Klasskillnad mellan bröstmjölk och tillägg

Amningen minskar i världen.
Jag hörde på ett reportage på radion från Kina där endast 17 % helammar enligt WFO's rekommendationer fullt ut i sex månader. Inte så konstigt kanske med tanke på att få kinesiska kvinnor har mammor eller väninnor som ammat och att föräldraledigheten är en bråkdel av den vi har i Sverige.
Men i många länder som har god ekonomisk standard minskar amningen och så också i Sverige.
Det är allvarligt och vi måste på allvar börja prata om det. Inte minst vi som arbetar inom branschen måste våga ta diskussionen och säga som det är. Inte vara så förbannat ängsliga att trampa på ömma tår.
Det bästa för barnet är att ammas fullt och även kvinnan har många hälsofördelar av att amma!

Precis som jag sagt tidigare när jag skrivit om amning så är amningen det naturligaste som finns.
Vi kvinnor är gjorda för att amma. Barnen är gjorda för att suga.
Med få undantag av anatomiska defekter eller ev bröstförminskning så KAN kvinnor amma och barn suga.
Men för att någonting är naturligt så är det inte per automatik enkelt.
Det är naturligt att föda barn oxå men många kvinnor kan intyga att det där med inte är a walk in the park  för det.
I stort sätt alla mammor och alla barn har startsvårigheter innan man båda har lärt sej och mjölken runnit till.
Amningshormonerna prolaktin (som bildar mjölken) och oxytocin (som driver ut mjölken) är känsliga för stress, smärta, tålamod och tillit.
Ömma bröstvårtor initialt är mer regel än undantag. Mjölkstockning vanligt och även att få mängden att stämma med barnets behov kan krångla både i början och senare in i amningen, men med kunskap, vila och tålamod så reder det till sej och därefter har man världens bästa mat... helt skräddarsydd... till sitt barn.

För nej. Tillägg kan inte jämföras i kvalitet med bröstmjölken.
Bröstmjölken anpassar sej efter barnets ålder och skyddar mot en mängd sjukdomar och tillstånd så som diarréer, förstoppning, allvarliga luftvägsinfektioner. Man vet oxå att genom att amma samtidigt som laktos och gluten introduceras för barnet så skyddar det i hög grad mot intoleranser. Man tror även att det ger ökat skydd mot framtida övervikt och diabetes.
Ammande barn utvecklar en högre intelligens, oaktat föräldrarnas IQ och det ger en annan närhet och anknytning än vad flaskmatning gör.
Mamman får ett ökat skydd mot bröstcancer och livmodercancer. Större skydd mot depression och stress i samband med småbarnstiden.
Detta måste vårdpersonal så klart våga informera om! Det är vår skyldighet enligt barnkonventionen.

Det är tråkigt... men en sak... om mamman bestämt sej och är övertygad i sin inställning om att hon inte vill amma av någon orsak. Gör hon ett informerat val om vad hon avsäger sej så måste det vara upp till varje mamma att bestämma.
Men så är det inte för de flesta. De flesta mammor börjar amma på BB och sedan slutar en stor andel när de kommer hem.
De kanske inte känner att de får till det, de kanske ger tillägg och upplever att barnet blir väldigt nöjd och sover längre.
De slutar av okunskap eller i tron att de inte har mjölk nog. Dessa kunskapsbrister måste vården fylla i!

Amningen och dess hormoner är initialt väldigt känsliga.
Allt styrs av efterfrågan. Varje gång barnet läggs till bröstet och suger skickas signaler om att producera mer mjölk.
Är mjölkmängden för liten behöver barnet suga mer, är den för stor kommer det att anpassas av att brösten inte lämnas tömda.
Mjölken produceras hela tiden, till och med under tiden barnet ammar, och efter en timma har 60-70% redan fyllt på sej igen.
Ges tillägg, för att barnet ska bli "mätt" eller för att partnern ska ta någon natt med matning skickas genast signaler om att det inte behövs så mycket mjölk och produktionen avtar.
För människobarn, precis som för andra däggdjur, är det naturligt att äta ofta och tilläggens mättnadskänsla i många timmar är så ledes inget bra tecken, det är inte naturligt.

