Varning. Vikt inlägg.

Det är lika bra att berätta det. Då har jag nämligen mycket svårare att ge upp.
Idag vägde jag mej... igen... och hade gått upp ytterligare ett kilo.
Jag fattar verkligen inte?!
Går upp ett kilo i veckan nu trots att jag lever ungefär som förr.
Jag har egentligen inte tid eller kraft till dieter eller livsstilsförändringar nu med den stundande praktiken men jag kan ju bara inte fortsätta så här. Gillar förvisso mitt fylligare jag till viss del men hur mycket som helst kan jag inte låta det dra iväg.

Så, jag kör nåt som funkar. Som fungerar för mej ska jag väl tillägga.
Jag är ingen broccoli och kvargmänniska. Jag skulle dö tråkdöden om jag skulle hålla på med shakes eller rivna morötter var eviga dag.
Jag har lätt för att vara utan mat om jag aldrig börjar käka men är typen som har svårt att ta en god macka... det blir gärna fyra-fem när jag väl satt igång. När jag väl öppnat kakhålet.
Därför passar 5:2 mej.
Jag har gjort det förr och jag kan göra det igen.
Fem dagar i veckan äter jag precis som vanligt där ingenting är förbjudet. Imorgon vankas det entrecote, gräddig potatisgratäng, vin och choklad.
Två dagar i veckan (som inte får vara sammanhängande) äter jag ingenting. Möjligen en frukt innan jag lägger mej. Jag lever på vatten, kaffe och te.
Jag brukar inte bli hungrig förrän efter 18 tiden på kvällen. Och nu, kring nio, börjar det bli jobbigt, främst för att jag fryser helt gräsligt men nu lägger jag mej strax.
Jag vet att man får lov att äta även vid 5:2. 400 kcal på fastedagar för kvinnor och 500 kcal för män.
Men som sagt, jag blir bara mer hungrig då.

5:2 är egentligen ingen diet. Det är ett sätt att leva som visat sej ha många positiva effekter för hälsan.
Det minskar risken för alzheimers, diabetes, hjärtkärlsjukdomar och även cancer med kortvarig fasta som ökar metabolismen i cellerna.
Som en bieffekt tappar man överskottskilon.
De gånger jag prövat innan så har jag tappat de X antal kilon jag velat gå ner och sedan har det planat ut.

Idag är första fastedagen på första veckan. Väger in på 67 kg. Mål 4-5 kilo ner.
Hepp.

Puss/ Asta

5:2 metoden

 

Sedan årsskiftet (med uppehåll veckorna jag var sjuk) har jag kört med 5:2 metoden.
Jag gjorde det förra vintern med och trivdes väldigt väl med den, den passar mej.
Då gick jag ner mina överskottskilon, minns inte hur många de var, och sen stod vågen still.
Då hade jag svårt att kombinera det med löpningen. Med att finna dagar/ tid att springa och ha bokat upp två dagar i veckan på fasta/ att inte träna.
Just nu tränar jag ju inte så mycket (kraftig underdrift där) och då funkar det.
Så här å nu kör jag 5:2.

5:2 metoden är egentligen ingen diet. Visst, man tappar kilon med den men den är främst framtagen av andra hälsoeffekter. Att kortvarig fasta/ kraftigt reducerat kaloriintag tros ge hälsosamma effekter.
Minska risken för många olika cancertyper, minska risken för alzheimers och andra demenssjukdomar.
Detta är antaganden byggda på tidigare medicinsk forskning. Långvariga studier pågår men är inte klara ännu.

