Jag säger (nästan) som Jimmie

Vore jag lika oborstad och ociviliserad som Jimmie Åkesson skulle jag använt mej av hans bevingade ord fr förra valrörelsen, "Giv them hell."
Jimmie menade hela den demokratiska processen vi har efter val där det blivit minoritetsregeringar, jag menar Socialdemokratin men nöjer med att säga "Jag hoppas ni får vad ni förtjänar!"

Den nya migrations och asylpolitik som en Stefan Löfven ledd regering har klubbat igenom kan jag inte ställa mej bakom, av en enda enkel anledning- jag är socialdemokrat!
Och socialdemokrat är jag ju därför att jag tror på en politik som kännetecknas av solidaritet, omtanke om kollektivet och en känsla för att alla ska med.

Sverige har stolta socialdemokratiska traditioner av att ta ett stort ansvar i flyktingpolitiken ända sedan andra världskriget. Det har varit judar, chilenare, människor från Balkan, Iran å Irak och nu Syrien.
Socialdemokraterna har aldrig varit för öppna gränser och fri invandring.
Invandringen har reglerats på olika sätt och de som fått avslag har fått avslag men den har skett med omtanke och med generositet och vi, partiet och dess väljare, har alltid haft inställningen att migrationen gör vårt land rikare, starkare och bättre.
Jag känner inte igen mej i nuvarande partilednings retorik.
Hur Stefan Löven nedlåter sej till att tävla med M och Sd's partiledare om vem som kan hålla tuffast tonläge.
Det är tonen och retoriken som jag har allra svåraste för.
Men att tillfälliga uppehållstillstånd nu försvaras av samma S ledare som tidigare bespottade det och menade (fullt riktigt) att det är omöjligt att integreras i ett nytt land om du inte vet att du får stanna.
Kraftigt försämrad och näst intill omöjlig anhöriginvandring är ett annat beslut som jag aldrig trodde mitt parti skulle kunna ta.
Familjer ska alltså splittras. Barn aldrig få återse sina föräldrar, makar skiljas åt för gott. Alltså, för fan... socialdemokratisk politik?

Jag diskuterade med Ole Thorell riksdagsledamot för Socialdemokraterna på facebook. Jag skrev att jag var både arg och förtvivlad över att vi hade en av den hårdaste asylpolitiken i EU.
Han förnekade det och sa att det finns de som är hårdare.
Vilka då undrade jag.
Ungen blev hans svar.
Ungen!!! Fascistlandet Ungern. Det är alltså det som svenska socialdemokrater har som måttstock. Vi är bättre än Ungern.
Ja men Grattis Sverige. Bättre än vad nazi Tyskland var med kanske?
Vidare var han, och kompisar till honom, arroganta i tråden och mentalt klappade mej på huvudet när de förklarade att de genomför "klassisk socialdemokratisk politik."
In my ass. Jag har följt socialdemokraterna sen jag blev politiskt intresserad i 14-15 års åldern.

Det visar sej ju oxå att jag inte var fullt så ensam med att inte förstå.
En massa människor jag känner som traditionellt alltid röstat på S tänker inte göra det i år.
Samtliga Socialdemokraternas fem sidoförbund kritiserar besluten i hårda ordalag.
Minst tre riksdagsledamöter för S har lämnat i protes.
Så så där jätte naiv och oinsatt är jag ju inte i att tycka att detta inte är något som jag känner igen från mitt parti.

Man blir alltid mer ledsen och frustrerad när någon man tycker om gör en besviken. M och Sd har väl alltsedan Fredrik Reinfeld lämnade tävlat i vem som kan låta mest hårdför kring pratet om invandrare.
Det är... irriterande.
När Stefan Löfven ger sej in i tävlingen blir jag uppriktigt ledsen.
Och vore jag något, bara något mer lik Jimmie, så skulle jag ha sagt:
Give them hell.
Jag hoppas att Socialdemokraterna gör ett katastrofval. Att de förlorar så in i bänken. Att partiledningen får gå. Att nya krafter, nya vindar och förnyad idealism får tillträde.
Och det, det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

Puss/ Asta

Ps Löfven kan ju ta med sej familjen till Kabul på semester när han förlorat valet. Ta igen sej lite. Retreata. Det är 27 grader varmt och helt säkert att vistas.
Det sista har han själv sagt.

Pissig känsla inför valåret

Det är valår i år och jag tycker att det redan börjar märkas trots att det är fyra månader kvar.
Jag är politiskt intresserad. Läser och tar del av mycket information även från "motståndarsidan" och valår är vad OS år är för den sportintresserade.
Men lika kul är det inte längre.

Inför förra valet skedde en polarisering i samhället. Sd växte sej starka och Sd är ett parti som hos många väcker heta känslor på ett annat sätt än andra partier. Ett parti man antingen är väldigt mycket för eller emot och som står för mer än att man kan tycka olika om skattesatser och reformer.
Ett parti som säger lite om vilken typ av människa man är.
Det är väl ingen hemlighet för någon vilken sida jag står på här.
Inför förra valet kom jag dels i klinch med en del människor jag betraktat som vänner, så till den milda grad att vänskapen och kontakten avslutades.
Jag mottog även en del hot efter Sd kritiska inlägg, något som aldrig hänt när jag ex kritiserat Alliansen.