Bortsett från antikroppar, skydd mot diverse sjukdomar och en mat som anpassar sej efter barnets ålder och behov så bidrar amningen till att stärka anknytningen till barnet.
Amningen kräver hud mot hud. Den kräver närvaro.
Jag har sett många bebisar flaskmatas långt ner i knät eller till å med liggande för sej.
Jag har sett många bebisar som lämnas bort till släktingar och vänner kvällar eller dygn när de bara är några månader därför att det "går" med tillägg.
Att det "går" betyder inte att det är bra.
Små barn har förvisso förmågan att känslomässigt knyta an till fler än mamman. Men det kräver tät närvaro. Det räcker inte att personen är nära mej som mamma. En trygg anknytningsperson (pappa, mormor, nära vän) är den barnet känner igen på röst och doft. Det kräver i princip dagligt umgänge med barnet.
Att små bebisar inte protesterar av att vara hos mormor som de träffar en gång i veckan betyder inte att det är bra för dem. Att små bebisar kan ligga raklånga i knät eller på en soffa och få flaskan betyder inte att det är så ett litet barn skall matas.
Vi måste våga vädra det!

Puss/ Asta

Lite mer om amning efter kommentarer jag fick.

Jag fick två kommentarer kring amning och svårigheter med amning som jag vill spinna vidare på.
Titt som tätt, överallt, hör jag om mammor som av vården känt sig tvingade att amma, pressade att fortsätta försöka trots svårigheter och som tyckt sig blivit bemötta som att endast den ammande mamman är en riktig och duglig mamma.
Jag hör vad ni säger och jag varken kan eller vill ta ifrån er den upplevelsen.
Tvärtom är jag glad över alla samtal och diskussioner, alla synpunkter och förtroenden som jag får ta del av och reflektera kring då jag tror att det hjälper mej i mitt kommande arbete som barnmorska.
Så delge mej gärna era tankar kring graviditet, förlossning, amning, klimakterium, aborter, preventivmedel och annat som har med kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa att göra.

Att amma är naturligt. Alla däggdjur gör det. Det är på många platser även för människan en absolut förutsättning för överlevnad än idag.
Men bara för att något är naturligt så är det inte per automatik enkelt.
För en del mammor och för en del barn innebär det så mycket svårigheter, så mycket fixande och trixande och så mycket oro att det inte är värt det. Att det blir något som fjärmar barn och mamma ifrån varandra snarare än binder dem samman.
Det kan bero på en mängd saker men den absolut viktigaste tror jag är felaktig/ otillräcklig eller splittrad information i början.
Inställningen till amningen, förebilder inom amning, självkänslan kvinnan har, det sociala stödet runt omkring, korrekt rådgivning och stöttning från professionen är alla viktiga bitar för att det skall fungera.
För så här ÄR det. Nästan alla mammor kan amma och alla barn kan suga under förutsättning att det inte finns något anatomiskt fel. Sedan kan det finnas andra orsaker som inte gör amning lämplig, tex medicinering mor måste stå på, tidigare sexuella övergrepp som kan göra amningen allt för obehaglig, praktiska hinder osv.

Förutsättningarna för amningen är i teorin enkla.
Närhet, hud mot hud, får amningshormonerna att rusa. Stimulering av bröstvårtorna genom barnets mun och/ eller en pump lägger in beställningen på mjölken.
Ju mer hud mot hud barnet ligger och ju oftare brösten stimuleras desto bättre förutsättningar.
I början är mjölkinställningen extremt känslig eftersom hormonpåslaget är som störst. Kroppen reagerar och svarar direkt. Suger barnet ofta stimuleras mer mjölk, är brösten spända och inte pumpas ur/ ammas ur talar det om för kroppen att minska produktionen.
Gas å broms. Hela tiden.
I början skall man därför amma var tredje timma dygnet runt... minst. Barnet får väckas om det sover över. Pappa skall inte tillmata ett mål för att mamma ska få sova.
Tillmatas barnet med tillägg så blir det mindre hungrigt och suger inte lika ofta/ intensivt och vad händer då? Jo produktionen minskar.
Ett barn som verkar hungrigt eller går ner för mycket i vikt skall ammas oftare.
Redan någon timma efter amning har det mesta av mjölken fyllt på sig igen och brösten blir aldrig helt tomma.