5:2 metoden känner säkert de flesta till.
Fem dagar i veckan äter man som vanligt. Jag unnar mej verkligen allting då utan några förbud.
Sen kan du kanske inte äta pizza och 200g chokladkakor alla fem dagarna.
Övriga två dagar, som skall vara spridda och inte tas i rad, får kvinnor lov att äta 500 kcal och män 600 kcal. Dessa kalorier och matintag får du fördela hur du vill.
Själv äter jag oftast ingenting för det tycker jag är lättast. Jag blir lätt hungrigare när jag väl startat igång tuggandet.
Jag dricker kaffe, te och vatten. Äter jag så gör jag det inför läggdags för att inte bli sömnlös av hunger och för att bryta frossan.

Det är nämligen frossan som i mitt fall är jobbig.
Hungern är inte farlig alls. Jag är även för övrigt lite av en "allt eller inget människa" och jag kan inte påstå av att jag lider, det knorrar lite i magen framåt sex-sju på kvällen.
Ungefär vid den tiden... sju... så sätter frossan igång. Jag fryser som om jag hade feber.
En köld som kommer inifrån. Samtidigt börjar jag kissa ofta.
Jag har kontrollerat mitt blodsocker och mitt blodtryck när detta händer.
Mitt blodtryck sjunker något men p-glukoset är väldigt stabilt på mej. Ligger kring 4,5-5 mmol/l.
Jag har läst någonstans att det är förbränningsprocesserna som tar fart när man mår så.

Jag får ofta kommentarer på mina fastedagar. Lite uppläxande sympatiska så där.
"Men herre gud människa, man måste äta!!!", "Livet är för kort för att plåga sej" osv
Men jag tycker verkligen inte det är nån fara alls. Det går ingen nöd på mej.
Människan har en övertro till att man måste stoppa något i kakhålet i parti å minut för att må bra men det ÄR faktiskt tvärt om.
Kroppen mår väl av kortvarig fasta. Å jag mår väl av att kläder inte stramar och sitter korvigt, av att välja bort halva garderoben för att jag inte kommer i kläderna.
Bukfetma är inte i första hand fult. Det är i första hand farligt för hälsan!

Med 5:2 metoden går jag ner ungefär 0,5 kg i veckan vilket är ren matematik.
Ett kilo... upp eller ner... är 7000 kcal.
På två fastedagar "sparar" jag ca 4000 kcal.
Å så äter jag nååågot för mycket de övriga dagarna = 0,5 kg.
Väger mej alltid måndagar och idag låg jag på två kilo från vad jag vill väga.
Jag har gått ner 2,5 kg sedan jag började.

Passar metoden alla?
Självklart inte!
Vi är alla olika. Har olika behov och olika livsstil.
En del är hungriga så fort de vaknar och måste äta regelbundet för att fungera.
Andra, så som jag, tycker att det är tråkigare att äta nyttigt hela tiden.
Inlägget är tänkt som inspiration och inte som någon pekpinne.
Gör vad du vill med din kropp, din hälsa, ditt välbefinnande.

Puss/ Asta

Dags för hårdhandskarna igen å ännu en fajt mot latmaskar och bullmagar.

Idag kom klänningen som jag skickat efter från Me&I, det sista jag handlade innan köpstoppet.
Bilden är suddig, å jag är trött, osminkad och sliten som fan, men ni ser på ett ungefär.
Den är verkligen jätte jätte söt och smickrande för figuren om än lite kort för mina knubbiga ben.

Det sista har jag verkligen sjangserat på alla möjliga sätt.
Jag har inte prövat springa sedan jag fick ont i mitt knä, inte gått så vansinnigt mycket eller fort heller.
Jag har ätit godis som om jag lidit av någon form av ätstörning. Chips eller liknande snacks varenda kväll, smörgåsrån med feta lager ost och bregott på jobbet och massor av smågodis. Verkligen massor.
Ibland tror jag faktiskt att jag HAR någon form av ätstörning.
En ätstörningsterapeut jag lyssnade på sa en gång att anorexi och bullemi, det är ytterligheterna men att det stora flertalet som har ätstörning bara har någon form av "stört beteende kring mat."
De flesta brudar med andra ord...

