Hej

 

Jösses! vad jag har blivit kass på att blogga. Förr skrev jag tre inlägg/ dan nu inte ens ett i veckan. Nån gång ska det bli ändring, jag lovar.
Men jag lever fortfarande, jag är gift med samma gubbe och har inte hunnit få varken fler barn eller barnbarn. Jag kämpar på med min ofullkomlighet som barnmorska, träffar sällan vänner, har tappat 5 kg och mina julstjärnor lever ännu vilket är ett smärre mirakel.

Idag är det dan före dan. Söndag natt lämnas det Pastassonska hemmet för lång vägs färd mot Barcelona. Till ev inbrottstjuvar kan jag meddela att huset kommer vara bebott av flera vuxna barn och av Mr Gottfrid him self. Du vill INTE komma objuden.
Till alla er andra kan jag däremot meddela att jag så smått börjar få lite resfeber.
Jag är inte särskilt flygrädd. Då är jag i så fall mer rädd för att köra i halka, byta jobb och möta främmande män på folktomma platser. Flyget har dessutom den fördelen att man kan muta nerverna med en Gin & Tonic, det passar sämre ihop med vinterkörning och jobb.
Ändå är det en liten oro i magen. Jag är inte van vid att umgås så intensivt å länge med maken, ibland blir det bra och trevligt, ibland blir det långt ifrån bra.
Jag har heller aldrig varit ifrån Noah i fyra dagar tidigare. Är övertygad om att han överlever med sin mamma men vi kommer längta efter varandra.
Ja, fast jag ska inte gnälla. Det ska bli jätte skönt att få lite sol och miljöombyte, leva lite lyxliv.

Har en del förberedelser kvar. Ska färga håret. Raka här å där. Noppa bryn å ett å annat hakstrå. Måla naglar.
Välja bland mina 111 klänningar, hur många är rimligt att ha med sej egentligen? Göra om proceduren med skor.
Packa.

Rätt lustfyllt ändå.
Puss/ Asta

Rösta på ni

 

Hej mina underbaringar...

Tempen stiger. Ska strax laga lite käk, hämta mamma vid tåget och sen göra tidig sänggång.
Som om man kommer kunna sova någonting?! När man dödsföraktande skall ge sej upp 10 000 meter upp i luften i en tung plåttunna med bara en flytväst som skydd.
JÄTTE käckt att ha flytväst OM nu havet störtar i vatten och går sönder i tio miljoner delar. Hoppas de är besprutade med "fy på dej haj spray" också så blir det extra tryggt.
:) Nej, jag är inte särskilt flygrädd. Inte om piloten ser ut att vara nykter och äldre än 30. Där går någon slags förtroendegräns vad det gäller piloter för min del.
Det är en viss anspänning, ett visst pirr att gå ombord. Å det är inte så kul när flygvärdinnorna talar om nödutgångar och syrgasmasker. Men jag brukar tänka att detta är deras jobb... som de gör varje dag.

Jag har spärrat telefonen för internet.
Känner mej själv väl... "jag ska bara..." in på ena å andra sidan. Särskilt efter ett par glas vin. Omdömet trubbas av rätt snabbt med något alkoholhaltigt.
Men hotellet har tydligen trög och begränsad wifi så något ska jag väl kunna uppdatera er.
Ni kan väl rösta här vad ni är mest (å kanske minst intresserad) av att se...

1. "Fot mot hav" det kanske mest klassiska av alla semesterfoton.

2. "Lackerade naglar i poolvattnet" en egen favorit.

3. "Stranduppdukning" (dvs stilleben av bok, immig öl och solskyddsmedel.)

4. "Vy från terrassen."

5. "Astas nakna och mycket vita bak" Tror jag aldrig att jag fotat men jag kan göra undantag för er.

6. "Dagens/ kvällens outfit" för er som inte sett nog av mina klänningar.

7. "En måltid" Något alla fotar men få är intresserade av att se

8. "Flygplansvinge med himmel runt om", innan eller efter vi störtar? Tja här gör kanske sej före/ efter bild bättre än någonsin.

9. "Natosoldater"

10. "Stilig cypriotisk man alt gammal å härligt rynkig "cypriotisk tant"

11. "Mitt gigantisk (kommande) munsår" (obs blir tillgängligt först i mitten av nästa vecka förmodligen.)

12.) "Asta som får ett psykbryt på sin mor." Förmodligen tillgängligt redan ikväll.

13. "Asta röker i mystisk pose" Ja herre gud, ibland ser rökning så billigt å korkat ut, ibland så glamouröst.

14.) "Asta gör bomben från poolkanten", oxå en klassisk bild i våra familjealbum.

15. "Asta som en strandad val i bikini" , fast herre gud, nu har jag ju börjat springa så i rätt vinkel och med rätt ljus (å indragen mage) kanske jag ser riktigt het ut?