Amningen har en mängd fördelar mot tillägg.
Det är en skyddsfaktor mot plötslig spädbarnsdöd, det utgör ett skydd mot akuta öroninflammationer, övre luftvägsinflammationer, diarréer, småbarnsastma, förstoppning, fetma, diabetes och glutenintolerans. Det skyddar mamman och minskar riskerna för diabetes typp II, bröst och äggstockscancer.
Det ger tröst, näring och närhet.
Var och en gör som den vill. Kvinnor som inte vill amma eller som finner det för besvärligt trots råd och information skall självklart respekteras. Tilläggen som finns idag håller hög kvalitet och det viktigaste för ett litet barn är ändå närhet och kärlek. Men! professionen måste våga stå fast vid att amningen har en mängd fördelar som tillägg inte har.
Vi kan inte säga att "det ena är lika gott nog som det andra" eller "det spelar ingen roll" för det är inte sant. Forskningen finner hela tiden fler och fler fördelar och vi förstår allt mer kring vilket skydd och vilka funktioner bröstmjölken har.

Till Nina som kommenterade.
Jag vet inte varför det blev som det blev för er. Jag tror på för lite/ felaktig information snarare än att det var något fel på din mjölkproduktion eller att din tjeja inte kunde suga.
Nu blev det ju bra ändå och du känner dej nöjd med er lösning och DET är det allra viktigaste.
Till Annanas som kommenterade.
Information från lekmän och att ta del av andras amningsupplevelse kan vara både positivt och negativt.
Jag tycker att du, om du vill amma, ska gå in med föreställningen om att det självklart kommer att fungera. Du kommer att få massor av hjälp på BB, det finns en amningsmottagning du kan vända dig till efteråt, och jag finns gärna här som ett bollplank och en extraresurs om någonting krånglar.

Puss/ Asta

Korvstoppning och mental pepp

Idag har jag varit iväg på utbildning hela dagen. Fullspäckade timmar mellan kl 08-17.
Helt slut när jag kom hem och bara morrade ondskefullt åt Mini då hon frågade om jag skulle med på promenad.
Men sedan fick jag ändå dåligt samvete för Gotteman som inte fått nån långrunda och hängde på vilket jag på intet sätt ångrade när jag satt med tårna nedkörda i fuktig sand vid havet och såg Gottfrid bada i Kattegatt och Noah förtjust tumla runt vid strandkanten.

När jag är trött blir jag mer neurotisk än annars.
Mer sårbar, längtar mer "hem" än annars.
Att se på mina killar medan solen klättrade nedåt var helande.
Detta är vad jag är, detta är vad jag har, detta är vad som betyder nåt.
Resten... ja, det är just det. Resten.

Intensiv dag som sagt. Korvstoppning.
Först om amning, sedan om Anna profylaxen.
Därefter olika akuta situationer, först teoretiskt och sedan i praktik.
Det snurrar i huvudet.
Hemma har jag läst igenom dagens anteckningar. Skrivit ner stödanteckningar i min bok, min "nybörjarbok" med bra "kom ihåg grejer."
Insett att det är så mycket som jag inte kan men att jag trots allt kan mer än igår.

Tröttande med så mycket information.
Tröttande att känna sej "efter" då jag varken läst teoretiskt eller upplevt situationer i praktiken som de talar om. Att inte ha en susning.
Tröttande med allt det sociala. Vart man ska sitta, kaffepauser, lunch, gå i grupp tillbaka.
Alla som känner varandra, pratar otvunget med varann medan man själv växlar mellan att tjuvlyssna och hänka på någons samtal alt se oberörd ut och le rakt ut i tomma intet.
Nåt så nytt och obekvämt som att fråga om man får sitta ner vid lunchbordet eller om platsen redan är tagen. Att famla efter någons lika förvirrade blickar och inte se dem.
Mötte några av "mina" gamla läkare (tre st faktiskt) i matsalen och det var så skönt att bli sedd på med igenkänning, att få en kram, höra att man var saknad.
Alla är snälla. Ingen är dum mot mej. Men det är svårt att vara ny. Jag tycker det.

På kursen pratades det om vikten av budskap till föräldrarna redan på mödravården.
Att de lär sej förprogrammera sej med positiva sköna bilder.
Lura hjärnan. Trygg, lugn, säker.
Fake it until you make it.
Det gäller i hög grad mej själv med.
Jag upprepar peppande budskap till mej själv...

Jag är normalbegåvad.
Jag har lång akut erfarenhet med mej.
En klinisk blick.
En tålighet för stress.
Är omtalat socialt begåvad.
Tycker om att vara nära patienter, fysiskt så väl som mentalt.
Jag kan.
Jag är trygg, lugn, säker.
Jo jag sa att jag kan.
Jag är trygg, lugn, säker.

Puss/ Asta