Hur som helst. Höll ju på med 5:2 hela vintern och en bit in på våren, gick ner och tog sedan en medveten paus. Jag har hela tiden planerat sätta igång igen när hösten kommer och det börjar nog bli dags. Alla mina kläder stramar igen och jag känner mej inte fin framför spegeln.
Som alltid när jag planerar någon form av diet eller slut på dum vana så är det som om jag MÅSTE köra skiten i botten. Vilket ju är jäkligt korkat med tanke på att det då blir ännu svårare att lägga om livsstil.
Men idag, efter en massa snask på jobbet och en hel påse ostbågar så fick jag slutligen nog när jag krängde av mej jeansen som spände över magen och kände mej obekväm och knubbig i den här jättefina klänningen.
Jag tänkte först måndag morgon men va fan, det är lika bra att starta imorgon.
Varför skulle bara måndagar duga till omstart för?

Å löpningen SKA jag försöka med igen. Helst ute men envisas det med att fortsätta ösregna dagligen så får jag väl släpa iväg häcken nån timma tidigare till jobbet och springa på löpbandet då.

Hur går det för er?
Har sommarens pizzor och rosévin och mjukglassar lämnat några spår eller är jag ensam i förfallet?
Nu kör jag i alla fall ( sade hon å borstade ostbågesmulorna ur mungiporna), är du med mej?

Puss/ Asta

Lördagsstatus

 

Äntligen ledig!
Jag njuter av fulla drag. Efter sovmorgon, lång dusch och sen frukost gick jag ut med Gotteman i vinterland. Det var ljuvligt, bet ordentligt i kinderna när vinden friskade i vid havet.
När jag kom hem städade jag bort det sista av julen och hängde upp lila gardiner i köket. Det har skavt några veckor så det var gott att få det gjort.
Det enda som saknas i mitt kök nu är (minst) ett fång härliga tulpaner.
Min make har väl typ köpt blommor till mej 10 gånger på 30 år och aldrig utan anledning, men modern kvinna reder sej själv och kan både betala å köpa de där förbannade blomstrerna.
Ikväll ska vi bort på middag hos goda vänner vilket ska bli underbart.
Drink och sitta vid dukat bord. Äta mat någon annan lagat.
Jag har tryckt i mej två burkar pizzasallad och sippar på ett glas rödvin i väntan på detta.
Livet är ganska bra idag.

Jag märker att jag är ganska trött. Att jag jobbat mycket under stressiga förhållanden och att jag påverkas av andra, kanske ännu tröttare, kollegor.
Jag slarvar bort saker. Jag glömmer. Så det nästan blir läskigt.
Jag har inte förmåga att ta mej samman riktigt.
Jag tidsoptimistar. Har alltid bråttom.
Jag har ständigt ont i magen och ont i huvudet.
Jag skulle behöva dra i en nödbroms.
Under min sjukskrivning förra året vid den här tiden kom jag långt och min rehabilitering sköttes snyggt och professionellt steg för steg. Så jag mognade in i mer krav och högre tempo sakta men säkert.
Men sen på våren så förhandlade landstinget om vår företagshälsovård och jag fick byta. Mitt sista besök på det gamla stället blev hos en vikarie som inte förde det vidare. Jag blev utan läkarkontakt.
Därför gick jag från sjukskriven 50% innan semestern till att arbeta 100% efter och DET var inte bra. Det blev inte bra och sakta men säkert har min inre stress fyllt på sej igen.

Nåt som GÅR bra är 5:2 metoden. Än så länge, efter tre veckor, känns det helt rätt för mej. Fastedagarna är lite trista och jag blir lite segare i min tanke men för övrigt mår jag nästan bättre fastedagarna och får mer energi. Jag känner mej inte rädd för dem utan ser fram emot dem.
Jag skulle lägga upp trosbilder om det inte vore för ungarna men jag har tappat 2,5 kg (av de 3 kg jag ville tappa) och det syns. Å känns.

