Önskeinlägg, att vara ny barnmorska

 

Det kom en liten eftersläntrare till Önskeinlägg (så glad för det.)
Du som läsare kan alltid fråga eller önska inlägg, glöm inte det!

Hej! Jag heter Jessica Sabel och läser till barnmorska, är klar om fyra veckor. Jag började följa dig när du hade din blogg när du plugga till bm och den var så spännande att läsa :).
Min fråga är nu när du har jobbat som bm i snart ett år, är det som du har förväntat dig? Bättre, sämre? Hur känns det?

Först Jessica!
Grattis till världens bästa och häftigaste yrke. Jag har aldrig träffat en barnmorska som ångrat sitt yrkesval eller är trött på sitt jobb, de finns ju tyvärr bevisligen eftersom en ganska stor procentdel av utbildade barnmorskor arbetar med annat men jag har aldrig träffat någon. Tvärtom, det är kvinnor är väldigt olika, ser lite olika på professionen, arbetar inom olika område men alla är oerhört stolta. Och det är så häftigt att se barnmorskor som arbetat i yrket 20-30 år och som fortfarande får rosor på kinderna efter en fin förlossning.
Förlossningsrosor.
Jag hade gärna fortsatt skriva min barnmorskeblogg efter att jag kom ut i arbetslivet för jag tror att det finns ett behov, ett starkt sådant, hos blivande kollegor att få ta del av hur känns det sen och även få bekräftat att jag är inte dum i huvudet eller olämplig för yrket att jag känner si eller så.
Jag sökte själv efter den typen av blogg när jag läste till barnmorska.
Men av olika anledningar fungerade inte det.

Ja nu har jag snart arbetat som barnmorska i förlossningsvården i ett år.
Jag har hunnit förlösa 59 kvinnor på detta år.
Det är delvis som jag förväntat mej och delvis inte alls.
Hur det känns att komma ut som nyfärdig barnmorska tror jag beror väldigt mycket på vem man är som person. Hur man är lagd, vad man har för erfarenheter, vilken ålder man har.
Min första handledare jag hade inom förlossningskonst, älskade Johanna, sa att hon var inte särskilt nervös när hon skulle börja jobba och hon upplevde inte första året som särskilt läskigt.
Men Johanna är oxå en väldigt trygg person.
De flesta säger nog ändå att det är en tuff tid det här första året, eller kanske till å med de första åren.

Jag har aldrig känt mej rädd eller egentligen nervös när jag åkt till jobbet.
Jag har däremot blivit både nervös och rädd i vissa situationer.
Vid några tillfällen har jag tänkt att Nu går jag å kommer inte tillbaka mer.
Rätt många gånger har jag känt mej fullständigt värdelös.
För mej har det varit tuffare än vad jag förväntat mej.
Jag känner mej fortfarande väldigt väldigt grön.
Jag har absolut haft nytta av mina många år som sjuksköterska. Även om det är olika yrken så har jag många patientkontakter bakom mej, jag är bra på att se lugn och trygg ut även om jag blir stressad, jag är duktig på att våga möta rädslor och jag är skulle jag vilja säga mycket bra på att snabbt skapa en relation till patienten. En tillit.
Det är sånt som ligger i personligheten men också ett resultat av att ha hanterat många patienter med smärta eller rädsla eller ångest.
Det är oxå en annan kultur på den klinik där jag arbetar med en hel del fler interventioner än vad vi blev lärda i skolan där det predikades mycket kring naturlig förlossning och oxå delvis mot den klinik där jag praktiserade.
Samtidigt arbetar jag på en av de populäraste förlossningskliniker i landet som får höga betyg av patienter och där tempot ändå är drägligt mot på andra ställen och det är ju förstås jätteroligt att få vara en del av.

Det har varit tufft tycker jag att axla flera utmaningar samtidigt.
Den nya yrkesrollen. Allt det nya men även att gå från erfaren till färsking och samtidigt bli en del av en ny gemenskap bland kollegor. Finns sin plats. Vinna sin respekt. Bli omtyckt.

Ja! Jo! Jag tycker absolut att det är ett superroligt jobb och att det är en ära och ett privilegium att få vara med på två människors stora dag i livet, den när de blir föräldrar, den när de möter sitt livs kärlek.
Men när jag praktiserade tyckte jag att det var det häftigaste som fanns att få förlösa, jag ville inte gå hem när jag var ledig ville jag bara tillbaka. Igen. Igen. Igen.
Riktigt så känner jag inte som färdig barnmorska. Jag kan inte sätta fingret på vad det är riktigt, kanske att oket av ansvar ligger över mej som klar på ett annat sätt än när jag var student.
Jag känner mej inte övertygad om att jag kommer att jobba inom förlossningsvården resten av mitt yrkesliv även om jag vill göra det ett tag till.

Mitt råd är att tro på dej själv. Du har genomgått och klarat den här utbildningen. Du är så redo någon människa kan begära av någon som är ny i sin yrkesroll. Lyssna, titta på dina kollegor, se och lyssna framför allt på de födande kvinnorna, ta till dej det som känns bra från dina kollegor och strunta i resten. Barnmorskeri kan bedrivas på många olika sätt.
Undrar du nåt ytterligare är det bara att fråga igen.

Puss/ Asta