Inför detta valet är olustkänslorna ännu större.
Jag känner inte längre igen "mitt" parti Socialdemokraterna och det är verkligen nåt helt annat att misströsta och till å med skämmas för sina egna än inför andra partier.
Jag känner att jag inte längre har något självklart parti att rösta på.
Jag tycker att regeringen Löfven har gjort oerhört mycket bra under sin mandatperiod. Ekonomin står stark, arbetslösheten minskar, skolan går bättre, framtidstron ökar hos en stor del av befolkningen. Kloka rättvisereformer har, mycket med Vänsterns förtjänst, genomförts och det satsas flera hundra procent mer på miljöarbeten/ investeringar än under tidigare mandatperioder. Statsskulden sjunker.
Men! Regeringens syn på asylpolitiken och hur den stränga och, som man sa då, tillfälliga skärpningen inom migrationspolitiken som infördes efter den stora flyktingvågen har permanentats.
Jag har försökt tala med ledande socialdemokrater om min frustration över detta men möts av två lika fruktlösa reaktioner, de som känner samma som jag och de som helt förnekar kursändringen och arrogant hävdar att S alltid stått för en reglerad invandring.
Jag skulle vilja ha en förklaring. Ett skäl jag kunnat köpa. En plan om någonting annat.

Alla förstår vad detta handlar om.
Det handlar mycket lite om människor med skyddsbehov.
Det handlar om att Stefan Löfven vill vinna valet och att han dels behöver få tillbaka väljare som styrt över till Sd och dels flirtar med Alliansen om ev regeringssamarbete.
Asylpolitiken är inte en liten fråga bland andra. Jag hade självklart inte blivit så här arg och ledsen om jag tvistat med mitt parti om Rut å Rot eller om någon annan skitfråga.
Detta är viktigt.
Detta handlar om människosyn.
Då återstår för mej att rösta på S... ändå. Eller att välja ett parti, Vänstern pratar vi om då, som jag står längre ifrån på de flesta andra punkter.

Dessutom är en röst på V riskfyllt. Det är stor risk att den blir lika mycket värd som en röst på Kalle Anka partiet.
Scenario 1. S vinner men väljer att regera med ex C istället. Det verkar ju vara Löfvens våta dröm. Att S sätter sej i regering med V har jag mycket svårt att tro.
Inte heller att det blir förnyat samarbete med Mp igen. Mp som förövrigt kanske åker ur riksdagen.
Scenario 2. Alliansen vinner och bryr sej inte ett jota om vad V tycker å tänker.

Så. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte och det känns pissigt som fan.

Puss/ Asta

Återfallsförbrytare

Min bror mördades för snart ett år sedan.
Den åtalade mannen har tidigare begått grova brott och suttit i fängelse.
Jag känner inget hat mot honom. Kanske pga det liv min bror levde.
Jag menar inte... verkligen inte... att någon, oavsett liv, förtjänade det ödet min bror mötte utan det jag känner är att min bror var oxå en våldsam man med våldsdomar mot sej och situationen kunde ha varit omvänd.
Men jag vet ingenting om min brors mördares vilja och/ eller möjlighet till att rehabiliteras.

Idag på promenaden lyssnade jag på på P3 Dokumentär om mordet på Lotta.
Minns ni henne? Den blonda vackra 41 åriga kvinna som efter ett kort förhållande med en 33 årig muskelbyggare, Martin, blir ihjälslagen med kraftigt våld.

Mannen som mördade Lotta hade tidigare slagit ihjäl en människa. Han hade en historik av våld och kränkningar mot tidigare flickvänner.
Han var omtalat farlig. Stor, lynnig, lättkränkt och våldsam.
Lotta anmälde honom vid ett tillfälle men la ner anmälan när hon inte kände stöd och trygghet från samhället. Och polisen låter henne göra det?
Trots allt de vet.
När Lotta dör har mannen varit villkorligt frigiven i 7 månader.
En fängelseanställd som arbetat där Martin sagt berättar om hans farlighet.
Hur han... och alla andra... visste att ingenting förändrats när Martin släpptes ut efter att ha avtjänat 2/3 av det straff han satt före Lotta.
Alla visste att han var en tidsinställd bomb, att det bara var frågan om tid innan han skulle slagit ihjäl ännu en människa.
Ändå släpps han fri. För lagen är sådan att man kan inte hålla en människa inspärrad efter avtjänat straff alldeles oavsett hur farlig personen är.
Då släpps han ut. Ut bland alla oss andra.

Detta är ingen lätt sak.
Kan man hålla två tankar i huvudet samtidigt inser man det.
Å ena sidan skapas ett farligt samhälle om människor kan låsas in på obestämd tid utefter sin personlighet. Det skapar människor som inte har något att förlora på varesej in eller utsidan.
Har du begått ett mord kan du lika gärna begå sju till för att komma undan.
Å andra sidan är det ju obegripligt hur en människa som man VET kommer att döda får lov att vistas ute bland övriga människor.
Det är obegripligt att Martin, min brors mördare och en massa andra män bara får en andra (och tredje å fjärde å...) chans utan att uppvisa vilja till att förändras.

Jag tänker att oavsett så är det oförsvarbart att en villkorligt frigiven person inte tvingas lämna drog och anabolatester. Mannen som dödade Lotta återföll ju snabbt i missbruk efter att han kommit ut.
All form av återfall borde innebära att han återfördes till fängelse.
En så farlig människa borde övervakas dygnet runt om han nu skulle släppas fri.
Det är obegripligt hur han inte sys in omedelbart efter en anmälan om våld, oavsett om kvinnan ifråga tar tillbaka el inte.
Om han suttit häktad hade hon kanske/ förmodligen vågat fullfölja.

Jag är absolut för en human kriminalvård med tv, studiemöjligheter och terapi men samhället måste skyddas från dessa våldsamma och farliga män så länge de är just det. Våldsamma och farliga.

Puss/ Asta