Hasta la vista

Puss/ Asta

Subfebril

 

Okej, då tar vi tempen.
Den är "så där"... subfebril kanske.
Puttrande men helt klart under kontroll.
Resfebern alltså.

Min lillebror är tillbaka på behandlingshemmet.
Mamma har handlat resväska.
Jag har packat ungefär 80%.
En del saker... snus å tuggummi å kanske cigaretter ska köpas till.
En del saker behöver man ju until the bitter end. Som spikmatta å smink.
Men på det stora hela.
9 klänningar. Fyra par skor. 4 behåar. 7 trosor. Keps. 2 bikini. Å en allsköns massa mer. Ett halvt apotek tex. För alla eventualiteter.
Jag har noppat ögonbrynen.
Jag har målat naglarna i nån skum lilagrå nyans som faktisk är ganska snygg å funkar till det mesta.
Jag har sett Frölunda förnedras mot Linköping men det hör ju inte direkt till resförberedelserna.
Å jag har varit duktig flicka och skrivit recensionen för Bloggdalas bokcirkel så den bara är att posta om 3 timmar eller mer. 

Jag tycker att Gotteman tittar oroligt och skuldbeläggande på mej.
Givetvis rent nonsens.
Han har ingen aning om vad hans svekfulla mamma ska ta sej till.
Inte nog med att jag aldrig varit ifrån honom mer än 1,5 dygn. Jag har aldrig... som i never... varit ifrån honom och tagit med mej hans näst bästa människa-storasyster förut.
Undan, undan med den typen av tankar nu.
Vi har gått en lång runda längst havet idag (oxå) och jag ska göra så imorgon med.
Sen är det bara att be till de högre makterna att vi inte dukar under av saknad.
Här om kvällen lyssnade jag på Karlavagnen och det handlade om livsavgörande val. Spännande ämne.
En kille ringde in och berättade att han varit ihop med en tjej och att hon efter ett tag ställde ultimatum om att antingen flyttade de ihop och han avlivade sin katt som han haft i 11 år (hon var allergisk) eller så gjorde de slut.
Killen valde sin katt.
När han berättade om det blev han väldigt ifrågasatt och nästan dumförklarad.
Jag fattar!
Jag skulle ha valt min hund framför vilken karl som helst. Alla dagar i veckan.

Well, det var en parentes. Imorgon ska jag handla det som behövs handla, be till Gudarna om att brorsan håller sej lugn till vi har lyft och raka benen (*raka benen betyder raka här å där men det behöver jag ju inte skriva ut.)

Puss/ Asta

Nästan dan före dan

 

Det är nu nästan så att jag kan räkna "dan före dan före..." om resan.
Tidigt måndag morgon lyfter vi i ett flygplan, bryter genom molnen,  på väg mot Cypern och en vecka i värmen.
27 grader i vattnet.
Det låter säkert bortskämt att säga... jag är medveten om att det finns många som aldrig har råd att resa någonstans...men jag är inte lika förväntansfullt lyckligt som jag brukar vara inför resor.
Av diverse olika anledningar.
Faktiskt tar det emot rätt rejält. Men även om jag har stark intuition så har jag aldrig haft någon övernaturlig förmåga att i förväg vädra faror. Tvärtom, kroppen å psyket larmar ofta helt i onödan.
Men jag känner mej orolig... över en mängd saker... det kan jag inte göra så mycket åt.

Fast jag behöver verkligen vara ledig.
Jag behöver sol å bad. Jag behöver sova i en riktig säng. Jag behöver slippa från jobbet. Jag behöver avkopplingen som bara en charterresa kan ge. Jag behöver miljöombyte. Jag behöver lyxen av att äta på restaurang varje kväll och dricka en god drink en helt vanlig tisdag. Å onsdag.
Jag vet att det är så.
Jag behöver sova ut. Tänka nya tankar. Se nya vyer. Bli visslad på när jag går förbi en taverna. Smaka på medelhavets sälta. Bli brun.
Jag tänker att bara på grund av mina låga förväntningar så kanske det blir jättebra.
Underbart rent av.

Vi åker som sagt mitt i natten här ifrån, tidigt tidigt på måndag morgon.
Maken är snäll å kör oss. Trots att han ska jobba på måndagen.
Han knorrar missnöjt men han gör det. På såna vis är han guld.
Jag är ledig helgen och kan packa å fundera i lugn å ro.
Välja klänningar med omsorg. Välja skor.
Triviala i-landsproblem.
Ta lite i taget.
Imorgon lösa ut recept. Färga håret.
På lördag packa. Noppa ögonbryn.
På söndag, raka benen. Måla naglarna. Skriva bokrecensionen.
Hålla ångesten armlängd avstånd.

Puss/ Asta