Hoppas ni har en härlig lördag.

Puss/ Asta

Laila frågade om 5:2 metoden.

 

Gulliga Laila frågade...
"Ja.......det med 5:2 lurer jeg litt på. Blir du ikke veldig svimmel og kvalm de dagene du ikke spiser? Eller har jeg misforstått, og at man spiser da også men bare flytende (smoothies og lignende)?"

Jag är så ny på det här med 5:2 metoden, har hållit på en å en halv vecka bara, men det känns bra så här långt.
Jag ska inte sticka under stol med att jag vill tappa de kilon jag gått upp över jul och någon månad innan dess. Vägde 59 i höstas och 62,5 när jag startade förra fredagen.
3,5 kg låter inte så mycket och är det inte heller, men det var ändå tillräckligt för att kläderna skulle börja sitta åt igen, byxorna skava i midjan då jag satt å så vidare.


Viktigt för mej var ändå att inte försöka "banta" utan att hitta ett sätt att gå ner å hålla vikten på som fungerade i vardagen och som var snäll mot kroppen.
5:3 är en livsstil och ett sätt att leva och inte en egentlig diet.
Det sänker insulindoserna i kroppen, minskar risken för hjärtkärlsjukdom, demens, diabetes. Fastan triggar cellerna till cellförnyelse och stimulerar deras arbete vilket man tror (djurförsök visar) minskar riskerna för många tumörsjukdomar.
Kroppen är helt enkelt inte skapt för att få kontinuerlig mängd föda hela tiden.
Tilläggas skall att någon långtidsforskning i större skala på människor finns inte ännu.


Det passar mej perfekt tror jag.
Jag tror dock inte det passar alla.
Jag är sällan hungrig på förmiddagarna och har alltid slarvat med frukost och lunch.
Mina fastedagar blir sällan jobbiga förän fram mot tre-fyra på eftermiddagen.
Under fastedagarna skall kvinnor äta upp till 500 kcal. Män 600 kcal.
Hur man förlägger dem beror på vem man är.
En del behöver frukost för att fungera. Andra är, som jag, hungrigare på kvällen.
Hittills har jag i huvudsak valt att köra Nutriflex/ Naturdiet shakes på fastedagarna.
Det av två skäl. Det är enkelt att hålla koll på kalorierna. Å jag blir mer hungrig när jag börjar tugga på något.
Jag dricker mycket vatten upptill, annars blir jag lätt yr.
Vill man så kan man istället äta för 500 kcal. Det är en lätt frukost och middag.
Sallad är nästan inga kalorier alls. Ägg mättande och 85 kcal. En banan ca 100 kcal.
Hur man gör med sin kaloriranson lägger man upp själv.
Ja, jag är lite hungrig men första fastedagarna var värst. Sen vet man att det funkar och rätt fort går över.
Faktiskt mår jag bättre i magen de dagar jag fastar. Är inte alls lika gasig och svullen.
Däremot är mitt tålamod betydligt sämre och jag är oxå mer lättstressad.


Visst är fastedagarna en smula spartanska men till skillnad mot när jag bantat så vet jag att "imorgon får jag äta igen." På mina ätdagar äter jag precis som vanligt.
Pizza ibland. Chips på helgen osv.


Jag har faktiskt inte vägt mej ännu, tänkte vänta till på fredag när det gått två veckor.
Det känns som om jag tappat lite kring magen på kläder å så.
Vi får se.


Tack för din fråga goa Laila och lycka till om du nu hänkar på.


Puss/ Asta

Heta drömmar om starka armar å en söt klänning

Den här klänningen vill jag ha å vara snygg i till sommaren.
Det är väldigt mycket Asta över den. Eller ja, omlottklänningar smickrar de flesta figurer.
Jag tar förgivet att tuttarna ingår?!
Försökte beställa hem den igår från Ellos men hade glömt mitt lösenord och när de skrev att de skickat ett nytt så kom det ändå inget.
Kanske var det inte meningen (nu i svinfattiga januari) eller så får jag helt enkelt anstränga mej hårdare.

