Önskeinlägg. En liten nätt fråga.

Vi kör önskeinlägg här. In och önska inlägg, inget är för stort eller för smått, jag lovar försöka svara ärligt på allting.
Här är den andra önskningen. Från Nina. Från början bloggläsare, numera god vän och min stora idol. Denna bruden, mina damer, hon vet hur livet skall levas. Ni hittar henne här. 

Jag vet inte om jag behöver presentera mig då jag hängt här så länge och du vet rätt mycket om mig.Men jag undrar vad du tror händer efter döden?
Och om du fick göra EN sak ogjord i ditt liv - vad skulle det vara?Kram på’re

Det var ju en liten nätt fråga. Nina är alltså småbarnsmamma med obotlig cancer.
Vad som händer efter döden?
Oj.
Jag vet inte... ingen vet eller hur?... men jag tror på någon form av fortsättning.
Jag tror på någon form av... att vi måste lära oss om olika saker, förstå olika ting, uppnå en viss klokhet.
Jag tror att vi följs åt i energier och att det finns en anledning att man omedelbart känner sej besläktad med vissa själar (människor el djur) medans andra är rena ark.
Om vi förtjänar vårt nästa öde är jag mer tveksam till, lika så att vi klättrar i någon slags hierarki. Det skulle ju innebära att de som har det eländigt har det av en anledning.
Jag tror mer på att vi behöver samla på oss någon samlad visdom, att vi ska ha gått igenom ett visst antal kriterier. Sen? Ingen aning.

Min Märta, för er som inte läst så länge var min förra hund, hon var min ledstjärna.
Mitt ankare. Min tvillingsjäl. Min bästa vän. Min trygghet.
När hon dog rasade jag på ett sätt som inga tidigare sorger kunnat rubba mej.
En "spådam" bekräftade det jag redan visste. Märtas och min själ var för evigt förbundna. Vi hade levt massor av liv, i nära relationer till varandra.
När hon dog förlorade jag ett fotfäste och en riktning.
Hon var så väldigt mycket mer än en (rätt besvärlig) hund.
Det har gått snart 5 år och jag saknar henne fortfarande. Varenda dag är hon närvarande och saknad. Jag tittar på facebook på valpar, söker efter att Märtas själ skall lysa igenom. Ibland tänker jag att hon lever i Noah. Jag tittar honom djupt in i ögonen för att se om hon ÄR där och hans mamma skäller på mej.
"Nej, det är mitt barn och inte din stora själsfrände genom evigheten."
Och så tror jag att det är. De som dör dyker upp igen. I nya viktiga roller i de käras liv.

Nina jag hoppas du får leva länge än. Men när du dör är jag säker på att du på ett eller annat sätt kommer kunna följa och vaka över dina barn och fortsätta spela en viktig roll i deras liv.

Och så din nästa fråga då. Om jag fick göra en sak ogjord i mitt liv...
O jävlar. Jag har så många.
En del saker kan man inte ångra för man har lärt eller fått nåt gott ur det.
Men jag har en del dåligt samvete.

1.) De som jag mobbade under mellan och högstadietiden... det vill jag ha ogjort.
En tjej har jag bett om ursäkt och fått förlåtelse av, en är död och en kunde inte förlåta.
Om jag bara bara kunde varit lite klokare, hanterat min egen osäkerhet och rädsla annorlunda eller på nåt sätt rätta till det jag orsakade då... Jag skulle gett vad som helst för det.

2.) Min hund Baron. Jag uppfostrade honom som jag blivit lärd. Med hot och dominans. En gång bet jag honom i nosen. Många år senare när vi avlivade honom strök jag över det där ärret. Så mycket okunskap, så mycket fel... om jag bara vetat.
Jag har tillägnat mina hundar efter dej... Märta å Gottfrid... nåt helt annat, för deras skull, för min skull, men oxå för att gottgöra dej.
Vilken hund du kunnat bli! Om jag bara tillåtit dej. Tack för all kärlek. Förlåt all min okunskap.

3.) Mina barn. För allt jag inte visste. För allt jag inte förstod. För allt jag inte mäktade med. För allt jag inte förmådde.

Puss/ Asta