar inte klok, det har jag aldrig tyckt.
Å jo, jag har säkert lite av en "krigsfobi", jag blir alltid lite oroligare än andra i min umgängeskrets, alltid mer rädd än vad som kanske rent personligt är motiverat när det är krig som kan komma att beröra mej. Kanske dog jag i nåt krig i ett tidigare liv?!
Hur som helst följer jag utvecklingen noga och är rätt lättad över att inte vara stadsminister eller president för det vet i fan vad som är rätt taktik nu.
Ukraina är ett självständigt land och Putin överträder alla gränser när han militärt angriper dem.
Å andra sidan, vem vågar och bör stoppa honom?
Å vem vågar låta honom leva i tron att han är allsmäktig och kan göra hur fan han har lust?

Fyra. Tjatet om feminismen.
Jag läste hur en facebookvän delat ett inlägg med uppmaningen att rösta på Fi.
Å jag tänkte att "ja ja, men det finns andra frågor som just nu är viktigare" och lite att det tjatas om feminism överallt.
Sen läste jag hur en vän till en vän kallade Prinsessan Madeleine för "liggunderlag" med motiveringen att hon säkert legat med 80% av Stureplansbratsen.
Nu är inte jag normalt en ivrig försvarare av kungahuset men det kändes så föraktfullt och så mansgrisaktigt att lägga sej i, anta och stämpla en  för honom okänd kvinna för vad han antar hände för 10 år sedan på krogarna.
Det skulle aldrig förekomma att någon sa så om en man med samma förakt.
Någon som någongång hört benämningen liggunderlag eller madrass om en kille?
Givetvis inte.
Det är stor skillnad. En kille är ju... ehh, kille.
Jag var tvungen att spana in lite vem den här snubben som kallade Madde för liggunderlag var och jodå... det är nästan alltid så att kvinnoförakt, rasism och uttalad hånfull homofobi går hand i hand.
Om det är taskig människosyn eller helt enkelt så att alla indianerna inte sitter ner i kanoten tänker jag inte spekulera i. Just nu.

Puss/ Asta