Jag är trött!
Maken å jag ligger å knör i en 1,20 säng fortfarande. Det är hundra gånger värre än när jag låg på 90 madrassen i köket. Vi morrar å gläfser åt varann hela nätterna.
Dessutom drack jag flera glas vin igår och la mej sent.
När jag är trött blir jag lätt lite deppig och lite mer missmodig kring allting.
Jag skulle kunna göra slut med alla jag känner typ.

Har börjat med 5:2 dieten. Som egentligen inte är en diet utan ett sätt att leva.
En grundinställning i att det för den mänskliga kroppen inte är naturligt med en strid ström av föda.
Vi får se om jag fixar det. Har hittills tagit mej igenom 2 fastedagar och lite lätt dum i huvudet blir man jag framåt eftermiddagen. Det tar någon sekund el två innan jag förstår vad folk säger till mej, jag glömmer bort, blir disträ.
Idag är det f-dag igen. Å jobb. Ni är varnade!
Nej, jag lovar inte att detta är min grej eller att jag ska hålla fast vid det tills jag är 80.
Har en parmiddag inbokad till helgen och efter det ska jag ta några vita veckor.
För att rena kroppen. Få lite mer energi.

Var det någon som såg på Agnetas nyårskarameller igår?
Småkul.
Men gud vad hon är snygg ändå Sjödin. Hon håller stilen må jag säga.
Framför allt imponerades jag av hennes armar.
Hon ser så stark å så sund ut.
Det vill jag oxå göra. Inte slank och inte mager utan så där powerful.
Även om jag kanske inte kommer se ut som Agneta Sjödin när året är slut så har jag som mål att bli starkare och mer fit än vad jag är nu.

Se där ja. Då har jag producerat årets första nonsensinlägg.
Well, bloggen kan inte bara handla om Sd ju.
Å det är så här jag är.
Ibland olidligt djup. Filosofisk eller politiskt korrekt.
Ibland ungefär lika ytlig och självupptagen.
Kontrasternas kvinna.
Som de flesta av oss kanske.

Vad gör ni idag?

Puss/ Asta

Nån som prövat 5:2 metoden?

Hetast bland alla dietmetoder just nu verkar 5:2 metoden vara.
Plötsligt kan man läsa om den överallt.
5:2 metoden sägs vara enkel att följa och har vad jag förstått vetenskapligt stöd som hälsosam.
Den går ut på att man fem dagar i veckan "äter som vanligt" och 2 dagar i veckan äter minimalt, för kvinnor max 500 kcal och för män 600 kcal.
Det motsvarar ungefär en måltid, men man kan om man vill avstå mat helt eller leva på ex nutrilett.
Fastedagarna skall inte ligga bredvid varandra för att ämnesomsättningen skall fortsätta på högvarv, 2-3 dagar emellan rekommenderas.

Jag tror att detta skulle kunna vara något som passar mej.
Om jag inte börjar att äta så blir jag inte heller särskilt hungrig.
Jag mår inte heller speciellt dåligt, får inga blodsockerfall eller så.
Mina ungar har alltid ätit så här som tonåringar. Kanske skulle man kunna kalla den för tonårsdieten istället?
Min Mini kommer ofta på runt fem-sex på kvällen att hon "glömt" att äta frukost.
Å så äter hon nåt.
De dagar hon äter äter hon som en hel häst. Lätt 6-7 potatisar med sås och kött till.
Å hon går ner i vikt.
Men för henne är det ingen uttalad strategi utan mer lathet och tankspriddhet.
Vinsten är jämnar blodsockernivåer och mindre mängd insulin.

Jag skulle kunna tänka mej att tappa ett par kilon.
Framför allt vill jag inte gå upp i vikt.

Puss/ Asta